Två av m iljöfrågans viktigaste politiska tem ata är allm akt och van m akt. A llm ak t innebär föreställningen om m änniskans herravälde över n atu ren , m edan vanm akt innebär känslan av a tt vara oförm ö gen a tt göra något åt m iljöproblem en eftersom de bl a är så hårt k n u tn a till själva sättet a tt leva i det m oderna sam hället. Dessa två tem ata är som synes aspekter av samma sak, skilda åt b lo tt genom en perspektivförskjutning: från grundm urad tro på till m isstro g en tem o t d e t m oderna sam hällets inverkan på det m änniskan defi nierar som sin n atu rlig a om givningen. Perspektivförskjutningen är em ellertid central då den innebär en övergång från föreställningen om total m änsklig valfrihet vis-a-vis naturen till föreställningen om a tt d enna valfrihet måste begränsas.
B akgrunden till det m oderna samhällets och den moderna männis kans upp fattn in g av människan som naturens härskare är synnerligen sam m ansatt. K ristendom , upplysningsfilosofi, teknik, humanism, individualism , vetenskap och annat samverkar i utkristalliserandet av den specifikt m oderna synen på naturen. Thomas (1988: 24) sam m anfattar det hela väl när han skriver: ”Människans civilisering var i gru n d och botten detsam m a som naturens underkuvande.”
N atu rh errav äld et är em ellertid en dubbel företeelse. För det för sta kan m an m ed m änniskans herravälde över naturen m ena det som var kännetecknande för upplysningen: m änniskans strävan att
bli härskare i den o m g ivning som kan kallas naturen; vilken seder m era resulterade i a tt m änniskan tog G uds plats i tillvaron, den allsm äktige g uden blev helt enkelt m änniskan själv. För det andra kan m an med naturherravälde m ena a tt m änniskan försöker b ehär ska n aturen inom sig själv. D en viktorianska m änniskan har k o m m it a tt bli sinnebilden för disciplineringen av vilden inom oss själ va, m en vår disciplin sträcker sig m ycket längre v ilk et inte m in st Sim m els och G offm ans analyser av vardaglig social in terak tio n visar. D en m oderna m änniskan fram står närm ast som en syntetisk varelse disciplinerad av en rad m änskliga konstruktioner: in s titu tioner har ersatt hennes in stin k ter; roller hennes jag; klocktiden hennes biologiska rytm .
På sam m a gång som både det m oderna sam hällslivet och våra personliv förefaller vila på underkuvandet av naturen eller allm ak ten, så har de senaste 40 åren präglats av en ökande m edvetenhet om en rad olika förödande följder av m änniskans allm ak t, där m iljöförstöring är en. D et paradoxala förhållandet har då u p p stå tt a tt den från n aturen närm ast to ta lt alienerade m oderna m änniskan har börjat identifiera sig m ed naturen. M edan m änniskan för 200 år sedan levde nära d ju r och n atu r m en inte identifierade sig m ed dem , är vi idag alienerade från naturen m en identifierar oss m ed den (Thom as 1988). D enna sam hälleliga och individuella situation kan beskrivas m ed hjälp av nedanstående figur:
F ig u r 3.1: N a tu r d is c ip lin e r in g och n a tu rid e n tifik a tio n
I n d i v i d
S a m h ä l l e
D et m oderna sam hället bygger på en naturdisciplinering som tar sig e tt in d iv id u ellt u ttry ck i e tt slags m entalitet kännetecknad av kroppsdisciplinering och e tt sam hälleligt uttryck i form av frigö-
N a t u r d i s c i p l i n e r i n g N a t u r i d e n t i f i k a t i o n
K ro p p sd iscip lin erin g K rop p sligh et
F rigörelse från naturen N aturförbrukning
E k o lo g isk t s y ste m b e roende
reise från n a tu re n och n a tu rfö rb ru k n in g . D en s itu a tio n vi sedan n åg ra å rtio n d e n b e f u n n it oss i in n e b ä r a tt d en m o d e rn a c iv ilisa tio nens b a k s id o r k o m m it i fö rg ru n d en . C iv ilisatio n sfö rn ek else g år h an d i h a n d m ed e t t slags n a tu rid e n tifik a tio n som får e t t in d iv id u e llt u ttr y c k i form av k ro p p slig h e t och e tt sa m h ä lle lig t u ttr y c k i fo rm av en rad o lik a försök a tt göra sa m h ä llsu tv e c k lin g e n e k o lo g is k t sy stem b e ro e n d e.
