LEVANDE SKOGAR
ANSVARIG MYNDIGHET: SKOGSSTYRELSEN
1.1.2 NATURTYPER, MILJÖER, SUBSTRAT OCH ARTER
Sveriges rapportering om bevarandestatus enligt EU:s art- och habitatdirektiv Sverige har en skyldighet att bevara de arter och naturtyper som omfattas av EU:s art- och habitatdirektiv (här: habitatdirektivet). Ett av flera åtaganden i direktivet är den rapportering om bevarandestatusen för dessa arter och naturtyper, som görs till EU var sjätte år. Målet är att uppnå gynnsam bevarandestatus, vilket innebär att naturtyper och arter ska kunna bibehållas på lång sikt i den svenska naturen. Den senaste utvärderingen utfördes av ArtDatabanken2 och SLU 20133
på uppdrag av Naturvårdsverket.
Urvalet av arter och naturtyper är gjort ur ett europeiskt perspektiv. I urvalet listas endast en liten andel av Sveriges skyddsvärda arter. När det gäller natur- typerna omfattas de flesta som är intressanta även ur svenskt naturvårdsperspek- tiv4. Nedan följer en beskrivning av kriterier för bevarandestatus, hämtat ur den
senaste rapporten Arter & naturtyper i habitatdirektivet – bevarandestatus i Sve- rige 2013.
En arts bevarandestatus anses gynnsam när:
– populationsutvecklingen visar att arten på lång sikt kommer att förbli en del av sin livsmiljö
– dess naturliga utbredningsområde inte minskar och sannolikt inte heller kommer att minska
– tillräckligt mycket livsmiljö finns för att arten ska bibehållas på lång sikt 2 ArtDatabanken 2014. Arter & naturtyper i habitatdirektivet – bevarandestatus i Sverige
2013, ArtDatabanken, SLU.
3 Gardfjell H. och Hagner Å. 2012. Instruktion för habitatinventering i NILS och MOTH. Version 2012-04-13. Skoglig resurshushållning, SLU, Umeå.
4 ArtDatabanken 2014. Arter & naturtyper i habitatdirektivet – bevarandestatus i Sverige 2013, ArtDatabanken, SLU.
Vid den senaste utvärderingen bedömdes att 20 av direktivets 32 listade skogs- levande arter har dålig eller otillräcklig bevarandestatus.
En naturtyp anses gynnsam när:
– dess naturliga utbredningsområde och de ytor den täcker är stabila eller ökande
– de strukturer och funktioner som krävs för att livsmiljön ska bibehållas finns kvar under överskådlig framtid
– bevarandestatusen hos dess typiska arter är gynnsam
I enlighet med EU:s riktlinjer sattes värdet för önskvärd areal till minst den areal som naturtypen hade vid Sveriges inträde i EU 1995. För naturtyper som minskat avsevärt under historien och som är utsatta för negativ påverkan, sattes värdet för önskvärd areal högre, i många fall 20 procent av beräknad förindustriell/historisk areal. Det antogs motsvara tröskelvärdet för utdöenderisk för många arter som är anpassade till dessa skogsmiljöer. Jämfört med dagens skogsmarksareal på fast- mark, motsvarade den totala arealen referensvärden för skogliga naturtyper 19 procent respektive 16 procent i boreal och kontinental region. För att statusen ska vara ”god” måste trenden i areal dessutom vara stabil eller ökande. Vid minsk- ning blir statusen minst ”otillräcklig”. En minskning med mer än 1 procent per år ger ”dålig” status. Vid sidan av areal, utvärderas även naturtypers ”utbredning”, ”strukturer och funktion” och ”framtidsutsikter”. I vissa fall är det utvärderingen av ”strukturer och funktion” som är avgörande för bevarandestatusen.
Femton av de sexton skogliga naturtyper som omfattas av habitatdirektivet hade, vid den senaste bedömningen, dålig eller otillräcklig bevarandestatus. Endast fjällbjörkskog, skogbevuxen myr samt svämlövskog i den alpina regionen och skogbevuxen myr i den boreala regionen, har gynnsam bevarandestatus. Taiga och näringsrik granskog i den alpina regionen samt svämlövskog och landhöj- ningsskog i den boreala regionen bedöms ha otillfredsställande status, de två förstnämnda dessutom med negativ trend. I den kontinentala regionen har skog- bevuxen myr otillfredsställande status. För alla övriga fall bedöms naturtypen ha dålig bevarandestatus till följd av att den har minskat till en alltför liten andel av vad den bedöms en gång ha varit, eller att den minskat sedan 1995.
