områden för ytterligare insatser – Naturresurser

Åtgärdsstrategierna i fördjupade utvärderingen 2008, Miljömålen – nu är det

bråttom!183_{, bedöms fortfarande i stor utsträckning vara aktuella. För god}

hushållning av naturresurserna är förslagen i framför allt Hushållning med mark, vatten och bebyggd miljö av intresse, men även förslagen i Giftfria och

resurssnåla kretslopp och Effektivare energianvändning och transporter. Dessa har också remissbehandlats.

Här redovisas områden för ytterligare insatser, som bygger vidare på förra för­ djupade utvärderingen, men även nya områden som identifierats i 2012 års utvärdering. Förslag som har framkommit vid dialogmötena har beaktats.

EU:s färdplan

Färdplan för ett resurseffektivt Europa184 _{lades fast av EU­kommissionen}

hösten 2011, och våren 2012 röstade en majoritet av Europaparlamentet för denna. Sverige kan aktivt understödja och driva på genomförandet av färd- planen genom insatser i Sverige, exempelvis utveckla eller stärka befintliga nationella strategier för resurseffektivitet.

Färdplanen bygger på och kompletterar övriga initiativ inom flaggskeppsini­ tiativet inom Europa 2020. Visionen år 2050 är att EU:s ekonomi vuxit på ett sätt som tar hänsyn till resursknapphet och jordens begränsningar och därige­ nom bidrar till en global ekonomisk omställning. Alla resurser förvaltas håll­ bart. Milstolpar till 2020 anges, liksom insatser som EU­kommissionen ska genomföra och som medlemsstaterna uppmanas att genomföra. Intentionen är att färdplanen ska inleda en process där centrala aktörer kommer överens om indikatorer och mål före utgången av 2013. Följande åtgärder behöver genomföras för att övervinna hinder och nå visionen i färdplanen: • Ta itu med marknader och priser, skatter och subventioner som inte avspeglar resursanvändningens verkliga kostnader.

• Främja mer långsiktigt innovativt tänkande i näringslivet, finans- väsendet och politiken. Detta leder till att nya hållbara metoder införs, stimulerar innovation och utvecklar framåtriktat tänkande och kostnadseffektiv lagstiftning. • Genomföra forskning för att fylla kunskapsluckor och utveckla nya färdigheter samt ge rätt information och utbildning. • Ta itu med problem avseende internationell konkurrenskraft och få till stånd en samsyn med internationella parter om att gå i samma riktning.

Samhällsplanering

Samhällsplanering är viktig för att åstadkomma god hushållning med natur­ resurser. Kärnan är den fysiska planeringen, som främst bestämmer mark­ användningen. Genom fysisk planering kan en avvägning göras mellan bebyggelse och infrastruktur av vilka intressen (aktiviteter) som är bäst läm­ pade i ett visst område. Det är också i grunden en kommunal angelägenhet.

En svaghet och en möjlighet med den svenska översiktliga planeringen är att den inte är bindande utan vägledande. Sverige saknar en regional planering (utom i Stockholms län), som bättre än i dag skulle kunna hantera till exempel handels- och bebyggelsefrågor och annan infrastruktur. Områden med mineral­ fyndigheter har en särställning. I dag har en prospektör, genom minerallagen, en mycket stark ställning och möjlighet att i praktiken bestämma om man vill öppna en mineralbrytning. Det kan också noteras att det inte finns någon tra­ dition eller instrument att utvärdera och diskutera utvecklingen av hur natur­ resurserna används lokalt annat än i den fysiska planeringen.

Samhällsplaneringen behöver utvecklas vidare för att förbättra hushållningen med naturresurser. Kompetensen och resurserna kring fysisk planering måste förstärkas, och instrumenten på den regionala nivån utvecklas så att struktur­ frågor kan lösas på miljö- och resursmässigt bästa sätt. Även på den nationella nivån behöver instrumenten ses över. Långsiktig planering bör ange riktningen för en hållbar samhällsutveckling.

Att inrätta breda forum för utvärdering och diskussion av hur det går med våra naturresurser lokalt är en möjlighet. Detta kan göras i syfte att höja medvetenheten och bidra till en hållbar resursanvändning för såväl pågående som ny markanvändning. Det ger också förankring hos en bredare allmänhet. Resultatet kan användas som planeringsunderlag som kan bredda den fysiska planeringen och påverka sektorsplaneringen och hur olika näringar bedrivs. Miljö- och naturresursfrågorna skulle därmed kunna integreras bättre i sam­ hällsplaneringen. Möjligheten att upprätta sådana forum också på regional nivå bör övervägas. Bedömningen av vad ekosystemtjänsterna betyder behöver utvecklas och tas in i den fysiska planeringen och i sektorsplaneringen. Det kan ske genom ökad kunskap, resurser och metodutveckling. Detta gäller bland annat kring hur landskapet påverkas av ny infrastruktur, inte minst stora väg- och järnvägs­ byggen och vindkraft. För fisket och andra resurser i haven krävs internationella överenskommelser och kontroll av om dessa följs. Havet och kusten är också föremål för ökat intresse för infrastruktur för kommunikation och energi, till exempel vind­ kraftsproduktion. Det finns goda möjligheter att fysiskt planera havet med en ekosystemansats trots att kommunerna har planeringsansvar för hela ter­ ritorialvattnet, det vill säga ut till den ekonomiska zonen. På regional eller mellanregional nivå skulle ett större ansvar kunna tas för utvecklingen av havsanknutna naturresurser. För mark-, vatten- och havsområden finns utöver hållbart nyttjande ett behov av mer skydd samt att skyddade områden förvaltas på ett praktiskt och uthålligt sätt. Kopplingen mellan den fysiska planeringen och förvaltningen behöver vidareutvecklas, särskilt i områden med både stora bevarandevärden och där näringslivet också behöver utvecklas. I en utvärdering som Boverket

