r e d o v i s n i n g
o o oI n n e h å l l
B a r n b a r n e n h a r g j o r t h o n o m m e r m i l j ö m e d v e t e n
B a k t e r i e r m i n s k a r b e h o v e t a v k e m i k a l i e r
S k j u t i n t e m i l j ö s k u l d e n p å f r a m t i d e n
P a r k f ö r v a l t n i n g e n p l a n t e r a r b o r t o g r ä s e t
I T - s a t s n i n g s p a r p e n g a r o c h m i l j ö
Ö r e s u n d – l i k a s p ä n n a n d e s o m S t o r a B a r r i ä r r e v e t
S o l f å n g a r e g e r g r a t i s e n e r g i
o B e k v ä m l i g h e t v i k t i g a r e ä n p e n g a r
F o r t f a r a n d e f ö r m y c k e t b l y i L a n d s k r o n a l u f t e n
M i l j ö t ä n k a n d e g e n o m s y r a r S a n d å k e r s k o l a n
Ä p p e l s k r u t t a r = s k o l r e s a
G u l d – m e n k n a p p a s t g r ö n a s k o g a r
I n g a r a k a r ö r t i l l k r e t s l o p p s s a m h ä l l e t
N y a v å t m a r k e r t i l l S a x å n
N y t t a r b e t s s ä t t g e r m i l j ö v i n s t e r
K o m m u n e n s v e r k s a m h e t s m å l s v å r a a t t m ä t a
S c a n D u s t - c h e f e n : – M i l j ö n ä r a l l a s i n t r e s s e n
S y n g e n t a : – T r ö g t f ö r g e n f ö r ä n d r a d e g r ö d o r
T r i o p l a s t s m i l j ö p r o f i l g e r n y a k u n d e r
A l f a h i l l – p å v ä g m o t h å l l b a r t j o r d b r u k
o M i l j ö m å l e n – k l a r a d e v i d e m ?
2 L u f t e n i L a n d s k r o n a
F a k t a o c h d i a g r a m
S u m m e r i n g
I år är det tolv år sedan han blev kommunalråd. Under den tiden har han sett mycket förändras – också på miljöområdet.
– Idag finns en helt annan med- vetenhet, säger Lars Wallstén.
– Kunskaperna har fördjupats.
Det finns en annan vilja, också i den kommunala organisationen.
M i l j ö – e t t s ä l j a r g u m e n t
Lars Wallstén sticker inte under stol med att det under årens lopp ibland varit jobbigt att prata miljö.
– Det tog ett antal år innan det vände, till exempel inom närings- livet, säger han.
– När jag pratar med företagen idag, så tycker de att det var bra att kommunen jobbade med miljön på det här sättet. Nu när
miljön blivit ett försäljningsar- gument, så ligger de ofta före sina konkurrenter och kan där- med skörda frukterna av det hårda arbetet.
Ä r s o m d e f l e s t a När det gäller det egna miljöen- gagemanget säger kommunalrådet att han är som de flesta andra.
Hemma källsorteras soporna.
Han försöker att undvika bilåk- ning så mycket som möjligt. Om jobbet kallar honom utanför stan, försöker han till exempel samåka med andra som ska till samma ställe.
– När jag går och handlar kan jag inte påstå att jag letar efter - odlat. Men finns det, så köper jag.
Och jag äter bara svenskt kött.
Nej, någon biff från en Belgisk
blå-kossa kan han inte tänka sig.
Han erkänner att det skrämmer honom när människan börjar ma- nipulera med naturen.
– När det gäller genmanipulerade grödor så känner jag mig trygg. Jag har varit och lyssnat på föredrag hos Svalöf/Weibull och jag har för- troende för det de gör. Samtidigt så är jag alltid skeptisk när det är så stora pengar inblandade...
– Men när det handlar om djur är det en annan sak. Det gör mig mer orolig. Kanske för att det känns som att det kommer närmare oss människor på något sätt.
När Lars Wallstén flyttade till Landskrona, hade han redan en tid som politiker bakom sig i Vaxholm.
Då – på o-talet – pratades det aldrig om miljöproblem, utsläpp och elände. Alla kurvor pekade
H a n ä t e r b a r a s v e n s k t k ö t t o c h h a n k ä l l s o r t e r a r s i n a s o p o r . O c h h a n m e n a r a t t b a r n b a r n e n g j o r t h o n o m m e r m i l j ö m e d v e t e n .
– F ö r r a å r e t s s t o r a ö v e r s v ä m n i n g a r g a v m i g e n o r d e n t l i g t a n k e s t ä l l a r e , s ä g e r k o m m u n s t y r e l s e n s o r d f ö r a n d e L a r s W a l l s t é n .
– J a g t r o r v i b e h ö v e r d e t i b l a n d .
B a r n b a r n e n
h a r g j o r t h o n o m
m e r m i l j ö m e d v e t e n
uppåt. Tron på framsteg och ut- veckling var enorm.
– Jag minns att jag läste en bok i slutet av -talet där konsum- tionssamhället ifrågasattes och där sopor och utsläpp kritiserades, berättar han.
– Jag diskuterade med en kompis som också var politiskt aktiv. Vi tyckte båda att var det här sant, så var det ju hemskt. Men vi trodde inte riktigt på det. Tidsandan var ju sådan. Allt skulle bara bli bättre.
L ä r a v b a r n e n
Då, på o-talet, föddes de två sönerna. Idag är Lars Wallstén mycket stolt farfar. Och barn- barnen är både intresserade och medvetna om miljöfrågorna.
– Jag tycker det arbete som bedrivs i skolor och förskolor är fantas- tiskt, säger han entusiastiskt.
– Det händer ofta att våra barn- barn kommer hem till oss och berättar vad de gör på dagis.
De berättar om sopsortering och kompostering och så kollar de:
”Gör du så också, farfar?”
Lars Wallstén pratar ofta och varmt om sin familj. Och han menar att barnbarnen gjort honom mer intresserad av miljöfrågor.
Att umgås nära med små barn gör att man oftare reflekterar över vilken värld vi egentligen lämnar efter oss.
– Förra året funderade jag mycket i samband med alla översvämnin- gar, säger han.
– Först var det så varmt hela hös- ten, det var som om tiden var ur led. Och sedan alla bilder, till ex- empel från Arvika. Det är klart att
man börjar undra! På det sättet tror jag att den sortens händelser är nyttiga, hur hemskt det än låter.
Man får sig en ordentlig tanke- ställare.
– Det är lätt att ta allting för gi- vet. Men när sådant som säldöd, Tjernobyl, Harrisburg och då över- svämningarna händer – då börjar man ifrågasätta vad vi egentligen håller på med. Och det behövs nog ibland.
K l u v e n i n f ö r b i l e n Höstens och vinterns översväm- ningar har fått många fler än bara Landskronas kommunalråd att tänka på växthuseffekten. De flesta är överens om att biltrafiken måste minska. Men det är så mycket svårare att åstadkomma, än att få folk att byta tvättmedel eller sluta köpa klorblekt papper.
– Jag är kluven när det gäller bilen, säger Lars Wallstén.
– När det till exempel handlar om den planerade Outletbyn, så vet vi ju att den alstrar mer biltrafik, vilket inte är bra. Samtidigt kän- ner jag ändå att det positiva över- väger. Byn kommer att etableras någon annanstans om vi tackar nej. Och då tänker jag egoistiskt och tycker att det är bättre i så fall att den kommer hit. Men man måste i alla lägen vara medveten om att alla beslut man fattar får konsekvenser av olika slag.
A v g ö r a n d e m i l j ö f r å g o r
Kommunen väntar fortfarande på byggstart när det gäller Outletbyn.
Och det finns även andra frågor
som väntar på ett avgörande.
Frågor som handlar om miljön.
– Vi håller just nu på att utreda en ny fastbränslepanna för sopor.
Det kommer beslut om det under det här året, berättar Lars Wallstén.
Han betonar dock att om Landskrona satsar på en ny stor panna, så kommer det bara att eldas egna sopor i den.
– Vi måste ta hand om vårt eget avfall, men det är inte aktuellt att ta emot från andra, säger han mycket bestämt.
– Dagens avfallsmängd är ett problem. Vi måste bli ännu bättre på att källsortera. Och vi måste börja ställa hårdare krav på både konsumenter och producenter.
När han ser framåt är han trots allt positiv.
M ä n n i s k a n v i k t i g a r e ä n t e k n i k e n
– Det händer mycket just nu, inte minst då bland barn och ungdomar som jag sa innan. Den tekniska utvecklingen går också otroligt fort, säger Lars Wallstén.
