9. BETYDANDE BRISTER I VÄSTRA SVERIGE
9.7. Stambanestråket: Göteborg–Skaraborg–(Stockholm)
Följande infrastruktur ingår
Väg: E20
Järnväg: Västra stambanan, Älvsborgsbanan, Kinnekullebanan Stråkets funktion och trafikslagsövergripande förhållande
Stråket fyller en viktig funktion både för personresor och för godstransporter. E20 har en viktig funktion för såväl regionala och nationella som internationella
godstransporter till Göteborgs hamn och till och från Örebro län, Stockholm, Västmanland, Dalarna och östra Värmland. Den är också viktig för kopplingen mellan Skaraborg och Göteborgsområdet. E20 har för personresor främst en lokal och regional funktion. Vägen fyller även en funktion för att förflytta långsamtgående fordon och jordbruksmaskiner. Västra stambanan har en viktig funktion för nationella och internationella godstransporter. För godstransporter är Göteborgs hamn och Hallsberg de viktigaste knutpunkterna. Även Falköping och Skövde är viktiga omlastningspunkter. Västra stambanan har även betydelse för regionala och långväga personresor. Tåget har den största marknadsandelen för
personresor mellan Göteborg och Stockholm. Järnvägen har även en viktig funktion för regional pendling i stråket, särskilt närmast storstäderna.
Älvsborgsbanan används för både gods- och persontrafik men framförallt för lokal- och regional persontrafik. Den utgör en viktig möjlighet till omledning av framförallt godståg mellan Södra Bohusbanan, Norge/Vänerbanan, Västra stambanan och Kust till kust-banan. Viss nationell persontrafik förekommer i form av fjärrtåg mellan Strömstad/Uddevalla och Stockholm.
Kinnekullebanan har lokal och regional betydelse, och den används framför allt för
persontrafik, men även för viss godstrafik mellan Mariestad och Gårdsjö. Utmed stora delar av banan är standarden på det parallella vägsystemet relativt låg, och järnvägen är därför konkurrenskraftig i jämförelse med lokala bussresor.
9.7.1. Betydande brister
E20, öster om Partille till länsgräns Örebro
Från Partille till Tollered samt på delen Ingared–Alingsåshar vägen motorvägsstandard. Efter Alingsås upp till Örebro länsgräns är vägen bara delvis mötesseparerad och har låg
129
standard, vilket ger betydande brister avseende trafiksäkerhet. Att vägen inte är mötes-separerad påverkar även tillgängligheten, och dåliga omkörningsmöjligheter skapar konflikter i trafiken, vilket leder till förlängda restider. De sträckor som i dag inte är mötesseparerade projekteras för genomförande inom gällande nationell plan förtransportsystemet 2014–2025. Sträckan genom Alingsås finns också med i gällande plan, men Alingsås kommun och Trafikverket har kommit överens om att skjuta upp detta projekt. Skälet är att de medel som finns avsatta i den nuvarande planen inte räcker för den lösning som Trafikverket och Alingsås kommun vill ha. Sträckan genom Alingsås är en barriär eftersom vägen delar staden, vilket gör att det är en betydande brist i användbarhet för trafiken i Alingsås, men även för trafiken som kör igenom. När övriga sträckor åtgärdats kan situationen på sträckan genom Alingsås förväntas bli sämre och bli en än större
flaskhals, vilket ger betydande brist-er även i kapaciteten. Detta kan även betyda att situationen försämras när det gäller luftkvalitet och buller.
Flera sträckor på E20 har i dag reinvesteringsbrister. Det gäller sträckan mellan Vara och Skara och några sträckor norr om Mariestad, som är 2+1-vägar med mitträcke. Bristen är kopplad till att vägsträckorna för flera år sedan byggdes om till mötesfri väg med mitträcke, vilket gav en ändrad körfältsbelastning. Det var en enkel och snabb lösning som gav snabba trafiksäkerhetseffekter, men det fanns inget ”livscykelperspektiv”. Nu har de bristerna blivit uppenbara, både bärighetsproblem och korsningar med låg standard/bristande säkerhet och framkomlighet för gång- och cykeltrafiken.
Längs med hela vägen finns flera riskbedömda kontaktsträckor för grundvattnet, vilket är en betydande brist avseende hälsa. Vissa av dessa sträckor åtgärdas i samband med ombyggnad till mötesseparering.
