4 1 m
Cephalaeiftiatoiu hos NyfOclda»
A k a d e m i s k A f l i a n d l i n g
med vidterfarna Medicinska Fakultetens
i Upsala tillstAnd
under ihseende af
do
» . C A R L H Ë N R I C B E R G S T R A N D
Professor i Chirurgien och Barnförlossningskonsten
för Medicinska Gradens erhållande
författad v>ch utgifven af
JONAS CONRAD LUNDBLAD
af Götheborgs Nation
och till offentlig granskning framställd på Medicinska Auditorium d. 17 Nov. 1849.
P> V ' U . B .
U » B A L A W ä h l s t ii ö m A C,
1 6 4 9 ,
Om
Ceiilialæiiiatoni lios Hyfodda.
Cy cphalœmatoma neonatorum (Tum or capitis sangiii-
n eus, Abscessus capitis sanguineus, Ecchymoma ca
p itis neonatorum)
ä r en b eg rä n sa d , m ju k , m er eller m indre elastiskt spänd och fluctucrandc s v u ls t, so m, s tr a x t eller de f ö r s t a da g a r ne e fte r fö d e lse n , hos ett barn uppkom m er pä ena eller andra hjessbenct — o f lare p ä d e t högra än det v e n stra, sällan p ä bada tillika — ,och ä r vanligen utan fä r g fö r ä n d r in g i huden sam t in dolent.
Svulstens s t o r l e k 3r olika, från en bonas (ill ett
a n d ä g g s , och derutöfver. Älången g å n g inlager svulsten
tillochmed större dolen af det ena hjessbenet. Kort efter
b a rn e ts födelse är den vanligtvis liten, platt och degaktig för kän s eln, men tillväxer under de första dagarne till en viss höjd , och blifver, i samma mån som den fyller sig, mera u p p h ö jd , elastisk och spänd.
Beträffande l i d e n , då cephalæmatomet uppstår, är
m an af olika åsigter. Blott deruti sam m anstäm m er m a n ,
och några författare p å s tå , at t det e x is tera r f ö r e d e n s a m m a ,
livilkct likväl Sr högst osannolikt och troligen b ero r på en
förvexling med caput succcdancum. He fleste lyckas dock
vara of den m en in g , att cephalæmatomct märkes först på
andra eller tredje d a g e n , och H o e r e * ) vill en g å n g hafva sett det! upp k o m m a först efler tre veckors förlopp.
Cephalæmatomct har vanligen sitt s ä t e på c t td e r a af hjessbenen, oftast d et högra. Någon gång s t r ä c k e r d e t sig
öfver båda hjessbenen, men endast myckel sällan h ar det
anträffats på p a n n - eller nackbenet. Afvcn har man på ett
och samma hjessben funnit flera, sinsemellan åtskiljda c e p h a-
læmatomer.
Bland många författares utlåtande häröfver å r måhända
D i c f f e n b a c h ’s **) del tillförlitligaste, då han säg er: ” Die
Kopfblutgeschwulst ist an allen behaarten Theilcn des Kopfes
beobachtet w orde n. U nter einer grossen Anzahl von Fällen,
welche mir in der chirurgischen Praxis v o rk am e n , habe ich
sie bei w eitem am häufigsten auf den S cheitelbeinen, seltener
am Hinterhaupts- und S tirn b ein e , ober noch nie in Schläfen
gegend g efu n d e n , wie wohl sie auch hier, nach den Beobach
tungen A n d e r e r , Vorkommen.” — N a e g el e ***) är, på g ru n d
af både egna och andra u tm ä rk ta forskares honom meddelade
iakttagelser, böjd för det an ta g a n d et, att de skriftstä llare,
som o m näm na cephalæ m atom er, b vilka haft sitt säte på tin
n i n g - , p a n n - eller n a ck b en en , eller öfverskridit s u t u r e r n a ,
måste hafva misstagit sig i sjelfva diagnosen. Detta N a e
g e l e ’s a n ta g a n d e strid er dock em ot ofvan anförda citat af D i e f f e n b a c h , hvilken m a n ingalunda kan förevita
osäker-*) E l . v. S i c b o l d s J o u r n a l fii r Ge b u r t s h i i l f c . II. V . s. 2 2 4 . * • ) R o s t , T b e o r e l i s c h - p r a l . t i s c h e s H a n d b u c h d e r C h i r u r g i e , ü . I . s. 1 2 0 .