– Samtidigt så menar jag att man får inte ha en övertro på tekniken.
Man kan ju till exempel se att IT har ökat folks resande, inte mins- kat det som vi trodde. Och vi kan inte förlita oss på att tekniken ska lösa alla miljöproblem.
– Det är viktigt att vi tar många små steg, istället för få stora. Då är det lättare att få med sig folk. Och det är det allra viktigaste när det gäller miljöarbetet. Jag tror mycket mer på människan än jag gör på tekniken.
G r ö d o r n a p å l a n d s k r o n a t r a k t e n s b ö r d i g a å k e r m a r k e r ä r m å h ä n d a f a t t i g a p å b i o l o g i s k m å n g f a l d . M e n ä r e n a v d e v i k t i g a s t e a v v å r a n a t u r r e s u r s e r – t y d e e n d a c h i p s s o m g å r a t t ä t a ä r p o t a t i s c h i p s e n .
Det vatten som kommer till reningsverket renas i flera steg.
Först sker en mekanisk rening.
Ett galler fångar upp sådant som egentligen inte har i spillvatten- systemet att göra och som spolats ut med avloppsvattnet. Det kan till exempel vara plast eller tyg eller andra fasta föremål. Här finns också ett sandfång som av- skiljer sand och grus för att förslit- ningen på den övriga utrustningen ska minska. Den mekaniska ren- ingen fortsätter med att slam och jord avskiljs i särskilda bassänger.
Vattnet går sedan vidare till den biologiska reningen.
– Det är helt enkelt bakterier som käkar upp föroreningarna, säger Jan-Erik Petersson.
– Det som försvinner här är det som brukar kallas biologiska syre- förbrukande ämnen. Får vi inte bort dem, så blir det syrebrist i havet.
I systemet finns även bakterier som biologiskt minskar kväve- halten i vattnet. Det finns också andra bakterier, som om man svälter dem, lagrar på sig extra energi i form av fosfor.
Och om det behövs så finns det också ett tredje steg med kemisk rening att ta till. Och det är alltså i den biologiska reningen som den
stora förbättringen skett.
– Vi har jobbat med att försöka optimera den biologiska reningen, säger Jan-Erik Petersson.
– Då behöver vi inte använda så mycket kemikalier. Ett biologiskt system är inte helt stabilt och därför kan det aldrig bli hundraprocentigt.
Men ju mer vi lär oss, desto bättre fungerar det.
När det behövs kemisk rening så tillsätts metallbaserade fällnings- kemikalier.
– Alla metaller diskuteras ju i dessa dagar, säger Jan-Erik Petersson – Även om det hos oss handlar om aluminium som inte alls är lika farligt som tungmetallerna bly och kadmium, är det naturligtvis bäst om vi inte behöver använda det.
S l a m m e t e t t p r o b l e m En kraftig minskning av kemikalie- användningen alltså. Men det finns ändå mörka moln på reningsverkets himmel och det är när det gäller slammet som blir över från renings- processen.
Tidigare så spreds slammet på åkrarna som gödselmedel. Men nu- mera finns nästan inga lantbrukare som vill ta emot slammet. De är rädda att inte få någon avsättning för sina grödor.
– Livsmedelsindustrin är orolig för
reaktioner från konsumenterna, säger Jan-Erik Petersson.
– Det i sin tur gör att lantbrukarna säger nej.
Reningsverket i Landskrona producerar ooo kubikmeter slam varje år. Förra året lades
kubikmeter ut på jordbruks- mark där man inte har livsmedels- produktion. o kubikmeter användes vid anläggningsarbeten.
– Några år till klarar vi att göra så, medan sedan måste något hända, säger Jan-Erik Petersson. Ändrar sig inte lantbrukarna, så kan det bli tal om att bränna slammet.
– Men det är en metod som ingen vill ha, säger Jan-Erik Petersson.
– Det innebär ju att vi kommer att elda upp näringsämnen som borde komma tillbaka till åkermarken.
Men slammet innehåller ju inte bara de goda gödningsämnena, utan också de skadliga tungmetallerna.
Metaller som samlas i jorden.
– Som jag ser det är det bättre att se till att vi inte får in tung- metallerna i systemet från början, säger Jan-Erik Petersson.
– Om slammet inte uppfyller kra- ven, ska det givetvis inte spridas.
Men om det uppfyller de krav som har satts här i Sverige, då tycker jag det ska ut på åkrarna. Att de- ponera är ingen bra lösning.
S e d a n h a r r e n i n g s v e r k e t m i n s k a t a n v ä n d n i n g e n a v k e m i k a l i e r m e d
p r o c e n t . – D e t h a n d l a r o m a t t o p t i m e r a p r o c e s s e r n a , s ä g e r J a n - E r i k P e t e r s s o n , m i l j ö i n g e n j ö r p å V A - v e r k e t .
B a k t e r i e r m i n s k a r
b e h o v e t a v k e m i k a l i e r
– M a n b l i r i n t e t r o d d f ö r d e t m a n s ä g e r , u t a n f ö r d e t m a n v e r k l i g e n g ö r . D e t s ä g e r m i l j ö c h e f H ö g n i H a n s s o n . H a n v i l l s e e n k o m m u n d ä r m i l j ö a n s v a r e t g e n o m s y r a r a l l v e r k - s a m h e t . O c h d ä r m i l j ö s k u l d e n t i l l f r a m t i d a g e n e r a t i o n e r t a s p å a l l v a r .
S k j u t i n t e m i l j ö s k u l d e n p å f r a m t i d e n
K a m p e n m e l l a n n a t u r o c h o n a t u r ä r o j ä m n m e n h ä r h a r o g r ä s e t l y c k a t s s l å r o t o c h b r y t a u p p a s f a l t e n .
Han har jobbat i Landskronas stadshus i år vid det här laget.
Och under årens lopp har mycket hänt när det gäller inställningen till miljöarbetet.
– Det finns en annan grundattityd idag, säger Högni Hansson.
– Innan så sågs miljöfrågorna som ett hinder. Idag är det fler och fler som inser att det här är ett område som man inte kan bortse ifrån.
K o n s u m t i o n e n s t ö r s t a m i l j ö h o t e t
Det konkreta miljöarbetet har också förändrats. Förr handlade det mest om att övervaka företa- gens produktion och begränsa ut- släppen. Idag är det största miljö- hotet istället – konsumtionen.
– Det gör att arbetssättet blir an- norlunda, säger Högni Hansson.
– Förr räckte det med att prata med vd:n och miljöchefen på det berörda företaget. Idag måste man kommunicera med många fler – det vill säga med konsumenterna.
Det försöker Landskronas miljö- förvaltning göra på olika sätt. På senare tid har man drivit två upp- märksammade kampanjer. En för att få folk att byta från Bintje till andra, mindre besprutade potatis- sorter. En annan för att uppmärk- samma fruktälskare på hur mycket gift som används på konventionellt odlade bananer.
– Man måste ha klart för sig att allt man gör belastar miljön, säger Högni Hansson.
– Det man kan göra som konsu- ment är att välja produkter som belastar så lite som möjligt. Det vill säga oblekt papper, ekologiska alternativ och så vidare.
P i s k a o c h m o r o t För att få gemene man att ändra sina konsumtionsmönster från grunden så krävs både piska och morot tror miljöchefen.
– Det finns de som tror att man kan övertala folk att agera för den goda sakens skull. Det tror inte jag.
Där är jag misantrop, säger Högni Hansson.
– Det är bara att gå till sig själv.
Man handlar ofta mot bättre vetande. Därför måste det till både information och ekonomiska styr- medel.
– För att man ska konsumera annorlunda så måste man känna sig berörd, fortsätter han.
– Det krävs att man känner att det här angår verkligen mig.
Ta nötköttet till exempel. Där ändrades köpvanorna snabbt, eftersom folk kände sig hotade.
Finns inte den personliga relatio- nen, så krävs något annat. Till exempel en kraftigt förändrad prisbild.
Ö k a t p r o d u c e n t a n s v a r Högni Hansson vill se ett utökat producentansvar. Att den som producerar måste ta ansvar i alla led. Och han menar att man måste vända på prissättningen.
– Idag kostar -odlat mer än de besprutade alternativen. Det borde naturligtvis vara tvärtom, säger han.
– Om man sprider bekämpnings- medel till grundvattnet så ska det kosta idag. Det är inte rimligt att istället låta kommande generationer betala.
Det är det här hela miljöarbetet egentligen handlar om, menar han.
Om miljöskulden som hela tiden skjuts på framtiden. Och här skulle han gärna vilja se kommunen som en aktiv förebild.
