JULIA PALMSTEN OHRLING OCH STINA MATTSSON
KK429A Examensarbete 2019
Medie- och Kommunikationsvetenskap Examinator Per Möller
Handledare Margareta Melin
Konst, Kultur och Kommunikation (K3)
99 PROBLEMS BUT A BITCH AIN’T ONE
EN KVALITATIV INNEHÅLLSANALYS OM STRATEGIER OCH TAKTIKER I SVENSKA HIPHOPMUSIKVIDEOR
Abstract
Denna studie granskar de strategier och taktiker som hiphopproducerande män och kvinnor använder sig av för att reproducera och omförhandla könsnormer och villkor i svensk hiphop. Genom kvalitativ innehållsanalys granskar studien 12 musikvideor för att redogöra för om och hur artisterna använder sig av strategier och taktiker för att behålla eller förändra status quo inom genren. Det teoretiska ramverket utgörs av Judith Butlers feministiska ståndpunkter, Stuart Halls representationsteori samt Pierre Bourdieus och Michel de Certeaus teoretiska begrepp. Resultatet visar att hiphopproducerande män använder sig av de tidigare etablerade strategierna Sexism, Homosocialitet samt Symboliskt våld medan hiphopproducerande kvinnor använder sig av de tidigare etablerade taktikerna En av grabbarna, Hyperfemininitet samt En av tjejerna. I analysen framkommer ett nytt
tillvägagångssätt som används av både männen och kvinnorna, En av doxan som innebär användandet av olika kapital. Studien lyfter att svensk hiphop är icke-jämställd och att kvinnor är underrepresenterade inom genren samt att genren präglas av en könsdikotomi där det maskulina premieras och verkar vara doxiskt.
Titel: 99 Problems But a Bitch Ain’t One
Undertitel: En kvalitativ innehållsanalys om strategier och taktiker i svenska
hiphopmusikvideor
Författare: Julia Palmsten Ohrling och Stina Mattsson
Nivå: Examensarbete på kandidatnivå i Medie- och Kommunikationsvetenskap, 15 hp Institution: Konst, Kultur & Kommunikation (K3)
Fakultet: Kultur och samhälle Lärosäte: Malmö Universitet Handledare: Margareta Melin Examinator: Per Möller
Termin och år: Vårterminen 2019
Sökord: Feminism, Hiphop, Hiphopfeminism, Representation, Intersektionalitet,
Strategier, Taktiker, Könsnormer, Musikvideo
Examensarbetets omslagsbild är en affisch från Pinterestanvändaren Casey Wrabley. Affischen innehåller ett citat från låten Sorry av Beyoncé. Examensarbetets titel är ett citat från låten 99 Problems av Jay-Z.
Abstract
This study examines the strategies and tactics which hip hop producing men and women uses to reproduce and renegotiate gender norms and terms in the Swedish hip hop scene. The study examines 12 music videos through qualitative content analysis, to describe if and how the artists uses strategies and tactics to retain or change status quo in the genre. The theoretical frame consists of Judith Butler’s feminist position, Stuart Hall’s theory of representation and Pierre Bourdieu’s and Michel de Certeaus theoretical concepts. The result indicate that hip hop producing men use the previously established strategies Sexim, Homosociality and Symbolic Violence while the hip hop producing women use the previously established tactics One of the Guys, Hyperfemininity and One of the Girls. The analysis further reveals a new approach which is used by both men and women, One of the Doxa which refers to the use of different capitals. The study concludes that the Swedish hip hop scene is not gender equal and that women are less represented in the genre, and that the genre itself is characterized by gender dichotomy where the masculine attributes are rewarded and seems to be doxic.
Heading: 99 Problems But a Bitch Ain’t One
Second heading: A qualitative content analysis of strategies and tactics in Swedish hip
hop music videos
Authors: Julia Palmsten Ohrling och Stina Mattsson
Level: Bachelor Thesis in Media Communication Studies, 15 hp Institution: School of Arts and Communication (K3)
Faculty: Faculty of Culture and Society University: Malmö University
Supervisor: Margareta Melin Examiner: Per Möller Term: Spring of 2019
Keywords: Feminism, Hip hop, Hip hop feminism, Representation, Intersectionality,
Strategies, Tactics, Gender norms, Music video
The cover image is a poster from the Pinterest user Casey Wrabley. The poster shows a quote from the song Sorry by Beyoncé. The heading is a quote from the song 99 Problems by Jay-Z.
Innehållsförteckning
ABSTRACT ... 2 1.0 INLEDNING ... 6 1.1 SYFTE ... 7 1.2 FRÅGESTÄLLNINGAR ... 7 2.0 KONTEXT FÖR PROBLEMET ... 9 2.1 HIPHOPBAKGRUND ... 9 3.0 FORSKNINGSÖVERSIKT ... 10 3.1 STRATEGIER ... 10 3.1.1 SEXISM ... 10 3.1.2 HOMOSOCIALITET ... 11 3.1.3 SYMBOLISKT VÅLD ... 11 3.2 TAKTIKER ... 12 3.2.1 EN AV GRABBARNA ... 13 3.2.2 HYPERFEMININITET ... 13 3.2.3 EN AV TJEJERNA ... 14 3.3 UPPSUMMERING ... 14 4.0 TEORETISKT PERSPEKTIV ... 154.1 STRATEGIER OCH TAKTIKER ... 15
4.2 REPRESENTATIONSTEORI ... 15
4.3 FEMINISTISK TEORI ... 16
4.3.1 GENUS OCH PERFORMATIVITET ... 16
4.3.2 INTERSEKTIONELLT PERSPEKTIV GENOM HILL COLLINS ... 17
4.4 BOURDIEUS KAPITALTEORI ... 18
4.5 UPPSUMMERING ... 19
5.0 METOD OCH MATERIAL ... 20
5.1 SOCIALKONSTRUKTIVISTISKT PERSPEKTIV ... 20
5.2 FEMINISTISK METODOLOGI ... 20
5.3 INNEHÅLLSANALYS ... 21
5.4 KVALITATIV INNEHÅLLSANALYS ... 21
5.5 KRIPPENDORFFS 6-STEGSMODELL FÖR INNEHÅLLSANALYS ... 22
5.6 URVAL ... 23
5.7 METODENS TILLFÖRLITLIGHET ... 25
5.8 ETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 26
6.0 RESULTAT OCH ANALYS ... 27
6.1 STRATEGIER ... 27 6.1.1 SEXISM ... 27 6.1.2 HOMOSOCIALITET ... 30 6.1.3 SYMBOLISKT VÅLD ... 32 6.2 TAKTIKER ... 34 6.2.1 EN AV GRABBARNA ... 34 6.2.2 HYPERFEMININITET ... 36
6.2.3 EN AV TJEJERNA ... 38
6.3 TILLVÄGAGÅNGSSÄTTET EN AV DOXAN ... 41
7.0 SUMMERING OCH SLUTDISKUSSIONER ... 46
7.1 SUMMERING AV ANALYS ... 46
7.2 SLUTDISKUSSION JULIA PALMSTEN OHRLING ... 47
7.3 SLUTDISKUSSION STINA MATTSSON ... 49
REFERENSLISTA ... 52
1.0 Inledning
Nenene, nenene, vem är han?
Vem är det? Inge lall – spelar inga spel Idiot, knulla han, honom med
Ingen man (Nej), ingen kung, han är ingen chef Nenene, nenene, han är bajs
Han är sne, wallah, vi blir bara fler och fler Ta det nu, inte sen, kommer ställa
Till en scen, lovar jag är redan efter er – Silvana Imam (Genius, 2019)
Vi som är författare till denna uppsats är båda feminister och lyssnar dagligen på hiphop. Av den anledningen ligger de två ämnena oss nära om hjärtat. I ovanstående citat från hiphopartisten Silvana Imams låt ’Nenene’ (Genius, 2019) uttrycker hon att kvinnorna blir fler. Fler som säger ifrån mot de spel och strategier som män använder för att behålla status quo inom den misogyna genren.
På Spotify1 ökade hiphop-lyssnandet globalt med 74 procent under 2017, och i juni
2018 hade hiphopen i Norden ökat ännu mer i popularitet – med 17 procent enligt Jenny Hermansson, nordisk VD för Spotify (For the record, 2018). Denna ökning och hiphopens framväxt i Sverige gör att genren blir intressant att studera, då hiphop inte är välstuderad i en svensk kontext. En annan intressant aspekt är könsfördelningen inom genren. I en artikel publicerad av GP den 1 mars 2019 skriver journalisten till artikeln En kvinnlig producent på Spotifys 100-topp att könsfördelningen bland upphovspersonerna minst sagt är ojämn. I artikeln redogörs statistik för av de 50 mest populära låtarna 2018 var andelen låtskrivare endast 10 procent kvinnor och av 112 producenter bakom topplåtarna var 111 män (Göteborgs-Posten, 2019).
För att tydliggöra detta har vi har gjort en uträkning av könsfördelningen i
representationen i Spotifys egna största svenska hiphop-spellista 100. Genom vår uträkning på listan som består av 57 låtar är totalt 6 låtar framförda av kvinnor, vilket utgör 10.53 procent av spellistan. Exemplet öppnar upp våra ögon för hur hiphopbranschen ser ut i Sverige idag, en könsfördelat ojämn bransch. Hur kommer det sig att det ser ut så här? Det är tydligt vilka som får och vilka som inte får ta plats – hur bemöter artisterna detta? På vilka sätt försöker de bevara eller förändra de rådande strukturerna?