***) C. / e l l e r p r æ s i d e F . C . N a e g e 1 c , d e c e p b a l æ r o a t o m a t e s eu s a n g u i n e o e rnni i t u m o r e r c c c n s n a t o r u m c o m m e n t a t i o .
h el i diagnosen ; och tychc6 N a e g c l e , mfosivtkl al b*tn lorul fatlade å s ig t: all cephalæmatomcr e n d a s l förekomma {>û h jessbcnen, således hafva gått för långt härutinnan.
Vi böra måhända ej förbigå H o e r ç ’s * ) anlagande, all blo dulgjulningar kunna försiggå dels emellan cranium och p e ric ra n iu m , dels fifven mellan cranium och dura maler, ooh a l l han derpå g rundar sin indelning af cephalæmalomer i
y t l r e och i n r e . Till anlagandel af ell inre ccphalæmalom
och uppslällandel af denna indelningsgrund har han blifvil ledd genom observerandet af eil enslaka fall, då hos ell b a r n , som föddes med fissur på hjessbenel, en blodulgjulning
eg d e rum emellan dura m aler och cranium. Detla fall har
dock ingenting gemensamt ined cephalæmalom hos nyfödda. Del år nemligen i chirurgien tillräckligt bekant, all fissurer och fra ctu rer i hufvudets ben äro förenade med blodulgjul n in g både utåt och in ål; men ännu liar ej någon chirurg fallit på den ta n k an , att kalla en dylik ulgjulning cophakc-
malom. H o e r e ’ s indelning åstadkommer dcrföro blotl för
v irrin g i sjelfva begreppel om cephalæmalom, i det han (ill detsam m a hänför sjukdomsfall, som icke höra dit,
I afseende på f o r m e n är cephalæmatomel varierande, m erendels aflångl, liknande ett på längden sönderklufvet ä g g , b e g r ä n s a d t , sällan helt och hållet rundt. Såsom vi ofvan n ä m n t ä r del under den första liden plaltare, men blifver, i samma m ån del fyllor sig, mera spändl och elastiskt. Tryck n in g förminskar icko svulsten, ej heller förorsakar den bar
net någon m ärkbar smärta eller symptomer af hjernans
tr y ck n ing. Vid barnets s k rik , hosta eller nysning förstoras
ej svulsten.
F l u c t u a t i o n förefinnes mer eller mindre tydligt. Nå g ra hafva äfven trott sig känna p u l s a t i o n , hvilket likväl cj blifvit constatcradt..
•f) D e t u m o r c cronli recriwi n a to ru m sanguine« et externo *t i n t e r n o , a nnexis o b se rv a tio n ib u s tic cranii im.j>rcssioiiiltjUS et iissuri».
Om man med fingret undersöker om kretsen af svulsten, o b s e r v e r ^ man i dc flesta fall e n n å g o t u p p h ö j d , h å r d k a n t e l l e r r i n g , 6om skulle kunna leda till den villfarel
s e n , att en del af benet sa k n ad es* ). Men saken förhåller
sig icke så ; ty 8n ä r en sådan kant eller ring alldeles icke förhanden, 8n finner man den obetydligt upphöjd, och än
icke k rin g svulstens hela omfång. I många fall kännes den
först sedan svulsten fyllt sig på tredje eller fjerde d a g e n , i andra varseblifves den tidigare.
F ä r g e n i den svulsten betäckande huden ä r vanligtvis
oförändra d, lik den öfriga hudens. Vid starkare spännin g
blifvcr dock ytan glä nsande , g råa k tig , rödblå eller violett. Svulstens t e m p e r a t u r år i allmänhet icke förhöjd,
ulan lik del öfriga hufvudels. Dock har man äfven någon
g å n g funnit en högre värm egrad.
Det är högst svårt at t , med anspråk på någon tillför
litlighe t, angifva den ifrågavarande sjukdomens freq u en ce.
Så myckel ä r dock 6 äk e rt, att den ej så sällan före kom m er, som man förr uppgaf.