– Kommunen är ju också en konsu- ment, säger han.
– Genom inköp och planering kan man påverka mycket. Ett konsek- vent agerande från kommunen skulle betyda mycket för trovärdig- heten.
K o m m u n e n k a n b l i f ö r e b i l d
Genom att låta miljötänkandet helt genomsyra den kommunala verk- samheten, skulle Landskrona kunna
bli en verklig förebild för andra me- nar Högni Hansson.
– Jag är medveten om att det är en lång väg att gå för att nå dit. Det här är inget man stampar ur mar- ken, utan ett långsiktigt arbete som kräver förberedelse och tålamod.
Men om man är systematisk så kan vi vara där inom ett par år.
Ett steg i rätt riktning skulle vara att börja se på miljön som man ser på ekonomi.
– Om kommunen vill ha en god ekonomi, så måste man räkna på kostnaderna, säger han.
– Det är samma sak med miljön.
Vill man ha en god miljö, så måste man noga räkna på vilka konse- kvenser ens agerande får. När man gjort det, är det lättare att se om man är beredd att betala priset.
– För att nå dit så måste man fatta konsekventa beslut. Inte först sätta upp miljömål och sedan planera på ett sätt som leder åt rakt motsatt håll.
S o p o r m ä t e r k o n j u n k t u r
Under våren har det kommit allt fler tecken på att Sverige är på väg in i en lågkonjunktur. Något som underligt nog är både bra och då- ligt för miljön. Miljöbelastningen minskar, eftersom konsumtionen sjunker.
– Den bästa konjunkturbarome- tern är egentligen hur många kilo sopor som kommer till soptippen, säger Högni Hansson.
– Det är en bättre mätare än både prognoser och börskurvor. När det är högkonjunktur konsumerar vi mycket och det ger mycket sopor.
När det är dåliga tider är det tvärtom.
Samtidigt är det så att miljöintresset minskar i en lågkonjunktur. Istället är det andra frågor som kommer i fokus.
– Då blir det ännu viktigare att be- driva ett konsekvent arbete i kom- munerna, säger Högni Hansson.
– Att ha målsättningar är bra, men det är först när de förverkligas som det börjar hända saker.
Ogräs kan ställa till förtret för ögat och lantbrukaren men många fåglar och fjärilar behöver dem för sitt födosök. Och ibland när man tar sig tid att betrakta dem – är de riktigt sköna.
M å n g a k o m m u n e r s k r y t e r m e d a t t d e h a l v e r a t a n v ä n d n i n g e n a v k e m i k a l i e r f ö r o g r ä s b e k ä m p n i n g . I L a n d s k r o n a h a r m a n g å t t l ä n g r e ä n s å . H ä r ä r a l l k e m i s k b e k ä m p n i n g f ö r b j u d e n . O c h p å p a r k f ö r v a l t n i n g e n f ö r s ö k e r m a n p l a n t e r a b o r t o g r ä s e t .
P a r k f ö r v a l t n i n g e n
p l a n t e r a r b o r t o g r ä s e t
Alla har kanske inte märkt det, men refugerna längs Löpargatan är väldigt speciella. Några har hört av sig till parkförvaltningen och klagat på dålig ogräsrensning.
Men det som växer här är istället för ogräs.
Refugerna är planerade för att tränga ut oönskade växter och minimera själva rensandet.
– Det handlar om ingenjörs- biologi, säger trädgårdsmästare Magnus Landtblom.
– Ett spännande miljöprojekt som är förankrat i verkligheten.
N e j l i k a o c h f e t k n o p p Refugerna har en växtmiljö som påminner om Alvaret på Öland.
Växtmånen är mycket mager – det rör sig om krossad sten från just Öland, uppblandad med mudder- sand från inseglingsrännan utanför Landskrona.
Här trivs örter av olika slag.
I refugerna växer bland annat sandnejlika, gulmåra, backtimjan och fetknopp.
– Vi hade studiebesök av en grupp som studerar till landskaps- arkitekter och de var helt lyriska, berättar Magnus Landtblom.
– Många landskronabor tycker också att det är jättefint. Men en del har alltså trott att det varit ogräs.
S k ö t s e l f r i a r e f u g e r Tanken var att refugerna inte skulle behöva någon skötsel alls när örterna växt till sig. Men rik- tigt så har det inte blivit.
– Det myckna saltandet på vä- garna har gjort att framför allt fetknoppen som växer i kanterna har tagit stryk, säger Magnus Landtblom.
– Det gör att vi får se över refu- gerna ett par gånger om året.
Men det är i alla fall mycket mer
sällan än när det gäller refuger av mer konventionellt slag.
Och det är betydligt mer läro- rikt och stimulerande.
F ö r b u d m o t g i f t e r Sedan flera år tillbaka så finns ett beslut i kommunfullmäktige om att parkförvaltningen inte får använda kemisk ogräsbekämpning överhuvudtaget. Enda dispensen som ges är när det rör sig om björnloka som är svår att bli av med och vars växtsaft kan ge otäcka frätskador. Beslutet om för- bud mot ogräsgift gör att Magnus Landtblom försöker plantera bort ogräset – allt för att minimera hackandet och rensandet.
– Det gäller vara noga när man väljer växtmaterial, säger han.
– Väljer man buskar som släpper igenom mycket ljus, ja då växer det snart ogräs under dem. Om man istället väljer tätare sorter –
sopade och körde löven till tippen.
Idag tänker vi mycket mer eko- logiskt. Nu klipper vi löven på plats och så tar maskarna hand om dem. När man tänker efter var det ju vansinnigt att föra bort näringsämnen som vi gjorde tidigare. Det utarmade gräsmat- torna i parkerna.
V i l l s k a p a n y a p a r k e r Annars tycker Magnus Landtblom att det finns för mycket gräs- mattor i Landskrona. Han vill förvandla outnyttjade gräsytor i villaområdena till mer spän- nande och varierade miljöer.
– Få människor utnyttjar ytorna som de är idag, säger han.
– Det är bara gräsöknar som inte lockar till några aktiviteter alls.
Tänk att istället få göra om dem till parker med kullar och träd och ängar. Där barnen kan bygga kojor och folk kan ha pick- nick eller sitta och läsa.
Vinsten skulle bli flerdubbel menar han. Den biologiska mång- falden skulle öka, grönområdena skulle bli mer utnyttjade – och kommunen skulle på sikt spara pengar. Skötseln skulle bli billi- gare, eftersom den här sortens park inte kräver ogräsrensning och gräsklippning på samma sätt.
N y a s o r t e r s t r ä d o c h b u s k a r
I väntan på att få förverkliga de här visionerna försöker Magnus Landtblom istället se till att göra sortimentet av träd och buskar i Landskronas parker mer varierat.
då slipper man det. På många ställen täcker vi också jorden med träflis, främst när det är nyanlagt och efter hårdare beskärningar.
H u r ä r d e t d å i p r i v a t a t r ä d g å r d a r ? Trots att parkförvaltningen alltså slutat sprida gift, så går det ändå åt mycket ogräsmedel i kommunen.
I de privata trädgårdarna är det nämligen fritt fram. Men även där kan man göra på samma sätt menar Magnus Landtblom. Det går att plantera bort ogräset också i en villaträdgård.
– Det finns många fina marktäc- kare som snabbt breder ut sig och som hindrar ogräset, säger han.
– Det gäller bara att få bort allt flerårigt rotogräs från jorden först.
Och vill man ha lättskötta örter som de som växer på Löpargatans refuger, så går det också bra. Även här är rätt förarbete A och O.
– Det går inte att använda vanlig matjord, för då trivs inte örterna, säger Magnus Landtblom.
– De här örterna trivs bäst på lätta sandiga jordar med god dränering.
På Löpargatan finns dessutom en perforerad plastfolie - cm under ytan för att spärra större oönskade örter.
I n g e n r ä f s n i n g
Det har hänt mycket på miljöfron- ten hos parkförvaltningen de senaste åren. Det handlar inte bara om ogräset och bekämpningsmedlen.
– Ta lövhanteringen, säger Magnus Landtblom.
– Förr så höll vi på i evighet och
– Våra vanliga svenska träd mår inte bra idag, säger han.
– Vi har länge pratat om almsjuka och ekdöd. Nu ser vi att många andra arter av våra inhemska träd- slag börjar bli mer och mer mot- tagliga för sjukdomar och negativ miljöpåverkan. För att inte en stor del av träden ska slås ut samtidigt av till exempel svamp- och virus- angrepp, strävar Magnus Landt- blom efter att bredda sortimentet och föra in mer exotiska träd.
