Tvärstråket: (Finland)–Umeå–Hemavan–(Norge)

Följande infrastruktur ingår

Vägar: E12

Järnväg: Holmsund–Umeå (Bandel 147), Stambanan genom Övre Norrland Umeå–Vännäs– Hällnäs, Tvärbanan Hällnäs–Storuman

Stråkets funktion och trafikslagsövergripande förhållanden

Stråket består av E12 och tvärbanan från Umeå till Storuman. Det är en öst-västlig transportled på 400 kilometer som förbinder inlandet med kusten i Västerbotten och Sverige med Norge och Finland. För regional och långväga godstrafik i öst-västlig riktning finns förbindelse med hamnarna i Mo i Rana i Norge och i Holmsund med färja vidare mot Finland.

E12 är en uppsamlingsled för gods- och persontrafik. Godstrafiken är både regional och internationell. Europavägen fyller en viktig funktion för studie- och arbetspendling, skolskjuts, sjukvårdsresor, tjänsteresor inom regionen och via flygplatserna vidare mot Arlanda, samt för fritidsresor och för besöksnäringen i fjällvärlden. Centraliserad sjukvård i länet gör att det finns höga krav på att vägen ska vara tillgänglig dygnet runt året om. Umeå är norra Sveriges största stad. Där finns regionsjukhus, universitet och administrativt centrum. Umeåregionen har en hög tillväxt vilket kommer att öka bostadsbyggandet, men även pendlingsbehovet.

E12 kantas av byar och mindre tätorter. På dessa platser har vägen ofta en funktion som lokalgata. Här stiger barnen på skolbussen och oskyddade trafikanter vistas i blandtrafik på vägen. Vägområdet är en del av de boendes livsmiljö. Det finns potential att utveckla kollektivtrafik på delar av stråket.

Järnvägen förbinder Västerbottens inland med kusten. Regional persontrafik på järnväg bedrivs på sträckan Umeå–Lycksele. Arbetspendlingen i stråket är hög, framför allt mellan Umeå och Vännäs där tåget är konkurrenskraftigt och har kort restid. Mellan Lycksele och

62

Umeå är järnvägen med persontrafik i dag mindre konkurrenskraftig på grund av stora förseningsproblem och de längre restider som tåget innebär jämfört med buss.

Järnvägen har även en viktig funktion för gods och främst för timmertransporter. Det finns potential för överflyttning av timmer och övrigt gods till järnväg i det öst-västliga stråket. För närvarande pågår ombyggnationer på SCA:s terminal i Lycksele för att kunna köra längre och tyngre tåg. Lycksele kommun planerar för ny allmän terminal. I Storuman pågår planarbete för utbyggnad av en terminal med anslutning mot Inlandsbanan. I stråket finns även många mineralfyndigheter där brytning förekommer eller ligger vilande beroende på konjunkturen.

Vägen är ett turiststråk vars upplevelsekvalitet har betydelse för turismens utveckling. Tärnaby–Hemavan är ett expansivt turistområde med många besökare, speciellt vintertid. Stråket går genom värdefulla naturområden och infrastrukturen korsar många vägar för vattenlevande fauna. Hela stråket ingår i aktivt renskötselområde.

5.4.1. Betydande brister

E12

Vägens standard och utformning är mycket varierad.

Sträckan Umeå–Vännäs bedöms som en prioriterad del av E12 och har betydande brister. Arbetspendlingen är hög samtidigt som det finns brister i användbarhet och kapacitet på grund av korsningsutformningar, vilket skapar köer och trafikstopp. Säkerhetsstandarden är låg. Hastighetssänkande åtgärder har en negativ inverkan på användbarheten, eftersom det redan i dag finns önskemål om kortare restider.

Sträckan norr om Vännäs har på flera delar brister i utformningen och vägen upplevs som smal och otrygg. Det försvårar omkörning, speciellt vintertid och det är en brist ur

användbarhetssynpunkt för all trafik.

