Politiken i krissamhället.

LUND UNIVERSITY

Politiken i krissamhället.

Persson, Anders

1997

Link to publication

Citation for published version (APA):

Persson, A. (1997). Politiken i krissamhället. Carlsson Bokförlag.

Total number of authors:

1

General rights

Unless other specific re-use rights are stated the following general rights apply:

Copyright and moral rights for the publications made accessible in the public portal are retained by the authors and/or other copyright owners and it is a condition of accessing publications that users recognise and abide by the legal requirements associated with these rights.

• Users may download and print one copy of any publication from the public portal for the purpose of private study or research.

• You may not further distribute the material or use it for any profit-making activity or commercial gain • You may freely distribute the URL identifying the publication in the public portal

Read more about Creative commons licenses: https://creativecommons.org/licenses/ Take down policy

If you believe that this document breaches copyright please contact us providing details, and we will remove access to the work immediately and investigate your claim.

Politiken i krissamhället

Studier av politikens reella och

T ill Jonn, M ax och Ju lia

A

P

Politiken i

krissamhället

Studier av politikens reella och virtuella

verkligheter

Carlsson Bokförlag Stora N y g atan 31 1 1 1 2 7 Stockholm Tel 08-411 23 49

T ryckt m ed stöd från H u m an istisk -S am h ällsv eten sk ap lig a Forskningsrådet

© 1 9 9 7 A nders Persson och Carlsson Bokförlag O m slag T itti G. Persson

S ä ttn in g och form M aria B äckström T ryckt av T A -tryck, B järnum 1997

Innehåll

Förord

7

1 Kris och krismedvetande

11

Kris och krismedvetande som olika dimensioner 15

2 Krismedvetande som m etapolitik

31

Kris och marknadsekonomisk rationalitet 31 Ekonomisk kris eller systemkris 3 8

Förväntningsdefinierande politik 48

3 P olitik utan alternativ

53

Modernitet och väljande 35

Nödvändighetens politiska tidsanda 60 Politikens onda tro 78

4 Politikens subjektiva förvandlingar

83

Vetenskapliga konstruktioner av politiskt väljande 83 Den personliga konstruktionen av det politiska väljandet 109 Från klassröstning och rörelsepartier till åsiktsröstning och valmaskiner 115

5 Valfrihetsrevolutionens motsägelser

119

Valfrihet som samhälls konstruktion 122 Valfrihet som självkonstruktion 141 Utestängning, flykt, distinktion 149 Den motsägelsefulla valfnhetsrevolutionen 159

6 P olitikens retoriska differentiering

163

Höger-vänsterskalan och väljandets politiska rum 164 Retorisk differentiering 181

7 P o litik är a tt vänta

185

Wäntan och modem civilisation 183 Väntan och politisk retorik 190 M eningsfylld politisk väntan 194

8 D et politiska kösystemet — reformismen 197

Reformism, social ingenjörskonst, utopism 199

Socialdemokratisk refomiism som rättfärdigande förändringsprocess - ett exempel 203

Refomiistisk framtidsretorik och det politiska kösystemet 221

9 U p p sk ju ten sam hällelig tillfredsställelse —

den osynliga handen

229

Marknadsekonomins dynamik eller självreglenngens metafysik? 230 Om tron på de icke-avsedda konsekvensernas godhet 243

Nyliberal politisk retorik och den uppskjutna samhälleliga till­ fredsställelsen 23 2

10 Ö verproduktion av fram tidsförhoppningar

— den osynliga reform ism en

257

Linje 2 och den ekonomiska politiken 23 8

Socialdemokraternas osynliga refomiism: det fram tida försvaret av välfärdssamhället 261

11 Krissamhällets reella och virtuella politik 265

Politik mellan nödvändighet och väljande 263 Reel ovh virtuell politisk verklighet 2 7 0

Förord

N ä r d e tta skrivs talar statsm inistern i riksdagen m ed anledning av bu d getpropositionen. M ot bakgrund av den borgerliga oppositio­ nens skattesänkningsförslag försvarar han en offentligt understödd individuell frihet:

”F rih e t är för m ånga vanliga m änniskor a tt ha e tt jobb och a tt inte behöva vara orolig för arbetslöshet och sjukdom . F rihet är a tt u n g ­ arna far en bra u tb ild n in g . F rihet är a tt dagis fungerar. F rihet är a tt m o r och far far en bra om vårdnad på ålderns höst. D et är frihet! För a tt a llt d e tta ska fungera krävs d et a tt vi har sk ö tt de gem ensam m a ek o n o m iern a på e tt sådant sätt a tt vi in te gö r oss beroende av u tlä n d s k a långivare. D e t är frih e t!” (Riksdagens snabbprotokoll

1996/97:12 9/10 1996: 22)

H an tvekar inte det m insta, trots att han leder en regering vars besparings- och åtstram n in g sp o litik drabbar allt det han anser vara så v ik tig t för friheten. De tvenne själar som bor i hans och rege­ ringens bröst är e tt utslag av sam m a m otsägelsefullhet som n u m e­ ra tillh ö r vardagen i krissam hällets politiska liv. M ånga förefaller ha accepterat, eller åtm instone slutat förvånas av, dubbelheten: den ses in te som e tt retoriskt trick, utan som en följd av Sveriges eko­ nom iska situation. R egeringen gör på m otsvarande sätt gällande a tt besparings- och åtstram nm gspolitiken är påtvingad - följden av e tt ekon o m isk t nödvändighetstvång. S am tid ig t sägs den ha e tt för alla p o sitiv t fram tida mål.

F öreliggande bok syftar till a tt beskriva, analysera och förstå p o litik en i det svenska krissam hället. Jag är näm ligen av den

upp-fattn in g en a tt vi nu lever i en särskild sam hällsform som utm ärks av kris, krisbearbetning och krislösningsförslag. D enna sam hälls­ form kännetecknas också av a tt dess p o litik är annorlunda. Politiken kom binerar, kort sagt, nödvändighet, väljande och reto ­ rik på e tt annat sätt än tidigare.

N ö d än d ig h et, väljande och retorik är därför denna boks sam ­ m anhållande tem a. I kapitel 1 och 2 belyses krism edvetandet, k ris­ sam hällets m est kraftfulla nödvändighetsretorik. K rism edvetandet har k o m m it a tt bli vårt samhälles m etap o litik och är överordnat all annan p o litik , vilket bl a får konsekvensen a tt både de friheter som statsm in ister Persson talade om , och de flesta andra underordnas den ekonom iska nödvändigheten och krispolitiken.

I kapitel 3 beskrivs nödvändighetens politiska tidsanda. Den om fattar inte endast ekonom isk nödvändighet, utan också en rad andra nödvändigheter såsom ekologisk, etnocentrisk och biologisk.

N ödvändighetsretoriken ham nar i m o tsättn in g till föreställ­ ningen om a tt det finns m öjligheter till såväl individuellt som sam hälleligt väljande. Den föreställningen är en av grundvalarna för det m oderna sam hällets p o litik och dess institutioner. E tt drag i krissam hällets p o litik är denna m otsägelse m ellan nödvändig­ hetsretorik och väljande, vilken tenderar a tt utvecklas till själva den m oderna politikens kris. I kapitel 4 behandlas det politiska väl­ jandet, vilket över tid blivit alltm er socialt lösgjort och subjekti- verat. D etta skärper m otsättningen till den objektiverande nö d ­ vändighetsretoriken än mer. Kapitel 3 tar upp den m oderata valfrihetsrevolutionen som m itt i en politisk tidsanda präglad av nödvändighetsretorik sätter privatiserad valfrihet på dagordningen.

I kapitel 6 görs en rum slig analys av den politiska höger-vänster- dim ensionen. Syftet är a tt förstå hur politiken sam tid ig t kan vara odifferentierad när det gäller krispolitiken, där alla partier är m er eller m indre överens, och differentierad, vilket höger-vänsterdi- m ensionen och andra m oderna politiska in stitu tio n er förutsätter.

I kapitel 7, 8, 9 och 10 analyseras den politiska retoriken, vilken till skillnad från realpolitiken fortfarande har plats för föreställ­ ningen om individuellt och sam hälleligt väljande. I kapitel 11 förs

en sam m anfattande diskussion som m ynnar u t i slutsatsen a tt krissam hällets p o litik lever i två verkligheter: den reella och den virtuella.