När det nyplanteras idag så handlar det om träd med poetiska namn som silverlind, mannaask, cinnoberapel och tårbjörk.
– När man planterade träden längs Helsingborgsvägen så körde man med en sort rakt av. Alla är glanslindar, berättar Magnus Landtblom.
– Det innebär att skulle de träden bli sjuka tvingas vi förmodligen fälla alla oo på en gång, vilket skulle vara förfärligt.
Idag tänker man annorlunda.
När träden längs ombyggda Österleden skulle planteras, blev det sju olika sorter. Här växer nu oxel, ek, kastanj, sykomer- lönn, skogslönn, bohuslind och ask. Det gör den nya allén mer motståndskraftig.
– När det gäller träd och buskar så måste man planera långt framåt, säger Magnus Landtblom.
– Det vi planterar nu ska vara på topp om hundra år. Ska våra barn och barnbarn ha några träd – då gäller det att vi tänker till idag.
För det är variationen som garan- terar fortlevnaden.
Ö r e s u n d k a n l i k n a s v i d e n b r e d f l o d s o m o m v ä x l a n d e r i n n e r m o t n o r r e l l e r s ö d e r a l l t e f t e r s t r ö m m a r n a s r i k t n i n g . S t a t i s t i s k t k a n m a n s ä g a a t t S u n d e t b y t e r u t s i t t v a t t e n p å t r e d y g n – d e t k a n s k e ä r t u r f ö r o s s . T å n g o c h s j ö g r ä s s o m s p o l a s u p p p å s t r ä n d e r n a f ö d e r s m å k r y p s o m g e r f l y t t f å g l a r n a t i l l f ä l l e a t t ä t a s i g m ä t t a p å r e s a n .
K a n i n f o r m a t i o n s t e k n o l o g i , I T , g e m i l j ö v i n s t e r ?
A b s o l u t , m e n a r G ö r a n N y s t r ö m – s a m o r d n a r e f ö r B o l a b , L a n d s k r o n a h e m s s t o r a s a t s n i n g i K o p p a r - g å r d e n . H ä r s k a d a t a - s t y r n i n g s p a r a m i l j ö n .
E n r i k t i g g r u s v ä g s o m f ö l j e r l a n d s k a p e t s f o r m t i l l h ö r s ä l l s y n t h e t e r n a i v å r l a n d s ä n d a .
H ö g t i d a t t v å r d a o c h s k y d d a d e t t a k u l t u r a r v .
Det har pratats länge om att an- vända mer IT för att göra hemmen smartare och mer ekonomiska.
Exempel finns också, inte minst på årets bomässa Bo01 i Malmö. Men hittills har det uteslutande handlat om nybyggnation. Nya Bolab i Landskrona däremot använder sig av IT i hus som redan finns.
– Tanken är att göra boendet billi- gare, tryggare och mer bekvämt, säger Göran Nyström.
– Vi tycker att det känns angeläget att pröva systemen i befintligt bestånd. Det gör det hela mer in- tressant för vanligt folk.
P e n g a r a t t t j ä n a Det är de boende i Koppargården
som är testpiloter för det nya IT-projektet. När alla delar är fullt utbyggda tror Landskronahem att hyresgästerna i huset kan minska sina kostnader kraftigt. Bland annat genom att var och en får betala sin egen förbrukning av till exempel varmvatten och värme. Och här finns stora vinster att göra.
Den som bor i eget hus vet att både värmen och vattnet kostar.
Om man sänker värmen någon grad eller duschar kortare tid, så finns det pengar att tjäna.
För den som bor i lägenhet är sambandet inte lika uppenbart.
Värmen och varmvattnet betalas över hyran och kostnaden delas solidariskt av alla. Men så är det alltså inte i Bolabhuset.
V a r j e t v ä t t k o s t a r En av de första åtgärderna blir att byta ut nycklarna i alla allmänna utrymmen mot brickor, liknande de passerkort man har till exempel på företag. Med brickorna kommer hyresgästerna bland annat att boka
sina tvättider. Och väl i tvättstugan gäller nya rutiner.
– All tvättmedelsdosering blir maskinell, säger Göran Nyström.
– Det kommer miljön att tjäna mycket på, eftersom vi vet att i stort sett alla använder alldeles för mycket tvättmedel.
Nu blir det alltså slut på alla skopor som slängs i ”för säkerhets skull”. Och inte nog med det. Varje omgång i tvättmaskinen kommer att kosta pengar.
Idag ligger tvättkostnaden inba- kad i hyran. Hur många maskiner man än tvättar, så blir det inte dy- rare. Men i Bolabhuset håller datorerna koll på maskinerna. Hy- resgästen får betala varje omgång.
– Hyran kommer att sänkas, mot- svarande en medelkostnad för tvätten, säger Göran Nyström.
– Efter det så står varje hushåll för sina egna tvättkostnader. I en för- längning kan man också tänka sig att olika tvättpass kostar olika mycket. På det sättet kan man styra över folk till billiga dagpass, så att det blir mer ledigt på kvällar och helger för alla som jobbar.
Det här systemet innebär att tvätten blir billigare för en ensam pensionär än för en barnfamilj.
Det innebär också att det kommer att löna sig att tvätta fulla maskiner.
Visst kan man även i fortsättnin- gen köra den ömtåliga älsklings- skjortan för sig – men då ska man också veta att det kostar extra.
Det är just på tvätt och varmvat- ten som det går att göra de stora besparingarna tror Göran Nyström.
– Det handlar säkert om en o- pro- cent för de fastighetsägare där man inte gjort något alls innan, säger han.
– Landskronahem ligger långt
framme, så här rör det sig om kan- ske tio procent. Men även det är mycket pengar när beståndet är så stort.
Idag när alla betalar lika oavsett förbrukning slösar många med varmvattnet. En minskad använd- ning skulle ge stora miljövinster.
– När man kapar topparna, så ploc- kar man också bort de smutsigaste källorna, säger Göran Nyström.
S k a l ö n a s i g a t t s p a r a Men för att folk ska använda min- dre varmvatten, så måste det löna sig att spara. Och då måste också taxesystemet läggas om, så att den rörliga delen blir större.
– Jag kan förstå att ekonomerna vill ha allting fast och tryggt, säger Göran Nyström.
– Men ska folk lägga om sina vanor, så måste den rörliga delen vara så stor att det lönar sig att spara.
Minst o-o procent av priset måste vara kopplat till förbrukningen.
T r y g g h e t e n ö k a s
Bolabhuset ska inte bara bli billi- gare och mer miljövänligt, det ska också blir tryggare. De boende här kommer att få tillgång till larm av olika slag som datorerna har hand om. Brand-, stöld- och trygghetslarm kan ordnas för en rimlig kostnad.
Landskronahem räknar med att spara pengar på minskad förbruk- ning och mindre slitage. Och före- taget hoppas att hyresgästerna ska känna sig tryggare och gladare när trivseln ökar och kostnaderna går ner. Projektet kommer att följas noga och utvärderas bland annat genom intervjuer och enkäter. Om det slår väl ut kommer fler hus i området att bli Bolabhus.
I T - s a t s n i n g s p a r
p e n g a r o c h m i l j ö
T r o r d u a t t d u m å s t e å k a t i l l S t o r a
B a r r i ä r r e v e t o c h a n d r a e x o t i s k a p l a t s e r f ö r a t t k u n n a s e e t t m y l l r a n d e u n d e r v a t t e n s l i v m e d t i l l e x e m p e l h a v s a n e m o n e r o c h
k o r a l l d j u r ?
– D e t r ä c k e r m e d a t t t a e n t u r u t i Ö r e s u n d , s ä g e r m a r i n b i o l o g P e t e r G ö r a n s s o n .
– H ä r f i n n s e n v a r i a t i o n s o m s l å r d e t m e s t a .
När man pratar om hur Öresund mår, så brukar det mest handla om just vattnet.
– Och det går inte ens att dricka!
säger Peter Göransson. Han intres- serar sig istället för de djur som finns i vattnet. Öreunds bofasta in- vånare som han kallar dem.
Och faktum är att Öresund har en mycket stor ”befolkning” – om man nu kan kalla musslor, borst- maskar, sjöstjärnor och andra små- djur så.
– Det finns ett oerhört rikt djurliv i Öresund, inte minst i de områden som ligger utanför Landskrona, säger Peter Göransson.
– Här finns arter som nästan inte finns någon annanstans. Och det är ett djurliv som är nästan helt okänt för gemene man.