Andelen skog på fastmark som i dagsläget uppfyller naturtypskvalitet minskar från alpin (48 procent) till boreal (7 procent) och kontinental region (4 procent) för olika naturtyper. Enligt rapporteringen fattas sammantaget 2,5 miljoner hektar av skog med naturtypskvalitet för att alla naturtyper ska nå gynnsam bevaran- destatus. En mycket liten andel av dagens brukade skogar har de kvaliteter som krävs enligt den valda metodiken (jfr definition av Befintlig areal i tabell 12.1). I rapporteringen dras slutsatsen att det, för att gynnsam bevarandestatus ska nås för befintliga naturtyper, behövs fortsatta insatser för att bevara och återskapa skog med naturtypskvalitet.
LEV
Tabell 12.1. Sveriges rapportering till habitatdirektivet angående bevarandestatus för natur- typer. Befintlig area = arealer av naturtyper med gynnsam status. Önskvärd areal – se texten. Gy = gynnsam, Ot = otillfredsställande och Då = dålig bevarandestatus, X = för lite data, minustecken = negativ trend. Önskvärd areal = minst 20 procent av bedömd förindustriell areal.
Befintlig areal (ha)5 Önskvärd areal (ha) Status/trend
Alp Bor Con Alp Bor Con Alp Bor Con
Fjällbjörksskog 1 447 000 1 447 000 Gy
Taiga 737 000 1 330 000 4 400 790 000 3 500 000 8 500 Ot- Då- Då
Landhöjningsskog 16 200 17 000 Ot
Näringsrik granskog 66 100 74 600 71 000 300 000 Ot- Då-
Åsbarrskog 4 700 30 000 X Då- Lövsumpskog 20 700 1 900 42 000 Då Då Svämlövskog 2 900 14 600 400 2 900 15 000 1 000 Gy Ot Då Skogbevuxen myr 182 000 1 880 000 16 600 182 000 1 880 000 166 000 Gy Gy Ot Nordlig ädellövskog 7 800 2 500 10 000 5 000 Då Då Näringsfattig bokskog 1 400 2 200 2 000 20 000 Då Då Näringsrik bokskog 900 5 700 2 000 20 000 Då Då Näringsrik ekskog 7 200 1 600 30 000 15 000 Då Då Ädellövskog i branter 1 500 1 800 3 000 2 000 Då Då Näringsfattig ekskog 1 300 700 4 500 2 000 Då Då Svämädellövskog 65 37 500 100 Då Då Totalt 988 000 3 360 965 37 837 1 045 900 5 836 000 95 200 Totalt på skogsmark 806 000 1 480 965 21 237 863900 3 956 000 78 600
5 Kraven som ställs för att en yta ska anses uppfylla naturtypskvalitet: Skogen ska vara naturligt föryngrad; Ingen omfattande avverkning de senaste 25 åren samt ingen antropogen hydrologisk påverkan; Skogen ska vara gammal, +40 år eller mer (alternativt + 20 år om död ved > 10 m3/ha eller om skogen är flerskiktad) jämfört med lägsta
rekommenderade slutavverkningsålder - eller ha varit föremål för naturlig störning (brand, översvämning, storm, etc) eller naturvårdande skötsel.
I en vidareanalys som gjordes av SLU året efter den senaste habitatrapporteringen, framkommer preliminärt att närmare 70 procent av arealerna med ädellövsdo- minerade naturtyper (jfr tabell 12.1) med naturtypskvalitet finns utanför formellt skyddad mark och endast en liten del i frivilliga avsättningar6. Cirka 20 procent
finns i nyckelbiotoper som inte är formellt skyddade eller frivilligt avsatta. Övriga arealer av skog med naturtypskvalitet, exempelvis taiga, finns till drygt 60 procent i områden som idag inte är skyddade, varken formellt eller frivilligt. En liten andel finns i icke skyddade nyckelbiotoper. Tillgången på skog med naturtypskvalitet är ojämnt fördelad över landet, med ett utbredningsmönster som liknar det som gammal skog har (figur 12.2).
Utveckling av areal gammal skog
Arealen gammal skog (äldre än160 år) på produktiv skogsmark utanför den for- mellt skyddade skogen (här: reservaten) har minskat påtagligt sedan 1920-talet i norra Norrland. Dock har utvecklingen vänt uppåt sedan 1990-talet (figur 12.1).
