Medlingsinstitutet är sedan 2001 statistikansvarig myndighet för den officiella lönestatistiken. En allt viktigare del av denna utgörs av den statistik som krävs inom ramen för EU-samarbetet.
Medlingsinstitutets ansvarsområde är den officiella statistiken över löner och arbetskraftskostnader. Statistik över utbetalda lönesummor ligger däremot utanför ansvarsområdet. Uppgifter om lönesummor finns i företagens kontrolluppgifter till Skatteverket och i deras skattedeklarationer och dessa utgör huvudunderlag för de lönesummeserier som ingår i Statistiska
centralbyråns (SCB) Nationalräkenskaper (NR). Utifrån lönesummeserierna och uppgifter om sysselsättning beräknas, av respektive användare, några av de mest använda måtten på löneökningarna. Lönemått som grundar sig på
lönesummor och arbetade timmar har t.ex. en framträdande plats i de analyser av löneutvecklingen som görs av Konjunkturinstitutet och Riksbanken. Vidare bygger OECD:s serier över förändringar i arbetskraftskostnader på
lönesummor (inklusive kollektiva avgifter) och antalet sysselsatta enligt de olika ländernas nationalräkenskaper.
Den officiella lönestatistiken kan grovt delas in i tre delar: konjunkturlöne-statistiken, som är månatlig, lönestrukturstatistiken som är årlig samt EU-statistik.
Konjunkturlönestatistiken och arbetskostnadsindex
Sedan början av 1990-talet finns kortperiodisk konjunkturlönestatistik för i stort sett hela arbetsmarknaden. Statistiken är summarisk, insamlandet av löneuppgifter sker i form av genomsnittlig överenskommen månadslön för samtliga anställda (månadsavlönade) eller beräknas genom att den totalt utbetalda lönesumman för en grupp anställda delas med det totala antalet utförda arbetstimmar (timavlönade). Statistiken är uppdelad på fem områden:
arbetare privat sektor, tjänstemän privat sektor, primärkommuner, landsting och stat.
De olika undersökningarna använder delvis olika lönemått:
• För arbetare i privat sektor redovisas timlön, exklusive respektive inklusive övertidstillägg.
• För tjänstemän i privat sektor redovisas genomsnittlig månadslön, exklusive respektive inklusive rörliga tillägg m.m.
• För anställda i primärkommuner och landsting mäts endast överenskommen fast månadslön.
• För statsanställda redovisas genomsnittlig månadslön inklusive fasta och rörliga tillägg. Statistiken för staten bygger på individuppgifter och är alltså, i motsats till de övriga, inte summarisk.
Då lönebegreppen skiljer sig åt i konjunkturlönestatistikens olika delar är de nivåmässiga löneuppgifterna inte jämförbara, utan i stället bör de procentuella förändringstalen användas. Medlingsinstitutet gör sammanvägningar av dessa förändringstal till löneökningar för olika sektorer och för hela ekonomin.
Tabeller och diagram över löneökningar totalt och för några huvudsektorer publiceras regelbundet (tio gånger per år) på Medlingsinstitutets hemsida, www.mi.se. Att förändringstal och inte nivåer vägs samman medför att förskjutningar mellan andelen arbetare respektive tjänstemän samt mellan näringsgrenarnas inbördes storlek inte får genomslag i de redovisade löne-förändringarna.
Månadsstatistiken, som publiceras ca två månader efter mätperiodens utgång, kompletteras under ett års tid successivt med retroaktiva löneutbetalningar.
Samtidigt som de första uppgifterna för t.ex. mars 2008 publiceras blir uppgifterna för mars 2007 definitiva. De lokala förhandlingarna drar i många fall ut på tiden och en god periodisering av lönerna är synnerligen viktig ur analyssynpunkt.
Före sammanvägningen av förändringstalen kompletterar Medlingsinstitutet dessa, i möjligaste mån, med sådana löneförändringar som inte ger utslag i statistiken. Exempel på sådana är t.ex. arbetstidsförkortningar som inte påverkar månadslönen samt engångsbelopp.
Med den månatliga konjunkturlönestatistiken som grund beräknas det svenska arbetskostnadsindexet (AKI). Detta är framtaget för att användas vid pris-reglering vid långa affärskontrakt mellan företag. Vid halvårsskiftet 2008 kommer AKI att läggas ned (se avsnitt 3.7).
Konjunkturlönestatistiken för den privata sektorn utgör även basen för det arbetskostnadsindex, Labour Cost Index (LCI), inom EU-statistiken som Sverige levererar till Eurostat.