Medan havslevande växter är beroende av ljus och inte klarar sig på för stora djup, så är det annor- lunda med djuren. I Öresund finns djup ner till o meter. Och även där kryllar det av liv.
Peter Göransson berättar entusiastiskt om koralldjur som sjöpennor och havsanemoner, om vackert mönstrade ormstjär- nor, om sjustråliga kammusslor och om det lilla kräftdjuret Hap- loops som utanför Ven bildar stora samhällen.
– De här Haploopsdjuren är inte stora, mellan fem och åtta millime- ter. Där de bildar samhällen kan det finnas upp till ooo individer per kvadratmeter. Då ser hela bot- ten ut som en stor ryamatta, säger han.
O l a g l i g t r å l n i n g
Den här sortens samhällen tar lång tid att bygga upp. Men det kan ta ack så kort tid att förstöra dem.
– Den olagliga trålningen som fö- rekommer i Sundet kan riva upp och förstöra både Haploopssam- hällen och de stora bankar av häst-
musslor som också finns här, säger Peter Göransson.
– Skulle det ske, så skadar det också andra djurarter som är direkt beroende av de miljöer som de här samhällena skapar.
Överhuvudtaget menar Peter Göransson att det storskaliga fisket borde bort från känsliga marina områden. Helst skulle han se att det bildades marina reservat – till exempel runt Ven – för att mar- kera att de här områdena är så vik- tiga att de behöver extra skydd.
Han tycker han ser en större medvetenhet idag, en större vilja att bevara havsmiljön. Men samti- digt så finns det också stora hot.
Inte minst människans vilja att ex- ploatera havet.
– Om man tar vindkraftverk, som i sig är något mycket positivt, så ska man inte tillåta sådana på grunda områden, säger Peter Göransson.
– Där kan de göra skada.
H a v e t s b a r n k a m m a r e Som marinbiolog tycker han inte heller om kommunernas planer på att skapa kustnära, attraktivt boende genom att fylla ut grunda havsområden.
– Det är just de områdena som är havets barnkammare, säger han.
– Fylls de ut, försvinner också till exempel fiskarnas lekplatser. Och då blir det mindre fisk i Öresund.
Det är ju också så att havet – och därmed djuren som lever där – fortfarande utsätts för stora pröv- ningar i form av miljögifter och övergödning.
M i l j ö g i f t e r
Vad gäller miljögifterna så finns det ett helt spektrum av otrevlig- heter.
– Vi har till exempel metaller av olika slag, även om de minskar som problem, säger Peter Göransson.
och är förbjudna, men finns redan i de biologiska sys- temen där de påverkar arvsmassan hos olika djur. Och nu kommer alltfler varningssignaler när det gäller bromerade flamskyddsmedel, som till exempel finns i alla datorer.
– Ett annat problem är organiska tennföreningar, som till exempel finns i bottenfärger till båtar, säger Peter Göransson.
– Färgerna är redan förbjudna att använda till småbåtar. Och ett totalförbud är på väg.
Att miljögifterna påverkar livet i havet finns många skrämmande exempel på.
– Utanför Köpenhamn har man till exempel upptäckt att snäckorna har påverkats, så att det numera bara finns ett kön, säger Peter Göransson.
Ö v e r g ö d n i n g
Ett annat stort problem är över- gödningen av havet. Åar och bäckar för jordbrukets överskott av göd- ningsmedel ut i havet – där det orsakar syrebrist och bottendöd.
– De sista tio åren har det skett en återgång till det bättre, säger Peter Göransson.
– Med undantag för de allra senaste åren.
Mycket beror på vädret. Det är inte bara vi på land som lider av regniga somrar, för när det regnar mycket spolas mer näringsämnen ut i havet.
– Det är viktigt att anlägga våtmar- ker som bromsar övergödningen, säger Peter Göransson.
– Det är också viktigt att fler lant- brukare börjar odla ekologiskt.
Då minskar utsläppen av både gödning och bekämpningsmedel till havet.
Och då kan Öresund även i framtiden fortsätta att vara ett eldorado för både bottendjuren och marinbiologerna.
Ö r e s u n d – l i k a s p ä n n a n d e
s o m S t o r a B a r r i ä r r e v e t
” R i k a r e f r i t i d m e d s o l ” S å k a l l a r
f r i t i d s f ö r v a l t n i n g e n s i t t p r o j e k t i d e t l o k a l a i n v e s t e r i n g s p r o g r a m m e t . O c h r i k a r e k o m m e r f ö r v a l t n i n g e n a t t b l i o m n å g r a å r d å d e n y a s o l f å n g a r n a ä r b e t a l d a o c h
e n e r g i n b l i r g r a t i s .
O m v å r e n o c h h ö s t e n g ä s t a s S k å n e a v m i l j o n e r f l y t t f å g l a r s o m b e h ö v e r b å d e v i l o p l a t s e r o c h f ö d a .
Fritidsförvaltningens anläggningar tillhör kommunens verkliga stor- förbrukare av varmvatten. I alla duschar och i bassängbaden går det åt otroliga mängder med uppvärmt vatten.
– Det var det som gjorde det intressant för oss att skaffa solfång- are, säger Tom Sörensson, miljö- ansvarig på fritidsförvaltningen.
H ä r s l ö v f ö r s t u t Först ut var utomhusbadet i Härslöv som var helt elberoende.
Det finns inget fjärrvärmenät eller något annat alternativ.
Eluppvärmningen finns kvar, men är nu kompletterad med solkraft. På servicehusets tak finns
kvadratmeter solfångare.
– Bassängvattnet cirkulerar och renas, berättar Tom Sörensson.
– Vattnet går igenom filter och passerar solfångarna där det för- värms. Så kloreras det och värms till sist upp med el för att få den rätta temperaturen.
Och solvärmen sparar energi.
Förra sommaren så minskade elförbrukningen med procent i Härslöv.
– Det var ändå en usel sommar, säger Tom Sörensson.
– Riktigt fina och soliga somrar räknar vi med att besparingarna blir ännu större.
Med hjälp av solfångarna har fritidsförvaltningen också råd att höja temperaturen i badvattnet.
Två grader varmare har det blivit till alla badgästers stora glädje.
– Vi tror att det här är en helt riktig satsning, säger Tom Sörensson.
– Elpriset är visserligen lågt just nu, men de flesta räknar med att det kommer att bli högre på sikt. Därför är det viktigt att se om sitt hus.
G r a t i s e n e r g i
Fritidsförvaltningens mål är att på tre år utrusta totalt tio anlägg- ningar med solfångare. Idag värms vatten med solkraft till exempel på Asmundtorps IP, på Exan och på Lägergården. Närmast på tur står anläggningar på campingen och i semesterbyn.
Det är däremot inte aktuellt med några solfångare på Citadellbadet.
– Där har vi fjärrvärme idag, så det blir inte lönsamt, säger Tom Sörensson.
– Det rör sig dessutom om så stora vattenmängder att solfångarna då skulle kräva mycket stora ytor.
Solfångarna har kostat oo ooo kronor. oo ooo av dem är bidrag från staten.
– Med dagens priser så tar det sju år, sedan är energin gratis, säger Tom Sörensson.
– De pengarna vi då sparar kan vi an- vända till annat inom verksamheten.
B a d e t s l u k a r e n e r g i Även på andra områden försöker förvaltningen agera miljömässigt.
– Redan innan har vi gjort åtgärder, till exempel i ishallen där vi satt in luftväxlare och värmeväxlare.
Vi besprutar inte längre våra planer och alla maskrosor plockas för hand. berättar Tom Sörensson.
– Vi har installerat snålspolande duschar. När vi byter armaturer så installerar vi rörelsestyrd belysning.
På det sättet så står det inte tänt i onödan till exempel i omklädnings- rum. Vi byter också successivt till lågenergilampor, men det tar tid innan man bytt överallt.
I samband med ny- och ombygg- nation försöker fritidsförvaltningen också välja miljövänligare material som trä, tegel och klinkers.
– Om vi har råd, säger Tom Sörensson.
– Man ska ha klart för sig att det ibland är väldigt dyrt att tänka på miljön. Ta avfallshanteringen till exempel. Det blir bara dyrare och dyrare, ju mer vi sorterar. Det tycker jag är fel. För att få folk att ändra sina vanor, så måste man märka att det lönar sig också eko- nomiskt.
Nästa stora projekt att titta på för fritidsförvaltningen är Karls- lundsbadet som är en riktig energi- slukare.
– Här går det åt stora mängder varmvatten, säger Tom Sörensson.
