Innehåll
Förord. . . 1
Kommunalrådet har ordet . . . 1
Naturvård. . . 2
Naturvård i Landskrona kommun . . . 2
Inledning . . . 2
Vad har gjorts de senaste åren? . . . 3
Vad gör vi på Kommunen? . . . 7
Öresunds naturvärden. . . 14
Kommunekologen reder ut begreppen . . . 16
Vad gör Länsstyrelsen? . . . 19
KLIMP . . . 24
Klimatinvesteringsprogrammet . . . 24
Växthuseffekten . . . 24
Miljötillståndet . . . 26
Luftkvalitetsmätningar i Landskrona . . . 26
Landskronaluften jämfört med andra städer . . . 31
Vattenkvalitetsmätningar . . . 33
Vattendrag . . . 33
Kustvattenkontroll . . . 35
Enskilda brunnar & vattentäkter . . . 36
Gröna nyckeltal . . . 37
Ett betygssystem för miljötillståndet . . . 37
Hälsa och ohälsa . . . 42
Om du vill veta mer . . . 44
Lästips för den vetgirige . . . 44 Miljöredovisningen har producerats av miljöförvaltningen på
kommunstyrelsens uppdrag.
Högni Hansson har varit ansvarig för projektet där Olle Nordell har varit projektledare.
Håkan Almström har gjort huvuddelen av intervjuerna och skrivit texterna om vad som görs av kommunen och Länsstyrelsen, Öre- sunds naturvärden och KLIMP. Olle Nordell har skrivit det inledan- de kapitlet, texten om de ideella krafterna och om olika typer av områdesskydd. Håkan Ärnflykt ansvarar för avsnittet om miljö- tillståndet och gröna nyckeltal, Rose-Marie Stigsdotter och Emilie Jönsson har skrivit huvuddelen av texterna om gröna nyckeltal där även Rainer Weich och Olle Nordell har bidragit. Rainer Weich har formgivit dokumentet och gjort diagram och andra illustra- tioner. Mona Olsson har korrekturläst. Sara Wabréus har medver- kat i avsnittet om KLIMP.
Ytterligare information om gröna nyckeltal och miljötillståndet finns på miljöförvaltningens hemsida, www.landskrona.se under
”Miljö”.
Copyright: Innehållet i denna skrift får gärna citeras, refereras el- ler kopieras om källan anges.
Upplaga: 1000 ex Formgivning: Rainer Weich
Fotografer: Mats Svensson (2n, 3, 9n, 10, 14, 15, 16ö, 19 ö, 20, 22, 36n, omslaget). Anna Hadder (12 ö). Övriga foton: Olle Nordell, Rainer Weich och Håkan Almström.
Förord
Kommunalrådet har ordet
Å
rets miljöredovisning har na- turen som tema. Den visar att Landskrona har många fina naturområden, inte bara närheten till havet. Redovisningen av miljösi- tuationen visar att mycket har blivit bättre genom stora insatser från både kommunens och företagens sida, men att vi måste fortsätta det arbetet.Klimatfrågan som dominerar debat- ten för stunden är naturligtvis en frå- ga som vi måste ta på största allvar och där vi redan nu har stora åtgär- der på gång. Det arbetet måste fort- sätta. Det finns många vägar att gå i arbetet för att minska klimateffek- ten. Ett av kommunledningens mål är att få fler familjer att flytta till
Landskrona och bosätta sig i de cen- trala delarna av vår stad. På det sättet får vi ökad köpkraft i Landskrona centrum och skapar bättre förutsätt- ningar för centrumhandeln.
De som bosätter sig i Landskrona väljer vår kommun av flera olika skäl, bl a bra skola, bra miljö och natur.
En satsning på bostäder i centrala Landskrona genom förtätning av boendet minskar bilåkandet och där- med klimatpåverkan. Det är ett, kan- ske litet, exempel på hur vi ska försö- ka att klimatanpassa det arbete som vi ändå gör, men kanske på ett annat sätt än vi traditionellt gjort.
Torkild Strandberg
Kommunstyrelsens ordförande
Torkild Strandberg, kommunstyrelsens ordförande.
Naturvård
Naturvård i Landskrona kommun
Inledning
J
ämfört med de flesta and- ra kommuner är inte Landskronaborna direkt bortskämda med natur- marker inpå knutarna. Kom- munen består mest av jordbruksmark, tätorter, vä- gar och så förståss havet. Den allemansrättsligt tillgängliga marken är bara några få pro- cent av landytan. Vid en när- mare granskning så finns fantastiska områden att vara stolta över och njuta av.Landskrona kommuns miljö- redovisning för år 2006 har naturvård som tema.
Förutom de årligen återkom- mande kapitlen om miljötills- tåndet och gröna nyckeltal re-
och personer som på olika sätt arbetar med naturvård i kom- munen. Av tradition tänker man på Länsstyrelsen när det gäller naturvård. Länsstyrelsen inrättar naturreservat, sköter reservaten, inventerar natur- värden, gör rapporter om till- ståndet i miljön, ger tillstånd, dispenser eller förbjuder verk- samheter m m. På senare år har Länsstyrelsen också börjat göra åtgärdsplaner för växter och djur som är hotade.
Landskrona berörs av åtgärds- planerna för bl a grönfläckig padda, lökgroda, tjockskalig målarmussla, vitt stråfly och några andra insekter som lever i backafallen på Ven och vid Ålabodarna. Inträdet i EG har också påverkat inriktningen på
Kommunernas insatser på naturvårds- området har på senare år uppmuntrats och stimulerats från statligt håll genom att dela ut investeringspengar. Lands- krona har fått ta del av det Lokala In- vesteringsprogrammet för ett ekolo- giskt hållbart samhälle (LIP). Inom det programmet anlades flera dammar och våtmarker och olika naturvårdsåt- gärder genomfördes längs Saxån- Braån.
I Vens backafall genomfördes också naturvårdsåtgärder (se miljöredovis- ningen år 2003). Under senare år har Saxån-Braåns vattenvårdskommitté (samarbetsorgan för de kommunala miljömyndigheterna i avrinningsområ- det) beviljats medel för att utreda na- tur- och rekreationsvärden längs Saxån och Braån i Eslöv, Kävlinge, Landskrona och Svalövs kommuner.
Under år 2006 beviljades medel för att genomföra natur- och rekreationsåt- gärder längs vattendragen under en fyraårsperiod. Teknik- och Stads- byggnadsförvaltningen genomför oli- ka projekt för att skapa mer natur i an- slutning till tätorterna.
Till de mer organiserade insatserna från myndighetshåll tillkommer ideella föreningars, enskilda personers och markägares arbete.
Vad har gjorts de senaste åren?
Nya naturreservat
Landskrona kommun har inrättat två kommunala naturreservat. Det ena, Kvärlövs Naturområde, tillkom i sam- band med anläggandet av Västkustba- nan.Banverket ålades av regeringen att kompensera för intrånget som järnvä- gen gjorde i Saxåns strandskydd och riksintresse för naturvården. Det re- sulterade i att ett område mellan Väst- kustbanan och Saxån från Kvärlöv till Saxtorp avsattes som ett kommunalt naturreservat.
Området brukas i huvudsak som åker- mark. Det är dock inte tillåtet att an- vända handelsgödsel och kemiska be- kämpningsmedel. Närmast ån har det skapats mer naturmark och i söder har
två dammar anlagts. En enkel prome- nadstig ska anläggas.
Det andra betydligt mer välkända om- rådet är Exercisfältet mitt i staden. Där har diskussionerna om naturreservat pågått i årtionden. Nu är det skyddat.
Området ska skötas som tidigare med slåtter och bete.
Länsstyrelsen har under många år ar- betat med att skydda Lundåkrabuk- tens strandängar och grundområden som naturreservat. Nu finns ett färdigt förslag som varit ute på remiss.
Exercisfältet mitt i Landskrona är ett kommunalt naturreservat.
Lokala investeringspro- grammet för ett hållbart
samhälle (LIP)
Inom LIP-projektet drevs två projekt med naturvårdsanknytning, det ena rörde anläggande av våtmarker och naturvårdsåtgärder längs Saxån och Braån.
Restaurering av strandängar
Längs Saxån vid Häljarp finns områ- den med vidsträckta vassar. De har ti- digare varit odlade eller betats av krea- tur. Här finns stora möjligheter att skapa nya naturområden för både folk och fä. År 2005 påbörjades ett restau- reringsprojekt på ett 10 ha stort igen- vuxet vassområde. Målet var att få till- baka strandängar med ett rikt fågelliv.
Området ska skötas genom bete med highland cattle. Först var all vass tvungen att tas bort för att sedan stängsla in området och inleda betet.