I de flesta fall har man o b se rv e ra t, all cephalæm ato m et uppkommit efter l ä t t a , u t a n s v å r i g h e t e l l e r h i n d e r
försiggångna förlossningar. Några vilja oftare hafva funnit
det hos förstfödda, andra i allmänhet hos svagare barn. D e t v å s o n d t l i g a af sjukdomen består uti b l o d u l - g j ut n i n g e m e l l a n c r a n i u m o c h p e r i c r a n i u m . Blo det ä r än flytande, än coaguloradtj till färgen dels ljusrödt, dels ock m örkare.
*) M i c h a e l i s fir a f d e n n a ås i ^t . H a n pAstAr f i f v en , a t t vi d al l a c e p b a k c m a t o m e r f at t as t abul u e x t e r n a a f l i enet o c h att d i p l o c l i g g e r b l o t t a d , s a m t a t t d e t t a är o r s a k e n , hvarf f i rc ma n hfinner en hå r d k a n t i s v u l s t e n s o m k r e t s . D e n n a å s i g t ä r , s å s o m vi f r a md e l e s »kul a v i s a , v e d e r l a g d .
C e p h a l æ m a t o m e t s f ö r l o p p o c h u t g å n g . Man m ä rk e r, Einlingen «traxt eller de försla dagarue efter födel sen , en lite n , begränsad, indolent, mjuk 6vulst, som så små n in g o m , än fortare och än långsam mare, tilltager i omfång och blifver spänd och elastisk, hvarvid man i de flesta fall
tydligen varseblifver fluctuation. I allmänhet tillväxer svul
sten ända till sjetle eller åttonde dagen, hvarefter den upp
hör att förstoras. O m k rin g andra eller tredje d agen, ibland
äfven g enast i början, k änner man den hårda och ojemna
kanten vid svulstens bas. H ar svulsten uppnått sin största
höjd , så kan den försvinna antingen derigenom, att det e- mellan c ra n iu m och pericranium utgjutna blodet résorberas, d. v. s. alt svulsten fördelar sig, och detta sker vanligen inom tre v eck o r; eller, efter någon längre tid derigenom,
alt svulsten ständigt blifver m indre, fastare och hårdare. I
denna händelse blifver pericranium tjockare; på dess y ta , d e r den legat intill det utgjutna blodet, afsäller sig ben ä m n e , o c h , sedan blodet resorberats, närmar sig nyssnämn da del af pericranium till cranium samt förblifver med d et
samma i n o rm alt förhållande adhærent. Början till denna
förbeningsprocess observerar man mellan tolfte och sextonde
dagarne. Ossiflcationen gifver sig derigonom tillkänna, att
svulsten förlorar sin mjukhet och genom tryckning med fing ret en fördjupning uppstår, som efter tryckningens upphö ra n d e återfyller sig, hvarvid man tydligen förnimmer en art crep iterande ljud, likt d et, då man trycker på pergament. Svulsten aftager i höjd och lemnar slutligen ej någon grop för tr y c k n in g , och efter längre lid m ärker man blott en el ler n åg ra obetydliga, hårda upphöjningar på det ställe, der svulsten selat. — Man här uppgifvil, alt om blodet ej snart rés o rb eras , eller genom konstens ölgärd ullömmes, skulle det undergå decomposition, förändra färg och consistens,
sam t få en ru tten lukt. Vidare skulle, genom pericranii
tilltagande tjocklek, nflopp utåt blifva förhindradl, hvarföre förstörelseprocessen skulle kasta sig på benet och, genom i
Möjlig-/ heten af en sådan u tg å n g förnekas do ck af C h ^ l i u s och D i e f f e n b a c h
-Någon g å n g blott bar cepbalæmato met ö fv erg ått till suppuration.
Så vida ej lifsfarliga complicationer varit förhanden, eller alltför ingripande behandling blifvit a n v ä n d , h a r cepha- læmalomét ej haft dödlig utgång.
Om sjukdomens o r s a k e r råd er än n u d e mest stri diga m e n in g a r; öfvcrhufvud hvilar öfver dem ett m ö r k e r ,
hvilkct det är framtiden förbehållet a t t upplysa. Det torde
dock ej vara alldeles utan intéressé at t anföra n å g r a af de allmännaste åsigterna angående orsakerna till c ephalœ m ato- mets uppkomst.
