När gymnasielärarna fick frågan om hur de uppfattar de nya kunskapsuttrycken i kun- skapskraven nämns inte dessa uttryck med automatik och långt ifrån alla lärare förstod vad jag menade när jag nämnde ordet kunskapsuttryck. Frågan formulerades om och gymnasielärarna ombads istället berätta hur de uppfattade värdeorden eller progres- sionsorden.
Intervjuare: En ny sak i de nya kunskapskraven är de nya kunskapsuttrycken, hur uppfattar du dessa uttryck?
Lärare 1: …[tänker]…
I: Vad tänker du på när jag säger kunskapsuttryck?
Lärare 1: Nu blir jag helt blek och undrar vart står det så någonstans. Vänta nu måste jag samla mig… kunskapsuttryck… alltså hur de visar för mig de olika kunskaperna.
I: Om jag säger värdeord, de nya värdeorden? Lärare 1: Mm…
I: Värdeorden är de som är skrivna med fet stil?
Lärare 1: Ja, ja absolut de känner jag till, de som visar på graden av eller nivån på kunskaper.
I Gy 2011 får progressionstabellen och dess progressionsord stort utrymme. Det är emellertid oklart om gymnasielärarna själva ska definiera och därmed rekontextualise- ra progressionsorden. Samtidigt saknades konkretiseringar och bedömningsstöd i
många ämnen, däribland idrott och hälsa, när intervjustudien genomfördes 2013. Det som nämns i Gy 2011 är att gymnasielärare i samtliga ämnen förväntas använda de progressionsord som illustreras i den föreskrivna tabellen. Skolverkets motiv är att försöka utveckla en samsyn kring både progressionsorden och progressionen mellan betygsstegen E, C och A. När en annan av gymnasielärarna ombads berätta hur värde- orden eller progressionsorden uppfattas framkommer följande:
Lärare 2: Ja, det är ju de här värdeorden om man, med säkerhet eller i samråd… man ger exempel på… eller på C nivå är det ju att resonera och A nivå är det ju att analysera kring sin hälsa.
Intervjuare: Vilka är värdeorden?
Lärare 2: Att man ska ha goda rörelsekvaliteter till exempel tänker du på eller… som till exempel eller… ja det är svårt. Ja, vi vänta ju fortfarande på bedöm- ningsstöd från Skolverket, i vad är goda rörelsekvaliteter.
Lärare 2 nämner progressionsordet med säkerhet, men uttrycker samtidigt en osäkerhet kring vilka ord som läroplanstexten anger och vilka ord som kunskapskraven förmed- lar. Ett skäl som nämns är att de nya progressionsorden uppfattas som svåra att imple- mentera:
Lärare 1: Det är svårt att ladda om, att använda rätt ord, det är kanske en reflex att man använder de gamla orden och det skapar bara förvirring. Jag tycker de har bytt ut mycket begrepp helt i onödan, bara för sakens skull.
När gymnasielärarna tillfrågades om de använder sig av dessa progressionsord fram- kom att flera inte gör det:
Intervjuare: Använder du progressionsorden, med viss säkerhet, med säkerhet, i mötet med eleven?
Lärare 3: Nej...
I: Använder du orden översiktligt, nyanserat, när eleven ska beskriva något? Lärare 3: Nej, det gör jag inte.
I en annan intervju beskrivs att dessa ord upplevs som allt för komplicerade för att an- vändas i mötet med eleven:
Lärare 5: Inte medan jag sitter och pratar öga mot öga, jag kanske visar att på det här kunskapskriteriet, så här ser jag på det, men jag använder mina egna ord för att förklara det. Annars blir det att jag tappar eleven för de kan inte koppla, de kan inte läsa den här texten så att de förstår varför eller varför inte de har uppnått det, då måste jag på något sätt översätta det.
De motiveringar gymnasielärarna framför till varför man inte använder sig av progres- sionsorden säger eventuellt mer om dessa uttryck än om gymnasielärare i ämnet idrott
och hälsa. Lärare 5 pekar också på att det krävs en slags översättning av orden för att eleverna ska förstå dem, men hur gymnasieläraren rekontextualiserar progressionsor- den framkom inte. I analysen av utsagorna framskymtade också en annan bild. Några gymnasielärare beskriver att man använder sig av andra ord och synonymer i mötet med eleven. En gymnasielärare uttryckte det på följande sätt:
Lärare 4: Vi har ju skapat en egen bedömningsmall. Ja, vi försöker ju med lite enklare, lite formativt bedöma eleven under resans gång, men den bygger ju ock- så på en progression med orden, ok, bra och utmärkt.
Lärare 4 nämner en bedömningsmall på den enskilda gymnasieskolan innehållande orden ok, bra och utmärkt. Frågan är om de bedömningsmallar och matriser som gym- nasielärare tycks utveckla i nuläget påminner om den tidigare situationen med lärare som lokalt författade kursplaner och betygskriterier för sitt undervisningsämne. Statens intention med Gy 2011 var att stärka professionen genom ett gemensamt yrkesspråk som utgår från progressionstabellen och de fastställda progressionsorden. De matriser som gymnasielärarna i exemplet ovan utvecklat och använder ligger därmed inte i linje med intentionerna med skolreformen. Kunskapskraven ska inte omarbetas lokalt och inte heller brytas ner mening för mening. Däremot ska gymnasielärare kunna använda kunskapskraven som ett stöd i den formativa bedömningen som lärare 4 är inne på och då läsa och använda kunskapskravens löpande text, där stycke följer efter stycke, och använda dem som de helheter de är (Grettve, Israelsson, & Jönsson, 2014).
Att bedöma elevens kunskaper efter de kunskapskrav som ställs är en av lärarens vik- tigaste men svåraste uppgifter. Sammanfattningsvis kan sägas att gymnasielärarnas tal om kunskapskraven och dess progressionsorden är varierad. Det saknas ett gemensamt och enhetligt yrkesspråk där progressionsorden ingår. Att gymnasielärare väljer att använda andra ord än de som illustreras i progressionstabellen i Gy 2011 beror troligen på flera faktorer som bristande vidareutbildning och varierande förutsättningar för lä- rare att sätta sig in i läroplanstexten, progressionsorden och dess kunskapssyn som det är tänkt. Hur dessa progressionsord rekontextualiseras av gymnasielärare är en viktig fråga och därmed kan detta avsnitt användas som underlag för vidare reflektioner och diskussioner i arbetet med progressionsorden.