I denna uppsats kommer vi använda oss av ett antal begrepp som akademiskt skiljer sig från hur de används i en vardaglig kontext. Syftet och frågeställningarna baseras på Michel de Certeaus (1984) definition av begreppen strategier och taktiker. Definitionen innebär att strategier används av de mäktiga för att bevara status quo, medan taktiker istället är vad de oppositionella använder sig av för att förändra status quo (de Certeau, 1984:36 ff). Ordet villkor förekommer i frågeställningarna, de villkor vi syftar till är de som är kopplade till kön. Ett exempel på ett sådant villkor i förhållande till denna studie är vilken plats kvinnor tillåts ta inom svensk hiphop.
1 Spotify är världens mest använda musikstreamingtjänst.
https://www.expressen.se/dinapengar/tech/detta-ar-spotify-varldens-mest-anvanda-streamingtjanst-for-musik/
I svensk och amerikansk forskning kring hiphopfeminism och hiphop i relation till kvinnor och män har vi inte sett den jämförelse mellan strategier och taktiker som vi gör. De som tidigare diskuterat tillvägagångssätten som hiphopproducerande kvinnor använder sig av för att omförhandla sina villkor, exempelvis Hunter och Cuenca (2017), har inte benämnt dem som taktiker, utan mer uttryckssätt och val som kvinnorna gör. Strategier som hiphopproducerande män använder har dock diskuterats av bland annat Kalle Berggren (2012), men strategierna och taktikerna har ej jämförts i en och samma studie. Avsaknaden av en studie som approprierar de teoretiska begreppen strategier och taktiker på genren hiphop medför att vi ser en möjlighet att bidra med ett nytt perspektiv till dagens hiphopstudier. Eftersom att hiphop som genre är känd för att verka sexualiserande och förminskande mot kvinnor (Pometsey, 2018), finner vi det intressant att undersöka just denna genren.
1.1 Syfte
Vårt syfte med detta examensarbete är att genom kvalitativ innehållsanalys undersöka de strategier och taktiker hiphopproducerande män och kvinnor använder sig av för att reproducera och omförhandla könsnormer och villkor i svensk hiphop.
1.2 Frågeställningar
Genom dessa frågeställningar hoppas vi få svar på vårt syfte:
• Använder hiphopproducerande män i musikvideor sig av några strategier för att behålla status quo och sina villkor, i så fall vilka?
• Använder hiphopproducerande kvinnor i musikvideor sig av några taktiker för att förändra status quo och omförhandla sina villkor, i så fall vilka?
Vårt syfte och våra frågeställningar visar på en underliggande hypotes. Vi antar att det, precis som inom andra fält som exempelvis journalistiken, går att urskilja att
hiphopproducerande män använder sig av strategier och kvinnor använder sig av taktiker i musikvideor. Vad vi är intresserade av att undersöka är således hur dessa könsnormer representeras samt vilka strategier och taktiker som går att återfinna i musikvideorna. Likväl vill vi se om vi kan urskilja fler strategier och taktiker än vad som återfunnits i andra fält.
Denna uppsats är strukturerad på så vis att inledningsvis presenteras syftet och frågeställningarna som utgör grunden för vår studie och uppsats. Efterföljande är ett avsnitt om kontextualisering där vi sätter in vårt problem i ett större sammanhang, samt att vi motiverar varför vår forskningsfråga är intressant att undersöka. Därefter följer en forskningsöversikt där vi redogör för tidigare forskning för att förstå hur ämnet undersökts tidigare och hur det kan vara relevant till vår studie. I efterföljande teorikapitel redogör vi för vårt teoretiska ramverk och de glasögon vi använder för att utföra vår analys. I kapitlet om metod och material resonerar vi kring den metod vi valt. Vi redogör för hur vi valt ut vår empiri, i detta avsnitt för vi ett reflektivt resonemang kring metodens tillförlitlighet samt de etiska överväganden som vi bemött. Efterföljande presenteras resultatet
tillsammans med vår analys av resultatet och våra slutsatser. Vi sätter vår empiri i relation till våra teoretiska begrepp, och applicerar tidigare forskning för att få djup i analysen.
Slutligen avslutas uppsatsen med en uppsummering av vår analys samt två individuella slutdiskussioner. Alla delar förutom de individuella slutdiskussionerna utförs gemensamt. Både textens produktion, genomförandet av studien, samt de analytiska diskussionerna skapas av oss båda tillsammans.
2.0 Kontext för problemet
I detta avsnitt applicerar vi vår forskningsfråga i ett större samhälleligt sammanhang. Sålunda motiverar vi varför vår studie är intressant samt viktig att utföra för att utveckla hiphopstudier som fält.
I denna uppsats använder vi oss av termerna hiphopproducerande män respektive kvinnor. Anledningen till att vi inte skriver manliga eller kvinnliga hiphopartister beror på att vi anammar Judith Butlers (2007:56) synsätt om att likväl en man kan uppleva sig och upplevas som kvinnlig och vice versa. Således är benämningen subjektiv, och vi vill inte att den ska förväxlas med vad som är maskulint eller feminint kodat. Genomgående i studien använder vi oss av termen hiphop för att referera till genren men också som en
generationsmarkör. Termen hiphopfeminism används för att referera till en bred rörelse. Vi väljer att ställa oss bakom samma synsätt på hiphopfeminism som Durham, Cooper och Morris (2013), det vill säga som ett paraplybegrepp som innefattar allt det kreativa arbetet rörande kvinnor inom hiphopkulturen.
2.1 Hiphopbakgrund
Hiphop har vuxit till en världsomspännande genre under de senaste decennierna (Berggren, 2013: 191). Den paradoxala genren har blivit anklagad för att verka sexistisk och
förtryckande mot kvinnor, samtidigt som den har hyllats för sin uppriktiga skildring (Malmgren, 2019). Hiphopens texter grundar sig i utanförskap och att motsätta sig samhällsstrukturer, således ter det sig naturligt att hiphopstudier ofta fokuserar på de komplicerade relationerna mellan ras, klass och nationalitet (Hobson, Bartlow, 2008). Då hiphopens födelseplats är New Yorks förorter, faller det sig naturligt även här att den tidigare forskningen kommit att fokusera på unga svarta män i Amerika (Holmgren, Hearn, 2013; Berggren, 2012; 2013). Enligt Bredström och Dahlstedt (2002:4) har dock hiphopen i Sverige på senare tid blivit ett kulturellt uttryck för de strukturella problemen i vårt
samhälle.
Parallellt med genrens framväxt under de senaste decennierna, har en medvetenhet kring sexism, machokultur och kvinnoförtryck ökat och hiphop har blivit en plattform för att uttrycka aktivism mot normer, men samtidigt finns det dem som upprätthåller normer och fortsätter förtrycka. Hiphop som genre kännetecknas av en könad logik, det vill säga att kvinnan och mannen står i motpol, vilket innebär att hela kulturen ständigt präglas av och resulterar i könade konflikter. Sverige är ett land som ofta anses vara feministiskt och jämställt, både nationellt och internationellt (Gustafsson Sendén, 2019:2). Trots detta menar sociologen Kalle Berggren (2013:63) att hiphop som genre i populärkulturen inte utvecklats i samma takt, utan kvarstår som väldigt heteronormativ. Berggren (2013:191) uppger att hiphopstudier i Sverige inte heller behandlat genus lika mycket som forskning på andra musikgenrer gjort.
3.0 Forskningsöversikt
I denna studie granskar vi strategier och taktiker. Strategier används av de dominerande mot de dominerade för att behålla status quo medan taktiker används av de dominerade mot de dominerande för att förändra status quo (de Certeau, 1984:36 ff). Taktiker har forskats på tidigare genom Michel de Certeaus (1984) syn på begreppet, och då även ordagrant benämnts som taktiker (Se avsnitt 3.2). Strategier däremot har inte studerats utefter Michel de Certeaus syn. I detta avsnitt presenterar vi tidigare forskning på de handlingar de dominerande använder sig av och som vi benämner som strategier, samt de olika taktikerna. I analysen (Se avsnitt 6.0) applicerar vi dessa på vår empiri.
3.1 Strategier
I tidigare forskning uttyder vi tre olika erkända maktdrag män använder för att behålla status quo i olika fält, och dessa tre kategoriserar vi som strategier. De tre strategierna vi fokuserar på är Symboliskt våld, Sexism samt Homosocialitet.
3.1.1 Sexism
I tidigare forskning är Sexism en återkommande strategi, den är en av de mest explicita och synliga strategierna. Strategin kan utföras på flera olika sätt genom bland annat
sexualisering, objektifiering och the male gaze. Denna strategi uttyder vi i tidigare forskning kring musik samt musikbranschen (Weitzer, Kubrin, 2009; Stevens Aubrey, Frisby, 2011; Chung, 2007; LaVoulle, Lewis Ellison, 2017; Wilkinson, 1976).
