Stråk: (Oslo, Norge)–Karlskoga–Örebro–Västerås–(Stockholm)

Följande infrastruktur ingår

Väg: E18

Järnväg: Mälarbanan, Värmlandsbanan

Farled: Farled 901-904 till Köpings hamn, farled 901-907 till Västerås hamn Stråkets funktion och trafikslagsövergripande förhållanden

Regionförstoring och den växande befolkningen i Stockholm-Mälardalen leder till stor resandeökning i stråket, framför allt utbytet med Stockholm, men även långväga resor Värmland–Stockholm och Oslo–Stockholm. De funktionella sambanden mellan städer i stråket norr om Mälaren stärks genom den utveckling som sker i såväl Karlstad Örebro och Västerås som Uppsala. En fortsatt utveckling för att främja ett ökat kollektivt resande är en nödvändighet för möjligheten att nå Stockholm och Arlanda, vilka fortsatt är de viktigaste

86

målpunkterna i stråket. Behoven av utökat hållbart resande och restider som närmar sig en timme eller kortare i stråket, visar på behovet av ökad funktionalitet i järnvägsanläggningen för persontrafik (fler tåglägen på banan samt ökad funktionalitet i driftplatser efterfrågas) och då främst på större stationsorter som Västerås och Örebro.

Stockholm är den största målpunkten för dagligt resande och för dagligvarutransporter, men också stora flöden av annat gods transporteras på väg. En utveckling mot mer hållbara transporter gynnas av att Stockholm ska kunna angöras såväl söder som norr om Mälaren, för omlastning till distribution. Viktiga målpunkter för godstrafiken är den

terminalverksamhet som utvecklas norr om Stockholm, men även till viss del Arlandaområdet.

För E18:s del finns en komplexitet i förhållande till de lokala funktioner och behov som genomfarter i Västerås, Örebro och Karlskoga utgör. Det finns skillnader i vilken typ av brister som finns, men sammanfattat leder den lokala trafiken i stråket till problem i

framkomlighet och säkerhet, vilket i sin tur ger osäkra restider såväl för näringslivet som för medborgarna. De två mest trafikerade platserna på väg i regionen finns på genomfarterna i Västerås och Örebro, där mer än 50 000 fordon per medeldygn (hög andel lokaltrafik) färdas och där andelen tung trafik är cirka 10 procent av den totala trafiken i stråket. E18 är gemensam med E20 på sträckan västra Örebro–trafikplats Gräsnäs (Arboga). En del av det icke tidskritiska godset bör kunna transporteras sjövägen, och utvecklingen av Mälarsjöfarten skulle kunna vara en del i en sådan utveckling, för att minska ökningen i vägtransporter i Stockholm-Mälardalen.

I stråket har även Örebro flygplats en funktion som en betydande nod för flygfrakt i Sverige och internationellt.

7.6.1. Betydande brister

E18, (Oslo-Karlstad)–Karlskoga–Örebro–Västerås–Enköping–(Stockholm)

Sträckan Köping–Västjädra har lägre framkomlighet än resten av vägen mellan Örebro och Stockholm, på grund av kapacitetsbrist. Sträckan har även betydande brister i robusthet. Vid olyckor på den mötesseparerade vägen uppstår långa stopp, med omledning av trafiken som följd. Trafiken leds då om till ett vägnät som har stora brister i framkomlighet och trafik-säkerhet och det bidrar till störningar på det kommunala vägnätet.

Det finns betydande brister i robusthet där vägen passerar genom Västerås och Örebro. Bristerna är framför allt tydliga vid högtrafiktider, när olyckor orsakar långa stopptider och därmed låg framkomlighet. Karlskogas genomfart präglas av flera trafiksignalkorsningar i plan och där har betydande brister i säkerhet identifierats. Längs de tre

tätortsgenomfarterna på E18 finns också betydande hälsobrister på grund av buller. På genomfarterna Örebro, Västerås och Karlskoga ligger trafikplatserna tätt, vilket skapar konflikter mellan fjärrtrafik och lokaltrafik och medför brister i användbarhet, kapacitet och säkerhet. Det största problemet är köbildning, som bidrar till att framkomligheten för

87

trafiken längs E18 är låg. Problemen med köbildning bidrar i sin tur till vanligt

förekommande upphinnandeolyckor. Det finns behov av förbättringar i tillgängligheten för gående och cyklister både längs med och tvärs E18. Flera av bristerna härrör från

vägutformning och vägvisning. Mälarbanan

I Västerås finns det brister i användbarhet och kapacitet på grund av att godsbangården inte kan tillgodose behovet av ökad godshantering och korttidsuppställning. Prognoser för trafikutvecklingen visar att befintliga uppställningsspår och plattformslägen inte kommer att klara den kapacitetsökning som förväntade resandeökningar och därmed utökad trafikering kräver i form av spår- och plattformslösningar.

På sträckan Hovsta–Kolbäck begränsas kapaciteten av brist på förbigång, och i Hovsta finns korsande tågväg mellan Godsstråket genom Bergslagen och Mälarbanan, vilket förstärker bristen i såväl kapacitet och punktlighet som robusthet. Järnvägsanläggningen i Örebro har brister i kapacitet, och det gäller dels gods- och persontrafik i form av korsande tågvägar, dels flexibilitet för vändande tåg och antalet plattformslägen samt behov av

korttidsuppställningar. Den södra delen av Örebro järnvägsanläggning med befintlig station och resandeutbyte påvisar brist i säkerhet. Det finns en smal och kort plattform samt gångpassage i plan som återkommer i rapporteringen från tågförare när det gäller så kallat spårspring (personer som inte respekterar stoppsignal för passage till och från plattform, men även för funktionen som passage i staden). På banans delsträckor Västerås–Dingtuna, Kolbäck–Köping, samt Kolsäng släpar underhållet efter, vilket innebär risk för nedsättning av bärighet och hastighet till 130 km/tim, vilket i sin tur påverkar robusthet och kapacitet. Värmlandsbanan

Banan har betydande kapacitetsbrister vid Laxå driftplats som utgör en korsning mellan Västra stambanan och Värmlandsbanan. Det leder till brister för person- och godstrafiken mot Värmland samt för den långväga person- och godstrafiken till och från Göteborg. Banan har dålig linjeföring och det finns begränsningar i hanteringen av de konflikter som uppstår vid samtidighet och behov av förbigångar på sträckan Laxå–Strömtorp.

Farled 901-904 till Köpings hamn, farled 901-907 till Västerås hamn

Hjulstabron (Rv 55) har brister i säkerhet och användbarhet om Mälarsjöfarten ökar och om större fartyg ska trafikera hamnen i bland annat Västerås. Nuvarande passage genom broöppningen är för smal för de största fartygen. Bristen har utretts i en åtgärdsvalsstudie. Den öppningsbara bron ger upphov till köer i vägtrafiken, särskilt under sommartid. Hela vägen 55 inklusive bropassagen avseende vägstandard ses över i en åtgärdsvalsstudie som beräknas vara klar under 2017.

88

In document Tillstånd och brister i transportsystemet (Page 85-88)