Boken har skrivits inom ram en för projektet Livssituation,

meningsproduktion och politisk förändring. Såväl projektet som u tg iv ­

ningen av boken har finansierats av H um anistisk-sam hällsveten- skapliga forskningsrådet. Delar av kapitel 1 har publicerats m ed titeln A tt konstruera ekonomisk verklighet (Z enit 2-3/1993) och delar av kapitel 1 och 2 m ed titeln Kris och risk — diskurser över katastrofen (Tvärsnitt nr 1/1996). Sistnäm nda artikel har också diskuterats vid e tt sem inarium på utb ild n in g sd ep artem en tet våren 1996. K apitel 3 och 6 har i annan form diskuterats inom sem inariet i politisk sociologi vid Sociologiska in stitu tio n en i Lund våren 1996. K apitel 7, 8, 9, och 10, likaså i annan form, diskuterades inom allm änna sem inariet vid Sociologiska in stitu tio n en i Lund hösten 1994.

Ja g vill tacka alla de sem inariedeltagare som g jo rt sig m ödan a tt läsa och läm na synpunkter. Tack också till Ingm ar Böök och Per- O lo f Olofsson för givande diskussioner inom vårt forskningspro­ jekt, Ron Eyerm an och Björn Fryklund för synpunkter som förde texten vidare och slutligen T itti; tack för om slagsbilden.

En mycket personlig bakgrund till denna bok har varit frågan: H u r kan m an b etrak ta dagens p o litik utan a tt bli alltigenom cynisk? Jag anser a tt jag kom m it e tt stycke på väg m en eftersom jag förm odligen inte helt lyckats, tillägnas boken m ina barn Jo n n , Max och J u lia vilkas förhoppningar väger upp m ina cynismer.

1

Kris och krismedvetande

M ånga gö r gällande att vi just nu bevittnar en gru n d läg g an d e s am hällsom vandling som omväxlande beskrivs som en övergång från in d u strie llt till postindustriellt samhälle, från m o d e rn t till p o s tm o d e rn t samhälle och från industri- till inform ationssam häl­ le. H u r den än begreppsliggörs är det svenska samhället inne i en förändringsfas som tar sig en m ängd olika uttryck. Den s k sven­ ska m odellen, som på arbetsm arknaden tog sig u ttry c k i ett lång tg åen d e samarbete mellan arbete, kapital och stat sam t i p o li­ tik e n visade sig som en fo lk h e m s p o litik , har övergivits. T raditionella basnäringar har slagits ut. M ånga m änniskor har blivit överflödiga - arbetslösa, utslagna, ekonom iskt obehövda. V älfärdsstaten har bl a som en följd av d e tta utsatts för påfrest­ ningar den inte k u n n a t m o tstå och g en o m g år nu e tt systemskif­ te. K lyftorna m ellan fattiga och rika ökar. Trygghet har förbytts i k o nkurrens och rädsla. De obehövdas barn revolterar genom inre strider inom vad som mer och mer liknar en etniskt differentie­ rad underklass.

Dessa förändringar tar sig naturligtvis också en rad olika politis­ ka uttryck. 1970-talets vänsterkonjunktur har vänts i en höger­ k onjunktur. N y a partier har gjort sin entré på den politiska arenan. Politikens m öjligheter att styra ekonomin har rustats ned i takt m ed att ekonom in internationaliserats och avreglerats. Europeiska unionen har vuxit upp som den nya statsbildning till vilken de som vill tygla m a rk n a d e n nu måste sätta sin lit sa m tid ig t som EU- projektet i hög grad är just ett ekonomiskt projekt.

D et låga valdeltagandet i EU -parlam entsvalet hösten 1995 kan tolkas som väljarnas svar på den nya situation som svensk p o litik befinner sig i. Parlam entet är tandlöst och Sverige är ett lite t län i den europeiska staten. D et betyder em ellertid inte att den inhem ­ ska p o litik en om fattas med entusiasm , utan även här gör sig p oli­ tiska alienationstendenser gällande. Vad ska det tjäna till a tt rösta? D en a ttity d en tycks sprida sig, inte m in st bland unga väljare, och adderar e tt p o litisk t leg itim itetsp ro b lem till de sociala och ekono­ m iska problem som följer av den nu pågående sam hällsom vand­ lingen.

L eg itim itetsp ro b lem et är allvarligt, vilket inte m inst fram går av en en k ätundersökning som gjordes inom projektet Livssituation,

memngsproduktion och politisk förändring. I enkätundersökningen,

som utfördes 1993 och besvarades av ca 1.350 personer, ställdes bl a frågor om politiskt intresse och politisk aktivitet. (En redogörelse för undersökningens genom förande, teoretiska utg ån g sp u n k ter och resultat finns i Böök, Olofsson & Persson 1994.)

U ndersökningen visar e tt stort p o litisk t främ lingskap. I svar- spopulationen ingår personer födda 1914-1973 och skillnaderna m ellan äldre och yngre är stora i sam tliga ovanstående frågor, v il­ ket också kan säga oss något om politikens fram tid. Av de svarande som är födda 1964-73 uppgav nästan 44 %, i jämförelse m ed drygt 35 % av alla svarande, a tt de endast var lite t intresserade och näst­ an 10 % m ot drygt 6 % av alla a tt de inte alls var intresserade av p o litik . Andelen som inte kunde tänka sig m edlem skap i p o litiskt parti var genom gående hög, för populationen i sin helhet drygt 58 % m en för den allra yngsta gruppen (födda 1969-73) var den hela 71 %. D rygt 84 % av personerna i denna åldersgrupp kunde inte tänka sig a tt vara p o litisk t aktiva, vilket skall jämföras med drygt 70 % för svarspopulationen som helhet.

M an kunde anta a tt denna avoga inställning till politiken skul­ le motsvaras av en m era positiv inställning till politiskt engage­ m ang utanför partip o litik en eller större tilltro till politisk ak tiv i­ te t u ta n fö r p a rtip o litik e n s ramar. D en officiella b ilden av leg itim itetsp ro b lem et har h ittills varit just sådan, vilket fram går

av en rad u tred n in g ar som gjorts det senaste decenniet och av rege­ ringens d irek tiv till den k o m m itté som ska utreda ”m edborgarnas inflytande och delaktighet i sam hällsutvecklingen” (Kommitté­

direktiv 1995:56). Visst stöd får en sådan tes också om vi studerar

attity d e rn a till följande påstående i vår enkät: Det är viktigt för

demokratin a tt folk engagerar sig i gräsrotsaktiviteter utanför partipoliti­ kens ramar. Av hela svarspopulationen är det dry g t 72 % som helt

och hållet eller delvis instäm m er i påståendet. Skillnaderna är här em ellertid m ycket stora m ellan svarspopulationens äldre och yngre segm ent. Bland dem som är födda 1914-1958 är den instäm m ande andelen större eller ungefär lika med hela svarspopulationens m en bland dem som är födda 1959-1973 m inskar andelen. I gruppen födda 1969-73 är det endast 45 % som instäm m er helt och hållet eller delvis i påståendet. Andelen som helt och hållet eller delvis tar avstånd från d et är större i denna åldersgrupp, 13 % jäm fört med k n ap p t 7 % i hela svarspopulationen, m en fram förallt ökar andelen som svarar vet ej. I den yngsta åldersgruppen är det hela 36 % som svarar så när de ställs inför påståendet a tt dem okratin befrämjas av g räsro tsak tiv iteter utanför partipolitiken, vilket skall jämföras med d ry g t 13 % bland sam tliga svarande. Slutsatsen av d etta är a tt i de äldre och m edelålders segm enten av svarspopulationen finns e tt sam band m ellan m isstro g entem ot det officiella politiska system et och tilltro till a tt dem okratin m år bra av politisk a k tiv itet utanför det p a rtip o litisk a system et.

D e tta sam band är em ellertid svagare bland de allra yngsta, vilka i m ycket högre grad tycks vara lik g iltig a till politiken som sådan — inom och utanför partipolitikens ramar. Denna u tvecklingsten­ dens uppm ärksam m as inte i de ovan näm nda k o m m ittédirektiven, därem ot pekar man på en rad andra hot m ot det etablerade dem o­ k ratiska system et: låg grad av aktivitet i föreningar med sam hälls­ engagem ang, frågetecken bland m edborgarna gällande m öjlighe­ te rn a a tt påverka E uropeiska unionen, ”m arknadsaktörernas inverkan på politiska p rio riterin g ar”, dem okratiska klyftor m ellan välinform erade och sämre informerade, m ellan olika regioner, m el­ lan o lika bostadsom råden i storstäderna. I direktiven sägs a tt ”från

dem o k ratisk syn p u n k t är den beskrivna utvecklingen oroande”. Självfallet är denna utveckling oroande m en den borde knappast förvåna det politiska etablissem ang som i snart 20 år m ed tillta ­ gande emfas g jo rt gällande a tt vårt politiska handlingsutrym m e är så begränsat a tt andra kom m er a tt fatta de obehagliga besluten åt oss om vi inte gör det själva. I e tt p o litisk t system som g jo rt det vart tredje eller fjärde år återkom m ande politiska valet till den enda arena på vilket folket kan agera, är det i högsta grad fattbart om folket vänder den arenan ryggen när det politiska väljandet i realiteten förklaras vara betydelselöst.