Stevens Aubrey och Frisby (2011:476) har i sin forskning genom kvantitativ textanalys kodat musikvideor inom olika genrer för att hitta skillnader och likheter, med fokus på sexism. De menar att musikvideor utgör genvägar till att se vardagssexism och sexuella stereotyper då de innehåller relativt tydliga budskap som exempelvis att kvinnokroppen enkom framställs som ett sexuellt objekt. Stevens Aubrey och Frisby (2011) kommer i sin analys fram till att hiphopproducerande kvinnor blir mer sexualiserade än
hiphopproducerande män. De nämner The male gaze (den manliga blicken), ett begrepp som myntats av den feministiska filmteoretikern Laura Mulvey. Den manliga blicken, förklaras som en blick som granskar kvinnans kropp med en sexuell längtan. Stevens Aubrey och Frisby (2011:494) menar att männen i musikvideorna de granskade var mycket mer benägna att, väldigt odiskret, anamma den manliga blicken till kvinnliga karaktärer, än vad kvinnorna var. Även om kvinnor också kan anta denna blick, är män traditionellt sett mer benägna att göra det. Detta stöttar teorin om att män har mer makt att faktiskt utöva den manliga blicken. En annan forskare som talar om den manliga blicken på liknande sätt är Chung (2007). Han menar att i hiphopmusikvideor porträtteras kvinnor som sexuella objekt, såsom dansare och prostituerade vars enda funktion är att underhålla män. Således menar han att kvinnor avhumaniseras och all respekt tas ifrån dem (Chung, 2007:35). Även Lavery (2009) anammar samma tankesätt men använder en annan benämning än just den manliga blicken. Lavery (2009:153) refererar istället till att kvinnor i männens ögon reduceras till ögongodis.
Likt Stevens Aubrey och Frisby (2011) tittar på sexism och objektifiering i
musikvideor, tittar Weitzer och Kubrin (2009) på detsamma fast i låttexter. Weitzer och Kubrin (2009:11) pratar om att hiphopproducerande män ofta använder nedsättande ord till kvinnor i sina texter som både kan vara sexistiska och nedsättande på andra sätt. De tar upp ett exempel där Eminem refererar till sin mamma som en “hora” i en av hans låttexter (Weitzer, Kubrin, 2009:12). Genom att uppmärksamma detta skambeläggande språk påvisar Weitzer och Kubrin (2009) vilken misogyni som finns i hiphopen. Vi undersöker liksom Stevens Aubrey och Frisby (2011) samt Weitzer och Kubrin (2009) och Chung (2007) om och hur Sexism är en typ av strategi.
3.1.2 Homosocialitet
Berggren (2012) har gjort en studie där han undersökt låttexter av svenska hiphopare under tidigt 2000-tal. Han granskar dem utifrån queerteori för att kunna se utmärkande budskap kring genus och feminism. Ett av hans primära och återkommande teman i texten är Homosocialitet. Begreppet Homosocialitet härstammar från sociologin och könsforskningen (Nationella sekretariatet för genusforskning, u.å.). Homosocialitet innebär enligt Matthew Oware (2010:22), professor i sociologi, en icke-sexuell relation mellan två eller flera män. Begreppet nämns ofta inom hiphopforskning och innebär att heterosexuella män premierar andra män före kvinnor trots att de är heterosexuella. Detta påstående stämmer överens med Floods (2008:341) beskrivning av begreppet. Enligt Flood (ibid) söker män sig till andra män för att både identifiera sig, men även tävla med. Weitzer och Kubrin (2009:12) tar upp det faktum att hiphopproducerande män får status och vinner respekt av andra män genom att visa upp en överlägsenhet exempelvis finansiellt, sexuellt och emotionellt mot kvinnor. Oware (2010:22) förklarar att musik inom hiphopgenren har en tendens att omfatta hypermaskulinitet, misogyni och homofobi och att Homosocialitet behöver studeras mer inom hiphopforskningen.
Berggren (2012:58) nämner i sin analys av en låttext att mäns relation till kvinnor också spelar en stor roll i relationer män emellan. Flood (2008:345) återger i sin artikel ett
påstående om att mäns relationer med kvinnor vanligtvis endast är enbart i sexuellt syfte, och att män enbart kan vara bra vänner med kvinnor om de är attraherade av dem. På så vis kan homosocialitet ses som en misogyn strategi av männen för att exkludera kvinnor och behålla status quo.
3.1.3 Symboliskt våld
Symboliskt våld är en strategi som samlar flera olika handlingar och beteenden som
dominerande använder på och mot dominerade. En gemensam faktor är att våldet är milt och strukturellt osynligt, vilket gör det svårt att upptäcka. I denna studie ställer vi oss bakom Bourdieus (1999) syn på Symboliskt våld. Den franska medieteoretikern,
kulturantropologen och sociologen Pierre Bourdieu talar om symboliskt våld som en form av manlig dominans (1999:47). Eftersom den manliga dominansen är, och har varit
konstant, framställs dessa strukturer som naturliga. Det är ett resultat av en historisk och oavbruten reproduktion av symbolisk och fysisk makt, som utövas av männen (Bourdieu, 1999:48). Bourdieu (1999:52) beskriver det symboliska våldet så här:
Ett förvandlingsarbete som är desto kraftfullare som det väsentligen sker osynligt och smygande, genom omärklig tillvänjning till en symboliskt strukturerad fysisk värld och tidig och lång erfarenhet av interaktioner genomkorsade av dominansrelationer (Bourdieu, 1999:52).
Bourdieu (1999:52) menar att de dominerade, ofta omedvetet och ibland mot sin vilja, accepterar de praktiska handlingarna den symboliska makten utlöser. Känslor dessa handlingar kan framkalla kan vara skam, förödmjukelse, skuldmedvetenhet. Han fortsätter med att förklara att man måste ta fasta på hur dessa maktstrukturer konstrueras rent socialt, och därigenom se att denna konstruktion är en följd av att makt kontinuerligt skrivits in i de dominerades kroppar i form av beundran, respekt och kärlekskänslor, som gör dem mottagliga för den symboliska makten (Bourdieu, 1999:54). Då den symboliska makten framställs som naturlig kan detta leda till att de dominerade utsätter sig själva för ett systematiskt förnedrande. Detta kan uttryckas i form som att kvinnor ofta anser sig själva vara otillräckliga och oattraktiva. Detta menar Bourdieu (1999:48) är till följd av den manliga dominansens symboliska våld på kvinnor. Professorn i journalistik, medier och kommunikation Monica Djerf-Pierre (2003:44) tar i sin tur upp ett exempel på symboliskt våld, som utförts av journalisten Jan Guillou. Han kritiserade, i vad som kom att kallas ‘Bimbodebatten’ år 2001, att respektabla män inom tv-journalistik ersatts av blonda bimbos. Han refererade specifikt till Kattis Ahlström som för tillfället var programledare för SVT:s ‘Uppdrag Granskning’. Enligt Djerf-Pierre (ibid) lyckades Guillou här offentligt koppla samman låg kvalitet med kvinnor och menar att detta är ett tydligare exempel på symboliskt våld.
Vår förståelse av denna strategi är att den är mycket subtil och kan därför ses som en mild handling, däremot är den våldsam i sitt utfall och sin påverkan. Exempel på
symboliskt våld är att förnekas, uteslutas och osynliggöras, och dessa smärtsamma upplevelser skapar maktförhållanden mellan den som blir dominerad och den som dominerar (Bourdieu, 1999:54). Maktförhållandet resulterar i att de underordnade utefter de sociala invanda reglerna inte nödvändigtvis gör motstånd. Vi reagerar snarare så som vi lärt oss, och samspelar med våldet och upprätthåller det genom vår acceptans (ibid). Därför blir det svårt att urskilja att våldet är en del av strukturella maktförhållanden.
3.2 Taktiker
I denna studie väljer vi att utgå från tre taktiker som urskilts i olika forskningsfält. Vi väljer specifikt att utgå från taktikerna En av grabbarna, Hyperfemininitet samt En av tjejerna. Främst utgår vi från Margareta Melins (2015) perspektiv på de utvalda taktikerna. Melin har under en tjugoårsperiod intervjuat 33 brittiska journalister. Forskningen åskådliggör att
journalister, i främsta del kvinnor använder sig av taktiker, för att fortsätta kämpa för och omförhandla sina professionella villkor inom det journalistiska fältet (Melin, 2015:174). Vi inspireras av denna forskning och redogör nedan för tre av de fyra taktikerna Melin återfunnit.
3.2.1 En av grabbarna
Den första taktiken som vi kommer att lyfta är en taktik med många benämningar (Berggren, 2014; Gustafsson Sendén, 2019; Melin, 2015). Berggren belyser i sin studie något han kallar Female masculinity (2014:245), vi kommer att anamma Melins (2015) benämning En av grabbarna när vi refererar till taktiken. Taktiken bygger på att somliga kvinnor beklär sig en maskulinitet och applicerar maskulint kodade attribut som
omförhandlar den rådande stereotypen av hur en kvinna ska vara (Berggren, 2014; Melin, 2015). Det maskulint kodade har högre status än det feminina, och denna taktik kan därför vara ett hjälpmedel för att generera högre status (Gustafsson Sendén, 2019:2).
