Chirurgiska iakttagelser. Akademisk afhandling, med vidterfarna medicinska fakultetens i Upsala samtycke, under inseende af ... Carl Henr. Bergstrand ... för medicinska gradens erhållande utgifven af Wilhelm Magn. Nordenström af Norrl. landskap och till o

Cliiriirgiska Iakttagelser«

A k a d e m i s k  f h a n d l i n g ,

me d vidterfarna Medicinska Fakultetens

i U psala sam tycke,

under inseende af

» o c t .

CARL IIENR. BERGSTRAND

P r o f e s s o r i C h i r u r g i e n oc h B ar n f ö r lo s s n in g sk o n s te n ,

for Medicin ska Gradens erhållande

uig if ven a f

W I L H E L M MAGN. N O R D EN ST RO M

a f IV o rr l. L a n d s k a p

och till offentlig granskning framstalld på Medicinska Auditorium den 10 Juni 1840

p . v. t. e. m .

2 2

.

U P S A L A ,

L e f f l e r o c h S e b e l l , 1 0 4 0 .

öppningarna, och g j o r d e det ej heller efter den nu åstad­ k om n a föreningen dem em ellan). D et dröjde icke lange innan fullkom lig lä k n in g af operationssåret, och således äfven a f fistlarn e, infann sig.

D e t större h ålets läkning fortskred l ik a le d e s , och man sök te att påskynda denna läkning genom tjenligt förband och en i allm än het passande behandling. I med­ le t af Januari 1 8 4 5 befanns också stället vara läkt; men glädjen deröfver b le f al kort varaktighet. H ålet öppnade sig åter och läktes så många g å n g e r , att först efter den f e m t e lä k n in g e n , — i början af Maj 1 8 4 5 , — och efter det att man någorlunda borde kunna förmoda en fortfarande solid itet hos ärrbildningen, då nentl. Pat. efter den se dnaste läkningen tvenne veckor stannade qvar på S ju k h u se t (under hvilken ti d, äfvensom flere veckor för­ u t , stolgån g på naturlig väg infann s i g , utan att be- höfva framkallas af lavementer) qvinnan kunde såsom full­ k o m lig t läkt ulskrifvas d. 16 Maj 1 8 4 5 , så le d e s efter att hafva på Sjukhuset vistats nära ett halft år. Förf. har sedermera ett par gån ger haft tillfälle att se denna q v in n a , och dervid visserligen funnit henne vara lidande af hvarjehanda krämpor, i synnerhet arthritiska, men til. lika gjort sig öfvertygad o m , att ingen annan återstod än ärret qvarblifvit efter den s j u k d o m , för hvilken hon på S ju k h u se t vårdades.

11) T orparen P e h r A n d e r s s o n i Hedesunda S o c ­ k e n , 5 9 år g a m m a l * ) , hade mer än 2 0 är haft

scrotal-*) Yi liafva h å r , jjå s a m na s.itt s o m en gå n g fö ru t i dessa A f h a n d - l i n g a r , lagil oss fr ih et en all anför,-) en s j u k d o m s h ä n d e l s e , hvare st vi icke ;igl u.ig ou del i b e h a n d l i n g e n . llv a il d e n n ä r v a r a n d e h ä n de l se n a n g å r , to r d e m a n så m y c k e t h e l d i e urs ä k ta a lt vi li lle gn at oss d e n , s o m den ä r af s to lt vc lc usk aj jli gt i n t r e s s e , och vi d e ss u to m a f d e n L ä k a i e , h v i l