M o t folkets frihet a tt välja har e tt stundtals oroväckande enigt p o litisk t etablissem ang ställt nödvändigheten. O m jag skulle ge en allm än k arakteristik av vår politiska n u tid skulle jag säga a tt p oli­ tik e n a lltm e r k o m m it a tt bli bestäm d av n ö dvändigheten. E konom isk, biologisk, ekologisk, etnisk och nationell nödvändig­ het u tm an ar vår frihet a tt välja. I Sverige har em ellertid den eko­ nom iska nödvändigheten fått en alldeles särskilt hög status genom a tt vi nu i två decennier fått lära oss a tt den svenska ekonom in befinner sig i kris och a tt svenska folket är i stort behov av k ris­ m edvetande. (A tt ungdom ar är p o litisk t alienerade är m ot den bak­ g ru n d e n inte särskilt m ärkligt.) I detta inledande kapitel ska jag därför ställa frågan: H u r ska vi förstå krism edvetandet?

Ja g kom m er a tt ta m ig an den frågan på flera olika sätt. För det första disk u terar jag den ekonom iska krisen och krism edvetandet, i synnerhet relationen dem em ellan. För det andra undersöker jag förhållandet m ellan kris, krism edvetande och m arknadsekonom isk ratio n alitet och prövar om begreppet ekonom isk stress kan vara en förm edlingslänk m ellan dem . För det tredje diskuterar jag om k ri­ sen endast är ekonom isk eller egentligen en m anifestation av något m ycket större: en system kris, ja själva lönearbets- och det storska- liga tillväxtsam hällets kris. I det sam m anhanget funderar jag också över kopplingen m ellan vårt krissam hälle och den tyske sociologen Becks risksam hälle och utesluter inte a tt de rentav skulle kunna sam las under en beteckning: det katastrofiska samhället. För det fjärde, och slutligen, försöker jag utreda politikens roll i

krissam-hället och lanserar tesen a tt politiken b liv it förväntningsdefinie- rande. M ed d etta menas a tt p olitiken i högre grad b liv it e tt redskap för a tt definiera befolkningens, organisationernas och olika n atio­ nella och internationella ekonom iska aktörers förväntningar och därvidlag på det hela taget skapa en differentierad förvänt- nin g sstru k tu r, t ex m örka förväntningar på kort sikt och ljusa på längre sik t och sam tidiga ljusa och m örka förväntningar hos olika g ru p p er och aktörer i sam hället. Tolkad så ger denna p o litik k ri­ sm edvetandet en m ycket hög politisk status: krism edvetandet blir sam hällets m etap o litik - en första rangens p o litik inom vars ram all annan p o litik måste definieras.

Kris och krismedvetande som olika dimensioner

Vad är eg entligen krism edvetande? För d e t första är det e tt m edve­ tande rik ta t m ot e tt speciellt objekt eller en speciell situ atio n — den ekonom iska krisen. A ndra jäm förbara ord som s a s utsäger något om m edvetenhetens rik tn in g är t ex klassm edvetande, prism ed ­ vetenhet och kvalitetsm edvetenhet. Till skillnad från dessa tre kusiner finns ordet krism edvetande varken i 10. eller 11. upplagan av Svenska akademiens ordlista (1973 resp 1986). D ärem ot upplyser redaktionen för Svenska akademins ordbok om a tt ordet användes för­ sta gången i en artikel i Svenska D agbladet den 19 april 1980.

K rism edvetande är således e tt n y tt ord som på allvar började användas på 1980-talet. Varför började d e t inte användas på 1930- talet eller under någon tidigare kristid? Svaret på den frågan kan ges m ed hänvisning till a tt såväl ekonom in som politiken under se­ nare år utvecklats på e tt sådant sätt a tt förväntningarna fått en m ycket större betydelse än tidigare, ibland rentav en h elt själv­ ständig roll. Förväntningarna har k o m m it a tt bli förm edlingen m ellan den ekonom iska krisen och m edvetandet om den.

K rism edvetande är e tt tillstånd i m edvetandet, m edan ordet kris norm alt utsäger något om sakernas tillstånd. D et finns naturligtvis en skillnad m ellan e tt m edvetandetillstånd och e tt sakernas

till-stånd. A tt jag t ex kan se a tt solen rör sig ru n t jorden är främ st e tt m ed vetandetillstånd, m edan sakernas tillstånd i d etta fall är ett annat. I andra sam m anhang är dock inte skillnaden så slående. N är det t ex gäller förhållanden som vi m änniskor kan påverka genom vårt handlande tenderar skillnaden m ellan sakernas och m edve­ tandets tillstån d a tt bli m era svårgripbar, vilket kan illustreras av det som k o m m it a tt kallas T hom as’ teorem: O m m änniskor defini­ erar en situation som verklig, blir den verklig till sina konsekven­ ser. (Efter W illiam I. Thom as som var verksam under början av d etta sekel som en av de m est kända representanterna för den s k C hicago-skolan inom am erikansk sociologi.)

Eftersom krism edvetandet för det första är rik ta t m ot en speciell situ atio n och för det andra, och viktigare, definierar situationen på e tt särskilt sätt, kan m an säga a tt det är e tt situationsdefinierande m edvetande. En person som är krism edveten kan beskrivas som en person vars m edvetande befinner sig i e tt speciellt tillstånd, inne­ bärande a tt personen definierar den ekonom iska situationen på ett speciellt sätt. G ränsen m ellan det ”subjektiva” och ”objektiva” blir i realiteten flytande genom den här typen av m edvetande. A tt vara krism edveten innebär inte enbart a tt tänka på e tt visst sätt, utan också a tt definiera en situation på e tt särskilt sätt och i förläng­ ningen också handla på e tt speciellt sätt i den. U nder det svenska krism edvetandets tjugoåriga historia har det konsekvent handlat om den ekonomiska situationen. I enlighet med T hom as’ teorem kan m an då säga a tt om m an i s itt m edvetande föreställer sig ekonom in i kris (om m an alltså definierar krisen som verklig) så ham nar också ekonom in i kris (definitionen blir verklig genom sina konse­ kvenser).

Betyder d et a tt om endast jag och ingen annan anser a tt ekono­ m in är i kris så är den också i kris? På sätt och vis ja. Därför a tt om jag och ingen annan anser a tt det råder ekonom isk kris så kom m er jag a tt handla som om det vore kris och kom m er då att ålägga m itt handlande den disciplin som jag anser a tt krisen kräver. Även om det in te råder kris - en lig t i och för sig alltid om stridda s k objek­ tiva k riterier — kan jag gestalta m in personliga situation som om

det fak tisk t rådde kris. D et intressanta i dagsläget är vad som inträffar om t ex en m iljon svenskar delar sam m a definition av den e k o n o m isk a v erk lig h eten , handlar efter den och därigenom åstadkom m er konsekvenser som s a s är sanna. Konsekvensen av b lo tt en ensam persons krism edvetande är naturligtvis m est en p ik an t detalj, den aggregerade konsekvensen av m ånga m änniskors krism edvetande kan bli en nationell angelägenhet. H är kan näm ­ nas a tt när M erton (1949) illustrerar T hom asteorem et gör han det m ed hänvisning till bankkraschen 1932: pga e tt rykte trodde m ånga sparare a tt banksystem et var i kris, varför de tog u t sina pengar och därm ed försatte banksystem et i kris och sederm era kol­ laps.

Som beskrivningar har kris och krism edvetande det gem ensam t a tt de utsäger något om tillståndet. En skillnad dem em ellan har a tt göra m ed graden av konkretion och på vilket sätt de hänvisar till något utom sig själv. I vår del av världen förknippas kris van­ ligtvis m ed allvarliga negativa förändringar av vårt vardagsliv såsom död, svält, pest, missväxt, lidande, fattigdom , vräkning, arbetslöshet och andra liknande hem skheter. Intressant a tt lägga m ärke till är a tt i 10. upplagan av Svenska akademiens ordlista (1973) anges följande betydelser av ordet kris: avgörande vändning, bryd- sam situ atio n och svår tid. I den 11. upplagan (1986) har en bety ­ delse tillfogats: svårt ekonom iskt läge. O rd et kris refererar också till bestäm da tillstånd i som atiska och psykiska sjukdom sförlopp. D et g år alltså a tt i någon mån själv kontrollera och uppleva om kris är en rim lig beskrivning av tillståndet. O m grannarna dör i pest, om d e t växer u t bölder på m in och andras kroppar, om grödorna torkar b o rt, om flyttlassen går, om jag själv eller arbetskam raterna får sparken, har jag m öjlighet a tt m ycket konkret varsebli det som kallas kris. (Självfallet kan m öjlighetssidan av en kris också betonas m en i Sverige tycks beskrivningar från hotsidan vara vanligast.)