I åtgärdsvalsstudie Cykling i nationellt stråk – Region Väst har analyser med Kågesson- modellen43 visat att det finns betydande brister i stråket avseende användbarhet och säkerhet för arbetspendling med cykel mellan Partille–Lerum och Lerum–Alingsås. Västra stambanan
Banan är i dag hårt belastad, främst delen Göteborg–Alingsås, där pendeltåg, godståg, regiontåg och fjärrtåg ska samsas på två spår. Anspråken på banan är stora från samtliga aktörer. Västra Götalandsregionen vill öka pendel- och regiontågstrafiken, samtidigt som fjärrtågsoperatörerna konkurrerar om att få de bästa och snabbaste tåglägena mellan Stockholm och Göteborg. Dessutom behöver näringslivet väl fungerande godstransporter. På Västra stambanan är det i dag därför betydande brister i kapacitet, robusthet och punktlighet. Kapacitetsbristen är betydande även upp till Falköping, men de resterande tillgänglighetsfaktorerna anses vara måttliga på banan. Under planperioden kommer
åtgärder att göras mellan Göteborg och Skövde (objekt Västra stambanan Göteborg–Skövde, ökad kapacitet). Trots åtgärderna kommer bristerna i kapacitet, användbarhet, robusthet och punktlighet att öka på sträckan Göteborg–Skövde och förväntas vara betydande till 2029 på grund av ökad trafikering. Det är i dag även en nedsättning av till 130 km/tim på banan på grund av dåligt spår, mellan Floby och Alingsås i nedspåret och Alingsås till Vårgårda i uppspåret.
130
Tågtrafiken på banan genom Partille, Lerum, Floda och Alingsås orsakar även vibrationer i närbelägna byggnader, vilket är en betydande brist avseende hälsa.Älvsborgsbanan, delen Öxnered–Herrljunga–Borås
Denna del av Älvsborgsbanan är enkelspårig och har en låg teknisk standard, vilket ger en övergripande betydande brist i användbarhet, kapacitet, robusthet och punktlighet längs hela sträckan. Det finns betydande brister i kapacitet mellan Öxnered och Vänersborg eftersom det är många tåg på banan, och även på Norge/Vänerbanan, som kör den här sträckan in till Vänersborg. På sträckan Herrljunga till Borås är banan inte fjärrblockerad. Det planeras dock bli åtgärdat inom planperioden.
Det finns i dag nedsättning till 80 km/tim på grund av dåligt spår på två sträckor:
Vänersborg–Grästorp och Herrljunga–Fristad. Det finns även en risk för mer nedsättning av axellast och hastighet på ett antal broar, på grund av bärighetsproblem. Två av broarna går över Nossan, en i Forshall och den andra i Herrljunga. Den största bristen utgörs dock av den öppningsbara järnvägsbron över Trollhättekanal i Vänersborg. Denna järnvägsbro har nått sin fulla livslängd. Bron är i dåligt skick, hastigheten är kraftigt nedsatt och bron drabbas ofta av driftstörningar i samband med broöppningar. Bron behöver ersättas med en ny öppningsbar bro. Det ger möjlighet till högre hastighet och ökad robusthet på
Älvsborgsbanan. Bandelen Öxnered–Herrljunga används dessutom som omledningsbana mellan Norge-/Vänerbanan och Västra stambanan. Även Vänersborg station har flera betydande brister. Stationen är inte helt tillgänglighetsanpassad, vilket ger en betydande brist i användbarhet. Den har också en betydande kapacitetsbrist på grund av att det är spårbrist på stationen. Det finns även korsningar i plan, vilket medför betydande säkerhetsbrister.
Kinnekullebanan, delen Håkantorp–Gårdsjö
En åtgärdsvalsstudie för Kinnekullebanan har nyligen avslutats. Banan är en oelektrifierad och enkelspårig bana med låg teknisk standard som saknar fjärrblockering. Detta ger en betydande brist i tillgänglighet, främst robusthet. Bristen är störst på sträckan Håkantorp till Lidköping eftersom trafiken är mer omfattande där. Hela banan har olycksdrabbade plankorsningar, vilket är en betydande säkerhetsbrist. Det finns i dag en nedsättning av till 80 km/tim på grund av dåligt spår på tre delsträckor: Mariestad–Lugnås, Råbäck–Källby och Lidköping–Håkantorp. Det finns även risk för låsning (klovning) av ett flertal växlar i Mariestad, Forshem och Lidköping, vilket skulle begränsa framkomligheten. Några mindre brister åtgärdas inom ramen för regeringens landsbygdsatsning för kollektivtrafik.