Denna taktik kan tillämpas på olika sätt. Haugen (2003:434) diskuterar i sin studie hur hiphopskapande kvinnor återtar de nedsättande kvinnofientliga tilltalsord som vanligen används av män och kallar sig själva för dessa, men i ett upplyftande syfte. Vidare menar Haugen (2003:438 ff) att en vanlig företeelse hos hiphopproducerande kvinnor är att de förskjuter maktställningen genom att bemöta männen med samma mynt. Således innebär det att kvinnorna kallar männen för samma nedsättande tilltalsord som annars kvinnor blir bemötta med (ibid). Denna maktförskjutning kan ses som ett sätt för de
hiphopproducerande kvinnorna att applicera taktiken En av grabbarna. 3.2.2 Hyperfemininitet
Den andra taktiken som vi kommer att ta upp är Hyperfemininity eller Den sexiga bruden (Hunter, Cuenca, 2017). Vi kommer vidare att benämna taktiken Hyperfemininitet. Taktiken innebär att kvinnan accepterar den rådande könsnormativa logiken men istället utnyttjar sina villkor och sitt utseende för att premieras och erhålla högre status (Melin, 2015:181). Hunter och Cuenca (2017) diskuterar tillika taktiken som ett sätt för hiphopproducerande kvinnor att omproducera en hyperfeminin roll som bekräftar den feminina stereotypen (ibid).
Hyperfemininitet innebär enligt Hunter och Cuenca (2017:33) att en kvinna åtar sig en dramatiserad femininitet som präglas av ett extravagant yttre, som exempelvis genom att klä sig i färgen rosa, bära nagelextensions, och framhäva sina feminina drag. I Hunter och Cuencas (2017) studie om Nicki Minaj, en svart hiphopskapande kvinna med stor framgång inom genren, uttyder de taktiken Hyperfemininitet i artistens självrepresentation (a.a:32 ff). I Nicki Minajs fall innebär det att framhäva sin artificiella dockliknande kropp. Hunter och Cuenca (2017) studerar Nicki Minajs självrepresentation och menar att hon i musikvideor framhäver en feminin hypersexuell bild av sin svarta kropp som en produkt för åskådaren att konsumera (a.a:28 ff). Lane (2011:789) menar till skillnad från Hunter och Cuenca (2017) att användandet av begreppet hypersexuell och Hyperfemininitet drar fokus från den feministiska kamp som artister som Nicki Minaj faktiskt framför. När Hunter och Cuencas (ibid) argument ställs i relation till Lanes (2011) blir det tydligt att deras argument gällande hypersexualisering dementerar varandra.
3.2.3 En av tjejerna
Vidare redogör Melin för ytterligare en taktik som hon benämner En av tjejerna (Melin, 2015:181). Taktiken innebär att kvinnan lyfter upp det som hon anser är viktigt samtidigt som hon lyfter de feminint kodade områdena och attributen. Melin (2015:181) menar således att denna taktik revolterar mot den normativa könslogiken samt mot doxan inom journalistik som är det fält hon forskar inom. En annan forskare som pratar om samma taktik är Djerf-Pierre (2003:47). Hon kallar denna taktik Specialiseringsstrategin, och menar att den innebär att man som kvinna använder sitt kvinnliga könskapital fullt ut genom att specialisera sig på ämnen som är feminint kodade. Melin (2008:151) knyter an till detta och menar att En av tjejerna är ‘utbildare’ som gräver djupt ner i ett specifikt intresseområde, där de vill sprida kunskap samt problematisera för att tillsammans kunna stimulera sina tankar och idéer.
Melin (2008:150 ff) framför i hennes studie att de kvinnor som valde En av tjejerna som taktik inte i förstahand kunde fokusera på att göra karriär inom journalistiken, istället fick det bli deras andrahandsmål. I första hand prioriterade de journalistiken som yrke, trots att de ansåg att fältet inte var tryggt. Kvinnorna valde genom taktiken istället att skapa
alternativa rum med och för kvinnor, där de kunde eliminera hoten från de dominerande och istället fokusera på sin passion, att informera och framhäva det som de värderar högt (Melin, 2008:151). Denna taktik kan tämligen låta som Hyperfemininitet men skiljer sig på så vis att den kan skapa nya sfärer som blir till separatistiska rum. Således går En av tjejerna att koppla till andra fält än journalistiken. Lewis et al. (2015:9 ff) redogör i sin studie för hur kvinnliga separatistiska rum kan ge både kognitiv och känslomässig trygghet. Vi menar att kvinnor som lyfter sig själva och andra kvinnor lyckas skapa separatistiska rum där de tillåts vara sig själva bortom heteronormativa förväntningar och misogyni.
3.3 Uppsummering
Vi ämnar undersöka om ovan nämnda strategier och taktiker kommuniceras ut genom artisterna i deras musikvideor. Vi syftar att göra detta genom att tillämpa Bourdieus teoretiska begrepp hexis och kapital, samtidigt som vi studerar empirin genom våra feministiska glasögon. En viktig aspekt att ha i åtanke är att hiphopartisterna vi studerar kan, med stor sannolikhet, använda sig av flera strategier respektive taktiker samtidigt (Melin, 2015:183). Artisterna kan även använda sig av en strategi eller taktik i en
musikvideo, och en annan i nästa musikvideo. Vi ser på strategierna och taktikerna som ett verktyg som appliceras för att antingen behålla status quo, eller förändra status quo.
4.0 Teoretiskt perspektiv
Det teoretiska perspektivet ramar in vår studie och hjälper oss att förstå det
problemområde vi undersöker. Här presenterar vi de teorier och begrepp som vi valt att utgå från i vår studie, då de enligt Lindstedt (2017:129) påverkar både vår förståelse av det vi undersöker samt våra resultat. Genom dessa teorier och begrepp positionerar vi studien i forskningsfältet, de utgör glasögonen vi använder för att betrakta och tolka vår empiri. Detta avsnitt inleds med Michel de Certeaus teoretiska begrepp strategier och taktiker för att förtydliga begreppens teoretiska ingångar. De följande teorierna som ramverket består utav är representation, feministisk teori, samt Bourdieus kapitalteori.
4.1 Strategier och taktiker
Strategier och taktiker är benämningar som liknar varandra, vanligtvis refererar benämningarna till de handlingar som utövas för att manövrera ett slagfält
(Nationalencyklopedin, uå.a; Nationalencyklopedin, uå.b). Skillnaderna mellan dessa är vaga och beror ofta på kontexten. Likt journalistikforskaren Margareta Melin (2015:176),
kommer vi att utgå ifrån Sociallingvisten Michel de Certeaus (1984) syn på skillnaden mellan strategi och taktik. Resonemanget omfattar att de mäktiga använder strategier för att bevara status quo, medan taktiker istället är en motkraft som de oppositionella använder för att bemöta de mäktigas strategier och förändra status quo (de Certeau, 1984:36 ff). Det som således definierar taktiker är istället bristen på makt. Melin (2015:181) menar att genom taktiker har kvinnor förhandlat könsnormer på olika sätt, och att olika taktiker används vid olika tillfällen beroende på omständigheterna. I denna studie väljer vi att fokusera på tre strategier och tre taktiker som vi återfunnit i tidigare forskning och litteratur kring maktstrukturer (Se avsnitt 3.1 och 3.2).
4.2 Representationsteori
En av de viktigaste bidragsgivarna till den akademiska och offentliga debatten om konceptet representation, är den marxistiska sociologen Stuart Hall (1997:16), som
definierat representation som produktion av mening genom språk. Stuart Hall influeras från den semiotiska lingvistikern och teoretikern Ferdinand Saussure, som i sin tur influerats av Michel Foucault som följer ett diskursivt tillvägagångssätt (a.a:15). Representation hänvisar till idén om ett system som består av att all mening är konstruerad genom språk (a.a:21). Hall föreslår att definitionen hänvisar till förutsättningen att objekt, människor och händelser i världen inte har en fast eller sann mening. Istället menar Hall (a.a:16 ff) att det är de mänskliga kulturerna i samhället som ger objekt, människor och händelser mening. Denna syn stämmer överens med vår utgångspunkt i denna studie. Genom Stuart Halls definition blir det tydligt att det inte går att garantera att en exakt betydelse är densamma i alla kulturer eller inom olika tidsperioder. Detta är centralt att bära med sig när vi tolkar texten – musikvideorna.
För att förstå representation måste vi förstå det Hall (1997:1) kallar The circuit of culture som förklarar kopplingen mellan representation och kultur. Hall ser kultur som de
gemensamma meningarna, språk ses istället som ett privilegierat medium som hjälper oss förstå olika saker där mening produceras och utbyts. Meningsutbyte kan således enbart ske om vi har tillgång till samma språk. Med språk menas här inte exempelvis svenska, utan de gemensamma kulturella referensramarna (Hall, 2013:xvii). Representation genom språk är därför centralt i processen där mening skapas (Hall, 1997:1). Det är genom vår användning av ting, vad vi säger om dem, vad vi tänker och känner för dem – hur vi representerar dem, som får oss att ge dem mening. Hur vi klassificerar dem och värderingarna vi lägger på dem avgörs av den kultur som är involverad i alla de praktiker som skapar mening (a.a:15).