brack pa högra sid a n , men aldrig nyttjat bråckband. Bracket hade pa sednare tider, såsom det ined gamla hi ack ofta inträffar, ej kunnat fullkom ligt återföras. Med undanlag af en lidials återkommande diarrhée, lärer Pat. i allmänhet haft god h e l s a , och derjemte gjort sig känd såsom siark och rask arbetare. Bracket h a d e , enl hvad Putts berättelse lillk ftn n agaf, aldrig varit incarcereradt förrän d. 13 Aug. 1 8 4 4 , da Pat. på aftonen hem kom ifrån ett b röllop p , der h a n , såsom g ä s t , tillbragl ett par dagar. Ett honom då af hans husbonde lemnadt laxer- medel (en gelsk t salt) uppkräktes; men i allm änhet be­ svärades Pat. under fortgången af den s j u k d o m , som ju st nu kunde anses hafva lagil sin början , föga a f kräknin- gar. A fgån gen af f a e c e s och vädpr var nästan obehin- di ad. Huden ö fte r den bårda och mycket öm m a bråek- svulsten sk all redan den 1 little hafva börjat hl i fva miss- f ärgad , d. v. s. mörkare på den lägsta delen af s c r o ­ t u m , och denna färgförändring lärer skyndsamt hafva tilltagit. En egen om ständighet v a r, alt Pat. nu af na­ tu rdrift kände sig uppmanad att verkställa försök till re­ position af b ra ck et, hvars svulst efter några få dagar blifvit mjukare. Dessa försök lyckades s hi t l i gen, så att ( r ac ke t , e f t e r P a i r s p å s t å e n d e , skali hafva införts d. I 8 :de, likväl ej pä en g a n g , utan sm åningom . D en 2 4 de uppbröt på det förut missfärgade stället ett hal , h v a iig en o m f æ c e s uttömdes. Den 25:1e bortgick på den naturliga vägen ett tarm sty cke, h v il ket se d e im e ra v i d u n ­ d ersökning befanns vara I n t e s t i n u m c o e c u m med till­ hörande P r o c e s s u s v e r m i f o r m i s . F ö r s t d. 2 8 : d e e r h ö l l D : r L o k r a n t z u n d e r r ä t t e l s e o m P a t . , om h vilk en s tillstånd, utom det som här förut bl ifvit n äm n d t,

kt-n ia k tta g it d e n s a m m a , H r D : r L o k r a n t z på S ö d e r f o r s , e i h å l l i t t il l- s t å n d , a lt a l l m ä n g ö r a d e n b e r ä t t e l s e , s o m lian ö fv c r s j u k d o m e n s f ö r l o p p a n t e c k n a t , oc h h a ft de n g o d h e t e n a l t , je in le tv e n u e till b e r ä t t e l s e n h ö ­ r a n d e p a t h o l o g i s k a pi » p a r a t e r , å t oss öf v e rl e m n a .

då b erättades, alt de opassande födoämnen, !. ex . bond- bonor och dyl i kt, sou» Pat. förtärt, nästan oförändrade bortgått genom det på s c r o t u m befintliga hålet, och att i detta bål visade sig nagot, som äfven liknade ett tarm« s t ) e k e . _{Nu öfvertog !)a L o k ran t z behandlingen. Det} dröjde icke längre än till d. ö 1 :sla, innan de d ela r, hvil» ka förut visat sig i det omnämnda hålet, fullkomligt af- s k i l j d e s , och de befttnnos då bestå af högra t e s t i s , f u n i c u l u s s p e r m a t i c u s och bracksäckshalsen , vid hvilken scdnare sädessträngen hade fastvuxit.

G e nom lätt och närande föda, lavementer, — hvar» af sattes stundom ett, stundom flere på dygnet, — efter om ständigheterna lämpade invertes medel, och dessutom ett passande förband föibättrades tillståndet småningom. 1 m edlet af September uttömdes f œ c e s på naturliga \ä- g e n . och gingo sedermera icke till någon del genom hå­ let i s c r o t u m . _{D etta hål var läkt redan i medlet af} O c to b e r , och Pat. kunde således nu lemna sängen; men när han snart började sysselsätta sig ined lättare arbeten, o c h , till följe derutaf, kände ökad matlust, begick han flere g ån ger den olörsigtigheten, att förtära antingen opas­ sande föda eller också äta för mycket i sönder. För hvarje gång framkallades anfall af II e u s med uppkiäk- ning a f fa*c e s , emot h\ i l ka anfall lavementer af In fus. F o l i o r . N i c o t. T a b a c i visade större verksamhet än nå­ got annat medel.