I e tt avseende är det på sam m a sätt med krism edvetande. D et hänvisar till ett m edvetandetillstånd som kan kontrolleras, åtm in s­ tone via indikatorer. D et kan ses som ett individuellt m edvetande­ tillstån d och påvisas genom indikatorer av typ attity d er till den

egna och sam hällets ekonom iska situation. D et kan också uppfattas k o llek tiv t och indikeras t ex av i vilken grad en befolkning utan m o tstån d underkastar sig en ekonom isk åtstram n in g sp o litik . Men dessa indikatorer visar endast på sam band m ellan olika ”in te rn a ” delar av m edvetandet - dvs m ellan upp fattn in g en a tt ekonom in är i kris och de förväntningar som riktas m ot ekonom in - inte nödvändigtvis på sam band m ellan m edvetande och ”y ttre v erk lig ­ h e t”. Poängen är således a tt krism edvetandet kan existera utan kontrollerbara referenser till det som anses vara i kris. K rism edve­ tande är en beskrivning av h u r m änniskor definierar den ekonom is­ ka situationen, inte en beskrivning av situationen som sådan.

D en ekonom iska kris som, sant eller falskt, påstås ha existerat sedan andra halvan av 1970-talet kan alltså å ena sidan förstås på d et vis som H aberm as förstår en kris i e tt sjukdom sförlopp:

”K risen kan inte skiljas från föreställningen hos d en som g en o m g år den... T ill krisen k o p p lar vi därför en objek tiv k ra ft som från tar e tt su b jek t någon del av hans norm ala suveränitet. A tt förstå en process i te rm e r av kris in n eb är a tt u n d erfö rstått ge den en no rm ativ m en in g — lösningen p å krisen innebär befrielse för d e t d rabbade su b je k te t.” (1976: 1)

K risen innebär alltså e tt vägskäl, e tt slags valsituation. O m u tg ån g en hade varit given hade processen inte beskrivits som en kris och det är väl just i betydelsen a tt subjektet upplever sig som varande vid e tt vägskäl som H aberm as gör gällande att krisen inte kan skiljas från subjektets föreställning eller m edvetande. Krisen antas alltså vara sam m ansatt av två kom ponenter: objektiv situ a­ tion och m edvetandet därom .

Å andra sidan finns det anledning att inte förstå den svenska eko­ nom iska krisen så. D et förefaller i stället som om objektiv situation och m edvetande separerats. D etta kan vara e tt drag i själva krisför­ loppet, vilket då skulle betyda a tt kom ponenterna successivt kom ­ m er i tak t m ed varandra. Ja g vill em ellertid inte utesluta a tt denna separation har a tt göra m ed själva krisens karaktär.

M an kan alltså föreställa sig kris och krism edvetande som två olika dim en sio n er och relatera dem till varandra på följande sätt:

F igur 1.1: K ris och krism edvetande

K rism edvetande nej ja nej 1 2 ja 3 4

N ä r dessa två dim ensioner kom bineras fram träder fyra situationer vilka u ttry c k e r olika relationer m ellan någon form av aktör och någon form av storhet som kan drabbas av kris, vi antar a tt denna storhet är Sveriges ekonom i.

R elation 1 k ittla r inte alls m in nyfikenhet. D et existerar ingen kris och in g et m edvetande därom. D etsam m a kan sägas om rela­ tion 4: d et existerar kris och ett m edvetande därom . Båda u ttry c k ­ er kongruens. R ik tig t så entydiga blir n aturligtvis aldrig förhållan­ dena i v erk lig h eten , utan denna grad av o tvetydighet kan endast åstadkom m as i den teoretiska leken. I verkligheten finns det alltid m o tsä ttn in g a r och spänningar i det som förefaller vara kongruent, m en dem bortser jag ifrån för tillfället.

R elatio n ern a 2 och 3 beskriver inkongruens m ellan aktörens m edvetande och krisdrabbad ekonomi. Trean visar en situation där det existerar en kris men inget m edvetande därom , m edan tvåan visar det m o tsatta. Båda situationerna är rem arkabla. N är det g äl­ ler trean kan d et knappast vara en kris som fram träder genom pest, bölder, död, m assarbetslöshet som man är ovetande om. I stället rör det sig om en kris som är svår att förnim m a u tan förm edlande to lk ­ ning, d et m åste m ed andra ord föreligga e tt utrym m e för k o n k u r­ rerande situationsdefinitioner. På samma sätt med tvåan: krisen m åste vara så svår a tt förnim m a att den inte nödvändigtvis behöver existera m en för a tt vi trots det ska kunna äga e tt m edvetande om

den krävs a tt det är såväl svårigheten a tt förnim m a densom h u r vi ska göra det, snarare än dess b lo tta existens, som tilld rar sig vårt intresse. I båda fallen m åste de ekonom iska förhållandena vara av en sådan art a tt m eningsproduktionen kan få en h elt självständig roll eller, m ed andra ord, a tt förhållandena i ekonom in in te kan vara tillg än g lig a utan förm edlande tolkning.

Trean beskriver förhållandet m ellan aktör och ekonoma på e tt ”o b jek tiv istisk t” sätt, genom a tt den förutsätter e tt ekonom iskt skeende helt oberoende av aktörernas m edvetanden. Tvåan närm ar sig den ”su bjektivistiska” extrem en och antar a tt m edvetandet kan ha en helt självständig roll.

Fördröjd realitetsspegling

eller självuppfyllande profetia?

M ed u tg å n g sp u n k t från de fyra relationerna m ellan kris och kris­ m edvetande kan de senaste 20 årens ekonom isk-politiska situ a tio ­ ner och d e b a tt grovt beskrivas. Situation 1 är Sverige före m itten av 70-talet: ingen kris och inget m edvetande därom . Lyckligt folk­ hem. (D etta är n aturligtvis också en renodling och därför en san­ ning m ed en rad m odifikationer. Inte m inst lyckan i folkhem m et är om strid d .)

S ituation 3 - kris m en inget krism edvetande - växer fram under andra hälften och b lir till de borgerligas politiska huvudbudskap från slu te t av 1970-talet. B udskapet har ungefär denna lydelse: det existerar en kris, m ånga förnim m er den inte m en kom m er inte länge till a tt kunna vara ovetande om den. A tt bli m edveten om krisen i den borgerliga tappningen innebär därför a tt bli m edveten om n ö d v ä n d ig h eten av en ny p o litik och kanske e tt n y tt sam hällsekonom iskt system. E nligt d etta politiska budskap har svenska folket problem - inte p rim ärt med fattigdom , arbetslöshet, olycka, m eningslöshet etc, utan med sitt (bristande) krism edve­ tande.

S ituation 3 kännetecknas också av tvivel och efterrationaliseran- de ifrågasättande. D etta utvecklas sederm era till e tt neo-liberalt

u pplysningsprojekt, där folket skall upplysas om hu r dålig svensk ekonom i egentligen är (trots a tt m an kanske inte kan erfara det i var­ dagslivet). D en situation som efterhand skapas läm nar för övrigt sto rt u try m m e åt sadistiska nationalekonom er vilka, m edan de nju tn in g sfy llt leende beskriver den disciplin vi m åste underordna oss, förefaller besatta av sina övningar m ed det sym boliska riset. D et neo-liberala upplysningsprojektet har således, liksom det klas­ siska, en plats för viktorianer m ed civilisatoriska am bitioner. D en som ev en tu ellt tvivlar på d etta bör lyssna på Ekonomiska klubben, e tt radioprogram som ger stort utrym m e åt ekonom er som aldrig ver­ kar få nog av a tt rekom m endera åtstram ningar och stålbad — åt andra. (M an borde pröva följande hypotes: Folkhälsan skulle för­ bättras om åtstram n in g arn a drabbade nationalekonom in i stället för den nationella ekonom in.)