Stuart Hall (1997:166) har ett resonemang om en kommunikationsprocess han kallar encoding-decoding (inkodning-avkodning). I denna studie avkodar vi artisternas inkodning. Resonemanget inkodning innefattar en begreppsbildning som Hall (ibid) kallar preferred reading (föredragen läsning), som innebär att inkodaren önskar att ge avkodaren
tolkningsföreträde till en specifik tolkning av texten i förhållande till andra möjliga tolkningar.
4.3 Feministisk teori
Vi väljer i denna uppsats att ta avstamp i Judith Butler, en framstående amerikansk
feministisk teoretiker och poststrukturalistisk filosof. Det kan argumenteras att hon är den främsta feministiska teoretikern i vår samtid, med teorier som både är hyllade och
omdebatterade. I denna uppsats tar vi vår teoretiska ståndpunkt utifrån de teorier som Butler framhåller i sin bok Genustrubbel (2007). Butlers avsikt med att skriva boken
Genustrubbel (ibid) var att skapa diskussion och rubba de statiska föreställningarna om kön och genus. Då Butler tar utgångspunkt i flera feministiska filosofer krävs en förförståelse hos läsaren. Butler (a.a:58) ställer sig bakom Simone de Beauvoir, mest känd i feministisk teori för sin bok Det andra könet, att man inte föds till kvinna utan blir det samt att detta alltid sker genom ett kulturellt tvång. Således ses genus som konstruerat, och detta perspektiv ställer sig Butler bakom i sin teori om performativitet. Vi väljer att utgå från Butler för att vi liksom hon ställer oss bakom Simone de Beauvoir, och ser på kön och genus som socialt konstruerade.
4.3.1 Genus och Performativitet
För att förstå performativitetsteorin är det grundläggande att förstå relationen mellan kön och genus. Judith Butler (2005:10) beskriver den heterosexuella matrisen, som ett ramverk där mannen och kvinnan ställs i motsats till varandra. Matrisen förklarar heteronormen genom att de båda könen förväntas åtrå varandra. Den heterosexuella matrisen ser på relationen mellan kön och genus som att genus både speglas samt begränsas av könet. Ett annat sätt att se på relationen är att genus är oberoende av kön, genus blir då fritt flytande och således följer det att beskrivningen maskulin likväl kan beteckna en kvinna och vice versa (Butler, 2007:56). En teori som Butler (a.a:28) presenterar är performativitetsteorin. Teorin handlar om att genus inte är något en individ är utan snarare gör genom ett antal upprepade handlingar som speglas av samhälleliga strukturer.
Ambjörnsson (2016) förklarar Butlers performativitetsteori genom att exemplifiera hur samhälleliga strukturer formar hur individer handlar. Redan innan ett barn föds meddelar
en barnmorska att det är en pojke, genom att förmedla detta kategoriseras barnet, och en performativ handling har skett. Handlingen aktiverar psykologiska och sociala processer, som påverkar både barnet och föräldrarna. När barnet föds integreras den i alla förväntade föreställningar om att vara pojke, samt tillrättavisas om han beter sig icke-normativt. Detta resulterar i att barnet uppfattar att det normativa är naturligt (a.a:112), barnet inskolas då i vad som är rätt och fel angående könsidentitet. Butler (2007:28) menar att de performativa handlingarna inte beskriver en individs identitet, skapandet av handlingar är aktiva men inlärda och förklarar därför inte identiteten. Således finns det inte heller någon ursprunglig kvinnlighet respektive manlighet, istället är de konstruktioner av kulturella och sociala regler som en måste förhålla sig till för att ses som normal (ibid).
Kritiken mot Butlers performativitetsteori kommer från Gemzöe (2002:139 ff). Hon menar att när en kvinna använder sig av maskulint kodade attribut kan hon navigera inom kvinnoförtrycket, men det innebär inte att förtrycket försvinner (a.a:139 ff). Butler (2007) svarar på kritiken och menar att kritikerna har missförstått henne. Hon anser att hon inte påstått att förtrycket försvinner bara för att en kvinna använder sig av performativa handlingar. Inte heller menar hon att en kvinna inte kan kasta av sig genusidentiteten. Istället menar hon att om och när en kvinna antar maskulint kodade attribut kan hon utsättas för enorma sociala förtryck och våld för att hon bryter genusnormerna (a.a:140). Vi har tagit till oss denna kritik mot performativitet och ser på taktiker som förhållningssätt samt ett sätt att överleva kvinnoförtrycket, men inte som ett sätt att faktiskt bekämpa förtrycket. Butler påpekar själv att sexualiseringen av rasrelaterade genusnormer måste studeras genom flera linser samtidigt (a.a:29). Således valde vi att teoretiskt applicera ett intersektionellt perspektiv till studien.
4.3.2 Intersektionellt perspektiv genom Hill Collins
För att få ett mer intersektionellt perspektiv använder vi oss av Patricia Hill Collins synsätt, då hon kan sägas vara är en av de mest framstående forskarna inom intersektionalitet och Black Feminism. I denna studie väljer vi att inte översätta Black Feminism, då vi anser att det inte finns någon motsvarig översättning på svenska samt att den amerikanska
feministiska rörelsen heter så. Hill Collins forskning handlar främst om frågor relaterade till feminism och genus bland afroamerikaner. Hennes genombrott kom med boken Black Feminist Thought (1990) där hon argumenterar för att ras, klass, genus, sexualitet är olika typer av förtryck som förstärker varandra. Hill Collins (2006:13) är en av de första att använda begreppet intersektionalitet för att förklara relationen mellan överlappande typer av förtryck. Black Feminism som rörelse anammar ett mer intersektionellt perspektiv än vad feministisk teori tidigare gjort (ibid).
Radikalfeminismen hävdar att kvinnor är förtryckta i kraft av sitt kön, och att kvinnoförtryck är den mest grundläggande formen av förtryck (Gemzöe, 2002:45). Detta påstående står Patricia Hill Collins (2006:33) sig kritisk till. Hill Collins menar att i radikalfeminismen är enkom genusperspektivet i fokus, och att en homosexuell svart kvinna från en lägre samhällsklass onekligen är under mer grundläggande förtryck. Således framhäver Hill Collins (ibid) att det är nödvändigt att åta ett mer intersektionellt perspektiv för att utmana status quo och undersöka maktförhållanden. Således väljer vi i denna studie att applicera ett intersektionellt perspektiv genom att utgå från hiphopfeminism.
År 1999 kom journalisten och kulturkritikern Joan Morgan att mynta begreppet hiphopfeminism (Lindsey, 2015; Berggren, 2014), en term rotad i både hiphop och black feminism. Sammansättningen av termerna hiphop och feminism verkade paradoxal för många, samtidigt som den låg till grund för en medvetenhet bland hiphopproducerande kvinnor (Lindsey, 2015:55 ff). Under tidigt 2000-tal valde feministiska forskare därför att bredda forskningen från black feminism till hiphopfeminism (a.a:57). Enligt Lindsey (ibid) öppnade hiphopfeminismen upp dörrarna för diskussion om rasism, patriarkala strukturer, misogyni samt homo- och transfobi inom hiphopkulturen. Hiphopfeminism utmanar och omförhandlar maktstrukturer, social ordning och kulturell praxis (Durham, Cooper, Morris, 2013:721). Utmärkande för rörelsen är att den erkänner kultur som nyckelplats för att politiskt utmana samt mobilisera gräsrotsbaserade sociala rörelser för att motarbeta exploatering av kvinnor och HBTQ-personer (ibid). Enligt LaVoulle och Lewis Ellison (2017:77) har hiphopfeminismen gett uppmärksamhet till år av dominans, sexism och rasism. Hiphopfeminismen som rörelse präglas av en ständig närvaro av politik, kultur och rasfrågor (LaVoulle, Lewis Ellison, 2017; Durham, Cooper, Morris, 2013; Hunter, Cuenca, 2017).
4.4 Bourdieus kapitalteori
Pierre Bourdieu är en fransk sociolog och kulturantropolog, mest känd för sin fältteori. Den framför att samhället består av olika typer av fält (Bourdieu, 1997:127). Bourdieu menar att det bland annat finns ett politiskt, kulturellt och ekonomiskt fält. Varje fält har egna lagar och egenskaper, dessa kallar Bourdieu för doxa. Inom varje fält pågår en maktkamp om att definiera vad som ska vara den normativa doxan inom fältet. Makt innebär kapital och därför handlar maktkampen om vem som har mest kapital och
auktoritet inom det aktuella fältet, specifikt handlar maktkampen om vem som bestämmer doxan (a.a:128 ff).
Bourdieu (1986) nämner ekonomiskt, socialt, och kulturellt kapital. Det ekonomiska kapitalet berör tillgångar i form av pengar eller föremål med högt ekonomiskt värde. Det kulturella kapitalet kan innefatta akademiska studier, kreativa förmågor eller tekniska kunskaper. Det sociala kapitalet utgörs av att vara medlem i en grupp eller ett nätverk, exempelvis familjerelationer, kollegor eller ytliga bekanta. Inom det sociala kapitalet är det tillika av vikt hur en aktör interagerar med andra aktörer (ibid). De olika kapitalen värderas och betraktas olika beroende på vilket fält en befinner sig inom (Bourdieu, Johnson, 1993:270 ff)
Bourdieu kritiseras av flera feministiska forskare för att han enbart fokuserar på social klass i sina analyser, och att genus ignoreras (Butler, 2007:140; Melin, 2015:55;
Moi,1994:12). I hans verk Den manliga dominansen försöker Bourdieu (1999) därför framhäva genus i sin analys. Bourdieu (a.a:56) menar då att genus och kön kan ses som habitus, det vill säga en social position i samhället som är inlärd. Således antar Bourdieu (1999) ett liknande synsätt som Butler (2007:140), det vill säga att könet inte går att slänga av sig, och att detta beror på att könet och dess dispositioner är inlärda redan innan födseln och därför är det inget som en enkelt kan dekonstruera eller förändra (Bourdieu, 1999:56 ff).