Genom randbebyggelse och mindre tätorter finns betydande brister för oskyddade trafikanter när det gäller tillgänglighet och trafiksäkerhet. Det beror på att vägen är utformad för att i första hand tillgodose personbils- och godstransporternas behov och att parallella gång- och cykelvägar saknas. Cyklister och fotgängare är på många sträckor därmed hänvisade till att använda E12:an med dess höga hastigheter och blandtrafik. Det samma gäller för de som vill cykelpendla in mot Umeå, Lycksele och andra tätorter. Busshållplatser längs vägen saknas, och där de finns behövs säkra gång- och

cykel-anslutningar. Bristen är otillfredsställande både ur användbarhets- och säkerhetssynpunkt, särskilt för skolbarn. Problemen förvärras vintertid på grund av snövallar som minskar vägbanans bredd och medför siktproblem. I turistorten Tärnaby finns betydande brister för oskyddade trafikanter kopplat till godstransporternas framkomlighetsanspråk, speciellt under högsäsong.

Norr om Storuman finns partier med kraftiga lutningar, vilket innebär betydande brister i robusthet för den tunga trafiken. Vid stopp i backarna, där vägen är smal och

63

Den här bristen är svår att avhjälpa med underhåll eftersom färdtiden för underhållsfordon är så pass lång att det är svårt att vara på plats i tid.

Rastplatser saknas i Lycksele och Storuman, vilket medför brist i användbarhet. Stråkets omgivande landskap är en del i aktivt renskötselområde. Renarna har ett stort behov av betesmarker och att kunna passera vägen på ett säkert sätt. Delar av stråket är försett med stängsel. Det är en brist att det inte finns stängsel på fler sträckor och att det saknas säkra passagemöjligheter för djuren.

Om färjeförbindelsen mellan Finland och Holmsund förändras, kan nya anspråk uppstå på både väg- och järnvägsnätets funktioner.

Tvärbanan, Umeå–Storuman

För regionaltågsupplägget Umeå östra–Lycksele är restiderna långa på grund av banans standard och kapacitetsbrist. Mellan Hällnäs och Storuman saknas elektrifiering, vilket gör att regionaltågstrafiken sker med ett dieseldrivet fordon. Eftersom detta är den enda sträckan där Norrtåg använder dieseldrivet fordon innebär det högre kostnader och en ökad känslighet vid fordonsfel, jämfört med om de hade kunnat använda samma fordonstyp som för övriga linjer.

Näringslivet efterfrågar transporter under dagtid, men på grund av kapacitetsbristen mellan Hällnäs och Lycksele hänvisas godstrafiken i allt högre grad till kvällstid och nattetid, med ökade kostnader som följd. Läs om bristerna i Holmsund i avsnittet om Kuststråket ovan. Den enkelspåriga banan har ett högt kapacitetsutnyttjande, främst på sträckorna Gimonäs– Umeå central–Vännäs och Hällnäs–Lycksele. På Umeå central och framför allt på Umeå östra finns det för få plattformsspår vilket gör att det blir köbildning i högtrafik. I början av planperioden kommer det dock att byggas en ny mötesstation mellan Hällnäs och Lycksele, och kapacitetsproblemen åtgärdas därmed till största delen för den sträckan. Mellan Umeå och Hällnäs är också kapacitetsutnyttjandet högt. Det finns en teoretisk möjlighet att leda om tågtrafiken från Storuman och Lycksele via Inlandsbanan och banan Forsmo–Hoting. Dock innebär detta en väldigt lång omväg. Eftersom trafiken från Storuman–Hällnäs nästan uteslutande transporterar människor och timmer är det däremot möjligt att till viss del använda buss och lastbil vid avbrott på banan.

Hela stråket har stora förseningar för godstrafiken. Persontrafiken Umeå–Lycksele bedöms ha stora brister i punktlighet på grund av bristande kapacitet och återställningsförmåga. För det kortare pendeltågsupplägget mellan Umeå östra och Vännäs är punktligheten bättre. Stråkets omgivande landskap är en del i aktivt renskötselområde. På de platser där stängsel med passager saknas bedöms det som en betydande brist.

64

In document Tillstånd och brister i transportsystemet (Page 61-64)