R a d ik a l m iljö p o litik p ro b le m a tise ra r d e t m o d e rn a sam h ällets fö re stä lln in g om v älja n d e till förm ån för ek o lo g isk n ö d v ä n d ig h e t. M iljö frå g a n och d e n ek o lo g isk a n ö d v än d ig h ete n a k tu a lise ra r d ä r m e d fyra s c h e m a tis k a rela tio n e r m ellan m ä n n isk a och n atu r: F ig u r 3.2: I n o rd n in g : m ä n n isk a n som naturvarelse
D e n n a re la tio n in n e b ä r a tt m ä n n isk a n är beroende av n a tu re n och h a n te ra r s it t b e ro e n d e g en o m a tt försöka anpassa sig till d en , som i fö rm o d e rn a jägar- o ch jo rd b ru k ssam h ä lle n .
F ig u r 3-3: Ö v e ro rd n in g : m ä n n isk a n som härskare över n a tu re n
O
▼
Figur 3-4: Sidoordning: m änniskan som e tt för naturen främ m an de väsen
D enna relation beskriver den första m iljöreaktionen som pga sam tid ig alienation från och identifikation m ed naturen blir präglad av ångest och vanm akt.
F igur 3-5: Å terinordning: m änniskans anpassning i det ekologiska system et
D enna relation beskriver vad som kanske kan kallas m iljösyntesen och tar sig en rad både extrem a och vardagligt-politiska u ttryck, vilka dock har det gem ensam t a tt de ifrågasätter den ekonom iska tillväxten och livsstilarna i de m oderna industrisam hällena och som en följd därav förespråkar ekologisk nödvändighet på väljandets bekostnad.
De senaste decenniernas m iljöm edvetande, m iljöengagem ang och m iljö p o litik aktualiserar som vi ska se i det följande främ st m änniskans sidoordning och återinordning.
I en situ atio n av sam tid ig alienation från och identifikation med naturen u tb red er sig vad som kan kallas en m iljöångest, vilken blir e tt substrat både för det m iljöm edvetna handlandet och m iljö p o li tiken. I e tt brev från G reenpeace, försett m ed ordet ”g iftla rm ” och författat av en kem ist, tolkas m iljöångesten på följande säkerligen representativa sätt:
”Vad finns det i vattnet du dricker? I grönsakerna, frukten och fis ken som du ger dina barn? I luften du andas? Miljögifter. Du kan
in te u n d v ik a dem , in te tv ä tta bort dem eller koka b o rt dem , de finns överallt r u n t o m k rin g dig.
Visste d u a tt d in a h orm oner håller på a tt ersättas m ed m iljö g if ter? G ifte r som rin n er o m k rin g i blodet p å d ig , härm ar d in a n a tu r lig a h o rm o n er och slår u t dem . G ifter som påverkar d itt im m u n fö r svar. J u s t nu. O m d u är m an så är du bara hälften så m ycket karl som d in farfar var. D u har bara hälften så m ycket sperm ier som farfar hade, och de som finns är in te ens lika bra. O m d u är kvinna kan gif- tern a ge d ig livm odercancer, bröstcancer eller e tt tio tal andra can cerform er. O m d u har barn har d u överfört en del av dina g ifte r till dem redan i fosterstadiet. Skadorna kanske redan syns, eller också m ärks de in te förrän barnen b lir vuxna. De kan fa svårt a tt skaffa egna b arn, till exem pel. ... M änniskan håller på a tt ta död på sig själv.” (G reenpeace 1995)
Sanningshalten i dessa påståenden har jag ingen kom petens att bedöm a m en jag känner heller inget starkt behov a tt göra det. I p rin cip tror jag a tt de är sanna, vilket för övrigt torde vara en illu stratio n av en redan väl utvecklad m iljöångest.
Å ngesten kan n atu rlig tv is vara en viktig individuell drivkraft till förändring. M en den kan också resultera i en b lo tt personlig m iljövänlighet — vilken e n lig t undersökningar m ånga svenskar ägnar sig åt (genom snittssvensken utför t ex alltid eller m ycket ofta 3,7 av 10 m iljövänliga handlingar som studerades i en undersök n ing (B ennulf & Johnsson 1993: 40)) - som kan fungera som e tt slags individuell ångestdäm pning. A tt ha kom post är inte enbart en m iljö h an d lin g , utan också en form av terapi. I e tt större sam m anhang är dock m in individuella m iljövänlighet, tagen för sig, av m ycket liten betydelse, m en den däm par ångest. Känslan av van m ak t inför m iljöproblem en kan smyga sig på när m an vidgar sitt perspektiv från sig själv till de andra, till sam hället, världen. M iljöproblem kan förklaras av vårt eget tillväxtberoende ko llek ti va levnadsm önster och det m oderna sam hällets i m ånga fall natur- förbrukande livsstilar. V årt samhälle — så som det är organiserat — behöver ekonom isk tillväxt. Av detta samhälle är jag en — förvisso m o tv illig — m en dock del och bidrar därm ed m er till a tt förbruka än a tt bevara eller återskapa Jordens resurser.