Bourdieu presenterar habitus som de föränderliga kunskaperna och erfarenheterna som lärts in både medvetet och omedvetet. Han framför mer specifikt att en individs habitus utgörs genom sammansättningen av våra kapital. Bourdieu menar att alla människor har ett habitus, och det är detta som bestämmer var och i vilket fält som människan befinner sig (Bourdieu, 1997:215 ff). Om habitus ses som en individs abstrakta definition av identitet, är hexis till skillnad den konkreta definitionen. Hexis förkroppsligar habitus genom fysiska uttryck och språk. Således kan habitus utgöra vem vi är, och hexis hur identiteten uttrycks för andra (Bourdieu 1984:474).
Feministiska forskare framför kritik till Bourdieus behandling av genus i sina teoretiska begrepp. Leslie McCall (1992:852), professor inom sociologi och politiska studier, menar att Bourdieu reproducerar sexistiska dikotomier då han har en normativ syn på könen som binära. McCall kritiserar specifikt hur Bourdieu framställer kroppen och tillskriver kvinnor feminina attribut och män maskulina attribut. Samtidigt anser McCall att Bourdieus normativa föreställning om genus faller bort där det är som mest logiskt och nödvändigt. Enligt McCall (a.a:854) misslyckas Bourdieu med att beskriva det faktiska fysiska våldet, som utövas av de dominerande mot de dominerade, det vill säga av männen mot kvinnorna. För att vi inte ska göra samma misstag som McCall (ibid) anser att Bourdieu gör, kombinerar vi hans begrepp med feministisk teori i vår analys. Precis som Toril Moi (1994) gör i sin artikel tillämpar vi Bourdieus nyckelbegrepp, men istället för att applicera dem till skolväsendet likt Moi tillämpar vi dem på vår empiri och kompletterar med
feministisk teori och representation. Detta gör vi för att se för att undersöka hur doxan ser ut i svenska hiphopmusikvideor, och således kunna utläsa vad status quo är.
4.5 Uppsummering
I vår analys använder vi Bourdieus begrepp hexis och kapital (Bourdieu, 1986:1997), som vi avkodar ur vår empiri genom Halls (1997) representationsteori. Hexis är som nämnt
förkroppsligad identitet genom handling och attribut (Bourdieu, 1984). Kapital är de symboliska markörer som utgör en individs maktposition inom det aktuella fältet (Bourdieu, 1986). Vi tittar på hexis för att utläsa de kapital som de hiphopproducerande artisterna utstrålar, och således kopplar vi samman dessa kapital och utläser dem som en del av deras hexis. Vi använder oss av Bourdieus teoretiska ramverk för att undersöka maktförhållandena mellan män och kvinnor. Genom kapital och hexis undersöker vi om det är möjligt att appropriera Michel de Certeaus (1984) begrepp strategier och taktiker som han använder till krigsföring, och tillämpa dem på de 12 musikvideorna som utgör vår empiri. Därefter adderar vi ytterligare en teoretisk lins av feminism, fokus ligger då på det socialkonstruktuvistiska perspektivet performativitet som betonar att könet och genus är socialt konstruerat (Butler, 1990). Sedan adderar vi ett intersektionellt perspektiv som istället fokuserar på att kön och genus förhandlas i relation till klass, ras, och sexualitet (Hill Collins, 1990). Detta gör vi för att undersöka och belysa hur de olika strategierna och taktikerna används för att bevara eller omförhandla könsnormerna.
5.0 Metod och material
I detta avsnitt följer en redogörelse för vår metodologi, vi redogör för vilken metod vi använt oss av, och hur vi med hjälp av den ska kunna svara på våra frågeställningar och till slut även kunna besvara vårt syfte. Vi inleder kapitlet med att förklara metoden
innehållsanalys och hur vi valt att använda Krippendorffs (2004) 6-stegsmodell. Sedan följer en redogörelse över hur vi gjort vårt urval av vår empiri samt en avslutande del om etiska överväganden.
5.1 Socialkonstruktivistiskt perspektiv
Vi har som en följd av våra teoretiska ståndpunkter valt att anta ett socialkonstruktivistiskt synsätt till innehållsanalysen. Vi valde denna positionering då vi utgår från Judith Butler som vår primära teoretiker. Butler (1990) använder sig av ett socialkonstruktivistiskt
perspektiv då hon framför att kön och genus är socialt konstruerat och förhandlat i diskurs. Då vi utgått från Butler (ibid) som teoretisk lins är det av vikt att nämna att vi ställt oss bakom detta synsätt. Således innebär det även att vi anammat ett socialkonstruktivistiskt perspektiv till innehållet och sett de hiphopproducerande artisterna som aktiva deltagare i skapandet av mening och förståelse.
5.2 Feministisk metodologi
Eftersom vi själva är feminister har vår studie präglats av en feministisk metodologi, och vårt feministiska synsätt har genomsyrat vår analys av vår empiri. Den feministiska metodologin har hjälpt oss att upptäcka och inkludera feministiska aspekter i vår studie (Shaw, 2013:95). Enligt Shaw (ibid) hjälper den feministiska metodologin oss att undersöka maktroller i vår studie, vilket vi sett som en väsentlig aspekt när vi granskat strategier och taktiker. Just frågan om maktförhållandet mellan män och kvinnor har varit en teoretisk skärningspunkt för feministiska forskare (Gemzöe, 2002:126).
Den typ av feminism vi identifierar oss mest med och därmed haft som utgångspunkt i vår metodologi är radikalfeminism såsom Gemzöe (2002:45) beskriver den.
Radikalfeminismen hävdar enligt Gemzöe (ibid) bland annat att kvinnor lever under förtryck på grund av sitt kön och att detta förtryck yttrar sig i form av mäns kontroll av kvinnor inom familj, arbete och andra sociala konstellationer genom kvinnomisshandel och kvinnoförakt. Anledningen till att vi identifierar oss mer som radikalfeminister än till exempel liberalfeminister är främst för att den ovan nämnda manliga kontrollen inte tas i beaktning då liberalfeminister pratar om yrkesmässiga eller politiska rättigheter (ibid). Eftersom vi granskat kvinnor och män som verkar inom samma bransch – hiphopen, och studerat användningen av strategier och taktiker, var det grundläggande att ta de
yrkesmässiga förtrycken i beaktning.
Enligt Gemzöe (2002:152) har feminister tillhörande Black Feminist-rörelsen tidigt uppmärksammat en underliggande rasism inom den ‘vita feminismen’, och hävdat att omedvetenheten om rasismens effekter på svarta kvinnor lägger grund till att den vita feminismen i sig självt blir rasistisk. Vi var medvetna om våra privilegier då vi är två vita
kvinnor som genomfört denna studie. Därför har vi utöver Gemzöes (2002) definition på radikalfeminism applicerat Hill Collins (1990; 2006) syn på Black Feminism, för att få in ett mer inkluderande intersektionellt perspektiv.
5.3 Innehållsanalys
Bergström och Boréus (2017:24) menar att det finns en distinkt skillnad mellan kvantitativ och kvalitativ innehållsanalys. De menar att i den kvantitativa innehållsanalysen fokuserar man på mätbar data och räknar samt mäter hur frekvent någonting är i en text (ibid). Här ser man bara till det explicita i texten. Kvantitativ metod är mestadels deduktiv, vilket innebär att analysfrågorna är förutbestämda och utformade från teoretiska begrepp snarare än utifrån texterna (ibid).
Kvalitativ innehållsanalys refererar däremot till en typ av textanalys där ingenting räknas eller mäts. Bergström och Boréus (2017:24) beskriver kvalitativ innehållsanalys som en metod för att systematiskt beskriva meningen av kvalitativ data där man tillskriver mening till essentiella delar av empirin. En kvalitativ innehållsanalys kan göras på två olika sätt, antingen deduktiv eller induktiv. En induktiv ansats, innebär att texten tillåts tala fritt och vid läsningen genererar texten teman och kategorier som beskriver innehållet (Hsieh, Shannon, 2005: 1279). Då vi från början haft en hypotes och specifikt tagit utgångspunkt i Michel de Certaeus (1984) teoretiska begrepp strategier och taktiker, positionerar studien sig inom den deduktiva ansatsen. En deduktiv ansats inom kvalitativ innehållsanalys utgår ifrån förutbestämda teoristyrda kategorier innan läsningen av texten.