Området är sankt och översvämmas då och då av Saxån. Fuktiga strandäng- ar borgar för ett rikt fågelliv. Vassen togs bort med hjälp av speciella maski- ner som kan ta sig fram över sanka områden. Nu är betesdjuren på plats
och fåglar som vipa, rödbena och en- kelbeckasin har börjat återvända.
Projektet har genomförts med hjälp av det så kallade projektstödet för restaurering av betes- och slåttermarker från Länsstyrelsen.
Naturvårdsprogram
Miljönämnden har tagit fram ett för- slag till naturvårdsprogram för kom- munen. Programmet är antaget avkommunfullmäktige och miljönämn- den har fått i uppdrag att göra en handlingsplan för naturvårdsprogram- met.
Tätortsnära skogar
I början av 1990-talet, då stora delar av Sveriges jordbruksmark togs ur pro- duktion, planterades en del marginella jordbruksmarker i kommunen med skog. Skogsplanterandet har fortsatt och under en tioårsperiod drev Tek- niska Verken projektet “Barnens skog”. I maj bjöds alla skolbarn upp till 5:an - 6:an och fritids in till en dag med trädplantering och andra aktiviteter som har med naturen att göra. Plante- ringarna har tagit sig bra och en hel del nya skogsområden har tillkommit.Skogsstyrelsen driver ett projekt för att öka intresset att anlägga och sköta tätortsnära skogar i västra Skåne.
Landskrona är en av de utvalda kom- munerna. Skogsstyrelsen har genom- fört några exkursioner i både tätortsnära lägen och i Saxtorpssko- gen. Ett spännande projekt har påbör- jats i skogsremsan mellan Norrestad och Kopparhögarnas koloniområde.
Den planterades för knappt 20 år se- dan och är nu ganska tät och svårge- nomtränglig. Genom att gallra bort Först har vassen tagits bort med speciella slåttermaskiner. Därefter har ett gediget staket satts upp och kreaturen kan börja sin landskapsvårdande gärning.
Fornminnen
Västra Skånes mäktigaste fornminnen är gravhögarna från bronsåldern. Ät- tehögarna är inte bara spännande fornminnen utan de har ett rikt växt- och insektsliv, om de sköts på rätt sätt vill säga. Under 1990-talet upphörde skötseln på många högar och de växte igen med träd och buskar. Detta inne- bar att den vackra floran och fjärilarna till stor del försvann. Nu har skötseln återupptagits genom att de finaste hö- garna årligen slåttras.
Grodor
I slutet av februari börjar den inre (hårda) kärnan av de skånska herpeto- logernas grodsektion få vårkänslor.
E-postmeddelanden dyker upp i dato- rerna om hur vårens grodprojekt ska organiseras. Känslorna svallar och ett och annat gräl utbryter om hur man bäst ska gå till väga för att inventera och hjälpa de grodarter som är riktigt illa ute. Fikonspråket ter sig obegri- pligt för den utomstående. ÅGP bety- der Åtgärdsplan och upprättas av alle- handa experter och fastställs av Naturvårdsverket. Det är en plan för hur man ska bära sig åt för att rädda en utrotningshotat art. Amplexus är ock- så ett centralt begrepp bland grodfol- ket. Det är när grodhanen famnar grodhonan i avsikt att föröka sig. Det- ta sker i någon liten damm, där det helst inte ska finnas några fiskar.
I Landskrona har vi två mycket säll- synta och utrotningshotade grodarter.
Lökgrodan är i huvudsak landlevande och är beroende av sandiga marker.
Den lever det mesta av sitt liv på land och gräver ner sig i marken under da- gen. Det är därför den trivs bäst på sandiga och därmed lättgrävda marker.
Den nordligaste förekomsten i landet finns kring Häljarp och Tofta. Här har vi försökt förbättra befintliga dammar och grävt några nya. Kring favorit- dammen har det satts upp ett ”grod- staket” som ska hindra dem från att gå upp på vägen och bli överkörda. Sedan har det i enlighet med ÅGP odlats upp ( i akvarier) yngel som satts ut på andra lämpliga platser. Lökgrodan är illa ute i Landskrona kommun.
Den grönfläckiga paddan är nog mest illa ute i Sverige. Stora ansträngningar har gjorts att rädda den kvar där den fortfarande finns och framförallt har räddningsinsatserna gjorts genom att odla upp färdiga små paddor eller sto- ra yngel för att sätta ut på lämpliga platser.
Nya dammar lämpliga för den grön- fläckiga paddans fortplantning har an- lagts på Ven och på och i närheten av golfbanan norr om Borstahusen.
1000-tals paddor och yngel har satts ut, men än så länge är resultatet klent.
Dock kunde det vackra drillandet från grönfläckig padda höras norr om golf- banan under år 2006. En och annan halvstor grönfläckig padda har också kunnat ses i strandkanten. Mycket ar- bete återstår innan den grönfläckiga paddans existens i Skåne och Lands- krona kan anses tryggad. Ven har tidi- gare varit ett av paddans främsta fästen. Den försvann när kräftor plan- terades in i deras favoritdammar.
Minskningen av djurhållningen på ön har säkert också spelat en stor roll i att den försvunnit från Ven.
Slåtter på bronsåldersgrav.
Paddorna har vårkänslor. Den grönfläckiga paddan är en av Sveriges mest hotade arter.
NIP-projekten
NIP eller LONA som det kallas utanför Skåne är ett statligt bidrag för att genomföra naturvårdsprojekt på kommunal nivå.
Skåneleden
För den friluftsintresserade finns det 100 mil att vandra på Skåneleden. Den går mest fram i obygden men på senare år har intresset ökat att dra den mellan tätorterna. Västra Skå- ne är ännu en vit fläck på Skåneledskartan. Under år 2006 inleddes diskussioner om möjligheterna att dra Skåneleden från Ängelholm till Malmö via Helsingborg, Landskrona, Kävlinge, Lomma och Burlöv. Inte helt lätt men i teorin ser det ut att vara möjligt. I Landskrona kan den ansluta till Helsingborg vid Fortuna i norr och till Kävlinge i söder i Saxtorpsskogen. Från Fortuna är det lämpligt att dra den längs kusten in i staden. Därefter lite krokiga vägar ut ur staden mot Häljarp och genom Saxtorpsskogen till Käv- linge och Järavallen. Skåneledskonceptet är mest avsett för vandringar genom obygden med vindskydd och enkla tältplatser för övernattning.
Sällsynta växter
Jättefräken och Klintsnyltrot är bland landets sällsyntaste växter och har sitt starkaste fäste i Landskrona. Jättefräken finns på Ven uppe i backafallen en bit söder om Bäckviken.
Några enstaka exemplar finns vid Ålabodarna och Viken.
De har ökat i antal sedan år 1985 men börjar bli hårt träng- da av buskar och nässlor. Röjningsinsatser ska göras.
Klintsnyltroten har bland sina starkaste fästen i Landskro- na, på Ven och kusten kring Ålabodarna. Antalet varierar kraftigt mellan åren.
På Ven är den lite illa ute, den tål varken igenväxning eller bete. Som namnet antyder är den en parasit som lever ge- nom att snylta på väddklinten. Både väddklinten och snyl- troten äts gärna av betesdjuren. Försök ska göras att anpas- sa betesgången så att båda arterna hinner växa upp och fröa av sig innan betesdjuren släpps på.
Klintsnyltroten har sina starkaste fästen i Landskrona, på Ven och kusten kring Ålabodarna.
Vad gör vi på Kommunen?
- Några regionala och nationellt värdeful- la platser och arter.
Natur i Landskrona
Ett av Sveriges 51 våtmarksområden med skydd genom den så kallade Ram- sarkonventionen finns i Landskrona.Det är Lundåkrabukten. Och den är inte bara fin. Den är stor också, 2100 ha våtmark och hav.
Men alla landskronabor vet att det finns flera andra vackra och skydd- svärda områden. Hilleshögs dalar och Vens backafall är naturreservat och skyddas därmed av Länsstyrelsen.
Dessutom är Exercisfältet inne i Landskrona kommunalt naturreser- vat, liksom doldisen Kvärlövs natu- rområde längs Västkustbanan.
Kvärlövs naturområde breder ut sig intill Saxån, och längs denna å finner vi flera andra mer eller mindre kända områden som är av riksintresse:
Krångeltofta norr om Dösjebro samt Braån mellan Häljarp och Asmund- torp. Hela Saxån och Braån är klassade som riksintresse för naturvården.
Råå-dalen har samma kvalitetsklass- ning, men borde enligt kommuneko- log Olle Nordell få ett kraftigare skydd. Han anser också att det 10 ha stora sammanhängande våtmarksom- rådet i Häljarp borde bli kommunalt naturreservat. Det skapades i mitten av 1990-talet för att minska utflödet av kväve och fosfor i Öresund. Genom tillkomsten av våtmarken berikades också växt- och djurlivet med flera häckande sjöfåglar. Det är en viktig rastlokal för flyttfåglar. Och därmed får även rovfåglarna sin chans. Kärr- höken jagar tätt över vassruggarna, en ovanlig fågel som här funnit givande jaktmarker.