S itu atio n 2 kan vi kalla keynesiansk k ritik av krispolitiken, v il­ ken länge i sto rt sett representerades av ekonom en Sven G rassm an som un d er hela åtstram ningspolitikens tid från slutet av 1970-talet riktade k ritik m ot krisbudskapet. H an menade då och senare att det aldrig existerade någon kris i egentlig m ening, snarare var det påstådda behovet av krism edvetande en etablissem angets konspira­ tion m ot folket, vilken efter sin fram gångsrika fram fart kunde benäm nas en fredlig statskupp. G rassm an lanserade också en m o td efin itio n av den ekonom iska situationen där Sverige fram ­ ställdes som e tt rik t och tekniskt fram skridet land med en för folk­ m ängden m ycket stor andel världsledande företag i olika branscher sam t e tt land m ed en föredöm lig välfärdsmodell. Redan i början av 8 0 -talet hävdade Grassm an i en bok att de kristecken som då d ag ­ ligen kom m unicerades av regering, ekonomer, m assm edia och delar av den socialdem okratiska oppositionen var m edvetet över­ d rivna (G rassm an 1981). H an gav m önster åt överdriften genom a tt lansera en konspirationsteori som i allt väsentligt gick u t på att k o m m u n ik atio n en av kristecknen underbyggde en p o litik syftande till a tt slå tillb ak a fackföreningsrörelsen och rusta ned den of­ fentliga sektorn. Även om man da hade anledning a tt betvivla själ­ va konspirationsteorin, står det nu klart a tt den politiska

utveck-lin g han förutspådde faktiskt i m ån g t och m ycket infriades. D en verklighetsförfalskning som G rassm an påvisade var till del statistisk . G rassm an visade t ex a tt de borgerliga regeringarna över­ skattade Sveriges utlandsskuld 1976-77. D et lyckades m an m ed genom a tt enbart redovisa svenska skulder i u tlan d et m en inte svenska fordringar. M ed en sådan redovisningsteknik är n a tu r­ lig tv is de flesta nationer i en intern atio n ellt integrerad ekonom i sk u ld ty n g d a — och till syvende og sidst häftar Jord en i skuld till någon utom jordisk rentier. O m därem ot fordringarna redovisades blev bilden en helt annan, ja den blev 1976-77 om vänd: Sverige hade då ingen utlandsskuld, utan en fordran på u tlan d et. På u nge­ fär sam m a sätt förhöll det sig m ed bytesbalansunderskottet, företa­ gens driftsöverskott, svensk exports relativpriser och exportens m arknadsandelsförluster.

V erklighetsförfalskningen var em ellertid till större del politisk. R edan 1981 gav regeringen G rassm an rä tt på alla ovanstående p u n k ter, m en hävdade sam tid ig t a tt de s k statistiska felen inte hade påverkat politiken. Trots a tt alltså G rassm an vred de ekono­ m isk -statistisk a vapnen ur regeringens händer och därigenom all­ v arlig t ifrågasatte behovet av krism edvetande och åtstram ningspo- litik , förbehöll sig regeringen rätten a tt oberoende av statistiken g ru n d a s itt upplysningsprojekt och det påstådda behovet av kris­ m edvetande politisk-ideologiskt. Redan här kunde m an alltså erfa­ ra h u r kris och krism edvetande gled isär.

U n d er sent åttio tal sätter också G rassm an (1987) politiken och den påstådda politiska konspirationen i centrum . 1980-talet u tm å ­ las som de rikas skördetid vilken innebär en avdem okratisering av sam hället, försäm ringar av den offentliga sektorn som m issgynnar de fattiga, privatisering som gynnar de rika, arbetslöshet som pres­ sar tillb ak a fackföreningsrörelsen. För a tt kunna genom föra dessa förändringar krävs e tt visst folkligt stöd eller åtm instone en folklig passivitet och G rassm an m enade a tt just krism edvetandet, vilket u n d er 1980-talet också blev officiell socialdem okratisk doktrin, gjorde folket benäget a tt stödja eller passivt åse förändringarna.

G rassm an till d e tta tema. Vid sam m a tid restes också invändningar av K orpi, inte så m ycket m ot krism edvetandet som m ot den etable­ rade orsaksförklaringen till krisen. Först i en artikel sedan i en bok, visade K orpi (1 9 9 0 och 1992) hu r m an enbart m ed förvånansvärt enkla statistisk a knep kan teckna bilden av svensk ekonom i som m an själv önskar. Korpi ägnar sig alltså i realiteten åt jämförande

ekonomisk verklighetskonstruktion. H an visar näm ligen hu r nä-

ringslivsorgan, dem närstående ekonomer, finansdepartem ent och andra som önskar återföra Sveriges verkliga eller påstådda eko­ nom iska problem på den s k svenska m odellen, genom en speciell redovisning av bl a B N P får den ekonom iska verkligheten a tt fram ­ stå som m örk. K orpi, själv förespråkare av sam m a m odell, neutra­ liserar den m örka verklighetsbeskrivningen.

D ebatten om B N P handlar främ st om h u r den ekonom iska sta­ tistik en redovisas och är inte speciellt sofistikerad. N ärm are b estäm t h andlar den om huruvida B N P -tillväxt ska uttryckas i absoluta eller relativa tal, om e tt lands utgångsläge i fråga om eko­ nom isk u tv eck lin g ska inverka på redovisningen eller ej sam t vilka länder Sverige ska jämföras med: rika länder som har en relativt låg B N P -tillv äx t eller fattigare länder med högre tillväxt. Korpi m enar a tt B N P -tillv äx t skall uttryckas i absoluta tal, a tt det ekonom iska u tgångsläget ska vägas in sam t a tt Sverige ska jämföras m ed andra rika länder m ed låg tillväxt. Med en sådan redovisningsteknik fram står Sverige som e tt m oget industriland på väg in i en p o stin ­ dustriell utvecklingsfas. De som är skeptiska till den svenska m odellen vill i stället göra gällande att Sverige är på väg utför och väljer då den m o tsatta redovisningstekniken.

Vid m itte n av 1990-talet har Ehrenberg och B erglund tag it över den k ey n esian sk a s ta fe ttp in n e n från G rassm an och K orpi. Ehrenberg (1994; 1996) sätter liksom G rassm an m ak tfö rsk ju t­ ningen från arbete till kapital i centrum och problem atiserar den gängse verklighetsbeskrivningen genom kritisk granskning av ekonom isk statistik . Berglund (1996) försöker i en anda m ycket trogen K eynes visa a tt dagens m assarbetslöshet beror på själva åtstram n in g sp o litik en .

För a tt nu återvända till de fyra situationerna kan man slutligen säga a tt den fjärde har varit för handen sedan slu tet av 1980-talet. Vi har en kris och e tt krism edvetande. Situationen har utlöst extra­ ordinära politiska åtgärder. D en förra socialdem okratiska re­ geringen presenterade t ex e tt krispaket 1990 som innebar in ­ sk rä n k n in g av s tre jk rä tte n och fick avgå. D en b o rg erlig a regeringen 1991-94 tog tillfället i akt och försökte genom föra e tt system skifte - vilket i och för sig m er vägleddes av nyliberal ideo­ logi än av krissituationen. Eftersom den nuvarande socialdem okra­ tiska regeringen på m ånga p u n k ter realt fortsätter system skiftet — som den sa m tid ig t retoriskt m otsätter sig - ger jag situationen dess nam n.

I sam m anfattning kan då det ovanstående beskrivas som två sam hällssituationer och två föreställningar om dem:

F ig u r 1.2: K ris och k rism e d v e ta n d e : s a m h ä lls s itu a tio n e r och fö re s tä lln in g a r K rism ed v eta n d e nej ja 1. ” D e t ly c k lig a f o lk ­ 2 K e y n e s ia n s k k ritik av nej h e m m e t” k r is p o litik e n ja 3 . N e o lib e ra lt 4. S y s te m s k if te ts S v e rig e u p p ly sm n g s p ro je k t

I sam m anhanget är det spännande a tt betrakta de fyra situationer­ na som delar av en process. Intressant är hur den svenska ekonom in förflyttar sig från 1 till 4, alltså: H u r sker övergången till ekonomi i kris? G år den vägen över 3 eller 2? Alltså: konstrueras krisen av faktorer som inte styrs av vårt m edvetande (neo-liberalernas bild av h u r det förhåller sig) eller konstruerar vi krisen med våra medve- tanden (m in slutsats av den keynesianska kritiken)? Ar krism edve­ tan d et en fördröjd realitetsspegling i våra m edvetanden eller en självuppfyllande profetia? Där har vi e tt av inslagen i de senaste årens ekonom isk-politiska d eb att, vilken just nu av förklarliga skäl

m est handlar om olika krislösningar. Dagens två konkurrerande krislösningsförslag innebär: å ena sidan a tt anpassningen till konkurrentländerna vad gäller vinster, löner, skatter och lagar ska fortsätta m ed arbetslöshet och arbetslöshetsrädsla som drivm edel; å andra sidan a tt det förlam ande krism edvetandet, vilket tar sig uttry ck i alltför m ycket sparande och alltför låg konsum tion, måste brytas. Inför dagens kris i form av t ex arbetslöshet kan n a tu rlig t­ vis neo-liberalerna säga: Vad var d et vi sa! M an kan em ellertid också säga: O m inte ni hade sagt det ni gjorde — och fått hjälp av m assm edia och andra a tt effektivt sprida budskapet till hela folket — så hade vi inte haft någon kris idag. D etta därför att i den förhandenvarande ekonom iska situationen har förväntningar m yck­ et större betydelse än tidigare, vilket jag strax ska återkom m a till.