– I och med att vi har så många ba- dande, så måste vi ha en viss vatten- rotation av hygieniska skäl. Det gör att vi spolar ut jättestora mängder av o-gradigt vatten – rakt ut i av- loppet. Den värmen skulle man ju vilja ta vara på. Men värmepumpar och värmeväxlare är dyra investe- ringar.
M e n i n g s f u l l t a r b e t e I väntan på det, gläds Tom Sörens- son åt de nya solfångarna.
– Miljöintresset ökar om man kan ge- nomföra konkreta åtgärder, säger han.
– Man måste känna att det man gör är meningsfullt, att det gör någon skillnad. Och så är det ju här. På det sättet håller man frågan levande.
Tom Sörensson skulle vilja att kommunen satte av mer tid till idé- utbyten.
– Det måste finnas forum där man möts och diskuterar. Annars är ris- ken stor att man uppslukas av var- dagens problem och då dyker miljöfrågorna bara upp när något gått snett. Det tar tid att spåna, men om man avsätter tid då frigör man också en otrolig kreativitet.
S o l f å n g a r e g e r
g r a t i s e n e r g i
Alla vet att det är bättre för både miljön och ekonomin att cykla el- ler åka kollektivt till jobbet.
Trots det är vanans och bek- vämlighetens makt så stor att många sätter sig i bilen i alla fall.
För att försöka bryta dåliga bil- vanor, erbjöds de anställda på kulturförvaltningen under ett år
o kronor i månaden – om de tog cykeln, bussen eller tåget till jobbet.
– Tanken var att summan skulle motsvara gratis stadsbuss, säger Göran Nyström på kulturförvalt- ningen.
F l i p p e l l e r f l o p p ? Projektet fick stor uppmärksamhet i media långt utanför Landskrona.
Hur gick det då? Blev ”miljöpen- gen” en succé? Nja, det beror på vad man menar med det ordet.
Långt ifrån alla satte bilen, men det kan man inte heller vänta sig menar Göran Nyström.
– Utvärderingen visade att det var ungefär -o procent som på något sätt ändrade sina vanor, säger han.
– Det kan verka lite, men om man för över det här till ett större plan så är det ändå rätt mycket. Om tio procent av Sveriges arbetstagare slutade ta bilen till jobbet, skulle det ge en väldig effekt.
Slutsatsen Göran Nyström drar efter att ha utvärderat pendlings- projektet är att o kronor är en för liten morot.
– Det krävs minst det dubbla om pengarna är den enda stimulansen, säger han.
– o kronor känner de flesta att de både kan ha och mista. Då tar bekvämligheten över.
K o m b i n e r a m e d f r i s k v å r d
Göran Nyström menar att bäst effekt får man om man kombine- rar pengar med andra åtgärder, till exempel friskvård.
– Om man kör upplysning kring kost och motion och uppmuntrar folk att cykla till jobbet, då får man dubbel effektsäger han.
– Både miljön och hälsan blir bättre.
K a n s n ö d v i n n i n g g ö r a a t t f o l k v ä l j e r e t t m i l j ö v ä n l i g a r e s ä t t a t t t a s i g t i l l j o b b e t ?
D e t v a r f r å g a n s o m k u l t u r - f ö r v a l t n i n g e n v i l l e h a s v a r p å i s i t t p e n d l i n g s p r o j e k t .
M e d h j ä l p a v m o r o t i s t ä l l e t f ö r p i s k a v i l l e m a n a t t d e a n s t ä l l d a s k u l l e ä n d r a s i n a v a n o r .
Göran Nyström menar också att kommunen borde göra om sitt reglemente för resor i tjänsten.
– Jag tycker att man borde få folk att cykla i tjänsten i större utsträckning, säger han.
– Ett sätt är att likställa cykling med bilkörning, alltså betala ut milersättning även till den som cyklar.
F ö r b ä t t r a
k o l l e k t i v t r a f i k e n Allra viktigast är dock att se till att kollektivtrafiken förbättras. Inte minst då tågtrafiken, eftersom det är många som pendlar både in till och ut från Landskrona.
– Jag tror att de nya anslutning- arna gör att folk kommer att åka mer, säger Göran Nyström.
– Om det går ett tåg i timmen så tar folk bilen. Går det tre tåg i timmen är det tillräckligt be- kvämt för att bli ett alternativ.
– Och just resorna till och från jobbet är jätteviktiga att påverka.
Det är det man gör varje dag som får störst miljömässig effekt.
B e k v ä m l i g h e t
v i k t i g a r e ä n p e n g a r
H ö g s t a n d a r d ! E n c y k e l t u r l ä n g s h a v e t e n s t i l l a v å r m o r g o n .
När provodlingarna började så såg miljösituationen annorlunda ut i kommunen. De industrier som hanterar bly hade sämre rening av sina utsläpp och det fanns fortfa- rande bly i bensinen.
Och de blyhalter som uppmät- tes de första åren var också mycket höga. Det första året låg till exem- pel det högsta värdet för grönkål på , mg/kg. Det ska jämföras med livsmedelsverkets gränsvärde som är på o,o mg/kg.
R e j ä l s ä n k n i n g
Provodlingen sker på flera platser i kommunen – på koloniområdena St Olovs vång och Kopparhög- arna, i Häljarp, vid Citadellet och på Syngenta. Det har också fun- nits odlingar i Örja, på industri- området och i Saxtorp. Men att få fram kål och sallad som går att analysera är inte så lätt alla gånger.
– Kaniner och kålmaskar gillar också grönkål, säger miljöinspek- tör Ulla Hedberg-Henriksson.
– Kampen mot kålmaskarna är svår.
Oftast vinner de.
Den kål och sallad som skördas sköljs och analyseras. Resultaten visar varje år att blyhalten varierar på olika platser i kommunen.
Högsta värdena får man närmast industriområdet. Däremot visade det sig att biltrafiken inte gav upphov till några alarmerande ökningar under den tid då bensi- nen var blyad.
Istället så var företagen Boliden
Bergsöe och ScanDust de stora blykällorna. Det stod klart, om inte förr så när de installerade bättre rening. Då sjönk halterna i både sallad och kål rejält.
S e n s k ö r d – h ö g b l y h a l t
Numera kan man äta sallad som är odlad i Landskrona. Sedan
så ligger mätvärdena stadigt under o,o mg/kg. Däremot är det an- norlunda med grönkålen. Något enstaka år har provkålen klarat gränsvärdet. Annars så finns det varje år kål från någon odlingsplats som ligger över. Och därmed vill miljöförvaltningen behålla rekom- mendationen till allmänheten att inte odla och äta grönkål.
Varför är då halterna högre i grönkål än i sallad?
– Det beror på att den skördas senare, säger Ulla Hedberg- Henriksson.
– Grönkål som skördas samtidigt med salladen ligger på ungefär samma nivå som den. Men efter- som folk ofta plockar in grönkålen först i december för att koka grön- kålssoppa eller halländsk långkål, så skördas vår kål inte förrän då.
Det är för att det ska vara så likt verkligheten som möjligt. Och då blir alltså halterna högre.
Provanalyserna visar också att man inte kan komma ner under gränsvärdet genom att skölja grön- kålen. Det beror på att mycket av blyet kapslas in av ett vaxskikt på bladen. Det bly som är okapslat på
ytan sköjs bort, men mycket finns alltså inne i grönsaken.
Inte heller hjälper det att för- välla kålen. Miljöförvaltningen har gjort flera försök där man jämfört förvälld grönkål med kål som bara är sköljd – och det gick inte att märka någon större skillnad på blyhalten.
B l y i d a m m e t
Men om nu industrin skärpt ren- ingen – varför sjunker då inte bly- halten i kålen under gränsvärdet?
En teori är att det beror på den diffusa damningen från Boliden Bergsöe. När det blåser, så virvlar tungmetallen upp och lägger sig på grödorna.
Men på miljöförvaltningen så är man övertygad om att förr eller senare så kommer det att gå att äta egenodlad grönkål igen.
I n g e n g r ö n k å l s f e s t Dock inte så snabbt som en grupp grundskoleelever önskade .
Då satte de upp ett eget miljö- program för industrier i Lands- krona – en sorts önskelista som man ville se förverkligad på tio år.
Med på listan fanns bland annat krav på inga fler illaluktande indust- rier i Landskrona. Och så ville eleverna ha en stor fest på Rådhus- torget , för att fira att miljön blivit så ren att det åter igen skulle gå att odla grönkål i kommunen.
Med grönkål på menyn så klart.
Men den festen får landskrona- borna vänta ett tag till på.
