Stråket mot Mellansverige: (Köpenhamn, Danmark)–Malmö/Helsingborg–

länsgräns/Boxholm–(Stockholm)

Följande infrastruktur ingår

Väg: E4, Rv 26, E20

Järnväg: Södra stambanan, Arlöv–Malmö C, Citytunneln i Malmö, Fosieby–Lernacken, Skånebanan, banorna Älmhult–Olofström, Värnamo–Landeryd, Jönköping–

Vaggeryd/Nässjö-Värnamo

Farled: Farled 221, 222, 223, 228 till Helsingborgs hamn, farled231,232 till Malmö hamn Stråkets funktion och trafikslagsövergripande förhållanden

E4 fyller en viktig funktion för transittrafik och långväga godstrafik mellan olika landsdelar samt för långväga resor, såväl tjänsteresor som fritidsresor och turism. Hela vägen är även viktig för arbetspendling, och betydelsen ökar kring de större orter som vägen samman-binder. Vägsträckan har en viktig koppling söderut mot Malmö/Lund, Trelleborg och Öresundsbron via E6. För främst godstrafiken har den viktiga kopplingar till de skånska hamnarna i Helsingborg, Malmö, Trelleborg och Ystad.

149

För långväga gods- och persontransporter har E4 en parallell funktion med Södra

stambanan. I detta perspektiv kompletterar de varandra. I ett mer lokalt och regionalt perspektiv har de helt olika funktion eftersom avståndet mellan dem är stort. I detta perspektiv har banan mellan Värnamo och Jönköping, samt i viss mån Skånebanan och Markarydsbanan, kopplingar till E4. Många orter längs E4 har inga eller bristfälliga resmöjligheter med järnväg. För kollektivtrafiken är därför regional- och interregional busstrafik mycket viktig på sträckan.

Väg 26 fyller en viktig funktion för långväga godstransporter och för långväga resor, såväl tjänsteresor som fritidsresor och turism, bland annat för vintersport. Hela vägen är även viktig för arbetspendling, och betydelsen ökar kring de större orter som vägen samman-binder. Vägen har en koppling till hamnen i Halmstad. Mellan Halmstad och Smålands-stenar är den parallell med järnvägen, men järnvägen har en begränsad trafik. Mellan Smålandsstenar och Jönköping finns järnväg via Värnamo. Busstrafiken är den viktigaste kollektivtrafiken på de flesta sträckor.

Södra stambanan är en central del av Sveriges järnvägsnät. Den har en viktig funktion för godstrafik och för både långväga personresor och arbetspendling. Banan har en viktig funktion för transittrafik och gods- och persontrafik mot kontinenten och innefattar ett antal viktiga noder för omstigning för persontrafik men också utpekade godsterminaler. En speciell förutsättning är att Södra stambanan inte angör de större orterna längs stråket, utan dessa orter når stambanan via anslutande banor, exempelvis Kristianstad, Växjö och

Jönköping. Detta medför ett betydande antal resor med byte i noderna Hässleholm, Alvesta, Nässjö och Mjölby, där bristande punktlighet och kapacitet får betydande konsekvenser. Banan trafikeras av genomgående Öresundståg mellan Kalmar respektive Karlskrona och Malmö/Danmark.

För långväga gods- och persontransporter har Södra stambanan en parallell funktion med E4. I detta perspektiv kompletterar de varandra. I ett mer lokalt och regionalt perspektiv har de helt olika funktion eftersom avståndet mellan dem är stort. Det finns viktiga regionala vägar parallellt med Södra stambanan. I Malmö är kopplingen till Öresundsbron viktig. För främst godstrafiken har banan viktiga kopplingar till hamnarna i Helsingborg, Malmö, Trelleborg och Ystad. För långväga persontrafik konkurrerar snabbtågstrafiken med flyget mellan Malmö och Stockholm.

I Skåne har Södra stambanan en funktion tillsammans med Skånebanan och Blekinge kustbana. I denna funktion kompletterar banan E22.

Skånebanan har en viktig funktion för godstrafik och för både långväga personresor och arbetspendling. Banan är viktig för matning till Hässleholm och för längre resor på Södra stambanan från Helsingborg. Skånebanan har motsvarande matningsfunktion till Västkustbanan i Helsingborg. Sträckan väster om Hässleholm är viktig för omledning. Särskilt sträckan Åstorp–Kattarp som inte har någon reguljär trafik, men som har en stor potential för snabbare tåg till Helsingborg, i kombination med Västkustbanan. Banan är parallell med regionala vägar som den kompletterar och den är en viktig koppling till hamnen i Helsingborg för både godstrafik och personresor med färjorna.