Inom en del av m iljörörelsen finns några extrem a m anifestatio ner av vanm akten inför m iljöproblem en. I e tt kapitel m ed titeln
Homo destruens beskriver U ddenberg (1993) bl a e tt slags m iljöex-
trem ism . A tt beskriva m änniskan som ”en pestartad varblåsa på Jordens y ta ” eller som e tt ”in d u striellt o d ju r”, vilket m iljöorgani
sationen Jordens V änner gör, lägger grunden för en både extrem och to ta litä r m iljö p o litik och m ålm edvetna aktivister. Ä n n u ty d li gare blir d e tta i den s k G aia-teorin, vilken antar a tt Jo rd en är en levande organism , styrd av en nödvändighet som tilld elar varje organism en u p p g ift av n y tta för helheten. E nligt denna teori är inte m änniskan främ st en m oralisk, politisk, social eller eko nom isk, utan en fjärtande varelse. M eningen m ed m änniskorna är ”a tt tjänstgöra som värm estugor för anaeroba bakterier som fram ställer m etan för jordens syrereglering” (N prretranders 1995: 117). R educerad till sin funktion i G aiaorganism en kan den m oderna m änniskan fram ställas som en fiende till den planet hon bebor, eftersom hon gör så m ycket m er än bara fjärtar. D etta kan tolkas som a tt m änniskan är överflödig, t ex så här i G öran Palm s tap p ning:
”D en enorm a b efo lk n in g stillv äx t som b liv it följden (av m edicinska fram steg , A P) kapar n atu ren to p p arn a av så g o tt den kan, m ed hjälp av svält, m ed hjälp av p est, m ed hjälp av kolera, m ed hjälp av can cer, m ed hjälp av aids, m ed hjälp av naturkatastrofer, och fram för a llt m ed hjälp av vattenföroreningar.
M en bara topparna. Idag finns d et m ånga m iljo n er tvåbenta d ä g g d ju r världen över som är ekologiskt övertaligei,...’’ (P alm 1994: 11 2)
Den reduktionism som tillskriver var och en av oss intentionen a tt förstöra Jorden därför a tt vi tillh ö r m änniskoarten i e tt m odernt sam hälle är en nödvändighetsretorik. D en gör gällande att vi egentligen inte har något val: vi måste anpassa oss och sam hället till d et ekologiska system et annars går vi under.
Den ekologiska nödvändighetsretoriken är ibland inget annat än en beskrivning av vår faktiska vanm akt. På d irek t fråga kände sig
som bekant ingen personligt ansvarig för Förintelsen. På i princip sam m a sätt förhåller det sig m ed m iljöproblem en. V äsentligen tror jag a tt det beror på a tt vi inte upplever oss kunna göra några v ik tig a samhälleliga val i m iljöfrågan. A tt jag sedan köper m iljövänligt tvättm edel tjänar inte m ycket till så länge andra köper b illig t gift. D et är denna politikens oförm åga som Greenpeace sätter fingret på genom sina odem okratiska organisationsprinciper (om dessa se t ex Eyerm an & Jam ison 1987). K anske är de nödvändiga för a tt kunna bedriva e tt effektivt m iljöarbete och förm odligen är det skälet till a tt vi finner G reenpeace respektabelt — organisationen skulle m ycket väl k unna bli frim ärksm otiv, e tt bra m å tt på respektabili- tet, trots a tt den är u tta la t odem okratisk. Greenpeace förstås bäst som e tt aktiebolag som m axim erar m iljöm edvetenhet. Som sådant är det e tt slags in stitu tio n aliserin g av den ekologiska nödvändighet som präglar m iljöfrågan, vilken är skälet både till a tt vår in d iv id u ella valfrihet anses behöva begränsas och som får den dem okra tik ritik som riktas m ot organisationen a tt fram stå både som full k o m lig t irrelevant och som en m odern kvarleva.