6 Personlig kommunikation Hans Gardfjell, SLU, nov 2014.
LEV
Figur 12.1. Areal ädre skog fördelat på tre åldersklasser och landsdelar 1926–2011
Produktiv skogsmark exklusive nationalparker, naturreservat och naturvårdsområden skyddad från skogsbruk enligt 2013 års gränser. Medeltal för perioden 1923-1929 och glidande femårsmedeltal från 1953. För boreal skog (ungefär Norrland + Svealand) räknas >160 år som gammal skog och för boreonemoral och nemoral zon >120 år.
Norra Norrland Tusen hektar
Tusen hektar
Tusen hektar
Figur 12.1. Areal äldre skog fördelat på tre åldersklasser och landsdelar 1926–2011
Produktiv skogsmark exklusive nationalparker, naturreservat och naturvårdsområden skyddad från skogsbruk enligt 2013 års gränser. Medeltal för perioden 1923-1929 och glidande femårsmedeltal från 1953. För boreal skog (ungefär Norrland + Svealand) räknas >160 år som gammal skog och för boreonemoral och nemoral zon >120 år.
Södra Norrland Svealand Götaland
1925 1960 1965 1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 0 200 400 600 800 1 000 1 200 1 400 Åldersklass 100–120 år 1925 1960 1965 1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 0 200 400 600 800 1 000 1 200 1 400 Åldersklass 120–160 år 1925 1960 1965 1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 0 200 400 600 800 1 000 1 200 1 400 Åldersklass >160 år
I Götaland har arealen av alla åldersklasser över 100 år ökat sedan 1920-talet. Sammantaget i hela landet har arealen skog över120 år minskat från 3,7 miljoner hektar till 2,8 miljoner hektar sedan 1920-talet (eller från drygt 4 till 3,3 miljoner hektar om reservaten läggs till). Som lägst var den dock knappt 2,4 miljoner hek- tar i början av 1990-talet. Skog på improduktiv mark (tunna jordar, hällmarker, myrmarker, fjällskogsimpediment) adderar ytterligare några miljoner hektar gam- mal skog.
Arealen gammal skog är ojämnt fördelad över landet. Huvuddelen av skog över 140 år återfinns i Norrlands fjälltrakter och nordvästra Svealand (figur 12.2). Även Gotland och Stockholms län har mer gammal skog än genomsnittslänet.
Arealen av äldre örtrik granskog minskar i hela landet (beståndsålder över 100 år nordlig boreal, över 90 år sydlig boreal och över 70 år boreonemoral) utanför reservaten utom i den fjällnära regionen (nordlig boreal)7.
Figur 12.2. Arealandel skog äldre än 140 år fördelad på län, medeltal för 2009–20138
Utveckling av mängden död ved
Den totala mängden hård, död ved (ungefär hälften av all död ved) har ökat från 38 miljoner kubikmeter på 1920-talet till mer än 90 miljoner kubikmeter till i skogen utanför reservaten (2010 års gränser, figur 12.3). Den stora ökningen har skett efter 1990-talet. Även i reservaten har mängderna sannolikt ökat under samma period.
Arealen äldre lövrik skog med god förekomst av död ved har ökat sedan 1950-talet, främst i den nemorala och borenemorala zonen (figur 12.4).
7 Data från Riksskogstaxeringen Skog, 2014, Institutet för resurshushållning och geomatik, SLU.
8 Skogsdata 2014. Rapport från Institutet för resurshushållning och geomatik, SLU.
Procent
Figur 12.2. Arealandel skog äldre än 140 år fördelad på län, medeltal för 2009–2013
NorrbottenVästerbottenJämtland Västernorrland
GävleborgDalarnaVärmlandÖrebro Västmanland
Uppsala Stockholm
SödermanlandÖstergötlandVästra Götaland
JönköpingKronobergKalmarGotlandHallandBlekinge SkåneHela landet
0 5 10 15 20 25
LEV
ANDE SKOGAR
Figur 12.3. Volym hård, död ved fördelad på diameterklass 1926–2011.
Alla ägoslag förutom fjäll, bebyggd mark, söt- och saltvatten, exklusive nationalparker, naturreservat och naturvårdsområden skyddad från skogsbruk enligt 2013 års gränser. Medeltal för perioden 1923–1929 och glidande femårsmedeltal från 1953.
