Dans och rörelse till musik syftar i undervisningen i idrott och hälsa till att utveckla rörelser och rörelsekvaliteter, men även till fysisk träning, för att uttrycka känslor och sinnesstämningar samt för att bekanta sig med olika kulturarv. Tidigare forskning ty- der dock på att dans är ett sällsynt innehåll och ibland helt frånvarande (Lundvall & Meckbach, 2008), trots att det tydligt står som ett centralt innehåll i läroplanerna både för grund- och gymnasieskolan (Skolverket, 2011a; Skolverket, 2011b). Dans som ak- tivitetsform i ämnet ses som något tråkigt och även hotfullt, både av flickor och av pojkar (Larsson & Redelius, 2008).
Den tvetydiga ställning som dans har i ämnet kan förklaras på olika sätt. Flera studier tyder på att det viktigaste målet för lärare och elever är att ämnet är roligt och att ele- verna är fysiskt aktiva (Larsson & Redelius, 2008). Det centrala innehållet verkar byg- ga på roliga fysiska aktiviteter som uppnås genom att exempelvis spela boll, inte dansa (Öhman & Quennerstedt, 2008). Å andra sidan uttrycker var fjärde lärare att de vill
lägga mer tid på dans och mindre tid på bollspel (Lundvall & Meckbach, 2008). I Lundvalls och Meckbachs studie (2008) yttrar flera lärare att deras förmåga att under- visa i dans är begränsad och att de är osäkra på sin egen kompetens inom dans och därmed hur man faktiskt lär ut dans. Vissa lärare i idrott och hälsa lägger lite tid på dans för att de själva kanske inte kan dansa och som en följd av detta blir de pedago- giskt begränsade i sin undervisning.
Den dans som förekommer i undervisningen handlar ofta om att lära sig en viss dans eller att tekniskt sätta ihop steg till musik (Quennerstedt, 2013). Larsson och Karlefors (2015) framhåller att fokus istället bör ligga på att använda metoder med uppgifter som utgångspunkt för att därmed minska betoningen på att lära sig de korrekta rörel- serna, och istället framhålla en gemensam strategi för att utforma en rörelsekoreografi. En annan svårighet när det gäller framför allt dans är att lärare saknar ett ramverk för att beskriva vad, med andra ord vilka rörelser eller rörelsekvaliteter, det är eleverna använder sig av och vilka de behöver arbeta mer med. Ett ramverk skulle underlätta på så vis att lärare tillsammans med elever skulle kunna samtala om vilka rörelsekvalite- ter eleverna behöver utveckla (jfr Murray & Lathrop, 2005). Elever skulle lättare kun- na uppmärksamma vad det är de behöver arbeta med samt få en förståelse för och med ord beskriva vad de lär sig. I det stora hela tyder tidigare forskning på ett behov av nya pedagogiska metoder och redskap för undervisningen i idrott och hälsa, vilket skulle underlätta den typ av lärande som läroplanerna föreskriver.
Ett förslag på nya pedagogiska grepp för lärare i idrott och hälsa är interaktiva tekniker såsom TV-spel som inkluderar träning och kroppsrörelser (Meckbach m.fl., 2013). En rad olika typer av dansspel, som Dance Revolution, Kinect och Just Dance, har fått mycket uppmärksamhet bland främst barn och ungdomar. TV-spel har ofta setts som ett sätt att motverka fysisk aktivitet bland barn och ungdomar, men på senare tid har spel som inkluderar träning och kroppsrörelser utforskats utförligt. Denna forskning har främst riktat fokus mot de fysiska effekter som spelandet av dessa spel ger
(Quennerstedt m.fl., 2013). Dock är den pedagogiska forskningen om TV-spel knapp- händig, vilket innebär att de pedagogiska konsekvenserna av TV-spel i allmänhet såväl som i dans inte är särskilt tydliga (Meckbach m.fl., 2013).
Att som lärare använda dansspel som läromedel i undervisningen kan relateras till Skolverkets ambition att främja användningen av informations- och kommunikations- teknik (IKT) i skolan, vilket står skrivet i både grund- och gymnasieskolans läroplan (Skolverket, 2011a; Skolverket, 2011b). Tidigare forskning tyder dock på att IKT säl- lan används i idrott och hälsa (Lundvall & Meckbach, 2008). Jag tror därför att det behövs fortbildning och tydliga exempel på hur IKT kan användas som läromedel även i undervisning i idrott och hälsa. Detta kapitel är ett led i att åskådliggöra hur, mer ex- akt, dansspel kan användas som läromedel och hur lärande då kan tänkas ske?
Faktaruta om studien
Wii lär oss dansa? Om dansspel, rörelsekvaliteter och lärande i idrott och hälsa Bakgrund:
x lite dans i undervisningen, osäkerhet i att undervisa i dans x saknas ramverk för att studera rörelsekvaliteter
x få studier kring interaktiva spel och lärande
Syfte: Att undersöka elevers användande och utvecklande av olika rörelsekvali- teter i en lärprocess där dansspel används som läromedel i undervisningen i id- rott och hälsa på gymnasiet.
Frågeställningar
1) Vilka rörelsekvaliteter använder elever när de samspelar med varandra och interagerar med dansspel
2) Hur sker lärande av rörelsekvaliteter när dansspel används som läromedel? Teori: Ett sociokulturellt perspektiv, där lärande sker i interaktion och samspel med andra elever och med artefakter, såsom dansspel.
Metod:
x skapande av lektionsupplägg och videofilmning av elever à 7 lektioner o de dansade till spelet med olika uppgifter (4 lektioner)
o de skapade egna danser i grupper (2 lektioner)
o de visade upp sin dans för sina klasskamrater (1 lektion)
x analys av elevernas rörelsekvaliteter utifrån ett skapat rörelseanalysschema med fokus vad kroppen gör, var, hur samt i relation till vem och vad krop- pen rör sig
x analys av hur lärande skedde när eleverna använde spelet som läromedel och när de skapade egna danser
Resultat:
x Del 1 – eleverna använde kroppen och rummet på olika sätt och deras ka- raktär på rörelserna skiljde sig beroende på dans. Relationen till andra och till spelet varierade också.
x Del 2 – lärande skedde genom att eleverna imiterade, repeterade, blev in- struerade, blev modellerade, förhandlade, kommunicerade och använde metaforer.
Slutsats: Att Wii lär oss dansa beror inte på att spelet används, utan istället på hur det används som läromedel av lärare och elever i undervisningen.