Exkurs: Tre ekonom iska sociologier

Analysen av krisen och krism edvetandet kan ses som e tt bidrag till den ekonom iska sociologin, varför jag här bryter fram ställningen m ed en liten skiss om den. Såvitt jag kan se finns det huvudsakli­ gen tre sätt a tt bedriva ekonom isk sociologi vilka kan kallas: rea­ listisk ekonom i; rational choice-teori; och sociologisk (och social­ psykologisk) analys av ekonom in i sam hället.

Realistisk ekonomi', denna ekonom iska sociologi har am bitionen

a tt skapa en m er realistisk bild av ekonom in och tar på ett ganska m otsägelsefullt sätt sin u tg ån g sp u n k t i d istin k tio n en m ellan eko­ nom i och sam hälle och m edvetandet om det ekonom iskt rationella handlandets begränsningar, som finner stöd hos t ex sociologer som W eber, Pareto och Parsons. E tt ganska talande exempel på realis­ tisk ekonom isk teori utgörs av Swedberg & B rulin (1987). De vill ”bidra till förståelsen av vad som händer i ek onom in” och lanserar ekonom isk sociologi som en alternativ ekonom isk teori, vilken växer i den neoklassiska ekonom iska teorins sprickor. K ritiken av neoklassisk teori vägleds hela tiden av realism: inför antagandet om

economic man fastslås t ex a tt ”det är få verkliga fenomen som fång­

politi-ken som exogena aktörer sägs a tt ”en ekonom isk teori kan inte defi­ niera bort vissa typer av aktörer om den skall vara användbar”; den neoklassiska teorins rationalitetsantagande ses som en ”oacceptabel förenkling av v erk lig h eten ”; osv texten igenom . Författarna pre­ senterar helt enkelt neoklassisk nationalekonom i som en m issvi­ sande överbyggnad på den verkliga ekonom in. D enna överbyggnad vill de förbättra genom a tt presentera ekonom isk-teoretiska a lter­ nativ - enskilda ekonom er som t ex Schum peter, H irschm an, Sen och W illiam son; teorier som t ex institu tio n ell ekonom isk teori — sam t visa a tt ekonom isk-sociologiska analyser företräder ”e tt annorlunda och mera realistiskt sy n sätt”.

M ålsättningen för den realistiska ekonom iska teorin är a tt göra det ekonom iska vetandet en tjänst genom a tt peka på alla de p u n k ­ ter där den dom inerande ekonom iska teorin, neoklassisk nationale­ konom i, brister i realism. Den tenderar a tt favorisera ekonom isk teori som liknar sociologi, t ex in stitu tio n ell teori, just därför a tt den är m er realistisk. Den sociologiska d istin k tio n en m ellan eko­ nom i och sam hälle är v ik tig för den realistiska ekonom in, eftersom den visar a tt ekonom in och dess rationalitet bara är en del av sam ­ hället m en konsekvensen av själva den realistiska analysen är a tt gränsen m ellan ekonom i och sam hälle suddas ut. D en dom ineran­ de neoklassiska teorins kraft i ekonom in tenderar därigenom a tt bagatelliseras. G enom a tt behandla neoklassisk nationalekonom i enbart som om den vore en missvisande teori, tenderar den realis­ tiska ekonom iska teorin a tt underskatta det centrala faktum a tt den m issvisande teorin också har stor betydelse för praxis. Inte m inst pga den neoklassiska teorins höga status inom ekonom isk u tb ild ­ ning blir den e tt sätt för ekonom iska aktörer att förstå ekonom in och som sådan institutionaliseras den - och detta helt oberoende av dess realism. J u s t de senaste decenniernas diskussion om den eko­ nom iska krisens karaktär och behovet av krism edvetande visar detta: a tt en teori kan vara stark t dom inerande och praxisvägle- dande trots a tt den är missvisande.

Rational choice-teorf. m ed u tg ån g sp u n k t från det rationella kalky-

resul-tat som antyder a tt kalkylerandet också återfinns där vi knappast förväntar oss a tt finna det, kan en ekonom isk sociologi utvecklas som egentligen endast är den dom inerande neoklassiska ekonom is­ ka teorin u tsträ c k t till sociologins traditionella kunskapsdom äner; d e tta är alltså s k rational choice-teori. Ja g ska återkom m a till den i e tt av de följande kapitlen och inskränker m ig därför till a tt här påpeka a tt dess främ sta poäng är dess im perialism . A tt utm ana den em p irisk t synes bekräfta dess im perialistiska anspråk, varför det verkar rim ligare a tt diskutera själva föreställningen om det ratio­ nella valet som ju är ganska m ärklig.

U n d er vilka villkor kan e tt val sägas vara rationellt? Såvitt jag kan se kan e tt val framställas som rationellt: 1. om det kan anses vara en följd av andra om ständigheter vilka valet följde ur; 2. om den m edvetna kalkylen resulterade i a tt det bättre av m in st två al­ ternativ valdes. D en första utsagan innebär a tt varje val har sin ratio n alitet, d e tta är på sätt och vis det norm ala sättet a tt bedriva förklarande och förstående forskning och är inte e tt särdrag för rational choice-teorin. D en andra utsagan torde därför b ättre beskriva vad rational choice-teorin sysselsätter sig m ed. D et cen­ trala i utsagan är ordet bättre, vilket förutsätter en värdering. H är k unde m an då säga a tt värderingen är den väljande aktörens m en i så fall skulle alla val vara rationella för ingen väljer väl m edvetet det sämre altern ativ et (det valda alternativet är alltid b ättre i något avseende)? A lltså m åste vi anta a tt det är g entem ot den u to m stå­ ende betraktarens värdering som bedöm ningen görs av om e tt val är ratio n ellt eller ej, varm ed rational choice-teorin blir e tt slags ekonom isk fostran eller en rationell m oralteori som uppställer k ri­ terier för vad som är bra och dåliga val.

Sociologisk (och socialpsykologisk) analys av ekonomin i samhället', lik ­

som den realistiska ekonom in u tg år denna från uppdelningen i ekonom i och sam hälle, m en i stället för a tt göra gränsen m ellan ekonom i och sam hälle otydlig u p p rätth åller den gränsen och ana­ lyserar ekonom in på e tt annat sätt än ekonom erna m en gör inte anspråk på a tt vara en alternativ ekonomisk teori. D en vill således förbli en sociologisk teori om ekonom in. På sätt och vis tar således

den sociologiska analysen ekonom in för given, in te för a tt den tyck­ er om den u tan därför a tt ekonom in är sådan. E tt bra exem pel är Smelsers d efinition av ekonom isk sociologi: ”tilläm pningen av so­ ciologins allm änna referensram, variabler och förklaringsm odeller på det kom plex av verksam heter som har a tt göra m ed p ro d u k tio ­ nen, fördelningen, u tb y te t och konsum tionen av knapphetsvaror och tjä n ste r” (1966: 56). E tt annat exempel är A splunds diskussion av förhållandet m ellan G em einschaft och Gesellschaft där han m enar a tt den förra har sin plats och den senare sin sam t a tt över­ trädelser av gränsen m ellan dem är problem atiska. P roblem et m ed t ex H om ans eller Colem an är inte a tt de m enar a tt det finns eko­ nom iskt rationellt handlande, utan a tt de inte sätter gränser för det:

”Vad d en sociologiska teo rib ild n in g en beträffar skulle situ atio n en te sig n åg o rlu n d a rim lig om m an hade begränsat sig till D et-världen eller G esellschaft och öv erlåtit D u-världen eller G em einschaft åt ju d isk a m ystiker, b o rtg lö m d a klassiker och an n at löst folk. Så är d et e m e lle rtid inte. I stället har G em einschaft in te läm n at sociologins hårda teo retik er någon ro. Stora an strän g n in g a r har g jo rts för a tt i teo rin införliva G em einschaft m ed G esellschaft. M an har önskat visa a tt m än n isk an i G em einschaft är lika m ycket hom o oeconom icus som m än n isk an i G esellschaft. H ärvidlag har m an sökt hom o oeco­ n o m icus ju st d är T önnies och andra gjorde g ällan d e a tt denna m ä n ­ nisk o art in te finns eller är satt u r sp el.” (A splund 1991: 87)

M ånga sociologer delar säkerligen dessa u p p fattn in g ar om a tt homo

economicus bör anvisas e tt reservat inom vilket han får bedriva sitt

rationella handlande, men en sådan gränsdragning är öm sesidig och betyder n atu rlig tv is också a tt sociologerna skall akta sig för a tt reducera (om u ttry ck et tillåts trots a tt det i just d e tta sam m anhang hade varit bättre med förstora) Gesellschaft och det ekonom iskt rationella handlandet till något som det inte är. I sam m anhanget kan nämnas a tt Gorz hävdar att ända från början har det kapitalistiska samhällets centrala problem varit: ”inom vilka gränser den ekono­ miska rationaliteten bör ha fritt spelrum ” (1990: 151). På m otsva­ rande sätt kunde m an hävda att ett av samhällsvetenskapens

centra-la p ro b le m också h an d centra-lar om d en ekonom iska ratio n alitete n s g r ä n ­ ser.

D e n e k o n o m isk a sociologin g ö r oss m e d v e tn a om dessa gränser: i te rm e r av å ts k illn a d e r m ellan o lik a v e te n sk a p lig a d isc ip lin e r och o lik a sfärer i sa m h ä lle t. D en b orde e m e lle rtid också m e d v eta n d e- g ö ra oss om g rä n se r m e lla n id e a lty p och e m p iri u ta n a tt ta stä ll­ n in g till fö rm å n för d e t en a eller a n d ra v ete n sk a p lig a a rb e tssä tte t, u n g e fä r p å d e t s ä tt som W e b e r gjorde:

”D en a b stra k ta ekonom iska teorin g er oss e tt exempel på sådana sy n teser som m an b ru k ar kalla ’id éer’ om historiska fenom en. D en g e r oss en idealbild av vad som sker på varum arknaden i en bytes­ ek o n o m isk sam hällsorganisation m ed fri konkurrens och strä n g t ra tio n e llt handlande. D enna tan k eb ild förenar bestäm da relationer och händelser i den h isto risk t g iv n a verk lig h eten till en i sig m o t­ sägelsefri värld av tä n k ta sam m anhang. ... K o n stru k tio n en s förhål­ lande till v erk lig h eten s e m p irisk t g iv n a fakta är u teslu tan d e detta: D är arte n av de sam m anhang som m an a b stra k t har fram ställt i k o n ­ s tru k tio n e n — alltså fenom en som är avhängiga av ’m ark n ad en ’ - har k o n sta te ra ts eller förm odats vara verksam m a i v erkligheten, där kan vi anv än d a en idealtyp för a tt göra egenarten i d e tta sam m anhang åsk åd lig och förståelig för oss på e tt p ra g m a tisk t sätt. D enna m ö j­ lig h e t kan ha e tt h e u ristisk t värde, liksom den kan vara värdefull för fra m stä lln in g e n , ja oum b ärlig . För forskningen innebär d et id ealty ­ p isk a b eg re p p e t en uppövad om döm esförm åga: idealtypen är ingen h y p o tes, u ta n anger rik tn in g e n för h y p o tesb ild n in g en ; den är ingen fra m stä lln in g av v erk lig h eten , u tan förlänar fram ställningen e n ty d i­ g a u ttry c k sm e d e l.” (W eber 1977: 138 0

D en re a listisk a ek o n o m isk a so cio lo g in och ratio n al ch o ice -te o rin fö rsö k er e m e lle rtid på o lik a sä tt su d d a u t g rän se rn a , den förra till fö rm å n för e t t slags sociologisk e m p irism och den senare till för­ m å n för n eo k lassisk n a tio n a le k o n o m isk teori. Såväl d en ena som d e n a n d ra e n d im e n s io n a lite te n är o lu stig . J a g k än n e r m ig m er h e m m a i en so cio lo g isk analys av e k o n o m in som kan b ib e h å lla g rä n s e rn a o ch d ä rm e d fa k tis k t vara fle rd im e n sio n e ll och d e t är till en såd an jag v ill b id ra m ed analysen av d en e k o n o m isk a k risen och

krism edvetandet. I vår typ av ekonom i skulle syftet m ed en sådan sociologisk analys av det ekonom iska skeendet och de ekonom iska aktörernas handlande vara a tt förstå det som en speciell social före­ teelse där kalkylen är norm och individerna m åste ålägga sig disci­ plinen a tt försöka handla som rationella ekonom iska aktörer. Smelsers u p p fa ttn in g om a tt ekonom isk rationalitet kan ses som in stitu tio n aliserat värde och beteendenorm (1966: 59) är då en bra u tg ån g sp u n k t. M ot den bakgrunden är det dessutom ganska lätt a tt begripa varför rational choiceteorin växer fram.

D et handlar alltså inte om a tt lansera en alternativ förståelse av den ekonom iska krisen som sådan, utan a tt förstå dess roll i sam ­ hället i allm än h et och i ekonom in och p olitiken i synnerhet. I det följande ska jag försöka göra just det.

2

Krismedvetande som metapolitik

I dagens samhälle har ekonomin en speciell och utvidgad roll. Det vore fel a tt säga att ekonomin är basen, snarare är den Måttet. Snart sagt varje företeelse inordnas i ett ekonomiskt tänkande, oberoen­ de av om det är relevant eller ej. Det allvarliga med rational choi- ce-teorin - denna fascinerande inskränkta handlingsteori - är inte antagandet om att handlande kan vara rationellt, utan antagandet a tt allt handlande kan vara det. Detta är enbart en aspekt av det ekonomiska tänkandets ställning i vår tid. Får vi tro Gorz (1990) ligger denna imperialism i själva den ekonomiska rationalitetens natur: den kan inte sätta gränser för sin egen utbredning, gränserna m åste sättas av m oraliska krafter utanför den ekonom iska rationaliteten.

Kris och marknadsekonomisk rationalitet

Man kan nog säga att vårt samhälle är ett ekonomiskt samhälle. Betydelsen av detta är att praktiskt taget varje social och samhäl­ lelig företeelse kan ges inte enbart en social, utan också en ekono­ misk m ening samt att det ekonomiska tenderar att bli överordnat det sociala. Med Polanyi (u.å) kunde man säga att de sociala relatio­ nerna tenderar att bäddas in i de ekonomiska relationerna samt att marknadsekonomin kan definieras som en ekonomi som styrs av marknadspriser och ingenting annat. Definitionen säger ingenting om hur omfattande den ekonomiska sfärens utbredning är, även om

själva andem eningen i Polanyis syn på m arknadsekonom in är att den s a s växer ur sitt skal genom bl a varufieringen av arbete och jord. För a tt få en u p p fattn in g om ekonom ins och d et ekonom iska tänkandets u tb red n in g bör m an därför svara på frågan: Vad är det som styr de m arknadspriser som styr ekonom in? En v ik tig faktor tycks vara förväntningar, under tid ig m arknadsekonom i m est snävt ekonom iska förväntningar. I nuvarande skede av m arknadseko­ nom in tycks em ellertid alla m öjliga förväntningar vägas in. En illustration av detta är a tt den ekonom iska betydelseproduktionen överdrivits under senare tid — i likhet m ed den ekonom iska rationaliteten tycks näm ligen m ånga ekonom er sakna känsla för sitt tänkandes gränser, vilket t ex visas i en studie av ekonom ernas professionalisering och ökade inflytande över t ex sjukvården i vårt sam hälle (H ugem ark 1994) och på m otsvarande sätt vad gäller m il­ jön av Söderbaum (1993). M ycket konkret tar sig denna ekono­ m ism u ttry ck i a tt ekonom er lägger ekonom iska synp u n k ter på företeelser som egentligen inte är ekonomiska. Idag, m en knappast tidigare, kan vi faktiskt uppleva ”...den tid då varje föremål, fysiskt eller m oraliskt, m arknadsföres som handelsvara för a tt taxeras till s itt rätta värde.” (Marx 1978: 261)

N ä r därför nationalekonom en Assar Lindbeck fick i uppdrag av den förra regeringen a tt anlägga nationalekonom iska sy npunkter på den ekonom iska krisen i Sverige, så uttalade han sig h elt utan skrupler också om icke-ekonom iska företeelser. L indbeckkom m is- sionens förslag avslöjade en del av krism edvetandets karaktär. K rism edvetandet tycks näm ligen röja väg för en tidigare otänkbar p o litik , vilken ges förklädnad av nationalekonom i. G enom a tt kom m issionen ansåg a tt ”...Sverige i fram tiden bör försöka återska­ pa förtroendet för sin valuta och sin ekonom iska p o litik genom e tt antal inhem ska ekonom iska och p o litisk a reform er...” (SOU 1993:16: 38) definierades i e tt slag det mesta in i - om inte den ek o n o m isk a ra tio n a lite te n s - så åtm in sto n e de ekonom iska förväntningarnas sfär. F örväntningar på snart sagt alla livets om rå­ den blev helt enkelt föremål för kom m issionens ekonom iska spe­ kulationer. O m allt var p o litik igår, tycks allt vara ekonom i idag.

