Naturvårdsverket har bedömt att det i ett första steg endast är möjligt att sätta ut- släppstak för reningsverk som är dimensionerade för mer än 2 000 pe samt pap- pers- och massaindustrier. Genom att sätta utsläppstak på dessa källor nås det en- ligt denna analys 25 – 45% av de fördelade kvävebetingen enligt BSAP för de områden som inkluderats i analysen. Utsläppstaken innebär att endast 1,5 – 20% av de fördelade fosforbetingen enligt BSAP kan nås. För att större belastningsreduk- tioner ska vara möjliga att nå måste fler källor regleras och/eller så måste utsläpps- taken sättas lägre för de källor som är möjliga att reglera.
De ekonomiska analyser som har genomförts visar att ett införande av det anpassa- de avgiftssystemet kan förväntas leda till att den totala åtgärdskostnaden i Södra Östersjöns vattendistrikt kan reduceras med nästan 65 procent (från 120 till 44 miljoner kr/år), jämfört med om samma belastningsreduktion ska uppnås genom de styrmedel som i dagsläget huvudsakligen är riktade mot att minska utsläppen av kväve och fosfor från dessa källor. För att det ska vara möjligt att utnyttja hela den potentiella kostnadseffektivitetsvinsten vid ett specifikt reduktionsmål är det viktigt att den reglerande myndigheten har viss kunskap om hur de reglerade källorna kommer att agera så att rätt mängd kompensatoriska åtgärder anskaffas. Om denna kunskap saknas finns det en risk för att en alltför stor belastningsreduktion anskaf- fas på åtgärdsmarkanden och utbudet av kompensatoriska åtgärder kan förväntas vara större än efterfrågan. För ett avgiftssystem där både måluppfyllelse och kost- nadseffektivitet är viktiga aspekter krävs därmed att den reglerande myndigheten till viss del har denna information. För att minska risken för att för många kompen- satoriska åtgärder anskaffas kan den reglerande myndigheten börja med att endast anskaffa kompensatoriska åtgärder för en del av det totala utsläppstaket. Om efter- frågan sedan visar sig vara större får fler kompensatoriska åtgärder anskaffas efter hand och avgiftsnivån får justeras därefter.
Resultaten visar att en differentiering av avgiften har en större betydelse vid en högre avgiftsnivå då det är kostnadseffektivt för fler reglerade källor att genomföra egna åtgärder. Eftersom det förväntas att avgiften för de reglerade källorna kommer att höjas framöver, på grund av dyrare kompensatoriska åtgärder samt att större belastningsreduktioner ska nås, kan det därför vara motiverat att redan från början införa en schablonmässig differentiering där respektive handelsområde delas in i ett fåtal olika zoner beroende på retention.
Enligt resultaten från den ekonomiska analysen har den geografiska omfatt- ningen av respektive handelsområde stor betydelse för vilka kostnadsbesparingar som kan göras. Att dela in Södra Östersjöns vattendistrikt i 30 olika handelsområ- den utefter de huvudavrinningsområden som ingår i vattendistriktet ökar åtgärds- kostnaden med 30 – 60 procent jämfört med om motsvarande belastningsreduktion ska nås i hela vattendistriktet. Det är dock inte enbart storleken på den geografiska ytan som avgör vilka kostnadsbesparingar som kan göras, det har även betydelse vilka aktörer som finns i området samt vilka förutsättningarna är för att genomföra kompensatoriska åtgärder. Men utifrån resultaten i den ekonomiska analysen kan
det sägas att generellt så är åtgärdskostnaden lägre då samma belastningsreduktion ska uppnås i ett större geografiskt område. Om man enbart ser till åtgärdskostnader bör därför handelsområdena vara så stora som möjligt. Den analys som utförs av IMA Miljöekonomi (2010) visar även att fördelningen av kostnaderna mellan aktö- rer som ingår i ett fullt utvecklat handelssystem blir jämnare vid ett större handels- område.
Att man inom avgiftssystemet ska ta hänsyn till uppfyllandet av miljökvalitets- normerna för vatten medför stora kostnadsökningar i ett större geografiskt område. I Söderköpingsåns avrinningsområde var kostnadsökningen endast 3,5 %, medan kostnaderna i norra delen av Södra Östersjöns mer än femdubblades. I Södra Öster- sjöns vattendistrikt tredubblades nästan kostnaderna för att genomföra en belast- ningsreduktion på 50 ton fosfor när hänsyn tas till miljökvalitetsnormerna jämfört med när de mest kostnadseffektiva åtgärderna kan genomföras. I och med att de fosforreduktioner som krävs för att uppfylla MKN har aggregerats från vattenföre- komst till PLC5 nivå kan kostnaderna komma att påverkas ännu mer. Då hänsyn ska tas till enskilda vattenförekomster förväntas kostnaderna öka ytterligare.
Resultaten från den ekonomiska analysen får tolkas med viss försiktighet efter- som en rad antaganden vad gäller effekter av samt potentialer och kostnader för olika åtgärder har gjorts samt att det endast är ett fåtal kompensatoriska åtgärder inkluderade. Om de åtgärdskostnader som har antagits för de reglerade källorna är för låga innebär det endast att det finns ännu större kostnadsbesparingar att göra vid ett införande av avgiftssystemet jämfört med dagens styrmedel. Den känslig- hetsanalys som har genomförts visar att de antaganden som har gjorts för våtmar- kers potential och effekt påverkar resultaten mer än vad samma antaganden för de reglerade källorna påverkar. Vad gäller retention så är resultaten inte speciellt käns- liga för mindre förändringar. Vid ett införande av det anpassade avgiftssystemet föreslås en rad kompensatoriska åtgärder utöver de som inkluderats i denna analys. Det kommer att bredda utbudet och diversifiera kostnaderna och det kan mycket väl tänkas att det finns åtgärder som är billigare att genomföra än de som inklude- rats i analysen. Detta minskar risken för att de potentiella kostnadsbesparingarna med ett avgiftssystem har överdrivits. Det ska även poängteras att dessa resultat endast inkluderar åtgärdskostnader. Transaktionskostnader har också en stor bety- delse för vilka potentiella kostnadsbesparingar som kan göras vid införandet av ett nytt styrmedel (se bilaga 3).