Figur 12.4. Arealen äldre lövrik skog med förekomst av hård, död ved
Arealen äldre lövrik skog med förekomst av hård, död ved (beståndsålder >80 år, minst 25 procent av grundytan är lövträd, hård död ved minst 5 m³/hektar). Beståndsålder: nordlig och sydlig boreala zonerna >80 år samt den boreonemoral och nemoral zonen >60 år. Produktiv skogsmark exklusive nationalparker, naturreservat och naturvårdsområden skyddad från skogsbruk enligt 2013 års grän- ser. Glidande femårsmedeltal.
Miljoner m3
Figur 12.2. Arealandel skog äldre än 140 år fördelad på län, medeltal för 2009–2013
1925 1960 1965 1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 >35 cm 10–35 cm
Alla ägoslag förutom fjäll, bebyggd mark, söt- och saltvatten, exklusive nationalparker, naturreservat och naturvårdsområden skyddad från skogsbruk enligt 2013 års gränser. Medeltal för perioden 1923–1929 och glidande femårsmedeltal från 1953
Tusen hektar
Figur 12.4. Arealen äldre lövrik skog med förekomst av hård, död ved
Arealen äldre lövrik skog med förekomst av hård, död ved (beståndsålder >80 år, minst 25 procent av grundytan är lövträd, hård död ved minst 5 m³/hektar). Beståndsålder: nordlig och sydlig boreala zonerna >80 år samt den boreonemoral och nemoral zonen >60 år. Produktiv skogsmark exklusive nationalparker, naturreservat och naturvårdsområden skyddad från skogsbruk enligt 2013 års gränser. Glidande femårsmedeltal.
Nordlig och sydlig boreal
1925 1960 1965 1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90
Tillgång på löv, lövrik sumpskog och annan fuktig och blöt skogsmark
Det höga betestrycket från klövvilt medverkar till att grandominansen ökar på bekostnad av tall, löv och blandskog i vissa regioner9, vilket minskar skogarnas
motståndskraft mot de ökade frekvenser av skadehändelser som klimatföränd- ringarna kan bidra till. Det finns också en oro för att föryngringen av asp, sälg och rönn, till följd av betestrycket, är dålig i många delar av landet. Enligt riksskogs- taxeringen har volymtillgången på björk, asp, ek, bok respektive övriga lövträd (främst al, sälg, ask och rönn) sedan mitten av 1990-talet, ökat med i runda tal 30 procent vardera10. Om föryngringen är dålig i vissa regioner kan det emellertid ta
tid innan det syns i virkesförrådsstatistiken.
Den totala arealen ädellövskog utanför reservaten har ökat från cirka 150 000 hektar i mitten av 1980-talet till över 200 000 hektar idag. Antalet träd av ädel- lövarter med en brösthöjdsdiameter över 50 cm utanför reservaten har nära fyr- dubblats i den nemorala och boreonemorala zonen sedan 1970-talet.
Arealen lövrik sumpskog utanför reservaten har minskat påtagligt i den boreala zonen, sedan 1990-talet. Längre söderut i landet har den däremot legat still på ungefär samma nivå.
Figur 12.5. Arealen lövrik sumpskog
Areal lövrik sumpskog (björk och övriga lövträd ≥ 65 procent av grundytan med fuktig eller blöt markfuktighet, bottenskikt av sump- eller vitmosstyp). Beståndsålder >20 år. Produktiv skogsmark exklusive nationalparker, naturreservat och naturvårdsområden skyddad från skogsbruk enligt 2013 års gränser. Glidande femårsmedeltal.
9 Skogsdata 2014, figur 10. Ist f resurshushållning och geomatik, SLU. 10 Skogsstatistisk årsbok 2014. Skogsstyrelsen.
Tusen hektar
Figur 12.5. Arealen lövrik sumpskog
Areal lövrik sumpskog (björk och övriga lövträd ≥ 65 procent av grundytan med fuktig eller blöt markfuktighet, bottenskikt av sump- eller vitmosstyp). Beståndsålder >20 år. Produktiv skogsmark exklusive nationalparker, naturreservat och naturvårdsområden skyddad från skogsbruk enligt 2013 års gränser. Glidande femårsmedeltal.