Den å s ig t, enligt Ii vilken e t t lidande i benet vore det p r im ä ra , och blodutgjutningen en följd d e r u t a f , är länge^
sedan vederlagd. Erfarenheten har nemligen visat, a tt om
vid svulstens öppnande benet ä r ojemnt eller c a r i e r a d l , 6Û ä r detta en följd antingen af resorbationsakten eller af an dra missgynnande om ständigheter, hvilka framkallat caries.
En annan åsigt är d e n , som a n tag e r en varicositet eller annan sjuklighet i de cranium g en o m trän g an d e blod k ä r le n , hvilka skulle brista antingen straxt före, eller under sjclfva förlossningen, och a t t orsaken, hvarföre svulsten ej genast u p p k o m m e r, eller straxt an tag e r en storle k, motsva rande den utgjutna blodqvantitete n, beror på pericranii in tima förening med c ra n iu m , hvilken tillåter svulsten att till taga i storlek endast s m å n in g o m , eller i mån af den ökade blodutgjutningen. — Denna åsigt anse vi för den sannolikaste.
En tredje åsigt anser en mekanisk inverkan ligga till
»
stäm m er C h e I i u s , och antager densamma hafva sitt säkra ste stöd i cephalæmatomets vanligtvis lätta och snara bo
tande. F ö r cephalæmatomets uppkomst skulle följaktligen ej
behöfvas någon betydligare tryckning, utan hufvudsakligast en o je m n , om än en kort tid fortfarande, tryckning emot e t t framskjutande eller kantigt ställe i bäckenet, hvarigenom blodkärlen antingen genast skulle brista, eller ock taga den 6kada, a lt de inom kort genom transsudation skulle utgjuta blod. — H ärem ot har m an, å andra sidan, endast såsom t i l l f ä l l i g h e t s orsak ansett den tryckning, som barnhufvu- d e t kun d e lida vid genomgången af ett för trångt eller van- form adt b'äcken; och detta så mycket hellre, som cephalae- m atom oftare blifvit observeradt vid de fall, då hufvudel rimligtvis ej k unnat lida af en dylik tryckning, t. ex. vid sä tes-, fotbjudnings-, eller eljest lätta förlossningar.
Till cephalæmatomets d i a g n o s fordras att noga upp fatta dess karakteristiska symptomer:
Svulsten h ar således företrädesvis, om ej alltid, sitt säte på det ena eller andra hjessbenet, och oftare på det hö g r a än d e t venslra; den observeras straxt efter födelsen; den ä r i början liten och m ju k , blifver sedan i allmänhet större och s p än dare, elastisk och flucluerande; den är begränsad; vid dess bas känner man i omkretsen en skenbart benaklig k a n t eller ring; hudens färg och svulstens temperatur skilja sig ej från det öfriga hufvudels; tryckning med fingret för m in sk ar den icke och uppväcker hvarken någon märkbar s m ä r t a , ej heller symptomer af hjernans tryckning.
Cephalæmalomet kan förblandas med:
l:o ) . C a p u t succedaneum .
Detta ä r icke så bestämdt begränsadt och kännes mjukt. D et bildar sig under förlossningens förlopp och befinner sig på del ställe af h u fvudet, som vid förlossningen bjuder sig,
t. ex. vid framslupad k ro n b judning, pä öfre och b a k re fjer-
dedelen af det framåt vettande hjessbenet. Om förlossnin
gen ä r lån g sam , tilltager det fortfarande i o m f å n g , u tb r e d e r 6ig öfver en stor del af hjessbenet, strä c k e r sig äfven n ågot öfver nack- och pilsömmen o c h , till en d e l , äfven öf
ver den lilla fontanellen. Caput succedaneum försvinner ge-
menligen inom de första 12— 24 tim m arne efter b arn e ts fö
delse. Cephalæmalomet ä r derem ot noga b eg rän sa d t; i b ö r jan visserligen m ju k t, men blifver snart sp ä n d t; tillta ger de
första dagarne i omfång ; fluetuerar, och gifver i början in
gen g ro p för tr y ck n in g ; sitter visserligen äfven pä d e t ena
eller andra hjessbenet, men ibland på de l , som i förlossnin
gen ej bjudit sig; man finner det äfven efter sätesbjudnin gs-
förlossningar, och i allmänhet efter lätla förlossningar. —
Svårare blir diagnosen, om caput succedaneum förekommer
på samma g å n g med cephalæmalom på ett och sam m a hjess-
ben. För ansvällningen i de yttre betäckningarne kan man
här icke känna cephalæmatomcts spänning och flu ctuation;
men efter 12— 24 tim mar förlorar sig caput su c ce d an e u m ,
och de ofvan angifna karakteristiska kännetecknen göra d å
sjukdomens kännedom lätt.
