Inom den politiska forskningen står teorier som vilar på stru k tu rell resp. individuell reduktionism m ot varandra. De existerar jämsides och är, som näm nts, öm sesidigt definierande. S am tidigt visar val forskningen a tt den faktiska sociala stru k tu rerin g en av p o litisk t väljande har försvagats under de senaste 40 åren. I denna m ening k unde m an påstå a tt p olitiken genom går e tt slags subjektiv för vandling.
D et finns en spänning m ellan å ena sidan väljandets och p o liti kens sociala stru k tu rerin g och å andra sidan föreställningen om a tt väljarna träffar eller skall träffa ”subjektiva” val. Väljare vars val är stark t socialt eller på annat sätt externt strukturerade, träffar strä n g t taget inga val. De väger inte olika politiska p artier och b udskap m ot varandra, utan deras livssituation ”väljer” åt dem . På sam m a sätt m ed väljare som röstar på e tt visst parti av vana. Man kan kanske säga a tt i stället för a tt välja låter sådana väljare en eller annan subjektivt konstruerad nödvändighet välja åt dem . Sådant handlande fram står em ellertid som om odernt då tendensen i det m oderna sam hällets utveckling är a tt det individuella u try m m et för väljande ökar.
Beck (1992) har som näm nts försökt fånga dessa u tvecklingsten denser m ed begreppen reflexiv m odernisering och individualise- ring. T illäm pade på p o litik en innebär de bl a a tt såväl p artier som väljare tenderar att bli socialt lösgjorda eller friställda.
U n d er första halvan av 1900-talet var det svenska partiväsendet och väljaren m er socialt inbäddade än vad fallet är idag. U nder efterkrigstiden har klassröstningen g å tt tillbaka till förmån för vad som kallas åsiktsröstning. Individualiseringens tendens a tt dra u t individen ur gruppens - i det här fallet i synnerhet sådana g rupper som håller klasskulturer vid liv — inflytelsesfär gör sig alltså g äl lande på d e tta sätt inom politiken. För oss är det idag ganska själv k lart a tt val skall träffas självständigt, h u r om öjligt det än i reali teten är då vi är sociala varelser beroende av varandra. D essutom inram as väljandet av en kraftfull ideologi, som tycks ha sam hällsutvecklingens hela tyngd bakom sig, om a tt val skall träffas rationellt, vad det egentligen innebär kan som sagt diskuteras, men i d e tta sam m anhang innebär det a tt valet skall föregås av en kalkyl där valalternativens för- och nackdelar vägs m ot varandra. D enna ideologi gö r a tt föreställningar om a tt arbetare skall rösta på speci ella partier, tjänstem än på andra osv. fram står som irrationella (de får rentav e tt löjets skim m er kring sig), försåvitt det inte finns spe ciella arbetarpartier, tjänstem annapartier osv. som då väljs ratio nellt i förhållande till individuella intressen. Sådana p artier finns knappast längre eftersom en annan, nästan sam tidig m oderni- seringstendens berör partierna. Dessa har under efterkrigstiden b li vit alltm er socialt lösgjorda och successivt utvecklats till valm aski nerier.
U tvecklingstendensen berör em ellertid inte alla p artier lika stark t, utan varierar m ed deras utgångsläge. Främ st av de etablera de partierna är det socialdem okraterna, centerpartiet och vänster p a rtiet som utvecklats från entydig och stark klassförankring till valm askinerier som appellerar till alla. D ärm ed har de k o m m it a tt överensstäm m a m er m ed de borgerliga partierna, folkpartiet och m oderaterna, som n aturligtvis också har haft och har sitt stöd i spe ciella sociala skikt m en som aldrig varit u tta la t klassförankrade. De hade från början valsam m anslutnings- snarare än rörelsekaraktär. Ser vi till de nya partierna, m iljö p artiet och N y D em okrati, är de svårare a tt ge en m eningsfull social karakteristik. D et senare p a rti ets utveckling — från m issnöjesparti, över system skiftesparti till
in v a n d rin g s fie n tlig t p a rti — sy m b o lisera r m ö jlig e n på e tt ö v e rty d lig t s ä tt den m o d e rn a p o litik e n s fly k tig h e t.
M an kan säga a tt alla de g am la p a rtie r som n ä m n ts — m ö jlig e n m e d u n d a n ta g för c e n te rp a rtie t — m ed lä tth e t har k u n n a t placeras i fö rh å lla n d e till v ara n d ra i h ö g er-v ä n ste rd im e n sio n e n . U tv e c k lin g s te n d e n se n d e senaste d e c e n n ie rn a är a t t p a rtie rn a frig ö r sig från s it t sociala u rs p ru n g och d ä rm e d från h ö g e r-v ä n ste rd im e n sio nen. D e h a m n a r å tm in s to n e i e tt p ro b le m a tis k t fö rh ållan d e till h ö g e r-v ä n ste rd im e n sio n e n .