Sm ånin gom återgick mannen till sin vanliga lefnads- ordning. _{Utan olägenhet lillbragte han större delen af} vintern 1 8 4 4 — 4 5 i skogen vid sina kolmilor, och för­ rättade under den derpå följande sommaren vanligt arbete pä åker och äng. _{D e enda olägenheter han erfarit, äro,} såsom han uttryckte s ig , ”ranimel i tannarne” och upp­ slutningar af väder. _{S c r o t u m sitter tätt sammandraget} om kring den återstående t e s t i s . _{A n n u l u s a b d o m i ­}

n a I i s iy c k e s under läk ningsp rocessen hafva blifvit full­ k o m lig t t ills l u t e n , och mannen ic k e vara i behof af n ågot bråckband.

Så långt strilcker sig den a f D:r L o k r a n l z med­ delade anteck nin g om denna h ögst märkvärdiga sjukdotns- b å nd else. Innan vi öfvergå (ill de a n m ä r k n in g a r , hvar- Ii 11 vi hämta anledning af b e g g e sjuk dom sb ernttelsern a, och framförallt den s e d n a re , vilja vi i korthet beslçrlfva de p r e p a r a te r , hvarom vi ju st i denna se dnare hafva sagt f i t par ord i förbigående.

D et ena utgöres hufvndsakligen af I n t e s t i n t i m c o e c u in , som man gan ska väl känner ig e n , ehuru p r e ­

paratet, innan D : r L o k r a n t z tog reda d eru p pn , var pära att alld eles f örstöras, emedan det vård slöst blifvit kastadt i en v rå , der det utan vidare tillsyn fick l i g g a , vi påminna oss ej huru länge. En större öppning syn es der V a l v u l a B a u h i n i sk ulle finnas. P r o c e s s u s v e r ­

m i f o r m i s är q v a r , men blott till en de l , på sin höjd 3/ ( t um, emedan det öfriga afsiitits. En del af C o l o n n d s c e n d e n s är äfven q var, och ett af de så k allade I . i g a m e n t a C o l i , det i n r e , märkes g a n sk a ty d lig t, hvilket har en längd af

7

/ h

DeC o fiiga af bråcksäcken hade nnturligtvis genom s p h a ­ c e l u s blifvit förstörde. _{DA vi snart i det följande sk o­} la söka att förklara sjukdomsprocessens förlopp, sa åt- nöja vi _{oss här ined att endast anmärka den ovanliga} vidden a f bråcksäckshalsen, å ena sidan susom följd at det långvariga bracket, och, å den andra, sasom en om­ ständighet, mycket undeihjelpande den af Pat. sjelf före­ tagna och lyckade repositionen.

I b eg g e de anförda sjukdomsfallen uträttade Kon­ sten föga. _{I det förstnämnda, der Naturens egen kraft} hade bildat utförsgAngar för f æ c e s på det stä lle, der det incarcererade bracket haft sin plats, förmådde likväl den­ na kraft ej ensam att till v ägabringa läkning af dessn, utan fordrade här yttre biträde, hvilket dock vnr, på «let hela ta g et, ej m jeket betydligt, ehuru det ulan tvif- vel lättade läkningen. _{Att här omständligt heskrifva huru} inom underlifvet läkningsprocessen vid en A n u s pr æ- t e r n a t u r a l i s går för sig genom tarmens småningom sk een d e tilibakadragning, den i sammanhang dermed upp­ kommande förkortningen af den i böljan framskjutande s k i lj e v ä g g e n , _{och bildandet af den trattformiga canalen} em ellan bukväggen och farmen, vore utan tvifvel öfver- flödigt, emedan den lilla Publik, för hvilken huf\udsakligen närvarande afhandlingar u tgifvas, säkert förut känner den ifrågavarande läkningsprocessen, eller åtminstone finner den hos Författarne tillräckligt beskrifven. — Lång tids- utdrägt innan fu llk o m lig läkning inträffar Ur på intet sätt s ä ll s y n t , och i detta afseende skiljde sig icke händelsen A) ifrån många andra sjukdomsfall af samma slag. — Min­ dre vanlig