F o r t f a r a n d e f ö r
m y c k e t b l y i
L a n d s k r o n a l u f t e n
M e d h j ä l p a v s a l l a d o c h
g r ö n k å l h a r m i l j ö f ö r v a l t n i n g e n u n d e r m å n g a å r m ä t t m ä n g d e n b l y i L a n d s k r o n a l u f t e n .
U n d e r å r e n s l o p p h a r
b l y h a l t e r n a s t a d i g t s j u n k i t . M e n e f t e r o å r s p r o v o d l i n g ä r d e t b a r a a t t k o n s t a t e r a . D e t g å r f o r t f a r a n d e i n t e a t t ä t a e g e n o d l a d g r ö n k å l i L a n d s k r o n a .
T r o l l s l ä n d o r t i l l h ö r i n s e k t s v ä r l d e n s s k ö n h e t e r o c h v i s a r p å e n r i k o c h f u n g e r a n d e n a t u r .
S k o l t r ä d g å r d , d a g v a t t e n d a m m o c h e l e v e r s o m å k e r p å s k o l r e s a f ö r v i n s t e n f r å n v a r m k o m p o s t e n . V i s s t m ä r k s d e t a t t m a n k o m m e r t i l l e n s k o l a m e d m i l j ö p r o f i l n ä r m a n b e s ö k e r S a n d å k e r s k o l a n i H ä l j a r p . E n s k o l a s o m n u v ä n d e r s i n a m i l j ö v ä n l i g a b l i c k a r u t m o t E u r o p a .
E n s t i g a v t e g e l s t e n ä r n o g e n s p e c i a l i t e t f ö r t e g e l - k u s t e n .
Sandåkerskolan ligger med naturen in på knutarna. Det har bidragit till skolans profilering. Det och att man haft turen att ha lärare och annan personal med specialintresse och stort engagemang.
– Har man valt att ha en miljöprofil, så ska det ju också märkas, säger Andreas Feuk som är miljölärare.
Och på Sandåker märks det.
Både i teorin och i praktiken.
Den elev som går ut årskurs nio här, kan inte ha undgått att snappa upp ett och annat på miljöområdet.
Det finns många skolor som komposterar och sopsorterar. Men på Sandåker har man gått några steg längre. Här löper miljökun- skapen som en röd tråd genom alla årskurser. Och här finns miljön med i det pedagogiska arbetet.
– Tyngdpunkten ligger upp till och med årskurs sex, säger Andreas Feuk.
– Det är lättare att nå ut till de riktigt unga. Och tonåringarna är inte heller lika roade av att jobba praktiskt med miljön som eleverna i de lägre klasserna.
E n k l a r e p r o j e k t
I förskoleklasserna och årskurs ett har eleverna enklare miljöprojekt.
I tvåan och trean får de ta hand om skolträdgården. Det finns
odlingsbäddar – två till varje klass.
Här odlas blommor och grönsaker och i trädgården växer också frukt- träd och bärbuskar. Just att man faktiskt kan äta det man odlar, brukar vara mycket populärt.
På skolgården finns en damm som tar hand om allt dagvatten.
Den är det fjärdeklassarnas ansvar att rensa och ordna växter till.
– När de sedan kommer upp i års- kurs fem, så tar eleverna där hand
om skolans varmkompost, berättar Andreas Feuk.
I en stor roterande behållare samlas allt komposterbart avfall för att bli till finaste mull. I slutet av mars kommer belöningen för allt slit. Då säljs den fina kompost- jorden.
– Förra året såldes o stycken o- literssäckar. Vinsten gick till klass- resor, berättar Andreas Feuk.
– Och så bjöd jag eleverna på tårta, för att de hade varit så duktiga.
M e r t e o r i
Från och med årskurs sju blir miljö- undervisningen mer teoretisk. Alla i sjuan läser bland annat miljökun- skap inom Skolans Val. Det ingår i skolans profilering.
Eleverna på högstadiet fortsätter att göra olika praktiska undersök- ningar, till exempel av vattnet i Öresund. De som går i årskurs åtta och nio har deltagit i Ungdo- mens miljöriksdag. Niorna har också haft kunskapsutbyte med elever på skolor i Estland, Tyskland och Polen.
– Sandåker finns med i ett samar- betsprojekt som heter Sea och som handlar om havet som förenar oss, berättar Andreas Feuk.
– Vi har gjort bland annat vatten- undersökningar här hos oss. Och sedan har vi skickat våra resultat via e-post till skolorna i de andra län- derna. Internet har öppnat otroligt stora möjligheter när det gäller den här sortens samarbete. Och det sporrar eleverna lite extra.
K r e t s l o p p o r n a
Redan i årskurs fem har också eleverna deltagit i Världsnaturfond- ens sjö/å-väktare. Resultaten från vattenundersökningarna i Saxån
skickades bland annat till en ut- bytesskola i Estland som barnen brevväxlar med på engelska.
Också i själva skolbyggnaden märks det att Sandåker är en skola med miljöprofil. I alla fall i den nybyggda delen. Här är innertaket gjort av återvunnen träfiber och golven lackade med vattenbaserad lack. Huset är byggt med mycket naturligt material som trä och tegel. Och givetvis städas det med produkter som är miljömärkta.
Sandåker har också olika miljöråd som träffas regelbundet.
Personalen har sitt (kallat Krets- lopporna) och så finns det två för eleverna – ett för de yngre och ett för de äldre.
– Vi tycker att det fungerar väldigt bra, säger Andreas Feuk.
– Och för eleverna är det viktigt att känna att de har ett forum där de kan påverka.
V ä c k a e n g a g e m a n g Målet för miljöarbetet på Sand- åker är att eleverna ska upptäcka naturen och det ekologiska sam- spelet där. Att de ska förstå de kretslopp som sker i naturen och hur människan på olika sätt på- verkar miljön.
För att få in miljötänkandet så naturligt som möjligt, så finns miljöundervisningen med på alla slags lektioner. Att den är med i de naturorienterade ämnena är inte så konstigt, men på Sandåker så finns miljöexemplen också med i matten, i svenskan och de andra ämnena.
– Det viktigaste är att väcka elev- ernas engagemang, säger Andreas Feuk.
– Om de under sin tid här lär sig förstå att deras egen insats är viktig – då har vi nått långt.
M i l j ö t ä n k a n d e g e n o m s y r a r
S a n d å k e r s k o l a n
Var tredje vecka ska komposten tömmas. Då har potatisskal, äppel- skruttar och annat komposterbart förvandlats till finaste jord. o-
stycken o-literssäckar blir det varje gång. Säckar som sedan säljs till Häljarpsborna.
P e n g a r t i l l k l a s s r e s a Det är femteklassarna som har huvudansvaret för komposten.
Tömningen går runt på de olika klasserna och just idag är det alltså
B:s tur att göra en insats. Tre och tre skickas eleverna ner till det lilla skjulet för att mäta upp jorden.
Miljöläraren Andreas Feuk finns på plats för att hjälpa till och bistå med råd och tips. Och Rickard Martinsson, Christoffer Nilsson och Marcus Alonso Mustin turas om att vara maskinister och fylla säckar.
o liter ska det vara i varje säck.
Alltså ska tiolitershinken fyllas tre gånger. Grabbarna mäter så noga de kan. Och de är överens med Andreas om att det är bättre att det blir liter, än att det blir .
Man ska ju inte lura sina kunder!
När säckarna är klara, visar Andreas hur man knyter om med en riktig ”säckaknut”. Och sedan bärs påsarna in i det intilliggande lagret i väntan på försäljning.
För vinsten ska B åka på klass- resa till Småland och Blekinge tillsammans med parallellklassen
C. Det gör att arbetet känns lite lättare.
S t ä d a r o l i g a s t Men överhuvudtaget verkar Rickard, Marcus och Christoffer tycka det är rätt roligt med miljökunskap. Även om de är
D e t l u k t a r i n t e p r e c i s l i l j e k o n v a l j i d e t l i l l a h u s e t d ä r v a r m k o m p o s t e n s t å r . M e n e l e v e r n a i k l a s s B k l a g a r i n t e n ä r d e t n u ä r d e r a s t u r a t t
t ö m m a b e h å l l a r e n . – L i t e l u k t a r d e t , m e n d e t ä r i n t e s å f a r l i g t , s ä g e r
R i c k a r d , C h r i s t o f f e r o c h M a r c u s n ä r d e s k y f f l a r i s ä c k a r n a .
tacksamma för att de gått ut fyran och inte behöver rensa dagvatten- dammen längre.
– Det är tråkigast, säger Christoffer.
– Fast man kan hitta roliga saker där. En gång hittade vi en av högta- larna som det ringer in i. Det var någon av sjuorna eller åttorna som slängt den i dammen.