Godsvolymerna är stora på banan Älmhult–Olofström, och en överflyttning till lastbil skulle få stora negativa konsekvenser i vägsystemet.

150

Banan Värnamo–Landeryd har en viss funktion för arbetspendling och för långväga resor, men begränsas av långa restider och att flera större tätorter i området inte ligger vid banan. Banan är parallell med regionala vägar.

På banorna Jönköping–Vaggeryd/Nässjö–Värnamo är det främst sträckan Jönköping– Värnamo som är viktig för arbetspendling och för godstrafik till utpekade terminaler i Jönköpingsnoden. Sträckan Nässjö–Värnamo har en betydande potential som framtida om-ledningsbana tillsammans med delar av Kust till kust-banan. Sträckan Jönköping–Värnamo är parallell med E4 och banans låga standard medför att vägtrafiken dominerar.

Hamnarna i Sydsverige är viktiga för hela landets gods- och persontransporter mot

kontinenten. Helsingborg är en stor containerhamn med bland annat mycket livsmedel och färjetrafik. Helsingborgs hamn har koppling till E4 och E6 samt Skånebanan och

Västkustbanan/Godsstråket genom Skåne. Färjetrafiken mot Helsingör i Danmark är ett viktigt komplement till Öresundsbron. Malmö hamn är stor containerhamn, men även roro och bulk samt färjetrafik förekommer. Malmö hamn har koppling till E6, E20, E65, Södra stambanan, Västkustbanan och Godsstråket genom Skåne. Hamnen har färjetrafik mot Travemünde i Tyskland.

10.3.1. Betydande brister

E4, Helsingborg–Östergötlands länsgräns–(Stockholm)

Längs stråket finns värdefulla vattentillgångar som inte har fullgott skydd.

Sträckan med 2+1-väg vid Ljungby har stor kapacitetsbrist, som beror på mycket hög andel lastbilar. Incidenter, olyckor och stopp är vanliga. Detta medför betydande brister i

användbarhet, robusthet, punktlighet och säkerhet. Vattentillgångar som inte har fullgott skydd kan begränsa vägens användbarhet om de inte åtgärdas. Ombyggnad av sträckan är högt prioriterad i gällande nationell plan för transportsystemet och kommer att lösa problemen.

Genom Jönköping har vägen ett mycket högt kapacitetsutnyttjande. I kombination med många av- och påfarter medför detta stora problem med olyckor som leder till stora

trafikstörningar. I trafikplats Ljungarum är E4 inte genomgående i sydgående riktning utan leds via en snäv ramp (50 km/tim) genom trafikplatsen. I trafikplats Ekhagen är det dagligen långa köer, främst för trafiken västerut på väg 40. Förhållandena medför betydande brister i användbarhet, kapacitet, robusthet, punktlighet och säkerhet. En del trimningsåtgärder har genomförts, men betydande brister återstår. De drabbar även kollektivtrafiken på sträckan.

Rv 26, (Halmstad)–Hallands länsgräns–Jönköping

Sträckan Hallands länsgräns–Gislaved har betydande brister i säkerhet, särskilt när det gäller mötesolyckor. Lång restid i förhållande till vägens betydelse för arbetspendling innebär brister i användbarhet. Från Smålandsstenar och halvvägs mot Gislaved är situationen mycket otillfredsställande för cyklister. Genom Smålandsstenar medför den genomgående trafiken störningar i tätortsmiljön och är en barriär för oskyddade trafikanter.

151

Samtidigt utgör genomfarten en begränsning i framkomligheten för genomfartstrafiken. En del av sträckan är konfliktsträcka för vattenskydd.

Södra stambanan

Bristande punktlighet för snabbtågen på Södra stambanan ger dålig koppling till anslutande regionaltåg och betydande brister i transportkvalitet för långväga resor mellan Stockholm och städer i södra Sverige. När nuvarande snabbtåg som trafikerar sträckan behöver ersättas kommer de sannolikt inte att ersättas med nya tåg med lutande vagnkorg, vilket medför att restiderna för fjärrtrafiken påtagligt kommer att förlängas och tågets konkurrenskraft försämras.

Sträckan (Mjölby)–Sommen–Alvesta trafikeras av många tåg med stor hastighetsspridning, vilket medför begränsningar i möjligheten att utveckla trafiken. Sammantaget medför detta betydande brister i användbarhet, kapacitet, robusthet och punktlighet. På sträckan finns problem med bullerstörningar och barriäreffekter för vilt. Det finns flera underhållsbrister som kan medföra reducerad hastighet enligt Järnvägsnätsbeskrivning 2018.

I Alvesta måste godstågen till och från Göteborg söderifrån göra lokrundgång, eftersom triangelspår inte finns. Detta medför betydande brister i användbarhet, kapacitet och robusthet.