5.4 Kvalitativ innehållsanalys
Kvalitativ innehållsanalys studerar underliggande teman i empirin (Bryman, 2006:284). Innehållsanalys har kommit att bli en populär metod då den ger forskaren verktyg för att tolka innehåll och budskap från olika typer av medier (Krippendorff, 2004:14). All typ av innehållsanalys innefattar kodning för att systematiskt bryta ner, kategorisera och beskriva innehållet av en text (Bergström och Boreus, 2017:24). För att vi skulle kunna besvara vårt syfte och våra frågeställningar har vi genomfört en kvalitativ innehållsanalys där vi, enligt Brymans förklaring (2016:284), kategoriserat och tematiserat vår empiri.
Svaren på våra frågeställningar är inte mätbara i siffror och tal, utan kräver en djupare analys. I vår empiri har vi utifrån våra teoretiska glasögon kunnat urskilja meningsbärande enheter. Enligt Esaiasson et al (2017:211) framkommer inte dessa meningsbärande enheter genom kvantitativ innehållsanalys. Vi ville kunna se meningsbärande enheter och utifrån dessa sedan kunna urskilja underliggande kategorier och teman i texten, och för att kunna göra detta behövde vi granska texten både noggrant och flera gånger. För att inte påverka våra resultat för mycket var det grundläggande att vi ständigt var medvetet distanserade till vår empiri genom att förhålla oss självreflexiva. Vi har sett oss själva som deltagare i studien, då vår tolkning kunnat påverka kodningen och således resultatet. Då slutsatsen blir beroende av våra tolkningar av vår empiri (Bryman, 2016:305), krävdes en självreflexivitet genom att vi förhöll oss medvetna om att våra tolkningar är subjektiva och beroende av vår kulturella kontext. För att dessutom systematisera vår analys har vi utgått från
kontextualisering, intentioner och budskap i våra teman, således hoppades vi att metoden skulle kunna hjälpa oss att se underliggande strategier och taktiker i vår empiri.
Genom att vara medveten om sina förkunskaper och sin förförståelse går det att problematisera studiens förutsättning (Gemzöe, 2002:127). Det faktum att vi själva sedan flera år tillbaka är intresserade av och lyssnar mycket på hiphop samt är feminister är centralt att ha i åtanke gällande reflexiviteten i vår studie.
En negativ aspekt med kvalitativ innehållsanalys är enligt Bryman (2016:298) frågan om representativitet. Som forskare är det viktigt att reflektera om empirin är representativ för liknande empiri. I vårt fall var det viktigt att vi inte kunde generalisera vårt resultat till ett större sammanhang. Detta berodde på att vi enbart undersökt 12 musikvideor. För att kunna dra generella slutsatser hade vi behövt studera betydligt fler, vilket inte var möjligt för oss på grund av tidsmässiga begränsningar. Bryman (ibid) menar att urvalsstorlek tenderar att vara en kompromiss mellan tid, pengar och behovet av precision. Vi kunde dock emellertid göra generella utsagor baserade på vår empiri då de jämfördes och sattes i relation till tidigare forskning, genom att göra vad Kvale och Brinkmann (2014) kallar teoretisk generalisering.
5.5 Krippendorffs 6-stegsmodell för innehållsanalys
Krippendorff är språk- och kulturforskare, främst erkänd för sin prisbelönta bok Content Analysis, An Introduction to Its Methodology (2004). I vår studie kommer vi utgå från
Krippendorffs (2004) klassiska 6-stegsmodell för innehållsanalys. Vi har specifikt valt att utgå ifrån denna modell då den konkretiserar utförandet av en innehållsanalys. För att få en så tillförlitlig studie som möjligt är metoddelen avgörande, vi ville därför använda en modell som var applicerbar och tydlig i sitt ramverk. Vi har valt att inte översätta
Krippendorffs (2004) namn på stegen i hans klassiska modell, då vi anser att det inte finns någon korrekt motsvarande svensk översättning på samtliga.
1. Unitizing
I detta första steg avgränsades empirin för att komma fram till vilken empiri som skulle analyseras (Krippendorff, 2004:97). Här gjorde vi vårt urval samt valde ut de specifika musikvideorna som skulle utgöra vår empiri (Se avsnitt 5.6).
2. Sampling
I detta moment delades texten upp och sedan avgränsades den. Enligt Krippendorffs (2004:111) anvisningar tittade vi på texten som en helhet och vilka olika uttryck som användes, och kändes relevanta för vår studie. Dessa kallade vi för meningsbärande enheter och utgjordes av viktiga komponenter i bild och låttext. Vi antecknade ner de segment som vi anade kunde svara på våra frågeställningar. I vårt fall rörde det sig om att se teman som senare skulle ligga till grund för vårt ramverk.
3. Recording & coding
Krippendorff (2004:125) framför att recording innebär att säkra att empirin finns tillgänglig. För oss handlar det om att se till att vi har musikvideorna permanent nedsparade. Vi sparade ner musikvideorna genom att vi laddade ner dem. Nästa steg i processen var coding – att konstruera ett analytiskt verktyg för att sortera empirin. I kvalitativ innehållsanalys med deduktiv ansats skapas detta kodningsramverk med
förutbestämda kategorier. Innan ramverket skapas är det viktigt att forskaren är välbekant med all empiri, då ramverket i kvalitativ metod utgår från själva empirin (Bergström, Boréus, 2017:27). Enligt Bergström och Boréus (a.a:28) anvisningar började vi med att göra flera testomgångar på en del av empirin, för att se om ramverket behövde modifieras på något sätt för att undvika brister. Texten bryts sedan ner i olika enheter som analyseras, och dessa enheter kan vara olika viktiga (ibid). Krippendorff (2004:125) menar att studien blir mer valid om materialet granskas flera gånger. För att säkerställa att vi fått med det mest relevanta för syftet av vår studie valde vi därför att studera de 12 musikvideorna minst två gånger vardera.
4. Reducing
Detta steg utgörs av den process där all empiri sammanställs (Krippendorff, 2004:150). Vi sammanställde empirin genom att vi skrev ut ramverket för att kunna markera
meningsbärande enheter och se samband och skillnader mellan olika teman i texterna.
5. Inferring
Detta moment innefattar att analysera empirin i förhållande till vårt syfte. Här gäller det att utläsa vad empirin egentligen säger (Krippendorff, 2004:171). Vi frågade texten vilka strategier och taktiker hiphopproducerande män och kvinnor använder sig av för att reproducera och omförhandla könsnormer och villkor i svensk hiphop. Det var även här vi applicerade våra teoretiska perspektiv representation, feministisk teori och Bourdieus teoretiska begrepp, för att därigenom kunna belysa strategierna och taktikerna samt hur könsnormer representeras i musikvideor. Genom att vi gjorde detta tog vi hänsyn till kontexten, som i detta fall innebar omständigheterna som låg utanför texten.
6. Narrating
Här har vi formulerat svaret vår empiri gett oss på våra frågeställningar. I denna del utgjordes således resultatet. Resultatet ska vara lättbegripligt och tydligt kunna uttydas i empirin (Krippendorff, 2004:362). Detta har vi redovisat i resultat och analys (Se avsnitt 6.0), där vi sammanfattat vårt resultat av analysen med hjälp av våra frågeställningar.
5.6 Urval
Vi har analyserat musikvideor och låttexter från 6 hiphopproducerande män respektive lika många kvinnor. För att få ett så representativt urval som möjligt har vi förhållit oss till ett förutbestämt schema. Vi utgick från streamingtjänsten Spotify då vi ville fokusera på
svenska artister. Vår primära tanke var att enbart utgå från Sveriges mest följda hiphopspellista 100 och därifrån välja 10 låtar med tillhörande musikvideor från män respektive kvinnor. Detta fungerade i teorin, men inte i praktiken. Vi började med att välja ut hiphopproducerande män uppifrån och ned i listan, och vi fann fler än så men valde de 10 med flest lyssningar. Därefter började vi att välja ut hiphopproducerande kvinnor, men insåg att denna spellista på 57 låtar enbart innehöll 6 låtar framförda av kvinnor. Dessa spellistor är således överrepresenterade av hiphopproducerande män, vilket förtydligar att maktpositionerna således blir problematiska. Därför var vi tvungna att inkludera flera spellistor för att kunna analysera lika många kvinnor som män. Empirin samlades därför från Sveriges tre största hiphopspellistor, 100, en spellista skapad av Spotify med 158 670 följare, Ortens favoriter av Digster med 62 200 följare och Svensk rap av Spotify med 48 149 följare2.
Valet av just musikvideor berodde på att de innefattar mer än vad enkom låttexter gör då de även innehåller bilder, kläder, uttryck, känslor som även kom att bli en del av den text som sedan kodats. Vi sökte på låtarna med tillhörande artist på sökmotorfunktionen Google, där valde vi den första föreslagna videon som i samtliga fall var publicerade på plattformen Youtube. Här mötte vi ytterligare ett problem, trots att empirin bestod av en lång lista med både hiphopproducerande män samt kvinnor och deras låtar, kunde vi ändå inte komma upp i 10 musikvideor till de hiphopproducerande kvinnorna. Samtidigt som det inte var några svårigheter att hitta 10 musikvideor till de hiphopproducerande männen, genom att använda exakt samma tillvägagångssätt. Detta blir således ytterligare ett belägg för att kvinnor är underrepresenterade i hiphop. Efter långt övervägande valde vi att nöja oss med 6 musikvideor av vardera kön, då vi ansåg att det var ett resultat i sig att det inte gick att samla ihop 10 musikvideor av kvinnor på dessa 3 spellistor med totalt över 170 låtar.