Det finns vandringsstråk längs ån för den hugade, som dessutom kan kom- ma hit med tåg eller cykel.
- Vi lämnade ett par meters utrymme för vandrarna när vi gjorde den stora inhägna- den förra sommaren, berättar enhetschef Åke Olsson.
Tillsammans med Gert Persson som är bas för ett lag beredskapsarbetare står han och blickar ut över den stora hage där nu en liten flock kor av high- land cattle-ras har lyckats beta ner grä- set och den gröna vassen till godtagbar höjd.
Båda är nöjda med resultatet, även om det var ett ganska styvt jobb att slå ner 800 pålar, och spänna stängsel och tråd mellan dem.
- Sådana här utejobb är väldigt bra som beredskapsjobb, säger Gert. Det är lite fritt, men ändå med ordning och reda. Den som hittar ett annat jobb har rätt att sluta ome- delbart.
Men de flesta av de cirka 30 som har beredskapsjobb har inte så lätt att hitta något annat. Nu får de i alla fall göra någonting meningsfullt, och göra nyt- ta till glädje för andra.
Förutom de större projekten inom na- turvårdsarbetet sköter de den dagliga tillsynen av områden i staden. De stä- dar, lukar ogräs och håller snyggt på
varvsområdet, i Karlslund och på and- ra ställen.
Denna fredag eftermiddag ska de köra undan riset från en gallring som de gjorde i samråd med Skogsstyrelsen vid Kopparhögarna.
Vandringsleder håller också på att an- läggas i Kvärlövs naturvårdsområde och på norra sidan om järnvägen, omkring en kilometer öster om Sax- torp. Här ska det så småningom bli möjligt att komma under banvallen ge- nom den tunnel som gjorts för bäcken.
Ett annat område som Olle Nordell planerar och hoppas på är längs Braån söder om Asmundtorp, där förutsätt- ningarna för “närnatur” är goda.
Nyligen genomfört är ett annat projekt, Råga Hörstaddammen. Det var ett bräske innan, men är nu ett uppskattat andningshål på kommunal mark mitt i odlingslandskapets kultur- stepp.
- Ja, sådan natur förstörs inte av att bli tillgänglig för flera. Det finns ingen större konflikt mellan olika människors eller gruppers natursyn.
Däremot finns det konflikter på andra områden. En sådan är avvägningen mellan fågelskydd och tillgänglighet.
En annan är allemansrättens avväg- ning mot privata markintressen.
På kommunen försöker vi ge kommuninvånarna möjligheter att ligga på latsidan.
Finns det fin natur i Landskrona kommun? Ja! Vild natur finns det inte mycket av, och ingen orörd natur alls. Vad som finns är ganska många små och spridda områden, en del med stora värden. Eller som kommunekolog Olle Nordell ut- trycker saken:
Naturvårdarna arbetar på att skapa fler sådana områden och att öka tillgäng- ligheten på dem som finns. Men det finns naturvårdare och naturvårdare.
De som inventerar och bedömer samt förbereder beslut om områdenas sta- tus. De följer också upp besluten, och ser på olika sätt till att områdena sköts på rätt sätt.
Parkunderhållet
Sedan finns det de som gör det prak- tiska arbetet. Parkunderhållet i Lands- krona sköts av ca 15 fast anställda parkarbetare, som för närvarande har en förstärkning av 5 plusjobbare.Dessutom finns ett par arbetslag be- redskapsarbetare, som alltså är mer tillfälliga medarbetare.
Under våren år 2007 har plusjobbarna arbetat med ett stycke återskapad “na- tur” på Västra fäladen. De har röjt upp och föryngringsbeskurit runt kullarna och dammarna, och fått en hel del uppskattning av allmänheten för det:
- Ja, folk säger ibland att de tycker det blir fint, säger basen Rolf Andersson, som tillsammans med Gunnar Söderström, Fre- drik Andersson och Annika Svensson har varit igång som plusjobbare i ett år.
Vilket område är det finaste enligt plu- sjobbarna?
De har var sin favorit. Rolf säger Slott- sparken, Fredrik S:t Olofs sjö, Gunnar
Wrangelska parken och Annika Slottet.
Ingen nämner Exercisfältet. Ett natur- reservat inne i staden är en ovanlig sak, och fältet har unika kvaliteter. Mag- nus Landtblom är kommunens par- kingenjör och det är han som har ansvaret bl a för skötseln av Exercis- fältet.
- Den stora sammanhängande ytan med karaktär av torräng är speciell, och kräver särskild skötsel. Medan gräset i fältets yt- terkanter kan klippas på traditionellt vis, kräver torrängen att man väntar med att slå gräset tills blommorna gått i frö.
Det avklippta gräset ska också tas bort för att inte göda det växande. Då skul- le ängen nämligen förlora sin magra karaktär. Nya växter skulle tränga ut de gamla typiska ängsblommorna som är beroende av mager jord.
Magnus Landtblom är kommunens parkingenjör.
Skadeangrepp på träden har blivit vanligare.
Strax intill Exan ligger Granet, vars ka- raktär Magnus Landtblom uppskattar för dess lagom balans mellan tuktad stadsplantering och rufsig “skog”.
Skog är nämligen Landskrona inte bortskämd med. För att förbättra detta planterades områden med Barnens skog. En del av träden har nu hunnit växa upp så att de i alla fall är några meter höga. Norr om Kopparhögar- nas koloniområde finns t ex ett stycke mark som verkar vara okänt för de flesta. Längs Säbydiket, som nu leds i meanderkrökar för att bli mer levande, växlar öppen mark med ung skog. I väster gränsar Säbyholms gamla park med ståtliga träd.
- Ja, men det är ett sorgligt faktum att al- men är borta på grund av almsjukan. Och det kommer nya sjukdomar även på andra träslag: ask, lind, ek …
Vattnet i Säbydiket är däremot bättre än de flesta anar. Det rinner ut i Öre- sund vid Lill-Olas, och där har Magnus Landtblom stått och sett lekande öringar vandra upp i den grunda bäck- en på natten. Det skvallrar om att vatt- net är rent.
En stor skog i kommunen är dock Sax- torpsskogen, planterad en gång i tiden för att hejda sandflykten. Hit kommer många landskronabor för att njuta och motionera. Ganska många har också stugor eller hus här. Olle Nordell efterlyser ett samlat grepp från kom- munen kring var det ska vara tillåtet att bygga, och var skogen ska lämnas orörd för det rörliga friluftslivet och för flora och fauna.
Konkret planering
Curt Jansson, landskapsarkitekt på Teknik- och Stadsbyggnadsförvalt- ningen har under flera decennier job- bat för att få in gröna lungor i staden.
Mycket av arbetet har inspirerats av Sven-Ingvar Anderssons utredning
“Den gröna staden” och LA-90 där ut- vecklingen av Landskrona inför 1990-talet skisserades. Grundtanken har varit ett grönt bälte i och kring sta- den. Det ska vara möjligt att gå från centrum via parker och grönområden till stadens norra rand och vidare i en
båge söderut längs tätortens östra kant förbi järnvägsstationen ner mot Örja ungefär.
För att vision ska kunna lämna skiss- blocket och upplevas i verkligheten krävs att man bevarar och skyddar det som redan finns men även skapar nya gröna områden.
Det mest spännande som skett för att göra visionen verklig är “Miljösatsning norr” eller Säbybäckens naturområde.
Norr om Kopparhögarnas koloniom- råde har ett rakt dike krökts till, en damm har grävts, träd och buskar har planterats och blomsterängar har an- lagts. Mer planteringar är på gång i höst. Än så länge ser det väl inte ut som på ritbordets skiss, men många har hört av sig och tycker det blivit fint. Det har varit många vedermödor på vägen men när man skönjer ett bra resultat så känns det som om det är mödan värt, menar Curt Jansson.
Mycket av Curt Janssons arbete har handlat om gatuprojektering.
- Där har jag nog fått in mer grönt än om man bara tagit hänsyn till det
trafiktekniska. Österleden kommer ju att bli bättre infart till Landskrona nu när man ersatt norra körbanan med grönytor och trädplanteringar.
Lekplatsen vid Granet.
Flygbild över “Miljö- satsning norr” eller
"Säbybäckens natu- rområde" som områ- det också kallas.
Dikets kanter har flackats ut och bäcken har återfått en sling- rande väg. En stor damm har anlagts och träd och buskar har planterats.
Curt Jansson menar att om bebyggelsen ska fortsätta norröver så bör man göra ungefär som när man plan- terade “Barnens skog” på Västra fäladen. Plantera nu och bygg så småningom.
Det blir bättre än att som oftast nuförtiden - först bygga och sedan plantera.