gjort185 _{dras slutsatsen att samhällsplaneringen behöver vidareutvecklas så att} nya former för att arbeta med bevarande- och utvecklingsfrågor i skyddsvärda områden skapas. Inom kustområdet har detta utvecklats mer eftersom kust­ områdena är utsatta för exploatering och är viktiga från bevarandesynpunkt. EU-kommissionens principer för en integrerad förvaltning av kustzonen (ICZM) är då en utgångspunkt som bygger på att helhetssyn, långsiktigt perspektiv och olika parter och berörda intressen beaktas. För att kunna ta till vara potentialen för förnybar elproduktion finns det ett behov att bygga ut elnätet. Det behövs även för att förbättra marknaderna, minska sårbarheten och i vissa fall sanera elnäten.

Andra styrmedelsområden

Beskattning behöver i större utsträckning läggas på konsumtion av produkter och naturresurser.

Det är angeläget att tillsynen från myndigheterna blir aktivare och att till­ ståndsgivningen så långt det är möjligt bidrar till god hushållning av natur­ resurser. Här kan tillämpningen utvecklas. Det gäller plan- och bygglagen, miljöbalken, skogsvårdslagen med flera regelverk.

Krav på kompensationsåtgärder för påverkan som större exploateringar av verksamheter medför, bland annat handelsetableringar, är en möjlighet. Hållbarhetsgaranti på varor och EU-standard för detta är något som Sverige kan verka för.

Producentansvaret kan utökas på materialnivå i stället för produktnivå för flera områden, till exempel textilier.

En viktig fråga är om absolut frikoppling (då ekonomisk tillväxt kan ske utan att förbrukningen av naturresurser ökar) är möjlig. Forskning och tillämpning för detta kan stödjas.

Tvärvetenskaplig forskning för att identifiera krav och behov för olika natur­ resurser behöver stödjas mer. Även tvärvetenskaplig forskning för att identifiera konsekvenser då grön samhällsekonomi införs behöver stöd. Här kan ingå att identifiera drivkrafter, medvetenhet och mottaglighet för olika typer av styr­ medel (ekonomiska, juridiska, samhällsplanering, information) hos aktörer som handlar med naturresurser. Exempel på underlag som kan ligga till grund för sådan forskning kan vara Formas rapport Forsknings- och innovations­

strategi för en biobaserad samhällsekonomi186_.

Ett annat viktigt område är att stimulera samarbete och informationsdelning mellan branscher och konkurrenter. Detta kan gälla bland annat användning av rätt (förnybar) resurs, tillämpning av livscykelperspektiv och nya affärsmodeller.

185 _{Boverket (2006).} 186 _{Formas (2012).}

Intresset för till exempel mat och kanske andra frågor kan nyttjas till folkbild­ ning om god hushållning.

Påverkan i andra länder

Den svenska påverkan på naturresurser, markanvändning och hälsa i andra länder sker främst genom konsumtionen, inte minst av jordbruksprodukter och insatsvaror till jordbruket, men även genom svenska företags och institu­ tioners verksamhet. Insatser för att minimera denna påverkan uppmärksam­ mas mer, bland annat som en följd av miljömålen. Även EU tar upp denna påverkan, till exempel i hållbarhetskriterier för biodrivmedel och förordning om illegal skogsavverkning. Insatser som Sverige skulle kunna vidta har identifierats, inte minst i Miljövårdsberedningens utredning Tillväxt och miljö

i ett globalt perspektiv187_{. Där föreslås att}

• staten går igenom vad den kan göra som biståndsgivare, inköpare, investerare och förvaltare • redskapen för företagens sociala och miljömässiga ansvar stärks genom att något frivilligt initiativ utvecklas till mer bindande överens- kommelser • miljömässiga och sociala villkor fastställs vid statliga exportkrediter och -garantier • svenska företag ges stöd för att ta ansvar i producentländer, genom egna uppförandekoder och miljökrav • statliga företag genom tydliga ägardirektiv går före genom ambitiösa uppförandekoder • ambitioner gällande miljömässiga och sociala krav i offentlig upp­ handling höjs • stöd till kapacitetsuppbyggnad av civilsamhället i producentländerna och i Sverige ökar, bland annat frivilligorganisationers bevakning i länder med bristande institutionell kapacitet.

I miljöorganisationen Jordens Vänners rapport Rättvisa mål – så når vi dit188

utvecklas också förslag inom varugrupperna bomull, livsmedel, skogspro­ dukter och elektronik och ges exempel på hur insatser i Sverige och EU kan ge positiva återverkningar globalt. Med utgångspunkt i politiken för global utveckling betonas vikten av att åtgärder utarbetas i nära dialog med berörda i utvecklingsländer och att man analyserar hur de påverkar fattigas intressen.

187 _{Miljövårdsberedningen (2007).} 188 _{Eklöf, G. (2010).}