Lönestrukturstatistiken
Den årliga lönestatistiken, även kallad lönestrukturstatistiken, baseras på individuppgifter. Merparten av materialet insamlas av arbetsmarknadens parter (arbetsgivarsidan) som mot ersättning ställer det till förfogande. Därmed undviks bl.a. dubbelinsamling, vilket minskar företagens uppgiftslämnarbörda.
För den del av arbetsmarknaden som inte täcks av partsstatistiken görs ett kompletterande urval.
Avtal mellan parterna om gemensam lönestatistik (s.k. statistikavtal) finns för hela den offentliga sektorn. Av tjänstemannagrupperna inom privat sektor hade 2007 Tjänstemannaförbundet HTF samt flera SACO-förbund, däribland Sveriges Ingenjörer, statistikavtal med sina motparter. Drygt hälften av de anställda på arbetarsidan finns i avtalsområden med statistikavtal.
Den årliga statistiken publiceras först, efter sektor, i maj året efter statistikåret, med samma indelning som konjunkturlönestatistiken: arbetare respektive tjänstemän privat sektor, primärkommuner, landsting samt stat. I september publiceras sammanställningar för hela ekonomin. Någon redovisning efter avtalsområden finns inte i den officiella statistiken, däremot är statistiken för privat sektor fördelad på näringsgren. Statistiken innehåller även uppgifter om kön, ålder, utbildningsnivå och yrke. Med hjälp av dessa variabler kan strukturrensningar göras, d.v.s. utfallet korrigeras för effekter som beror på förändringar i arbetskraftens sammansättning. I avsnitt 3.8 diskuteras strukturrensningsmetoder samt redovisas strukturrensade serier för perioden 1998–2006.
Från och med uppgifterna för år 2004 har yrkesklassificeringen i insamlingen förfinats, från 114 yrkesgrupper (s.k. 3-siffernivå) till 355 yrken (s.k. 4-siffernivå). Detta ger betydligt bättre möjligheter till analyser av lönerelationer mellan t.ex. män och kvinnor (se vidare kapitel 7).
Lönestrukturstatistiken är en årlig undersökning, där mätperioden numera är en månad – september för privat sektor och staten och november för kommuner och landsting. Detta medför att statistiken är känslig för när de avtalsmässiga höjningarna sker samt även för om de nya lönerna hunnit betalas ut vid mättillfället.
EU-statistiken
EU-statistik inom Medlingsinstitutets ansvarsområde är Labour Cost Index (LCI), Labour Cost Survey (LCS) samt Structure of Earnings Survey (SES).
LCI är ett kvartalsindex över arbetskraftskostnader, som för perioden 1996–2004 levererades enligt ett ”gentlemen’s agreement”. EU-förordningen för LCI togs 2003 och från och med 2005 publiceras serier för näringslivet i enlighet med denna. I LCI finns ingen uppdelning på arbetare och tjänstemän.
Huvudbegrepp är faktisk lön respektive arbetskraftskostnad per timme, men även dagkorrigerade (d.v.s. korrigerade för effekter av kalendariska skillnader
mellan åren) och säsongrensade index beräknas. Bonus ska ingå. (Läs mer om LCI i avsnitt 3.7.)
Tidigare var avsikten att serier för hela ekonomin, d.v.s. även för närings-grenarna L t.o.m. O (som i stort sett motsvaras av offentlig sektor) skulle beräknas fr.o.m. 2007. Med tanke på att en ny, reviderad näringsgrensindelning införs 2008 och de komplikationer detta innebär för indexet har Eurostat nu gjort det möjligt för de länder som så önskar att vänta med den utökade redovisningen till 2009. Ett antal länder, däribland Sverige, har valt detta alternativ.
LCS är en undersökning som mäter arbetsgivarnas totala kostnader för arbets-kraften, med ca 50 variabler. Undersökningen görs för vart fjärde år. Den senaste undersökningen gällde 2004.
SES, som har många likheter med den svenska lönestrukturstatistiken, görs fr.o.m. 2002 för vart fjärde år. Till största delen bygger statistiken för Sveriges del på information från lönestrukturstatistiken. SES för 2006 omfattar hela ekonomin, d.v.s. i motsats till tidigare även näringsgrenar som domineras av offentlig sektor. Uppgifter om hur mycket den anställde arbetat under året samt bonus ska redovisas. Komplettering med bonus görs för 2006 i likhet med för 2002 med hjälp av en särskild bonusundersökning. Förutom timförtjänst – som är huvudmått – redovisas månadslön och årslön.
En mer utförlig redogörelse för de krav på förändringar och utbyggnader av EU-statistiken som föreligger samt Medlingsinstitutets planerade förändringar återfinns i avsnitt 3.7.