Det tar ju trots allt ett tag innan nyplanterade träd duger till en skog för barnen att leka i.
- Det känns som en spän- nande och angelägen arbetsupp- gift att planera för framtidens grönområden. Vi ska inte glömma Örja, där finns också en hel del gröna områden att utveckla.
En intressant fråga är hur en kommun tar hänsyn till naturaspekterna i sitt plan- arbete. Enligt plan- och bygglagen ska alla kommu- ner först och främst ha en översiktsplan som bör visa kommunens vision för den framtida utvecklingen.
Den är alltså ett samlat be- slutsunderlag, som belyser allmänna intressen och kommunens miljösitua- tion. Den är också ett handlingsprogram, som vi- sar hur kommunen ser på användningen av mark- och vattenresurserna, och på bebyggelseutvecklingen i kommunens olika delar.
Planen ska ange hur kom- munen tänker tillgodose riksintressen och miljökva- litetsnormer.
Översiktsplanering m m
Ted Gustavsson är pla- narkitekt på Landskrona kommuns Plan- och Byg- glovsavdelning.
- Vi får våra uppdrag från byggnadsnämnden. Just nu hål- ler vi på med att revidera vår översiktsplan.
Revisionen började i janua- ri år 2007, och ska vara klar år 2009.
I detta översiktsplanearbe- te kommer Länsstyrelsens idé om naturreservat i Lun- dåkrabukten in.
- Landskrona kommun har så klart fått ärendet på remiss.
Byggnadsnämnden har behand- lat det, och är kritisk mot be- trädnadsförbudet.
Fördjupningar av över- siktsplanen kan göras lik- som tillägg för speciella sakfrågor. Översiktsplanen är vägledande, både när kommunen upprättar de- taljplaner och områdesbes-
tämmelser och när den prövar bygglov enligt plan- och bygglagen. Samma sak gäller när kommunen fattar beslut som rör mark- och vattenanvändningen i kommunen. Den är dock inte juridiskt bindande.
En detaljplan är däremot ett juridiskt bindande
“kontrakt” mellan kommu-
nen, markägarna och gran- narna. Den reglerar vad en- skilda och myndigheter får och inte får göra inom ett markområde.
Detaljplanen styr hur mar- ken får användas (t ex för bostäder, handel, kontor, park…), husstorlek, hus- höjd, avstånd från hus till tomtgräns och rättigheter att dra fram ledningar eller
gångvägar över annans mark.
En detaljplan består av en plankarta, en planbeskriv- ning och en genomföran- debeskrivning.
Munkebäck är ett exempel på hur detaljplanen kan krocka med naturaspekter- na. Där har en privat mark- ägare köpt upp mark i av- sikt att bygga ett antal villor.
Detta har lett till detaljpla- nering av området Lilla Hörstad 6:78, söder om den gamla travbanan.
(Uppdrag från Byggnads- nämnden.)
- Det visade sig emellertid att Natura 2000-arten, den större vattensalamandern, kan finnas i området. Och det måste vi ta hänsyn till i detaljplanearbetet.
De ursprungliga planerna på 46 hus reducerades till 29 med anledning av pro- tester från boende bl a be- roende på att rekreation- sområdet skulle försvinna.
Antalet hus har nu krympt till 26 pga eventuell före- komst av större vattensala- mander och att husen som var tänkta närmast dam- men, söder om området, helt enkelt har plockats bort.
- Det är relativt ovanligt att naturområde i Landskrona bebyggs vilket beror mestadels på att det finns lite natur, vilket också gör det extra värdefullt att bevara den natur som finns, avslutar Ted Gustavsson.
Två tumlare i havet utanför Borstahusen.
Skolan - fritids
Vädret såhär i början av maj är inte det mest inbjudande. Det har regnat på morgonen, och molnen drar snabbt över himlen i den friska, kyliga vinden.
Men det hindrar inte de tre förskollä- rarna Åsa Bjellstål, Randa Bakri och Helén Persson från att hjälpa barnen att ta på regnkläderna och gula västar för att ge sig iväg till fots till Granet.
- Naturen är en del av vår allmänna verksamhet, berättar Helén. Vi är ute varje dag. Barnen behöver frisk luft. Om vi inte är ute, så märks det på eftermiddagen att barnen är oroligare.
Det finns flera syften med detta. Att bli bekant med sin närmiljö är ett. Att lära sig umgås med naturen, och visa hänsyn mot det levande är ett annat.
Även fri lek ute - att träna samspel med varandra är viktigt.
- Men vi har ingen strävan efter att lära dem extra många namn på blommor och djur. Däremot tittar vi på djur och växter, och har med oss burkar med lupp så att vi kan undersöka fynden, säger Helén.
Utflyktsmålen varierar. Populärt och återkommande är "Badkolonin", en stuga vid Lill-Olas, dessutom Karl- slund med grisarna, getterna, fåren, korna och kaninerna. Dem tycker bar- nen om.
- De matar dem, och tycker att det är kul. Och så finns det en fin lekplats i Karl- slund, säger Åsa. Men vi går också till Te- aterparken, Wrangelska parken.
Barnen leker fritt, och andra förskolor kommer också till Granet. "Lilla Dag och Natt" från Jörgensgården stormar in, och barnen blandas på gungor, ka- ruseller och i sandlådan.
- Att gunga är roligast, säger Diellza.
Hon är sex år, och ska börja skolan till hösten.
Elvira och Leonora har hittat var sin tusenfoting, och lagt tillsammans med lite jord och ett halvt löv i burken.
Vi letar en stund förgäves efter någon groda i de kraftiga bestånden av kirskål intill lekplatsen. Sniglar, daggmaskar, någon gråsugga… Barnen är inte kräs- na:
Oh, en snigel! Den måste vi visa Åsa.
Efter fruktstunden (med en halv ba- nan som tappades i sanden två gånger) är det dags att återvända. Klockan elva ska man vara tillbaka för att tretim- marsbarnen (vars föräldrar inte arbe- tar) ska hämtas då.
Erdin och Alexander drar benen efter sig när vi börjar återtåget mot Damm- hagsskolan.
- Vi vill inte gå tillbaka.
Randa får lirka lite med dem för att de inte ska bli efter. Men på vägen genom Citadellets koloniområde får vi se både trutar, gräsänder och en kanin. Den trycker i gräset först, men skuttar se- dan iväg. Barnen piggnar till, och bör- jar prata om kaniner.
- Om det hade funnits gratis bussturer, så hade vi kunnat åka till Järavallen, Sax- torpsskogen, Våtmarken i Häljarp eller till Ålabodarna. Nu är det så dyrt, säger He- lén.
Efter att ha stannat och tittat till höger och till vänster vid varje övergångsstäl- le, anländer vi fem minuter i elva till skolan. Några föräldrar står då redan och väntar på sina barn. Dagens natu- rupplevelse är slut.
Hur kommer naturen in i verksam- heten på en förskola i Landskrona?
Vi besöker Dammhagsparkens för- skolas 4-5-årsgrupp med det natur- lyriska namnet "Stora Blå" och 17 barn i åldern 4-6 år. Här finns barn från många olika kulturer, de kom- mer från Kosovo, Bosnien, Somalia, Serbien, Makedonien och Sverige.
Kulturförvaltningen
- Vi har haft rätt stora ut- ställningar om stadens djur och landskapets utveckling. Men även mindre utställningar om fjärilar, grodor, fladdermöss, rödlistade växter och djur.
En annan mellanstor ut- ställning handlade om hur Saxån och Braån förändrats med tiden. Där kunde man t ex se att hälften av alla bäckar försvunnit sedan 1800-talet. Men utställning- en visade även hur man kan arbeta för att rätta till och få tillbaka naturmarker längs vattendragen.
Kulturell mångfald möter biologisk mångfald i utställ- ningen "Får man grilla här"?
Det är en vandringsutställ- ning från Regionmuseet i Kristianstad.
Den handlar om allemans- rätten och om hur det gick till när människor i Sverige började använda naturen för friluftsliv. Den vänder sig speciellt till invandrar- grupper. Utställningen be- rättar att kulturella skillna- der finns men att vi ändå är många som njuter på lik- nande sätt av att vara ute i
Utställningen visades på Landskrona Stadsbibliotek och kompletterades med material kring det pedago- giska arbete ute i naturen som Landskrona museum bedrivit tillsammans med SFI (svenska för invandra- re) i Landskrona.
Rothoffska kolonin från början av förra seklet är ett viktigt pedagogiskt instru- ment för att lära ut om natu- ren.
- Vi har många skolbesök och någon skola har små od- lingslotter där barnen får så, plantera och skörda. Linnéåret till ära så har vi en utställning om hur blommor fortplantar sig.
För att budskapet ska fastna lite bättre brukar barnen få rita och måla något som har med aktuellt tema att göra.
- Vi är också noga med att driva odlingarna ekologiskt!