var

delen af ta rm ca n a len , och såle des försvårar dess påträf­ fa nd e; men å en annan sida må det n ie d g if v a s, att tarm- canale ns m ånga vridningar göra det gan ska svårt, at t , vid ett sådant tillfälle som vå rt, med säkerhet bestämma hvilkendera delen i sj e lf v a verket är den öfre och h vil- ken den n e d r e , hvarfnre vi också k a n sk e framträngde i den förra, då vi trodde oss göra det i den sednare.

Om man ej kan kalla den först omnämnda sjnkdoms-händelsen särdeles m ärkvärdig, så ådrager s ig deremot den andra i Tiögsta måtto u pp m ärksam h eten , icke e g e n t ­ ligen för sin o v a n lig h e t, — ty v isserligen finnas många e x e m p e l af bortgångna större eller mindre tarm stycken, hvarvid Patls lif likväl b ibehållits, — utan för kraften af N aturens läkande f örm åga, hvilk en här verklig en visar sig i en beundransvärd grad af storhet. Hvad nu först det h istoriska af en dylik läkning a n g å r , så finner man hos trovärdige Författare antecknad e h ä n d e ls er , hvarest genom ändtarmen bortgått delar af tarmcanalen titaf en stundom h ögst förvånande lä n g d , t. e x . ända till den af 4 0 t um, tillhörande i n t e s t i n a t e n u i a , ehuru man äfven någon gån g sett större stycken af i n t e s t i n a c r a s s a på sådant sätt bortgå. D elta har då skett vid så kallad I n t u s s u s c e p t i o n eller I n v a g i n a t i o n , hvilka b e g g e n am n , såsom man v e t , äro lik t y d ig a ; men om d eiig e n o m faran för tillfället aflä gsn ats, har ofta dock ett annat gan ­ ska svårt tillstånd utbildat s i g , nPinl. så lu n d a , att en S t r i c t u r a T u b i i n t e s t i n a l i s , eller P h t h is i s i n t e ­ s t i n a l i s , — den sednare egentligen såsom en följd af den förr a, — blifvit orsak till döden. Ä fven vid sam­ m a s j u k d o m , h vilken i våra b eg g e händelser var den som utgjorde b e g y n n e ls e n , d. v. s. H e r n i a i n c a r c é ­ r a t a , har m a n , i likhet med hvad i den här anförda sjuk dom sh änd els en B) inträffade, sett styck en af tarmca­ nalen bortgå gen om ändtarmen med lifvets b ib e h å lla n d e, hvarförutan dylikt äfven ägt rum på den g en om

sjukdo-nien bildade nya v ä g e n , A n n s p r a e t e r n a t u r a l i s . Om nu erfarenheten v is a r , att dylika h ändelser inträffa, och äfvcn ej kunna kallas u t o m o r d e n t l i g t sällsynta, så måste man dock beundra i främsta rummet den v er k ­ sam ma natu rläk ning, som här visar s i g , och sederm era möjligheten af ett s å d a n t återställande till h e ls a n , som den nyss omnämnda händelsen f ö r e t e r , o a k ta d t , såsom det här hade s k e t t , den för tarmcanalens functioner, i sin h e lh e t betraktade, gan sk a vig tig a blindtarmen gått alld eles förlorad.