O rs a k e rn a till d e n n a u tv e c k lin g är flera och sa m m a n satta. P o litik e n s egen d e m o k ra tis k t-p a rla m e n ta ris k a d y n a m ik är sä k e rli g en p å d riv a n d e i d e n n a u tv e c k lin g . D e n n a d y n a m ik in n e b ä r a tt m a jo rite te r m å ste b ildas för a tt officiell och o ffe n tlig p o litis k h a n d lin g skall b li v e rk lig h e t, v ilk e t g e r d e t p o litis k a m ittf ä lte t och d en s k m e d ia n v ä lja re n en sta rk stä lln in g . T ill sa m m a fam ilj får väl rä k nas d e fo lk lig a a p p e lle r som F ry k lu n d & P ete rso n (1 9 8 7 ) anser vara f ö ru ts ä ttn in g a r för p o litis k t regerande. F ö ra n k rin g e n i m ittf ä lte t, b e ro e n d e t av a tt vara m e d ian v ä lja re n till lags och fo lk lig h e te n s ä t te r p a rtie rn a s k la ssfö ra n k rin g u n d e r press. En an n a n orsak är k lass s tr u k tu r e n s fö rä n d rin g i och m ed u tv e c k lin g e n m o t p o s tin d u s tria lis m . D e ”n y a ” p o litis k a frå g o rn a — som in te triv s i h ö g e r-v ä n ste rd im e n sio n e n och som i en d el fall ta r p la ts i p a rla m e n te t g e n o m sä rsk ild a p a rtie r — to rd e också u ts ä tta de ö v rig a p a r tie rn a s k la ssfö ra n k rin g för tryck.
S a m m a n ta g e t te n d e ra r p o litik e n a t t utvecklas från e tt system som d o m in e ras av rö re lse p a rtie r (eller å tm in s to n e socialt in b ä d d a de p a rtie r) och i hög g ra d k la ssrö stan d e väljare, till e t t system d ä r v a lm a sk in e rie r k o n k u rre ra r om å s ik tsrö sta n d e väljare. I d e t förra fallet b lir p o litik e n e tt slags fö rlä n g n in g av m o b ilise rin g e n i klass o rg a n isa tio n e r (in o m d en so c ia ld e m o k ra tisk a arb e tarrö relsen fanns d e t t o m e tt b e g re p p för d e tta : fa c k lig -p o litisk sam verkan). D e t senare sy ste m e t a n ta r snarare k a ra k tä re n av å s ik tsm a rk n a d d ä r p a r tie rn a - u n d e rs tö d d a och b ero en d e av v alfo rsk n in g , o p in io n s in s ti tu t, re k la m b y rå e r och m e d ia — säljer u tsp e l och löften till väljare som k ö p e r i fö rh å lla n d e till sina åsikter.
Man ska n atu rlig tv is inte överdriva dessa utvecklingstendenser m en de existerar. Poängen är a tt den subjektivistiska karaktär som p olitiken i allt högre grad antar, är i linje med själva det m oderna sam hällets och den m oderna politikens karaktär, vilken tidigare har sam m anfattats m ed föreställningen om a tt det finns e tt val. P olitikens aktuella m otsägelsefullhet innebär a tt denna m oderna karaktär ham nar i m o tsättn in g till alla de nödvändigheter som idag anses begränsa vårt handlingsutrym m e: ekonom in, genen, könet, ekologin, nationaliteten, den etniska gru p p tillh ö rig h eten . O m vi nu befinner oss i en ekonom isk kris som kräver e tt visst handlande, vari består då vårt handlingsutrym m e och vilket slags utspel kan partierna göra som ger utrym m e åt olika åsikter? O m den ekolo giska nödvändigheten kräver en annan livsstil, hur ska partierna då säkra det politiska handlingsutrym m et? D enna aktuella m ot- sägelsefull-het, ja kanske rentav kris för den moderna politiken, m åste partierna hantera. N är de gör det uppstår en virtuell politisk v erklighet som åtm instone delvis gör a tt föreställningen om valet kan leva vidare. I nästa kapitel ska jag ta upp ytterligare e tt p oli tisk t skeende som förefaller befinna sig m itt i spänningen m ellan val och nödvändighet: valfrihetsrevolutionen som i en politisk kon ju n k tu r av v erk lig t eller p åstått m inskande handlingsutrym m e, försöker sätta den individuella valfriheten på politikens dagord ning.