Inga gifter här inte!
till de vuxna och nässlor till larverna. Även vuxna från både Landskrona och ut-
ombys besöker gärna mu- seikolonin.
Museet är också engagerat i fortbildning av lärare. Po- pulära är kurserna på Ven där man använder hela land- skapet som en lärande mil- jö. Hur landskapet har förändrats genom århun- dradena är lätt att se på gamla kartor och flygfoton.
Det sätter fantasin i rörelse och på en liten ö som Ven går det att greppa hela livsmiljön för befolkningen.
SFI-kurserna tar vi gärna till havet och tittar på växter och vilka djur som finns på en vanlig sandbotten.
- Ja, det blev ju en hel del summerar museilektorn.
Fritids- och Kulturför- valtningen bedriver väl inget direkt naturvårds- arbete säger museilek- torn Annelie Oxenstier- na på Landskrona museum först. Men vid lite eftertanke blir det en hel rad aktiviteter. Det handlar mest om peda- gogisk verksamhet där naturen behövs för att föra ut budskapet.
De ideella krafterna
I Landskrona har Föreningen Land- skronatraktens Natur och dess med- lemmar betytt mycket för att vårda och bevara Landskronas natur. Per Mag- nuson ordförande i föreningen, berät- tar att Landskronatraktens Natur star- tades år 1953 och har som mest haft närmare 600 medlemmar. Föreningen har haft ett omfattande utflyktsprog- ram och då har Saxtorpsskogen samt Hilleshögs dalar varit bland favoritmå- len. På senare år har exkursionsverk- samheten varit något tynande men fortfarande har föreningen 250 med- lemmar.
Föreningen har drivit flera lyckade na- turvårdsprojekt och även medverkat till att det finns ett fågeltorn vid Saxåns mynning. En av de viktigaste uppgifter- na för föreningen är att vara en träff- punkt för naturintresserade och att sprida naturintresse i kommunen, säger Per Magnuson. En annan viktig uppgift för föreningen är att engagera sig i mil- jöfrågor som exploatering av god jord- bruksmark och andra globala problem som även måste få lösningar på lokal nivå.
Ser vi tillbaka på föreningens historia så finner vi en imponerande produktion av böcker i serien "Skrifter utgivna av Landskronatraktens Natur". Här finns böcker om Ven, Öresundskusten och Exercisfältet. Skånes Naturvårdsför- bunds årsskrift år 1978 handlade om naturen runt Landskrona. Boken "Det sydskånska landskapet" av Mårten Sjö- beck är en ovärderlig referens i miljöar- betet. Böckerna om Ven och Exercis- fältet har Arvid Nilsson som författare.
Gunnar Weibull (1919 - 1964), riks- dagsman och direktör för Weibull AB, var under många år en framträdande profil när det gäller natur och miljövård i Landskrona. Han var med och starta- de Föreningen Landskronatraktens Natur, lokalförening av Sveriges Na- turskyddsförening. Han var en skicklig botanist. Till minne av Gunnar Weibull finns en fond instiftad för naturvård som bl a använts vid bokutgivning.
Arvid Nilsson (1897 - 1989) var verk- sam som växtförädlare på Weibulls AB från 1926 till 1963. Hans specialitet var sommarblommor och bland favoriter- na märktes lejongap, tagetes och lövko- jor. Arvid Nilsson beskrivs som en glö- dande entusiast med många strängar på sin lyra.
Förutom att vara en flitig utforskare av den lokala floran i traktens socknar var han en av landets förnämsta kännare av land- och sötvattenssnäckor. Tack vare hans inventeringar av Ven och Exercis- fältet har vi idag god kunskap om hur floran har förändrats. Arvid Nilssons inventeringar av ättehögarna och ban- vallarnas flora har upprepats på 1990-talet. Där kan vi konstatera att floran har förändrats och många arter har minskat eller försvunnit medan andra har tillkommit. Inventeringarna visar att arter som är typiska för dålig hävd och för mycket kväve blir vanliga- re. Mer konkret kan det uttryckas som att markerna med blåklockor, violer, gullvivor och andra vackra blommor slås ut när brännässlorna och hundkex- en tar över.
John Kraft (1912 - 1997) var också verksam vid Weibulls AB under många år. Liksom Arvid Nilsson var han en färgstark botanist och entusiast som betytt mycket för kunskapen om kom- munens natur. Han har genomfört fle- ra inventeringar och bl a följt kolonise- ringen av växter på Gipsön och utfyllnaden vid Lundåkratippen. Några svåra artgrupper som t ex kungsljus har specialstuderats. John Kraft har publi- cerat flera skrifter, bland dem kan lo- kalflororna Falsterbohalvöns flora och Floran i Brunnby socken med Kulla- berg nämnas. Floran i Landskrona kommun kom ut år 1996 och var ett re- sultat av några årtiondens flitiga inven- terande samt tidigare opublicerade ar-
beten av Arvid Nilsson. Under färdig- ställandet av boken hade John Kraft hjälp med de sista inventeringarna av kommunens vita fläckar av den unge studenten David Reuterskiöld.
Vännen och botanistkollegan Stig Blixt skötte redigeringen och finslip- ningen av boken. För sitt arbete med Landskronas flora tilldelades John Kraft kommunens hedersmedalj.
Bland andra framträdande entusiaster som satsar tid och kraft på att under- söka Landskronatraktens natur kan ag- ronomen och skalbaggsspecialisten Sven Persson och växtekologen Mag- nus Magnusson nämnas. Sven Pers- son har inventerat traktens skalbaggs- fauna och särskilt ägnat sig åt backafallens speciella miljöer där det finns flera sällsynta och hotade insekt- sarter. Han har också gjort en populärt skriven översikt om vad som är känt om kommunens insekter och medver- kat i att utarbeta åtgärdsplaner för hur de ska räddas kvar i den svenska natu- ren. Växtekologen Magnus Magnusson har genomfört flera noggranna inven- teringar under mitten av 1980-talet in- för bildandet av naturreservatet Vens backafall. Dessa inventeringar har kunnat användas för att se om naturre- servatets flora utvecklas som tänkt. En annan stor insats har varit de årliga räk- ningarna av den mycket sällsynta klint- snyltroten. Han har koll på alla exem- plaren i vår kommun sedan 1988.
Stig Blixt, som tidigare nämnts, är en av Landskronas skickliga botanister. Han har kartlagt Landskronas flora och gett koordinaterna till sällsynta och hotade arter. Hans arbete har varit mycket vär- defullt för att bevaka den biologiska va- riationen inom kommunen.
Arvid Nilsson
John Kraft Ordning och reda på naturvårdsar-
betet med Miljöbalken som grund och Naturvårdsverkets, Länsstyrel- sens och kommunens idoga arbete i all ära, men det personliga engage- manget och ideella krafters arbete har väl så stor betydelse.
Öresunds naturvärden
- Vi åker ut på Sundet så ofta vi hinner. 2 pass på 2,5 timme har vi möjlighet till varje vecka, särskilt mellan augusti och november och på våren från mars månad.
Trots att hans elever har ett större intresse och kanske också borde ha större för- kunskaper inom området än genomsnittet, så upple- ver han gång på gång att de har en ganska pessimistisk och negativ bild av Öresund.
- De tror inte att det finns mycket till liv där. Jag misstän- ker att det är deras föräldrars
felaktiga bild av ett förgiftat hav, förmedlad av 1970-talets larmrapporter i media som lig- ger till grund för denna syn.
Vad är det då en dykare ser som är så märkligt och skyddsvärt?
- Det lustiga är att det kan- ske inte syns med en gång. På våren är det inga braskande sa- ker eller flammande färger, som på hösten. Ålgräset är kort och tillbakabildat efter vintern, pre- cis som gräs på land. Det är ännu inga yngel och annat liv i vattnet. Det verkar faktiskt rätt sterilt.
Mats berättar att han nyli- gen dök vid Sandbergen norr om Borstahusen på 7 meters djup. Det var ganska sterilt i början av april. Men krabborna är på väg in på grunt vatten. När de börjar äta blir det lite avföring i vattnet, och det ger möjlig- het för bakterier, maskar och mindre kräftdjur att komma igång med sin livs- cykel.
Detta, tillsammans med solljus och stigande tempe- raturer, startar hela den komplicerade väv av inbör- des beroende utvecklingar som vi kallar naturligt liv.
Öresund är alltså inget sumpigt och dött hav.
Tvärtom finns Sveriges bästa torskfiske i Sundet.
Eleverna på Mats Svenssons kurser i marinbiologi har ock- så själva fått närkontakt av andra graden med en del av de sälar som håller till bland annat vid Skabbrevet. Och de kan vittna om den storslagna upplevelsen att på nära håll bli betraktad av ett stort, nyfi- ket, viltlevande och intelli- gent däggdjur.