2:o. B lo d s u g illa tio n (Ecchymosis violenta capitis).
Denna uppkom m er genom y ltr e våld: s t ö t a r , s l a g , t r y c k n i n g , eller d y lik t ; ä r icke noga be g rä n s ad , och h a r ej
n å g o t bestämd t säte på hufvudet. Hudfärgen ä r vid d en
samma förändrad och öfvergår sm åningom till rö d b lå, vio
lett, gulblå o. s. v. Â del ställe, d e r våldet t räffat , samt
de närm ast dero m k rin g liggande, kan den uppkom na sön
dringen i delarnes cohæsion måhända mer eller mindre ty d
ligt bemärkas. Blodsugillation öm m ar för vidrörandet och
visar temperaturförhöjning.
3:o).
Oedema capitis.
Vattnet har här sitt säte mellan hufvudsvålen och sub-
d erig cnom , alt svulstens färg är något blekare än det öfriga hufvudets, ti vilket g ö r , alt barnet får ell cache- tiskt utseende; huden kännes kall och är genomskinlig; svulsten är icke noga begränsad och eflerlemnar vid tryck
ning med fingret en fördjupning. Från caput succedaneum
skiljer sig Oedema capitis, derigcnom alt den sednare van ligen h ar större utsträckning, icke ä r medfödd, utan upp kom m er efter födelsen såsom ctl symptom af localt eller all mänt lidande.
4:o).
H ernia cerebri congenita.
Oftast har väl çephalæmatomel blifvit förblandadt med d el medfödda h je rn b rå c k el, emedan man t r o l l , att delta
sednare vanligen hade sitt säte på hjessbenet. Enligt N a e -
g e l e ’s * ) undersökning hör det till det medfödda hjern- bråckels karakteristik och till dess olikhet med cephalæma- t o m e t , att det y tterst sällan, eller fastmera aldrig, före k o m m er på hjessbenen, utan öfver fontanellerna och i 6Öm- m a r n e : oftare öfver den bakre fontanellen och i nacksöm m e n , än öfver den främre och i kron- och pannsömmarne. H jernbråcket betäckes dessutom af en t unn, ej hårbeväxt h u d ; det höjer och sänker sig vid barnets respiration; pul sation kännes i de fleste fall tydligt; någon fluctuation fin nes der ej, så vida icke serös utgjutning förekommer i b r å c k s ä c k e n ; tryckning derpå uppväcker hos barnet oro och co n v u lsio n er, o c h , om man oförsigtigl fortfar med t r y ck n in g en , kunna äfven paraly tiska symplomer inställa
sig. Har man genom lindrig tryckning lyckats reponera
b r å c k e t , känner man tydligen ett hål i benet. Den hårda
k a n ten i cephalæmalomet beror åter på ansvällning i de mjuka delarne.
5:o).
Telangiektasie.
Svårligen kan cephalæmatomet med lelangiektasie för-
vexlas, emedan den sednare har elt röd- eller blåaktigl
ulseende, kännes sv am paktig, och genom try ck n ing för ö -
gonblicket förändrar färg och förminskas.
6:0). Fungus duros matris.