Älmhults station har en bristande funktion. Till exempel kan befintliga spår inte användas för förbigång, och lokbytet för "Volvotåget" tar onödigt mycket kapacitet. Detta medför betydande brister i användbarhet, kapacitet och robusthet.

Hässleholms station har betydande brister i användbarhet och kapacitet, bland annat korsande tågvägar som begränsar kapacitet och långa gångvägar för resenärer vid tågbyten. Sträckan Hässleholm–Malmö har ett mycket högt kapacitetsutnyttjande och är ett av landets mest belastade dubbelspår. Det finns starka anspråk på att köra fler tåg, vilket inte är möjligt. Detta medför betydande brister i användbarhet, kapacitet, robusthet och punktlighet. Mindre ombyggnader på Eslövs bangård för ökad kapacitet ingår i gällande nationell plan för transportsystemet, men betydande brister kommer att kvarstå på banan. Utbyggnad till fyra spår ingår i gällande plan för delsträckan Lund–Malmö (Arlöv) och ger ett betydande kapacitetstillskott. Men detta kommer inte tillgodose anspråken fullt ut, utan vissa kapacitetsproblem kommer att kvarstå.

Lunds central har ett mycket högt kapacitetsutnyttjande och betydande brister i användbarhet.

Södra stambanan ingår i den internationella godskorridoren. Det finns betydande brister i användbarhet för långa godståg. Det gäller även Malmö godsbangård.

Det är betydande kapacitetsbrister i tillfarterna till Malmö hamn och Malmö godsbangård samt inne på Malmö godsbangård.

Öresundsbron har ett mycket högt kapacitetsutnyttjande som medför betydande brister i användbarhet, kapacitet, robusthet och punktlighet för denna internationella förbindelse.

152

Skånebanan, Hässleholm–Helsingborg

Banan är enkelspårig och har ett mycket högt kapacitetsutnyttjande som begränsar

möjligheten att utveckla trafiken, och det finns höga anspråk på utökad trafik. Detta medför betydande brister i användbarhet, kapacitet, robusthet och punktlighet. Det finns

underhållsbrister som kan medföra reducerad hastighet enligt Järnvägsnätsbeskrivning 2018.

Järnväg Älmhult–Olofström

Dieseldrift och begränsat antal mötesspår samt stora underhållsbrister medför betydande brister i användbarhet, kapacitet och robusthet samt säkerhet vid plankorsningar. Det finns underhållsbrister på delar av sträckan som kan medföra reducerad hastighet enligt

Järnvägsnätsbeskrivning 2018.

Järnväg Värnamo–Landeryd–(Halmstad)

Regionen har höga anspråk på utveckling av banan, för att möjliggöra en utvecklad trafik med väsentligt kortare restider, eftersom det är en viktig pendlingssträcka. Banan har låg standard i flera avseenden och saknar elektrifiering. Det finns underhållsbrister på delar av sträckan som kan medföra reducerad hastighet enligt Järnvägsnätsbeskrivning 2018. Detta medför betydande brister i användbarhet, kapacitet, robusthet och punktlighet samt säkerhet vid plankorsningar.

Järnväg Jönköping–Vaggeryd

Det finns starka anspråk på kortare restid för persontrafiken. Sträckan är mycket viktig för arbetspendling, och restidskvoten är mycket ofördelaktig för tåget. Banan har låg standard i flera avseenden, bland annat låg säkerhet i och med stort antal plankorsningar, låg

geometrisk standard, skredproblematik samt omfattande bullerproblematik genom Tabergsdalen. Detta medför betydande brister i användbarhet, kapacitet, robusthet och punktlighet samt säkerhet och miljö. Detta är en utpekad brist i gällande nationell plan för transportsystemet.

Järnväg Nässjö–Värnamo

Banan skulle ha en betydande potential för omledning om den varit elektrifierad. Sträckan Nässjö–Vaggeryd har låg standard i flera avseenden och saknar elektrifiering, vilket medför betydande brister i användbarhet, kapacitet, robusthet och punktlighet. Sträckan Vaggeryd– Värnamo har god geometri och har rustats upp när det gäller spårstandard och

plankorsningar och är förberedd för elektrifiering och höjning till 160 km/tim. Avsaknaden av elektrifiering begränsar användbarheten. Detta är en utpekad brist i gällande nationell plan för transportsystemet.

Farled 221, 222, 223, 228 till Helsingborg

153

Farled 231,232 till Malmö

Farlederna har inte några betydande brister sett till sin funktion.

10.4. Sydöstra kuststråket: Malmö–Kristianstad–Karlskrona–Kalmar–

In document Tillstånd och brister i transportsystemet (Page 148-153)