Efter dykningen examinerar eleverna från Allvar Gullstrandgymnasiet sin fångst ombord på dykfartyget.
Mats Svensson är marin- biolog, dykare, samt undervisar i biologi och marinbiologi på Allvar Gullstrandgymnasiet i Landskrona. Öresund är ett självklart inslag i undervisningen.
Områden med grunda bottnar är ha- vets barnkammare, en resurs som samhällsplanerare, fastlandsingenjörer och de flesta andra människor under- skattar värdet av.
- Det finns helt enkelt inte många sådana områden kvar. De fylls ut med rivnings- och schaktmassor, som vid SAAB-fabriken el- ler Spillepengen i Malmö.
I det grunda havet kombineras de vik- tiga faktorer som är nödvändiga för växt- och djurliv:
Hög temperatur stimulerar tillväxt.
Det blir aldrig syrebrist, som det ofta är på djupare bottnar. Solljuset är mo- torn i detta ekosystem.
- Man räknar med att grunda bottnar med ålgräs har lika hög tillväxt som en regnskog när de växer som bäst under som- marhalvåret. De är ett måste för alla yngel.
I höstas föreslog Länsstyrelsen att det 1840 ha stora området, från stran- dängarna i öster ut till 6 meters djup i väster ska bli naturreservat. I motive- ringen framhålls de grunda bottnarna, vidare strandområdena med ett helt
öppet landskap av kulturhistoriskt och landskapsbildsmässigt värde.
Det sägs vidare att de betade gräsmar- kerna och grunda vattenområdena ut- gör mycket värdefulla områden för många olika fågelarter, varav flera säll- synta eller utrotningshotade (småtär- na, pilgrimsfalk, blå kärrhök och kentsk tärna), samt för en rik marin fauna av fiskar och ryggradslösa djur.
Fåglarna är känsliga för störningar och åtskilliga häckningar har misslyckats för att folk har promenerat eller ridit ute på sandrevlarna. Lundåkrabukten är även viktig som rastlokal för en mängd olika vadarfåglar och änder.
Därför vill Länsstyrelsen reglera möj- ligheterna att röra sig fritt i området.
Men det är en minst sagt kontroversiell fråga.
Till dem som är motståndare till be- trädnadsförbud vill Mats Svensson ställa en fråga:
- Vill vi ha spätta, skrubba och torsk på matbordet? I så fall måste vi säkra tillväx- ten på fisk som ett av flera steg i åtgärderna för ett hållbart fiske.
- Senast i raden av radikala åtgärder för att rädda en marin art i Sverige är förbudet av ålfiske. Ålen är numera rödlistad och ett bra komplement till ett fiskestopp är natur- ligtvis att fridlysa viktiga lokaler för ålen och Lundåkrabukten är en sådan. Man gör det på land - varför inte i havet?
- Jag är för förslaget om att göra Lundåk- rabukten till naturreservat. Men det betyder inte att jag anser att det måste vara beträd- nadsförbud året runt. Vissa perioder kan man säkert tillåta tillträde.
- Om man skapar små reservat, så kan de utgöra en källa att ösa ur för de omgi- vande, mer utsatta områdena. Fisk kan fortplanta sig ostörd inne i reservatet, och sprida sig till omgivningarna.
- Vi kan ju inte bara kräva att andra länder och folk ska värna sina fina områden. Vi måste själva också ta ansvar för det som finns hos oss. Även det vi inte ser!
I ett ålgräsbälte utanför Landskrona döljer sig många olika djur. Här ser vi en skrubba som skrämts upp av dykaren.
Kommunekologen reder ut begreppen
Nationalpark
Nationalparker inrättas av regeringen och staten ska äga marken. I Skåne är delar av Söderåsen och Stenshuvud na- tionalpark. De flesta nationalparker finns i fjällen och är stora till ytan.
Naturreservat
Naturreservat kan inrättas av Länsstyrelsen och kommu- nen. I Landskrona har vi fem reservat som är inrättade av Länsstyrelsen: Vens backafall, strandängarna norr om Sax- åns mynning (Osen), Gråen, Hilleshögs dalar och Glumslövs naturvårdsområde. Kommunen har gjort Exer- cisfältet och ett område längs Saxån vid Kvärlöv till kom- munala naturreservat. Länsstyrelsen arbetar för närvarande med att göra stora delar av Lundåkrabukten med strandängar och grunda havsområden till naturreservat.
I beslutet till att inrätta ett naturreservat anges vilka bestämmelser (för allmänhet, markägare och andra) som ska gälla för att vissa bestämda naturvärden ska uppnås och behållas. Till naturreservaten finns en skötselplan som an- ger hur området ska skötas, t ex området ska betas. En del reservat syftar till att skydda sällsynta fåglar och växter, där kan det vara förbjudet att plocka blommor och beträda om- rådet under fåglarnas häckningstid. Andra reservat är mer till för allmänhetens vederkvickelse och där underlättar man möjligheterna att komma ut i naturen.
Strandskydd
Våra stränder har stor betydelse för både människor, djur och växter. Redan på 1950-talet kom den första strand- skyddslagen till. Den syftade då till att skydda stränderna för det rörliga friluftslivet. På senare år har syftet med strandskyddet utvidgats till att bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet. Generellt har alla större vattendrag, sjöar och kusten mot havet strandskydd. Det skyddade om- rådet är normalt 100 m från strandkanten både på land och ut i vattnet. På vissa håll är strandskyddet utvidgat till 300 m. I områden med strandskydd får man inte vidta åtgärder som motverkar syftet t ex bygga nya hus, schakta, privatise- ra eller på annat sätt hindra allmänhetens tillträde. Länssty- relsen kan bevilja dispens om särskilda skäl föreligger.
Naturreservat utmärks med denna skylt.
I naturvårdssammanhang cirkulerar en mängd olika begrepp som t ex nationalpark, naturreservat, Natura 2000, Ramsar och strandskydd. Här görs ett försök att reda ut begreppen. I miljöbalken finns flera olika typer av områdesskydd för att skydda naturen.
Riksintresse för naturvård
Områden som bedöms som riksintresse för naturvård finns i kommunen: Ven, Lundåkrabukten, Saxån och Braåns dalgångar och stora delar av nordvästra delen av kommunen.
Natura 2000
Natura 2000 är ett relativt nytt begrepp inom naturvården.
Valet av områden till Natura 2000 har gjorts för att hejda utrotningen av arter och livsmiljöer i Europa. När Sverige gick med i EU accepterade Sverige att delta i arbetet med att etablera ett nätverk av skyddade områden i Europa kallat Natura 2000.
Varje EU-land bestämmer hur Natura 2000-områdena ska bevaras och skötas. I Sverige gör vi det genom att ta fram bevarandeplaner. Arbetet styrs av habitatdirektivet (beva- rande av vilda växter och djur samt deras livsmiljöer) och fågeldirektivet (bevarande av vilda fåglar). I direktiven finns det angivet vilka naturtyper och arter som ska skyddas och bevaras.
Varje Natura 2000-område ska ha en bevarandeplan. Beva- randeplanen beskriver:
•
vad som ska skyddas•
vilka åtgärder som behövs•
hur åtgärderna ska genomföras.Länsstyrelsen tar fram förslag till plan. Innehållet i planen diskuteras med markägare, kommuner och andra berörda.
I Skåne finns det mer än 200 Natura 2000-områden. För Landskrona har Vens backafall, Lundåkrabukten och om- rådet kring Rustningshamn förklarats som Natura 2000- områden.
Ramsar-konventionen
Ramsarkonventionen, eller våtmarkskonventionen har sitt namn efter den Iranska stad där den tillkom år 1971. Det är den första internationella överenskommelsen som handlar om bevarande av våtmarksområden. Ett av villkoren i kon- ventionen är att de enskilda länderna ska peka ut våtmark- sområden som är av internationellt intresse. Områden väljs ut efter vissa fastställda villkor. I Sverige finns ett 50-tal områden. I Skåne finns Falsterbo-Foteviken, Klingavälsån- Krankesjön, Helgeån, Skälderviken och Lundåkrabukten i Landskrona och Kävlinge kommuner. Länsstyrelsen arbetar för att göra Lundåkrabukten till naturreservat.
Äng och bete
I slutet av 1980-talet genomfördes en landsomfattande in- ventering av ängs- och hagmarker där markernas värde översiktligt beskrevs. Under 2000-talet har en liknande in- ventering genomförts som nu kallas ängs- och betesinven- teringen. I Landskrona finns ett 80-tal objekt med en yta av knappt 400 ha.
Våtmarksinventeringen
Våtmarker har länge varit hotade miljöer. Sedan början av 1800-talet har deras utbredning minskat kraftigt mest på grund av utdikning och torrläggning av våtmarker och rör- läggning av mindre bäckar. Under 1990-talet gjordes en
Naturvårdsprogram
I Länsstyrelsens naturvårdsprogram är 8 områden nämnda och i kommunens naturvårdsprogram finns drygt ett 30-tal beskrivna områden som har värdefull natur.