Q en sju k d om s- och lä k n in g sp r o c e ss, som vid en Invagination äger ru m , då ett stycke larm bortgår med bib ehålla nde a f Pat:s l i f , åtminstone för tillfället, är tem!, e n k e l , och består deruti, att det in vaginerad e styc­ k et gen om brand a f s k ilje s , h varjem te på detta ställe s o ­ l u t i o c o n t i n u i förekom mes genom det att den ena tarmdelens serösa hinna medelst adhmsiv inflammation fäster sig vid den an dras, då det afskiljda stycket bort­ g å r på naturlig väg. Om deremot en tarmdel bortgår g en o m en A n u s p r a e t e r n a t u r a l i s , så är den­ na tarmdel ju st d e n , som befunnit sig utanför incar- ce r a t io n sst ä lle t , och när naturläkning här inträffar, så sk er densamma på det sätt, h vi 1 ket något längre upp af oss i största korthet antyddes. D e s s a tvenne läknings- sätt utgöra såle des olika p ro ce sse r, — och det bör icke n u , efter hvad redan blifvit yttradt, vara svårt att göra sig en någorlunda san n olik föreställning o m , huru lä k ­ nin gen i vår sjukdonishändelsc B; gick för sig. V i s k o l a framställa vår mening härom.

Man finner nf sjukdom sb crättelsen , att incarcerations- syniploiiierna voro lin d r ig a , och af den anatom iska un­ d ers ö k n in g e n , att bråcksäcksh alsen hade betydlig vidd, h vilk et sednare fölh ållande förklarar det förra (ehuru vi ej vilja påstå, att b råcksäckshalsen under incarcerationen

hade alld eles så stor d iam e te r, som præparatet nu äger). A ntin gen blef, en ligt vår förm odan, det incarcercrade b r a c ­ ket coinpliceradt med in v a g in a tio n , kort innan repositio­ n en sk e d d e , — h v ilk e t , i an see n d e till bråcksäckshalsens vid d, rätt väl läter tänka s i g , — eller o c k s å uppkom in vagin ation under repositionens verkställande. Inflam­ mation hade redan teml. länge ägt rum både i bråcksäc­ ken och dess i n n e h å l l, och brand b le f dess utgång. N a ­ turligtvis sk u lle de gen om sju k dom sp rocessen från to ta l­ organism en afskiljda delarne bortgå på de väg a r, som bäst lå go till h a n d s , och såle des Tarm stycket genom Tarm- c a n a le n , men T e s t i s och F u n i c u l u s s p e r m a t i c u s , tillika med det oförstörda stycket a f B r å c k s ä c k e n , g en o m den nybildade A n u s p r æ t e r n a t i i r a 1i s. A lldenstund

den öfre och nedre delen af tarmen ej g en a st sa m m a n ­ lä k t e s , så afg in g o derföre d e ls osm älta fö d o ä m n e n , dels f æ c e s på den sistnämnda vägen ( A n . p ra* t e r n a t . ) , till d ess att slu tligen en gen om tjenlig behandling utan tvifvel påskyndad läk n in g så väl af inre som yttre delar på ett verklig en förunderligt sätt återförde Pat. till det tillstånd af h e l s a , hvilket han sedermera fick åtnjuta, och h v ilk e t , så m ycket vi k ä n n a , ännu fortfar.

Förf. an håller till slut att få anföra några tänkvär­ da ord ulur ett till honom ställdt bref af D:r L o k r a n t z , ju st med an ledning af den anförda sjukdom sh ändelsen. — ”D å några Bråckpatienter af falsk blygsel fördölja sin å- k o m m a , andra åter använda oljen liga bråckband, h vilk a de merendels i stående ställning applicera, utan a fsee n d e på om bracket är fullkom ligen återfördt, eller ej, — och af minsta delen d erem ot, e ller endast d e m , h v ilk a hos L ä k a re begärt råd och h j e l p , nyttjas passande b rå ck b a n d , så måste m a n , i synnerhet med kännedom om den grof- va v å rd slösh e t, som herrskar hos A llm o g e n , finna det m ärk värd igt, att incarceralioner ej ofta r e, än som v e r k ­ ligen s k e r , inträffa. D e är o enie dle rtid , i syn nerh et i

denna _{ort (Norra U p la n d ), hvarest Folket ar sysselsatt} m ed tunga g ö r o m å l, ej sällsynta, och förekomma säker­ l ig e n _{oftare, än mortalitetstabellerna utvisade, den tid} d ödsorsakerna på dessa tabeller af Presterskapet anteck­ n a d e s ; emedan många dödsfall, förorsakade af den nämn­ da _{sjukdom en deri torde blifvit upptagna under annan} r u b r ik , t. e x . förstoppning eller dylikt".