Vi listade samtliga låtar av kvinnor från de 3 spellistorna. 6 av totalt 16 låtar av hiphopproducerande kvinnor hade tillhörande musikvideor. Av dessa 3 spellistor kom vi alltså inte upp i 10 musikvideor av kvinnor, och då valde vi att gå ner till 6 i antalet av männens musikvideor också för att få ett representativt urval.
Musikvideorna3 som utgjorde vår empiri är följande:
Hiphopproducerande män:
Ant Wan - Kall (2019) 3 121 438 visningar
Z.E x JIGGZ - SVERIGE VET (2018) 3 587 453 visningar Einár - Katten i Trakten (2019) 3 086 887 visningar Jireel feat. K27 - Alla Mina (2019) 809 949 visningar Z.E x JIGGZ - UNGEFÄR (2019) 2 190 230 visningar
1.cuz - Akta Mannen (2018) 2 337 439 visningar
Hiphopproducerande kvinnor:
Cherrie - OG (2019) 92 602 visningar
AMWIN - DeLorean (2018) 23 360 visningar
Silvana Imam - Vikken Då (2018) 166 073 visningar
Adrijana - Se Mig (2018) 23 631 visningar
Cherrie - Känns Som 05’ (2018) 475 034 visningar Janice feat. AMWIN, LASH & Sabina Ddumba
- Queen (Medsyster Version) (2018) 21 079 visningar
5.7 Metodens tillförlitlighet
Enligt Lindstedt (2017:115 ff) bör forskaren alltid källkritiskt ifrågasätta resultaten och hur väl de överensstämmer med verkligheten. Begreppet validitet innefattar att forskaren faktiskt undersökt det hen säger ska undersökas, och om hen kommit åt det som ämnats att komma åt (a.a:116). Validitet berör således om det finns systematiska fel i studien (ibid). Det är grundläggande att ifrågasätta sitt metodval samt hur denna använts. Då vi valde innehållsanalys avsåg vi att kategorisera teman och meningsbärande enheter snarare än att mäta och räkna. Här var det därför centralt att vår studie hade relevans och överförbarhet. I vårt fall handlade validitetsdiskussionen om att vara transparenta med hur vi valde ut vår empiri, diskussion kring vårt urval återfinns i tidigare urvalskapitel (Se avsnitt 5.6). På så vis kan den som avser att genomföra samma studie kontrollera hur överförbar studien är och att vi mätt det vi avsett att mäta, således ökar validiteten.
Reliabilitet berör istället slumpmässiga fel i undersökningen som forskaren själv inte kan påverka (Lindstedt, 2017:116). Vi upptäckte slumpmässiga fel redan i början av vår studie när vi systematiskt skulle välja ut vår empiri. Som tidigare nämnt var ett
slumpmässigt fel att empirin inte var representativ mellan kvinnor och män. I spellistan 100 fann vi 10 musikvideor framförda av hiphopproducerande män, men vi fick addera två andra spellistor till de hiphopproducerande kvinnorna, och ändå fick vi enbart ihop 6 musikvideor. Om vi hade valt att utgå från dessa slumpmässiga fel och istället uteslutit att studera musikvideor, eller valt att analysera de 10 respektive 6 musikvideorna hade detta inneburit att vi på grund av de slumpmässiga felen gjort ett systematiskt fel. Det är likväl av vikt att notera att dessa musikvideor är utgivna inte enbart från artisterna själva utan även
från deras bakomstående skivbolag som kan tänkas haft en bakomliggande agenda för hur de vill att artisterna ska framstå.
Metodens styrkor och svagheter har haft en påverkan på studiens tillförlitlighet. Specifikt menar vi att vi arbetat med en hypotes grundad i tidigare forskning samt haft fördefinierade kategorier som vi letat efter i materialet och som sedan blivit teman i analysen. Vår hypotes gjorde att vi förhöll oss nära våra förutbestämda kategorier och letade aktivt efter dessa i empirin. Denna deduktiva ansats medförde att resultatet av analysen begränsades redan innan analysen genomfördes, då vår analys blev beroende av våra teman och eliminerade en öppenhet till empirin. Låsningen till våra kategorier medförde att vi i analysen tolkade vår empiri på ett visst sätt, vilket hade kunnat undvikas om vi inte haft en så tydlig hypotes. Hade utgångsläget i studien varit mer öppet hade vi kunnat låta teorierna på egen hand leda till resultat och slutsatser som strategierna och taktikerna inte kunde ge oss. I vårt material finns det mer att analysera, om vi hade varit medvetna om metodens begränsningar från studiens start hade vi tidigt kunnat
problematisera att metoden inte låter texten tala fritt och således hade vi kunnat överväga metodvalet en ytterligare gång.
5.8 Etiska överväganden
Studien har undersökt musikvideor och artister, vilket kunde blivit ett etiskt dilemma då vi studerat individer. Däremot intervjuade vi ingen, utan genomförde en innehållsanalys av musikvideorna och låttexterna. Lindstedt (2017:51) pekar på att informationskravet innefattar att forskarna har ansvar i att informera alla de personer som är berörda av forskningen. Informationskravet kunde dock enligt oss inte appliceras i samma mån på denna studie då artisterna publicerat sina alster offentligt för allmänheten, och tillika var de berörda individerna redan införstådda med att deras produktioner rimligen kunde komma att granskas. Inte heller har vi i analysen fokuserat på de specifika individerna som framför eller syns i musikvideorna, istället valde vi i analysen (Se avsnitt 6.0) att se hur
musikvideorna i sin helhet kunde tala. Vårt syfte var inte heller att ställa någon till svars då vi såg bristen på feminism som ett strukturellt problem istället för ett personligt sådant.
6.0 Resultat och analys
I detta avsnitt kommer resultaten samt analysen av vår empiri att presenteras. För att besvara våra frågeställningar kommer vi genom vår metod samt våra teoretiska perspektiv att föra samman empirin med våra frågeställningar. Vi har delat upp våra huvudresultat och tillhörande analys i kategorier baserat på tematiska gemensamma nämnare. De teman vi kommer att utgå ifrån är strategier och taktiker (Se avsnitt 4.1).
6.1 Strategier
Utifrån strategierna vi redogjorde för i vår forskningsöversikt utformade vi frågor som vi ställde till texten genom ett kodningsramverk. Då vi undersökt om strategier används av hiphopproducerande män i musikvideor för att behålla status quo och sina villkor,
utformade vi frågorna utefter detta. Efter vi låtit texten besvara frågorna kategoriserade vi svaren utefter de olika strategierna, det vill säga Sexism, Homosocialitet och Symboliskt våld. Nedan har vi kopplat samman våra huvudresultat med teori och tidigare forskning.
En viktig förförståelse vid läsningen av vår analys är att i vår empiri nämns flertalet gånger ordet eller synonymer till ordet hora. Vi tolkar inte detta som att de refererar till en prostituerad kvinna, utan artisterna har beslagtagit ordet och givit ordet till alla kvinnor de kan tänka sig genomföra sexuella handlingar med, oavsett kvinnans samtycke.
6.1.1 Sexism
I tidigare forskning om musik och musikbranschen har sexism varit ett närvarande tema i form av sexualisering, objektifiering, och den manliga blicken (Weitzer, Kubrin, 2009; Stevens Aubrey, Frisby, 2011; Chung, 2007; LaVoulle, Lewis Ellison, 2017; Wilkinson, 1976). När vi ställt frågor till vår empiri har vi uttytt flertalet sexistiska tecken. I de
hiphopproducerande männens musikvideor förekommer kvinnor genomgående i kontexter som präglas av sexism. Detta utläser vi genom att kvinnor i 5 av 6 musikvideor framställs antingen som sexuella objekt eller att de tillskrivs en mammaroll. Mammarollen förekom bara i 1 av de 6 musikvideor som vi studerat, i musikvideon till låten Kall av Ant Wan. Vi utläser att 4 av 6 musikvideor innehåller sexism på olika vis genom objektifiering,
sexualisering och den manliga blicken. Vi har i vår empiri funnit resultatet att i flera fall kombineras de olika formerna av Sexism samtidigt. Av den anledningen utgår vi från dessa tre teman i strukturen av detta avsnitt.
Ett tydligt exempel på objektifiering förekommer i artisten Einárs musikvideo till låten Katten i Trakten. Här sjunger han om en kvinna som han tycker om. Han beskriver henne som att “[hon] lyser som guldet runt nacken” samt beskriver deras relation i jämförelse med relationen han har med sitt vapen när han sjunger “hon å’ jag e’ som jag å’ min glock babe”. Här jämför han henne med två olika objekt, ett smycke och en pistol. Artisten jämför kvinnan med smycket för att beskriva att hon precis som ett halsband har ett högt värde för honom, samt att han har lika nära relation med henne som han har med sitt vapen. Att beskriva en person på detta vis blir ett tydligt tecken på objektifiering då kvinnokroppen enbart framställs som ett objekt (Stevens Aubrey, Frisby, 2011:476). En annan musikvideo där objektifiering förekommer är låten Akta mannen av artisten 1.cuz.