Närmare till naturen i Skåne
Länsstyrelsen har på regeringens uppdrag tagit fram ett program för varaktigt skydd och förvaltning för de mest Lantrasen rödkulla betar strandängarna längs Braån.
Vad gör Länsstyrelsen?
- Naturvården förändras kraftigt nu. Det gäller en oroande sida, där de ekonomiska anslagen från staten till beredskapsarbeten minskar. Samtidigt upplever vi att det är viktigt att både föra in ny kunskap i våra skötselplaner och att göra naturområdena tillgängliga för bl a ungdomar.
Paul Eric Jönsson är naturvårdsdi- rektör och sektionschef på Länsstyrel- sens landskapssektion. Han är alltså en beslutsfattare för naturvårdsfrågor i Skåne, och en person med perspektiv i både tid och rum. En positiv föränd- ring som han ser - men samtidigt en som är fordrande - är den vetenskapli- ga.
- Det kommer ny kunskap hela tiden om växt- och djurarter. Det ställer krav på nya åtgärdsprogram, ofta i kombination med särskilda åtgärder inom reservaten. Det är nämligen där det oftast är möjligt att göra någonting som kan vara betydligt svårare på privatägd, vanlig mark. Denna “pincettna- turvård” kan t ex handla om att göra grod- tunnlar under motorvägen E6 i
Landskrona för att skydda och hjälpa strandpadda och grönfläckig padda . Det kan också handla om växter. Att låta djur beta de områden som ska skyddas är vanligt och populärt. Men det får inte leda till att kossorna äter upp de rara växterna. Då måste kanske en känslig ört få skydd i form av stängsel. Åtgärdsplanerna får inte gå stick i stäv med växtens behov.
En annan stor och viktig fråga är att öka tillgängligheten. Länsstyrelsen ar- betar med en naturportal på sin hemsi- da på internet. Där kan man informera allmänheten om allt möjligt som har med naturvård, arter och annat att göra.
- Fysiskt vill vi också öka tillgängligheten till områdena. Men det är en balans.
Dels kan det bli slitage i populära och lättillgängliga områden. Dels kan anta- let besökare störa det växt- och djurliv som är den ursprungliga anledningen till att området skyddats.
- Vill vi bevara naturen, så måste vi visa upp den. Naturvårdsverket har en bra slo- gan: “Värna, Vårda, Visa”.
Skånes natur är ett kulturlandskap, och det innebär att det inte sköter sig själv.
Det måste vårdas och hävdas. Ett sätt att “visa” är att skapa Naturum, där allmänheten kan informeras, inspire- ras och skolas in till att umgås med naturen.
- Det är inte svårt att få förståelse för na- turvård idag. Miljöfrågorna har blivit stora och viktiga. Långsiktigt är det däremot oroande att ungdomarna inte har någon självklar relation till natur, som tidigare ge- nerationer.
Naturen är trängd av den ekonomiska dynamiken i västra Skåne. Men de fi-
naste naturområdena i länet är skydda- de, cirka 200 stycken.
- Svåraste uppgiften framöver blir kanske att få pengar till att sköta de områden som vi har avsatt. Den nya regeringens snålare syn på arbetsmarknadsåtgärder innebär en kraftig förändring i förhållande till det som vi har vant oss vid, och som vi har byggt upp under många år. Vi har haft bra samarbete med Skogsstyrelsen och AMS. Men nu för- svinner anslagen för 500 arbetstillfällen den 1 juli.
Kostnaderna för skötsel av naturom- råden år 2006 var omkring 60 miljoner kr. Av dem anslog länsstyrelsen själv bara 6 miljoner. Resten kom via AMS eller Länsarbetsnämnden.
- Visserligen kan man få högre effektivitet genom upphandling av en del av dessa tjänster hos entreprenörer. Men jag tror inte att den löpande skötseln kan effektiviseras till den grad att det kompenserar ett så stort bortfall av pengar.
Hilleshögs dalar med Ven i bakgrunden.
Backafallen norr om Ålabodarna.
Lundåkrabuktens naturreservat
Johan Johnmark är handläggare på Länsstyrelsen, och en av dem som arbetat med förslaget till naturreservat.
- Området är unikt för nordvästra Europa med sin fiskproduk- tion på de grunda bottnarna, sitt fågelliv och de betade strandängar- na. Idag är området skyddat genom den så kallade
Ramsarkonventionen.
- Det är bara att konstatera att det är ett mycket fint område jämfört med andra.
Länsstyrelsen har alltså utarbetat ett förslag, som sedan har gått ut på remiss bl a till de berörda kommunerna Lands- krona och Kävlinge.
- Det är så vi arbetar. Först måste det finnas ett förslag att utgå ifrån. Därefter får man in synpunkter. Beträdnadsförbudet har vi t ex fått synpunkter på. Länsstyrelsen håller nu på att gå igenom alla de inkomna synpunkterna.
Några aktiviteter som stör fågellivet kraftigt är vindsurf- ning och så kallad draksurfning (kite-surfing). I det senare fallet dras seglaren på sin bräda av en drake uppe i luften.
Fåglar uppfattar draken som en stor rovfågel, och lämnar sina bon med risk för plundring av trutar eller kråkor som följd.
Men det behöver inte vara spektakulära sporter för att störa häckande fåglar. Att folk bara vistas, t ex genom att vandra eller rida på sandrevlar eller stränder, kan räcka för att de vuxna fåglarna ska lämna sina ungar, som blir rov för trutar.
- Och detta sker inte en enstaka gång, utan ideligen. Det är förö- dande för häckningen, särskilt tärnorna drabbas hårt, säger Johan Johnmark
- Beträdnadsförbudet och hela naturreservatstanken är ju att skydda området. Men vi försöker samtidigt tillgodose olika intres- sen - helt enkelt se vilka delar av området som är lämpliga för oli- ka aktiviteter.
Strandskyddet räddar Skånes kuster
Karin Emanuelsson är handläggare av frågor om strand- skydd på Länsstyrelsen i Skåne.
- Strandskyddet är väldigt värdefullt, och har två syften. Det ena gäller allemansrätten, alltså att vi fritt ska kunna ströva längs stränderna utan hinder av t ex bebyggelse och privata tomter. Det andra syftet är att skydda växt- och djurlivet mot t ex exploatering.
Länsstyrelsen har tillsammans med Skånes kommuner re- Vingestikärret på Vens västra sida hålls öppet med hjälp av bete.
Strandskydd enligt Miljöbalkens 7 kapitel gäller vid havet och vid sjöar och vattendrag. Inom strandskyddsområden får t ex inte nya byggnader uppföras och användningen av befintliga byggnader får inte ändras. Man får inte heller ut- föra anläggningar och anordningar som kan hindra allmän- heten att beträda området, t ex att man sätter ut trädgårds- möbler eller anordnar grillplatser. Andra åtgärder som kan försämra livsvillkoren för djur och växter får inte heller vid- tas inom strandskyddsområden, t ex klippa gräs, gödsla el- ler sprida bekämpningsmedel. Syftet med strandskyddet är att trygga förutsättningarna för allmänhetens friluftsliv och att bevara goda livsvillkor på land och i vatten för djur- och växtlivet.
Hur vanliga är ansökningar om dis- pens från strandskyddet?
- Dispensansökningar från enskilda per- soner är ganska vanliga, liksom ansökning- ar från kommuner om att upphäva strandskyddet helt och hållet för ett visst område. Vi får in omkring 100 dispensan- sökningar per år. Den sökande måste beta- la en prövningsavgift på 3.200 kr, och det har en dämpande effekt på antalet.
Ibland har ansvaret för dispensbefo- genheterna delegerats till byggnads- nämnden i en kommun. Det finns dock undantag och begränsningar i delegationsbesluten. Vissa områden kan inte delegeras till kommunerna.
Naturreservat beslutats av Länsstyrelsen och områden med land- skapsbildskydd likaså.
- För att ha någon utsikt att lyckas måste den som ansöker om dispens eller upphävan- de visa att det finns särskilda skäl. Det kan t ex vara att en byggnad har brunnit ner, och att man vill bygga nytt på samma plats. Det kan vara så kallad komplement- byggnad. Det betyder att det redan finns ett bostadshus, och att man vill bygga t ex en bastu på tomten.
Är strandskyddet tillräckligt för att skydda stränderna?
- Nej, det har visat sig att det inte är tillräckligt. Det finns brister både i själva
lagstiftningen och i tillämpning. Tillsynen brister också p g a att det inte finns tillräck- ligt med resurser.
Lag om strandskydd har vi haft sedan år 1950. Vad skulle hända om det inte fanns?