Läxläsningens o m fattn in g , vilka äm nen som ska prioriteras i skolan och personaltätheten inom barnom sorgen, b lir nationalekonom iskt relevanta spörsm ål i sam m a ögonblick som registret av förvänt­ ningar som antas styra m arknadspriserna utökas.

D e tta är in te enbart e tt p o litisk t konjunkturfenom en, som t ex kan återföras på neo-liberalism ens ekonom istiska tendens, utan sam m anhänger förm odligen också med a tt vår ekonom i har ändrat karaktär och b liv it en m anifest förväntningsekonom i. A tt de eko­ nom iska aktörernas förväntningar har stor betydelse är förvisso e tt latent drag i m arknadsekonom in som sådan, m en det tycks m ig som om d e tta drag blivit m anifest först under senare tid. D etta kan hänga sam m an både med politiska beslut om valutaregleringens avskaffande som gör penningm arknaden flyktig och känslig för alla m öjliga, v erkliga och inbillade, fluktuationer och med långsiktiga stru k tu re lla förändringar av ekonom in. E tt förhållande som säker­ ligen haft betydelse är a tt aktiem arknadens o m sättn in g ökat m yck­ et k raftig t: från två m iljarder kronor i slu tet av 70 -talet till 140 m iljard er i s lu te t av 80-talet. M ed stöd av dessa upp g ifter har det sagts a tt Sverige fått en fungerande aktiem arknad först under sena­ re tid (Eriksson 1988).

A tt aktörsförväntningar får så stor betydelse kan också antas hänga sam m an m ed a tt det m oderna sam hället konstruerar in ­ dividerna som subjekt eller aktörer: en stark tendens i det m oder­ na sam hället är eller var a tt m änniskorna tillkäm pade sig rätten att välja på en rad olika om råden, i vardagslivet när det gällde bostad, barnafödande och partner, i politiken när det gällde vilka partier och p o litik e r som ska styra osv. S am tidigt innebar det m oderna sam hället a tt m änniskorna också blev tvingade a tt träffa val, även i situ atio n er vars herrar de kanske egentligen inte var, valet av u t­ b ild n in g är e tt sådant exempel vilket trots a tt det är m ycket kraft­ fu llt socialt stru k tu re ra t är föremål för individuella val. Sam hället b lir alltså på olika sätt mera subjektivt i ta k t m ed väljandets till­ växt, så också ekonom in.

I e tt su b je k tiv t sam hälle såväl som i en subjektiv ekonom i blir m änniskornas förväntningar och situationsdefinitioner av allt

stör-re betydelse. M aktutövningen får därför en m ycket m er u tta la t fostrande karaktär och handlar i det senm oderna sam hället i högre grad om a tt bygga in förväntningar, icke-förväntningar och situa- tionsdefinitioner i m änniskornas m edvetanden, i stället för a tt som tidigare i hög grad bortse från åtm instone de underordnades m ed ­ vetanden. (Inom parentes illustreras d etta m aktutövningsskifte närm ast idealtypiskt av m anagem entfilosofins förändringar. D et klassiska scientific m anagem ent-system et betraktar den u n d ero rd ­ nade arbetaren som e tt själlöst tin g och in rättar ledningssystem et därefter, m edan m o d ern m an ag em en tfilo so fi ”b e sjä la r” den underordnade och ser honom som en aktör vars m edvetande måste formas genom bl a k o m m unikation och en speciell organisering av arbetsplatsen.)

D et är m ot b akgrund av e tt m otsvarande m aktutövningsskifte som den nationalekonom iska statistiken blir så v ik tig (det är förm odligen av det skälet ingen tillfällighet a tt det som tidigare kallats den keynesianska k ritik en av krispolitiken är statistisk). S tatistiken är, via förm edling av aktörernas m edvetanden, situa- tionsdefinierande och - sann eller falsk - d e t medel som påverkar aktörerna i det stora förväntningsspel som kallas m arknadsekonom i m en som i sin senm oderna form nog snarare borde kallas förvänt- ningsekonom i. I förväntningsekonom in blir ekonom isk statistik och inform ation till m edel för intrycksstyrning, ett begrepp h äm ­ tat från G offm an (1974). A ktörerna agerar på basis av de intryck de får av ekonom in inte enbart via börssidorna, utan också via ekono­ m iska nyhetsprogram som t ex radions Ekonomiska klubben och TVs

A-ekonomi, via finansdepartem entets inform ation till m assm edia

och annat liknande. A tt styra intryck blir till e tt medel a tt utöva m akt: e tt medel a tt fram kalla, förändra och hindra handlande. D etta är den sociologiska ram inom vilken den nu 20-åriga striden om krism edvetandet utspelas.

De senaste årens ekonom isk-politiska turbulens visar förvänt­ ningarnas betydelse vilket illustrerats på t ex följande sätt: luft i fastighetsvärdena = alltför höga förväntningar; fast penningvärde = signal till om världen a tt ha höga förväntningar på svensk ekonom i;

de-facto-devalveringen av den svenska kronan med 20 % = låga utlän d sk a förväntningar på svensk ekonom i; stigande ränta och fal­ lande valuta = låga förväntningar på svensk ekonom i, och så vida­ re i otaliga varianter som dagligen kan påträffas i media. Sverige befinner sig nu i kris, m en beror det på att svensk ekonom i är dålig eller på a tt förväntningarna på svensk ekonom i är låga? Den frågan tror jag in te a tt någon kan besvara tillfredsställande idag, inte m in st som ekonom erna inte längre verkar, kan eller behöver bry sig om skillnaden m ellan a tt något är dåligt och a tt det riktas låga förväntningar m o t det. De säger ungefär a tt om förväntningarna på ekonom in är låga är också ekonom in dålig. I förväntningsekono- m in förhåller d e t sig näm ligen så a tt låga förväntningar resulterar i en dålig ekonom i.

A tt fö rv än tn in g arn a är låga behöver alltså inte bero på a tt eko­ nom in fa k tisk t är dålig, utan behöver endast bero på a tt förvänt­ n in g arn a är högre på andra nationella ekonom ier. D e tta kan för­ klara v arfö r d e t behövs k rism ed v etan d e i e tt land som in te rn a tio n e llt sett kännetecknas av e tt påfallande m ateriellt över­ flöd. Eftersom de ekonom iska aktörerna stä n d ig t träffar val m ellan olika alte rn a tiv kan ekonom in fram ställas som e tt nollsum m espel eftersom e tt val sa m tid ig t innebär e tt eller flera icke-val. M ot den b a k g ru n d en inser m an h u r stor skillnaden är m ellan Korpis u p p ­ fa ttn in g , som jag redogjort för tidigare, a tt svensk ekonom i ska jämföras m ed andra jämförbara ekonom ier och hans kritikers u p p ­ fattn in g a tt svensk ekonom i ska jämföras m ed alla andra ekono­ mier. A n led -n in g en till a tt de vill att Sverige ska jämföras m ed alla andra är a tt d e tta är den internationaliserade m arknadse­ konom ins — och, vill jag tillägga, i synnerhet förväntningseko- nom ins — realitet:

”D e t är av största v ik t hur S verige reagerar på konkurrensen från sn abb växande länder som Japan och Finland eller från nya in d u s­ trilän d er in o m O E C D : t ex Spanien och P ortu gal, eller för den delen länder utan för O E C D : Sydkorea, Taiwan och Singapore. D e t är där­ för in te alls ointressant att jämföra Sverige också m ed de länder som sn ab b t ind ustrialiseras. G en om att skära bort e tt antal snabbväxande