Nordlig och sydlig boreal
1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90
Nemoral och boreonemoral
LEV
Under 1800- och 1900-talen markavvattnades mer än en miljon hektar skogs- mark. Innan dess skedde det främst för jordbruksändamål. Under 1900-talet skedde det främst i syfte att öka skogsproduktionen. Genom det försvann stora arealer av näringsrika sumpskogar och andra fuktiga och blöta naturtyper. I bör- jan av 1990-talet förbjöds markavvattning i södra Sverige och kraven skärptes för tillstånd i norra Sverige. Detta medförde att nydikningen minskade avsevärt. Skogslevande arter
ArtDatabanken anger över 4 100 rödlistade arter i Sverige, varav drygt 2 100 arter utnyttjar skogslandskapet. För cirka 1 800 av dessa arter bedöms skogs- landskapet vara viktigt. Vid bortsortering av de arter för vilka det råder brist på kunskap, arter som i dagsläget har starkt begränsad utbredning eller bara finns i ett län eller är nationellt utdöda, återstår ungefär 1 200 skogsarter. Sett ur ett skogsägarperspektiv är det vanligtvis dessa arter som påverkas av skogsbruks- åtgärder, och som går att gynna genom att bevara och skapa lämpliga livsmiljöer i avsättningar eller genom god miljöhänsyn på fastigheten. Drygt hälften av de 1 200 skogsarterna utgörs av svampar och växter. De övriga är olika leddjur, framförallt skalbaggar.
Bland de mer allmänt spridda rödlistade ryggradsdjuren återfinns framförallt fåglar (t.ex. lappmes, tretåig hackspett, mindre hackspett, havsörn, kungsörn, lappuggla) vilka utnyttjar skogstyper och biotoper där naturvård och skogliga åtgärder kan påverka dagens förutsättningar och den framtida utvecklingen av lämpliga livsmiljöer.
Det är svårt att följa det som är ovanligt i naturen, och det finns ingen utarbe- tad generell övervakning av rödlistade arter, förutom för fåglar. ArtDatabankens bedömningar för rödlistan görs därför med stöd av miljöstatistisk uttolkning av relevant naturvårdsforskning, sammanställda observationer och ett stort antal artkunniga experter och ekologer som är väl förtrogna med utvecklingen för olika arter och deras livsmiljöer.
Ungefär hälften av alla rödlistade arter är på olika sätt knutna till skogen. Art- Databanken bedömde år 2010 att omkring 75 procent av dessa rödlistas på grund av att de har populationer som minskar och 10 procent på grund av att de är mycket ovanliga och har små populationer. Cirka 10 procent är listade för att de är dåligt kända och resterande 5 procent för att de försvunnit från Sverige11.
Tabell 12.2. Grov organismgruppsindelning av skogslevande rödlistade arter med viss ut- bredning (ej utdöda, ej knutna till mkt få lokaler, förekommer i mer än ett län)12.
Arter (antal
Växter, mossor & svampar/lavar 580
Kärlväxter 58
Mossor 34
Svampar 397
Lavar 91
Leddjur 559
"Baggar" (ägrar, olika grupper av "baggar", mfl.) 351
"Fjärilar" (dagfjärilar, svärmare mfl) 94
Steklar mfl 17 Övriga leddjur 97 Snäckor 7 Ryggradsdjur 28 Däggdjur 5 Fåglar 20
Grod- och kräldjur 3
Summa: 1 174
Drygt 50 procent av de rödlistade skogslevande arterna i Sverige är beroende av död ved13. Den ökande bristen på lämpliga utvecklingssubstrat i skogslandska-
pet, gjorde därför att många vedlevande arter trängdes tillbaka fram till och med 1990-talet. Kapuschongbaggarna Stephanopachys substriatus och S. linearis har svarat positivt på den ökande frekvensen naturvårdsbränningar, och har kunnat avföras från rödlistan. Drygt 25 procent av de rödlistade skogslevande arterna är knutna till ädellövskog.
Av de däggdjur som är beroende av skogslandskapet och som följs via habi- tatdirektivet, bedöms utter och skogshare ha ogynnsam bevarandestatus medan björn, varg, bäver, mård och iller bedöms ha en mer gynnsam situation. Flertalet fladdermusarter bedöms ha en ogynnsam situation. Svensk Fågeltaxering redo-
12 Tabellen är sammanställd av Håkan Berglund, ArtDatabanken.
13 de Jong J. & Almstedt M. 2005. Död ved i levande skogar – Hur mycket behövs och hur kan målet nås? Naturvårdsverket Rapport: 5413.