34.

Förträngning i Urinröret.

Frågan om _{denna allmänt förekommande sjukdoms} orsaker bar ej sällan väckt betydlig uppmärksamhet. Man bar i delta ämne yttrat olika tankar, och sålunda ankla­ g a t , såsom en anledning till stricturen, de injectioner, hvilka sk ett för att häfva en redan närvarande dröppel, under det att andra åter ansett dröppeln sjelf, särdeles 0111 den en längre tid fortfarit, hafva utgjort stricturens egentligil orsak, d. v s. i de flesta fall. D essutom har man äfven antagit, att åtskilliga andra dy namiska eller mechaniska orsa­ ker kunde blifva upphof till denna sjukliga bildning, t. ex , inverkan af den scrofulösa eller arthritiska dyscrasien, ett långvarigt congestionsiillständ, — förorsakadt af P l e t h o ­ r a a b d o m i n a l i s , af utsväfningar i physisk kärlek, af o n a n i, — en mycket skarp urin, grus och urinstenar, eller stycken af dessa sednare, samt för öfrigt allt, sona åstadkommer en læsion af röret. Ett dylikt antagande öfvcrensstämmer fullkomligt ined vår tanke, och innebär ic k e , synes det o s s , någon orimlighet; ty det är svårt att in se hvariöre ej här, likasåväl som på andra ställen i o rganism en, _{olika retm edel, verkande på samma t e x ­} tur, sk ulle kunna framkalla enahanda sjukdom. S å lu n ­ da tillvägabringas ju b e n e n s e x f o l i a t i o n af ganska o- likartade o r s a k e r , och likväl förblifver här

exfoliations-processen (ill sin hufvudsnkligu beskaffenhet ändå ulllid densamma.

Ä fven med förutsättande’ a f , att allt det föregående äger sin fullkom liga r ik lig h e t, torde man dock ej f e la , då m an, såsom nu i allmänhet s k e r , anser dföppel för­ orsaka urinrörets förträngning i d e f l e s t a f a l l. Om det fanns en t id , då injectio ner voro i betydligt van ryk ­ t e , just d erföre, att de troddes gifva an ledning till slric- tur er , så syn es man lik väl nu hafva till en god del återkommit ifrån denna menin g. D et torde tillåtas oss , att här oitera R i c o r d , — h vil ken i denna fråga bör kunna an ses såsom en auetoritet, — ehuru cilationen blifver något lång.

”L a principale objection f a i t e a u x

injections, celle qui les a fa it rejeter p a r l

eurs

antagonistes

c'est la propriété q u o n leur a attribu.ee

de produire des rétrécissem ents.

Un a u teu r moder­

ne , auquel on doit de b eaux et d'utiles tr a v

a u x

su r dijfferents points de pathologie, e t

entre autres

su r les maladies de l}u rètre, cite u n cas où une

seu­

le injection a p u donner lieu

un rétrécissem ent.

M a is , pour quiconque v e u t observer les f a i t s s

ans

p r é v e n tio n

il restera constant que la plupart de£

rétrécissem ents de l'urètre n'ont lieu que chez

des

malades qui ont eu successivem ent p lusieurs blen

nor-

hagies , ou chez lesquels un de ces écoulemen

ts a

eu une longue durée, ou est resté intarissable. B e

au­

coup de malades n ’ont jam ais f a i t d'injections

ou

les

ont employées trop ta rd et

une époque où il

a va it déjà des altérations de tissu .