D e tta är de m est extrem a politiska uttrycken för vår m iljövan m akt. N är vi förflyttar oss till den svenska riksdagens vardag, avtar n atu rlig tv is extrem ism en. Själva föreställningen om a tt vårt h an d lin g su try m m e i prin cip är begränsat av den ekologiska nödvändig heten, eller i p rak tik en har b liv it det pga e tt slags m iljöproblem ens m ättnadsprocess, och a tt p o litik en måste vidta åtgärder som i p rak tiken begränsar h an d lin g su try m m et, har em ellertid k o m m it a tt bli m iljöpolitikens själva fokus — även i den svenska riksdagen. N är Loftsson m fl beskriver hu r svensk m iljöpolitik utvecklats konsta terar de först att:
”E kologiska b etin g elser beskrivs a llt oftare som e tt ram verk inom v ilk e t sam h ällsu tv eck lin g en m åste ske. D en ekologiska gru n d sy n en ges således a lltm e r en norm eran d e fu n k tio n .” (1993: 147)
D e tta motsvaras av en konkret om svängning i det statlig a m iljöar betet: från en s k teknokratisk strategi där m iljöpolitiken m er har rollen som städ g u m m a som utför rening etc i efterhand, och där-
m ed läm nar fältet fritt för de s k välståndsskapande krafterna; till dels en förebyggande strategi m ed m iljökonsekvensbeskrivningar som redskap och dels en m obiliseringsstrategi, vilken baseras:
”...p å fö r estä lln in g en att de stora, svenska m iljö p ro b lem en num era till avsevärd del är av diffus karaktär, och att d et stora flertalet m e d borgare m ed sin liv s stil bidrar till att påverka m iljö n på e tt icke önskvärt s ä tt.” (1 9 9 3 : 1 5 0 )
E gentligen är det ganska anm ärkningsvärt, en lig t m in åsikt för övrigt m ycket tillfredsställande, a tt Sveriges högsta beslutande för sam ling ställt sig bakom en sådan u p p fattn in g , som annars hör hem m a inom m iljörörelsen. O rsaken till d et är säkert m iljövan m akten och m iljöångesten. M öjligheten finns a tt d et en b art är p o litisk retorik. H u rso m h elst är dess poäng a tt m ed u tg å n g sp u n k t i föreställningen om ekologisk nödvändighet inskränka valet av livsstil. M an kan här ana en m o tsä ttn in g m ellan ekonom i och eko logi där för närvarande ekonom in är överordnad och där ekologin p retenderar på a tt ta ekonom ins plats. N ö d v ändighetsretoriken är e tt av m edlen för a tt ge ekologin den överordnade rollen.
I sin m est extrem a form har den ekologiska nödvändighetsreto riken en m änniskoutplånande in rik tn in g , m edan den i sin vardag liga form är m er norm alt civilisationskritisk. D å tas den ekologis ka nödvändigheten till in tä k t för a tt återinordna m änniskan i naturen. En aspekt av denna återin o rd n in g är a tt m änniskans all m ak t problem atiseras an tin g en genom a tt m änniskan ”avförgudas” eller n aturen besjälas. Inom naturvetenskapen sker sedan en tid e tt m ångfasetterat u p p b ro tt från klassiska vetenskapsideal, vilka såg m änniskan som härskande ingenjör i en m askinliknande n atu r styrd av naturlagar. Lagerroth har beskrivit d etta u p p b ro tt, vilket kanske får s itt m est illu strativ a u ttry ck i den förändrade synen på term odynam iken.
E n lig t term odynam ikens andra lag ökar entropin eller den för oss oanvändbara energin stä n d ig t, v ilk et i realiteten är e tt m ä k tig t tidsperspektiv som förutspår m änniskoartens död. D en nya evolu tionsläran, vars m est kända representant är 1977 års N obelprista-
gare i kem i Prigogine, hävdar att term odynam ikens andra lag endast gäller under vissa villkor. Under an d ra villkor sätts lagen em ellertid ur spel och i stället drivs utvecklingen fram av vad som kallas energispridning (eller dissipation) innebärande en ständig förnyelse av energins former.
”D en klassiska vetenskapen innebar en förnedring av naturen till e tt passivt objekt för m änniskans m anipulationer och en upphöjel- se av ’allt som undflyr den, G u d och m änniskan’. D en nya veten skapen har öppnat en ny dialog mellan m änniskan och n a tu ren .”, skriver Lagerroth (1994: 91). D et sistnäm nda är kanske sant m en vad den nya vetenskapen främst tycks innebära är e tt perspektiv skifte från m änniskocentrism till hennes återin o rd n in g i naturen. D et är såvitt jag förstår också detta perspektivskifte som löser upp m o tsättn in g en m ellan entropilagen och energispridningsteorin. E ntropilagen beskriver utvecklingen sedd från m änniskans per spektiv och själva begreppet entropi m yntades för övrigt 1865, alltså under den viktorianska naturdisciplinerande eran. E nergi sp ridningsteorin, som växte fram under 1950- och 60-talen, försö ker i stället se utvecklingen ur ”systemets’’ (universum s) perspek tiv. A tt den för m änniskan oanvändbara energin ökar betyder alltså in te a tt energin är oanvändbar i eller av andra delar av system et.