Andra ”fynd” från rensandet är kulor och dyblöta Pokémonkort.
Då var det roligare att ha hand om skolträdgården. Men allra roligast – det är pojkarna överens om – är det ändå att städa skolgården.
– Då går man med kvastar och sopar ihop allt grus, säger Rickard.
– Det är bra för då skrapar man sig inte så mycket om man ramlar, säger Christoffer.
– Och så vill man ju gärna ha lite fint omkring sig.
Ä p p e l s k r u t t a r
= s k o l r e s a
V å r e n s s k i r a b o k s k o g ä r e n s ä l l s y n t h e t i L a n d s k r o n a .
T e g e l p å s t r a n d e n . H ä r o c h v a r s e r v i k v a r l e v o r f r å n d e n s t o r a t e g e l e p o k e n .
G u l d – m e n k n a p p a s t g r ö n a s k o g a r
E t t g u l d r e g n p å d r y g t o m i l j o n e r . S å b e s k r e v s r e g e r i n g s b e s l u t e t n ä r L a n d s k r o n a b e v i l j a d e s s t a t l i g a b i d r a g t i l l s i t t l o k a l a i n v e s t e r i n g s p r o g r a m , L I P . M e d h j ä l p a v d e h ä r p e n g a r n a s k u l l e e n l å n g r a d a m b i t i ö s a m i l j ö p r o j e k t g e n o m f ö r a s . N ä r p r o j e k t t i d e n n u n ä r m a r s i g s i t t s l u t , k a n m a n s e a t t r e s u l t a t e t a v d e s t o l t a p l a n e r n a ä r – b l a n d a t .
Under ett par år portionerade dåvarande miljöministern Anna Lindh ut sammanlagt flera mil- jarder till landets kommuner.
Med de här miljöpengarna ville regeringen få fart på de gröna investeringarna.
Staten åtog sig att bidra med upp till o procent (o procent om det gällde konkurrensutsatta verksamheter) under förutsättning att kommuner och företag också satsade. Tanken var att pengarna skulle gå till projekt och investe- ringar som inte hade blivit av annars.
Landskrona skickade i slutet av
in en ambitiös ansökan till miljödepartementet. En ansökan med drygt o projekt, många av dem kopplade till planernapå att göra Ven till en kretsloppsanpas- sad ö.
Efter förhandlingar och hand- läggning kom så beslutet i mars
. Landskrona beviljades statliga bidrag med högst ,
miljoner. Sammanlagt handlade det om investeringar på ,
miljoner kronor.
Nu har det alltså gått två år.
Vid årsskiftet ska projekten vara
avslutade och avklarade. Hur har det då gått?
– Olika bra beroende på vilka delprojekt man tittar på, säger Lars Lindström, som är kommu- nens LIP-samordnare.
– Flera projekt rullar på och är inne i slutfasen. Andra har det inte gått lika bra med.
P r o j e k t s o m i n t e b l e v a v Två projekt som fanns med i ansö- kan blev inte av överhuvudtaget.
Det ena var ScanDusts planer på att använda en del av den gas som upp- står i processerna till att framställa el. När regeringen fattade beslut om bidrag, hade de sjunkande
elpriserna gjort att idén redan var överspelad. Därmed försvann ett projekt som skulle kostat samman- lagt miljoner kronor. Av dem skulle staten stå för o, miljoner.
Det andra projektet som kvävdes i sin linda var tanken på att skapa en omlastningscentral för lastbils- gods.
– Tanken var att i samarbete med SJ Gods investera i ett kort järn- vägsspår in på speditionsföretaget NB Olssons område, berättar Lars Lindström.
– Dit skulle järnvägsgodset kom- ma. Och där skulle man bygga upp ett fungerande distributions- system för de stora fraktarna.
Genom att optimera omlastningen och satsa på bättre bränsle skulle transporterna och utsläppen minska. Antalet lastbilar i stan skulle också bli färre. På omlast- ningscentralen skulle fraktarna kunna lasta sina bilar så att gods som skulle till samma del av kom- munen packades ihop.
Samlastningscentralen skulle, för- utom de statliga bidragen, bekostas av åkerierna tillsammans – och det var där projektet föll. NB Olsson tyckte att idén var intressant.
Andra fraktare var svala eller di- rekt kallsinniga.
– De angav olika skäl till varför de inte ville vara med, säger Lars Lindström.
– Till exempel att de inte ville blotta vilka kunder de har inför konkur- renterna. Flera bolag sa också att de inte hade behov av en sådan här central, eftersom de redan idag lastar fullt i sina bilar.
– Jag tyckte att det här var ett bra projekt, men finns det inget intresse är det inte mycket man kan göra åt saken.
V a t t e n - o c h
l a n d s k a p s v å r d l ä n g s S a x å n - B r a å n
Kommunen ville satsa miljoner på vatten- och landskapsvård längs Saxån-Braån. Regeringen beviljade bidrag på , miljoner.
Pengarna ska användas till att an- lägga dammar och våtmarker för att minska övergödning och öka den biologiska mångfalden.
– Det här är ett projekt som tagit längre tid är vi trodde, säger Lars Lindström.
– Det handlar mycket om att miljöbyråkratin är överbelastad.
Det tar mycket längre tid än be- räknat att få tillstånd, till exempel från länsstyrelsen. Projektet kom- mer att genomföras, men inte full- följas fullt ut.
E k o l o g i s k h a n t e r i n g a v d a g v a t t n e t
i A s m u n d t o r p
miljoner skulle satsas på ekologisk hantering av dagvattnet i Asmund- torp. Staten beviljade oo ooo i bi- drag.
Istället för att låta förorenat dagvatten rinna rakt ut i ån, ska det ledas via dammar, där det bland annat ska renas genom bio- logisk nerbrytning.
– Det här projektet är försenat, säger Lars Lindström.
– Det beror mycket på att kar- torna som finns är gamla och de stämmer inte längre med verklig- heten. Det har också tagit tid att diskutera med alla markägare.
Själva projektet som sådant är det dock inga problem med.
S t a t i o n s p e n d e l n Stationspendeln stod för en stor del av Landskronas ansökan rent ekonomiskt. , miljoner skulle trådbussförbindelsen mellan den nya stationen och centrum kosta.
Staten lovade stå för , miljoner.
– Det här är en verkligt sorgebarn, säger Lars Lindström och suckar.
Faktum är att Landskrona kom- mun inte riktigt kunnat bestämma sig för hur man ska lösa transpor- terna av passagerare till och från den nya stationen.
Från början var alltså tanken att man skulle ha trådbussar. Men gan- ska snart började kritiken komma.
Den handlade bland annat om att systemet inte är flexibelt och att det skulle bli fult med trådarna längs gatorna. Lars Lindström hål- ler inte med.
– För det första så är flexibilitet inget som behövs just här, säger han.
– Man ska köra folk från en punkt till en annan. Vare sig stationen eller centrum lär flytta på sig.
Tvärtom är det en fördel att man får de synliga trådarna. Det gör att det blir tydligt för resenä- rerna var bussen går. Vilket kan göra att fler åker.
– Och vad gäller estetiken, så kan man göra mycket för att det ska bli snyggt. Kritiken kom innan man ens visste hur det kommer att se ut.
Kritikerna ville istället satsa
på batteribussar. Något som Lars Lindström inte alls tror på.
– Det finns ingen teknik idag som fungerar, säger han.
– Ska det gå bussar hela tiden, så blir det stora problem med batteri- laddningen.
Efter flera turer fram och till- baka så har kommunstyrelsen nu begärt en ny utredning som ska titta på flexibiliteten, estetiken, om det är möjligt att satsa på bränsleceller och – inte minst – precisera kostnaden bättre.
Skånetrafiken och Vägverket har lovat att bidra med ytterligare
, miljoner om det blir en tråd- buss till slut. Beslut ska komma under året. I väntan på det är det vanliga dieselbussar som fraktar tågpassagerarna till och från sta- tionen.
– Men än är sista ordet inte sagt, säger Lars Lindström som fortfa- rande hoppas på att det ska bli trådbussar till slut.
N y a c y k e l b a n o r o c h p l a n s k i l d a k o r s n i n g a r
Ett stort projekt handlar om att bygga nya cykelbanor och plan- skilda korsningar som gör det säk- rare att cykla i kommunen. mil- joner ska det kosta totalt. Staten bidrar med hälften.
– Det här är ett projekt som kom- mer att genomföras precis som vi tänkt, säger Lars Lindström.
– Allt kommer att vara klart i slu- tet av året.