Man har uppgifvit, att cephalæm ato m skulle kun n a
förvexlas med denna sjukdom. Men Fungus d u r æ m atris
förekommer ej hos nyfödda barn. S c h n i e b e r * ) s ä g e r
sig hafva observerat e tt fall af medfödd fungus du r æ m a
t r is , men C h e Ii u s tviflar härvidlag på diagnosens riktighet. Fungus d u ræ matris tilltager j e m n t , utan att benägenhet till å t e r g å n g röjer s ig ; i densamma förnimmes alltid pulsation;
vid basen ä r den omgifven af en mer eller min dre ojemn
och hvass k a n t ; den ä r sm ä rtan d e , isynnerhet om kanten
är mycket ta ggig; den kan repone ras, hvarefter sm ä rtan
ibland u p p h ö r, men också kan h äru laf uppkomma sy m p to
m er af try ck n in g på hjernan. Dessutom, om fungus d u r æ
matris blifvit något mera utv eckla d, ä r den alltid förenad
med betydligt allmänt lidande och slutligen med hektisk
feber.
Med A ncurism er och Tumores cystici bör c ephalæ
matomet ej lätteligen kunna förblandas; ty om man blott
gifver akt på aneurismernas regulicra pulsation; på up p k o m
s t e n , den jemna tillväxten och flytlbarhcten hos tu m ores
cystici; så bör ej något misstag kunna ega rum.
P rognosen fir i allmänhet god. Farliga complicat io-
ner äro Syphilis och alrophiskt tillstånd. Svulstens storlek
försäm rar ej prognosen, ty man har sett stora cephalaoma-
tomer résorberas lika hastigt som små. I äldre besk n fn in
g ar öfver sjukdomen antages prognosen vanligen vara miss g y n n ande; orsaken härtill ligger dels uti författarnes anta g an d e, att cephalæmatomct grundado sig på en sjukdom i bensubstansen, dels ock kanske hufvudsakligen i deras in gripande behandling, hvilken ofta förorsakade en olycklig utg ång.
Vid cephalaematomets behandling har man företrädes
vis antagit tvenne methoder. Den ena afser svulstens för
d elning, den andra dess öppnande, uttömmande af conten tum och läkning genom suppuration.
Svulstens fördelning har man sökt åstadkomma genom: 1. Fördelande omslag och ingnidningar. 2. Tryckning. De m edel, hvilka man beljenar 6ig af vid fördelning, äro isyn n erh e t: v arm a , aromatiska omslag; aromatiska kryddor, blötta i v a tte n , vid slapphet, i vin; och omslag af adstrin- geran de och toniska medel, såsom vide-, e k -, alm- och
chinabark. Hos starka b a rn , och då svulsten ä r i ett ere-
thiskl eller inflammeradt tillstånd, råder D i e f f e n b a c h att sätta en blodigel på svulstens spets och nyttja omslag af b ly v a lte n, salmiakslösning eller utspädd ättika; äfven låter
han g ö ra mercurialingnidningar. Spirituösa medel, som r e -
commenderas af n å g r a , bör man ej gerna använda, emedan de lälteligen kunna inverka skadligt på hjernan.
H e n s c h e l * ) var den förste, som sökte att bota ce-
phalæm atom genom tryckning. F ö r d e tta ändamål använ
de han en plåt af flera gånger sammanvikel Stanniol, hvil ken h a n , med tillhjelp af ändamålsenliga bandager, fä- siade öfver svulsten och bibehöll under en fortsatt lin
d rig tryckning. Genom detta förfarande uppgifver han sig
hafva inom 14 dagar bragt cephalæmatomet till fullständig återgång.
Cephalæmatomcfs öppnande a r den me I hot!, som i fil*
dre lider fann dc fleste loftarc. I.ifliga discussioner hafva
blifvit förda, huruvida det borde öppnas genom i n c i s i o n
eller p o n c t i o n . Den förra gjordes antingen genom longi
tudinal- eller crucialsnilt. Di o f f e n b a c h gör e t t , i för
hållande till svulstens storlek afpassadt, longitudin alsnitt,
hvarefler han i öppningen inlägger c ha rpie, sam m anhåller sårkanlerna med häftplåster och använder lindrig com pres
sion. Grücialsniltets förfäktaro uttömde allt d et u tg ju tn a
blodet på en g å n g , sammanförde de fyra flikarne af huden med häftplåstersförband, och sökte att genom kalla omslag
moderera den inflammatoriska reactionen. Vid punction
åter gö res blott en liten öppnin g med la ncettspetsen, c o n tentu m u ttr y c k e s , öfver öppningen lägges en häftplåsters— rem sa , och en lindrig compression användes på cephalæ m a-
tomet. Punction förnyas så ofta svulsten fyller s i g , och
derm ed fortfares till dess fullständig läknin g in trä d t. — »
Dessa m ethoder hafva nu hufvudsakligen blifvit förka stade, dels emedan man funnit longitudinal- och crucialsnitteri för mycket ingripande, dels ock emedan svulsten i de fleste fall af sig sjelf, eller genom resolutionsmet hoden och lindrig
compression, återgår. Anser m an sig , på g r u n d . a f o m
ständigheter hvilka h ä r nedan anföras, nödsakad till ce p h a - læmatomets ö p pnande, bör olvifvelaktigt punctio nsmelh odcn ega företräde.