- Om strandskyddet inte fanns, skulle många områden som nu skyddas istället ex- ploateras och bebyggas. Då skulle det rörliga friluftslivet trängas undan, och djur- och växtlivet med det.
- Strandskyddet är ett starkt verktyg för att skydda naturen. Om man använder det rätt. Men det gör man inte alltid…
Skötsel av naturreservat - det blir mycket bete
Idag är situationen bättre. Men det har krävt importerade fastlandskor, en ny modell för finansiering samt en insats av mindre vanliga betesdjur: getter.
Jörgen Andersson, som arbetar med skötselåtgärder i naturreservaten be- rättar:
- Vi sökte om LIFE-pengar från EU till Backafallen på Ven år 2003, men fick avslag. Det ansågs att åtgärderna var för dyra, bl a eftersom vi skulle bli tvungna att forsla ut kor från fastlandet.
Nu är det tre intressenter som skjuter till vars 500.000 kr per år: Region Skå- ne, Länsstyrelsen och Naturvårdsver- ket. Dessa pengar delas mellan Ven, Hallands Väderö och Bjärekustens Naturreservat. Det blir således 500.000 kr per objekt och år.
- Nu har vi 14 stycken långhåriga kor av rasen Highland cattle och dessutom ett antal getter från Hvens getost som hjälper till att beta områdena. Getter är bra, för de äter ju sly, inte bara gräs, säger Jörgen Andersson.
Fyra av korna betar i Prästgårdsback- en. Getter och får får tjänstgöra vid Kyrkbacken, medan man nedanför S:t Ibbs kyrka vill ha äng, och därför slår gräset på gammaldags vis.
Backafall vid Hakens fyr. Här arbetar Länsstyrelsen med att stängsla in området så att det kan skötas genom bete.
År 1990 bildades naturreservatet i Backafallen på Ven. Det täcker hela öns strandlinje utom ham- nanläggningarna, och hävdades under de första åren genom bete av kreatur som hörde hemma på ön. Men djurhållningen minska- de. Backafallen växte igen. Na- turreservatet förföll.
Men får och getter kan vara i effekti- vaste laget. Därför kan den uppmärk- samme se ett inhägnat stycke mark sö- der om Bäckvikens hamn. Innanför stängslet finns ett bestånd av jättefrä- ken, en av Vens rariteter.
En sak skulle Jörgen Andersson vilja förbättra: informationen. Fler tavlor för turisterna skulle behövas både i Bäckvikens hamn och på fler ställen.
Idéer finns om en informationsfolder i kombination med tavlor längs en vandringsstig.
Strandängarna norr om Saxåns myn- ning sköts genom bete och kräver inte så mycket extra skötselinsatser. Söder om Saxån har Länsstyrelsen genom- fört omfattande restaureringsarbeten för att återfå den kortsnaggade gräs- svålen som är så attraktiv för många strandfåglar.
Tillstånd och dispens
Han handlägger ärenden som gäller dispenser och tillstånd. Det handlar om nybyggande av hus, men berör också om- och tillbyggnader.
- Reglerna är strikta. Om man t ex tittar på vad som skrevs år 1966 då Ven fick sitt landskapsbildskydd, så står det att “ny- byggnad i väsentlig mån kan skada land- skapsbilden”.
Den som vill bygga ett nytt hus på Ven måste alltså söka tillstånd. Men om man får det, är en helt annan fråga.
Formellt finns inte “särskilda skäl” när ett ärende prövas enligt reglerna för landskapsbildskydd. Men i realiteten ska det till starka särskilda skäl.
- Man måste se detta på lång sikt. Skyd- det har tillkommit för att landskapet ska bevaras till efterkommande generationer, och därför måste vi vara restriktiva i våra be- dömningar.
Inom Glumslövs naturreservat är re- Lundåkrabuktens strandängar norr och söder om Saxåns mynning är mycket värdefulla för både häckande och rastande fåglar.
Martin Hedman arbetar på Länsstyrelsens landskapssektion med frågor om bl a landskapsbild- skydd, strandskydd och naturre- servat. Landskapsbildskydd är en form av skydd för landskapsbil- den med stöd av gamla natur- vårdslagens 19 §. Det är framfö- rallt landskapets visuella upplevelsevärden som man ön- skat skydda.
Det är dock inte alltid det handlar om enskilda personer som vill ha dispens.
Ett aktuellt ärende är att kommunen vill bygga upp Hakenstigen igen sedan den rasat efter vinterstormar. Då ställs alltså ett allmänt intresse - naturreser- vatet i Backafallen - mot ett annat all- mänt intresse - stigen.
Stigen kommer att byggas upp och förlängas.
- naturligtvis med nödvändiga hänsyn till att Backafallen är naturreservat. Men ock- så med vetskap om att en del av de värdena försvann tillsammans med stigen.
Naturvårds-Investerings Program (NIP)
Naturvårdsverket har fördelat 300 miljoner kr till Länsstyrelserna för satsning på lokal och kommunal na- turvård under tre år med start år 2004.
Bidragen har fördelats av Länsstyrel- serna till projekt som främjar natur- vård och friluftsliv i kommunerna. I Skåne är det sammanlagt 65.000.000 kr under åren 2004-2006 som delas ut, varav 12.200.000 kr under år 2006.
Magnus Berglund på Länsstyrelsen är handläggare:
- Det är bra att staten bidrar på det här sättet. Kommunerna har en viktig roll i mi- ljömålsarbetet, och NIP-bidragen bidrar till att kvalitetsmål och delmål kan uppfyllas.
Landskrona fick 700.000 kr under för- ra året till natur- och rekreationsåtgär- der längs Saxån-Braån. Där ska natu- ren vårdas på ett sådant sätt att det också kommer det rörliga friluftslivet till godo. Det är enligt Magnus Ber- glund typiskt för många av NIP-pro- jekten.
- Ja, eftersom det inte bara är en kommu- nal uppgift att främja folkhälsan, utan även en statlig. Han betonar att det är flera kri- terier som påverkar bedömningen av kom- munernas ansökningar: bl a hur stark ställning kommunerna har inom natur- vårdsarbetet och om projekten är långsikti- ga.
- Det är också bra om de är konkreta.
År 2006 gjorde Länsstyrelsen en en- kätundersökning för att ta reda på vad Skånes kommuner ansåg om NIP.
Hela 77% av kommunerna tyckte att NIP har varit en mycket bra satsning.
Övriga 23% uppfattade NIP som bra.
Alla kommuner svarade också att de vill se en fortsättning efter år 2006.
Hittills har 119 NIP-projekt startats i Skåne.
31 av 33 kommuner i Skåne har egna NIP-projekt. Två är medsökande i andra kommuners ansökningar.
- Det är ett viktigt syfte med NIP, att få med de mindre kommunerna som inte har egna tjänstemän som jobbar med naturfrågor, avslutar Magnus Berglund.
Här går det att göra en förlängning av Hakenstigen längs stranden förbi rasområdet.
Det brukar sägas att det som inte kan göras med en traktor blir inte gjort. Här görs ett försök i Saxån-Braåns vattenvårdskommittés NIP-projekt.
KLIMP
Klimatinvesteringsprogrammet
Växthuseffekten
D
agligen får vi rapporter om att jordens klimat är på väg mot en katastrof. Smältande glaciärer, uteblivna vintrar, tinande tundra, or- kaner, El Niño, torka - med skräm- mande tydlighet har bevisen slagit världens folk framförallt under den senaste tiden.ständigt ökande temperaturen på jord- en, har nu måst börja handla.
Programmet
De mer insiktsfulla har förstått sam- bandet långt tidigare. Landskrona kommun ansökte hösten år 2005 om statligt stöd till sitt investeringspro- gram för att minska klimatpåverkan. I maj år 2006 beviljade Naturvårdsver- ket 17 miljoner SEK till klimatinveste- ringsprogrammet, Klimp.
Programmet omfattar flera delar som gäller att öka anslutningen av bostads- områden i Landskrona stad och i As- mundtorp till fjärrvärme. En annan viktig del - den som beräknas få störst inverkan på miljön - är att samla upp
till fjärrvärmenätet (15 från olja och 10 från el). Än så länge under år 2007 har vi hunnit ansluta ytterligare ca 25 st fastigheter (15 från olja och 10 från el).
Totalt har vi anslutit ca 50 st av totalt 115 st fastigheter.
Detta medför att vi än så länge har an- slutit fastigheter i Öresundsparken som har bidragit till en minskad elan- vändning med 440 MWh/år samt minskat oljeanvändningen med 880 MWh/år.
De hittills uppnådda miljöeffekterna ger en minskad mängd CO2 utsläpp med 238 ton/år (samt en minskad energimängd om 124 MWh/år).
När det gäller åtgärden “Anslutning av fjärrvärme till småhus” anslöt vi 70 villor under år 2006 till fjärrvärmenä- tet. 35 av dem konverterade från olja