Si des r é tré ­

cissem ents sont s u rv e n u s lorsque les injections

ont

été fa ites en temps opportun, c'est que celles-ci

ont

été m al employées ou sont restées inefficaces et n

'ont

pas empêché la maladie de continuer et d ’am e

ner,

par sa seule durée et ses p ro g rè s

des altéra tio n s,

q u ’on attribuerait à to rt a u x remcdes”. (T r a ité p

r a

-tique des M aladies vénériennes etc. par Ph. Ri cord,

P a ris i8 3 S , pp. ~3g,

En gift m a n , några och fyratio ar g am m al, som hade en till utseendet stark kropp, men i sjelfva verket var besvärad a f hvarjehanda lid an den, hvilka utan tvif- vel alla fiöto från samma k ä lla , neml. P l e t h o r a a b d o ­ m i n a l i s , och bestodo utaf än högst ymniga blödningar från än dtarm en, än taggar uti densamma och omkring d e s s m ynn in g, stundom congestioner åt bröstet, åtföljda a f en g a n sk a besvärlig andtäppa, stundom dylika åt huf- v tid e t, hvarunder ögonen blefvo blodsprängda, svin del infann sig o. s. v ., m åste för flere år sedan iihder en kortare t i d, kanske om kring tvenne v ec k o r , för någon an geläge nh et göra en resa till Stockholm . H ä n delsevis f ö rg lö m d e han en e lle r annan g å n g , under de dagar han vistades b o rta , sin egen sk ap af gift man; men härvid hade han den o tu r en , att, innan han ännu anlände till sitt h ein v ist, förnimma sig äga en stark slemflytning utur u rin röret, o c h , alldenstund sam vetet icke var så alldeles r e n t , bidrog ej på något sätt denna om ständighet, å

m annens sid a , alt förhöja återseendets glä dje. D ä ha» icke kunde vara mycket angelä gen om att inför sin Fru nflägga noggrann räkensk ap för al l t livad under resan tiiu at, så begaf han sig skyndsamt nog till Upsala, h var- ifrån hans hem vist ej var langt a flä g se t , och vände sig till förf., för att undergå b eh and lin g, hvarvid den uttryck­ lig a begäran fram ställdes, att sjukdom en inålte blifva botad så snart som m öjligt vore. Förf. g j o r d e väl Pat. uppmärksam på de o lä g e n h eter , hvilka kunde blifva följ ­ der af en alltför stor brådska i delta a f s e e n d e , men lät likväl förmå s i g , i anledning af om stän dighetern as kraf, att villfara Pat:s ö n s k a n , så mycket ske kunde. F ly t - ningen hade varat redan flere d agar, och förf. trodde sig ej kunna göra ett hastigt slut deruppå g e n o m annat än loeala medel. För detta ändamål b egagn ades in jectio ner af su bliin atlö snin g, men huru stark denna lö sn in g v a r, kunna vi nu — 184 6 — ic k e , efter nära tio års för­ lo p p , med fullkom lig säkerhet uppgifva V i tro em e d - l e r t i d , att den innehöll 1 gran sublimat på hvarje uns

destilleradt vatten. Elvad vi dercmot rätt \u l påminna o s s , ä r , att injectionerna förorsakade betydlig sm ärta, lik v ä l blott en hastigt öfvergåen dc, och att flytningen fu llk o m - ligt upphörde efter några få dagar, hvarefler m annen förnöjd återvände till sitt hem.

D et torde här böra an märkas, att den af o s s b e­ handlade Patienten försäkrade sig aldrig föi ut hafva haft n ågon slemflytning ut ur urinröret, och i allm änhet ald rig hafva lidit af någon venerisk sjukdom.

Knappast h a d e , vilja vi påminna o s s , ett år för­ flutit, innan den ifrågavarande p e r s o n e n , i h v i l k e n s hus förf. ständigt om besörjde lä k a re v å rd en , b örjade b e k l a g a sig öfver svårighet vid urinens u ttöm n in g, h v ilk e n s v å ­ righet gan sk a hastigt t i l l t o g , så att vattnet a f g ic k blott i en gan sk a smal och spiralförmig s t r å le , h varföre Pat.