G o e l i s sökte på annan väg befordra svulstens re so rp tio n , nämligen genom en fortfarande suppuration i d e n sammas b etäc k n in g , och använde han för d etta ändamål lin
drig cauterisation. Denna method förkastades snart på lätt
begripliga skäl. Samma öde rönte P a l l e t t a ’s behandlings
s ä t t , hvilket bestod d e r u l i , a t t genom svulsten fördes en h a n k , som efte r några d a g a r beströks med digestivsalfva;
sednare tillsattes toniska medel. \
Af hvad vi ofvanföre visa t, och stödjande oss på de resultater, som erfarenhe.ten gifvit vid h a n d e n , att
nemli-gen cephalæm alom er i de flesta fall läkas nemli-genom naturens egen å t g ä r d , följer, såsom d et synes oss, att man helst bör lemna svulsten åt sig sjelf, sa m t, i fall några svårare com- plicationer skulle tillkomma, sysselsätta sig med dem al-
lona. Vill man understödja naturens läkekraft, så använ
d er man i början kalla, antiphlogistiska, och sedermera, lju m ma, fflrdelando omslag, eller anlägger man ett lätt
compressionsförband. Det enda fall, då vi anso svulstens
öppnande nödvändigt, ä r , om cephalæmatomet efter 16— 18 d agar ej visar någon benägenhet till å te rg å n g , utan är i jemn tillv äx t, samt genom den tilltagande hudspänningen
förorsakar barnet olägenhet. Punction ä r då den method
för ö pp n an d et, hvilken vi föredraga; den förnyas, om svul sten å t e r skulle fylla sig , hvilket d o ck, sedan cephalæma tomet hunnit så långt i sin decursus, ej gerna är att be
fara. Det genom punction uppkomna såret behandlas en
ligt do g r u n d e r , som vi ofvanföre angifvit. Skulle suppu
ration in trä d a , eller benet blifva angripet, så följer man chi rurgiens allmänna reglor,
L i k ö p p n i n g s f e n o m e n e r . Om barnet aflidit vid sjukdomens början, är det i cephalæmatomet inneslutna blo d e t ljusrödt och flytande; men mörkt och coaguleradt; om
barnet dött sedan sjukdomen längre framskridit. P a l l e t t a
f a n n , i tvSnne fall, emellan cranium och pericranium en
se g , vid benet faslklibbad geiéeartad massa. I svulstens
omkrets ä r pericranium sammanhängande med cranium. Om barn et aflidit sedan cephalæmatomet börjat läkas genom ossi fication, har man funnit benlameller afsatta på pcricranii inre y t a , o c h , otn ossificationen vidare fortgått, en brosk- a r l a d , men en eller annan bencell försedd, någon gång fa stare benlamell, hvilken vid svnlstens bas öfvergått i be
nets tabula externa. Det u nder cephalæmatomet liggande
benet har befunnits än glatt och oskadadt, än ojemnt och c a r i e r a d t , och det saknas ej exempel d erpå, att benet varit
u n d ersö k t liket efter e t t b a r n , hos hvilket e t t förutvarande
cephalæmatom fullständigt resorberats. Svulsten hade haft
sitt säte pâ venstra hjessbenet; alla integum enterna voro
friska ; pericranium öfverallt norm alt a d h æ re n t; hjessbenet
förtjockadt i lika stor u ts t rä c k n in g , som den föregående
svulsten in ta g it, synnerligen dess tabula e x t e r n a ; vid benets
genom sågning fann han dess diploë m era utveckladt Sr n or
