Öppna jämförelser och information till medborgare
Öppna jämförelser (ÖJ) av hälso- och sjukvårdens kvalitet och effektivitet drivs gemensamt av SKL och Socialstyrelsen. Där redovisas kvalitetsindi-katorer för hälso- och sjukvården på landstingsnivå. Socialstyrelsen har regeringens uppdrag att arbeta med ÖJ. Arbetet har pågått sedan 2006 och varje år redovisas fler kvalitetsindikatorer. Från början var de flesta
indi-katorer baserade på hälsodataregistren, men numera baseras många in-dikatorer på kvalitetsregistren. Samtidigt som möjligheterna att redovisa verkliga kvalitetsindikatorer från hälso- och sjukvården har ökat har också öppna jämförelser utvecklats på fler områden bl.a. vad gäller vård och om-sorg för äldre.
Tanken bakom ÖJ har varit att resultatjämförelser stimulerar utvecklingen mot en bättre vård och omsorg. För beslutsfattare ska jämförelserna visa på hur resurser används och utgöra underlag för prioriteringar. För verksamheterna ska ÖJ underlätta jämförelser och skapa motivation till förbättringar. För med-borgare och patienter ska de öppna jämförelserna utgöra underlag för att välja och ställa krav. Öppen publicering av jämförelser syftar också till att främja dis-kussioner om hälso- och sjukvårdens resultat som baseras på fakta.4
Regeringen beslutade den 25 juni 2009 om en strategi för kvalitetsutveck-ling genom öppna jämförelser inom socialtjänsten och hälso- och sjukvården.
Strategin har tagits fram tillsammans med SKL, Famna, Vårdföretagarna och Socialstyrelsen. Regeringens vision för öppna jämförelser är ”aktuell kunskap när du vill ha den och som du vill ha den.” Strategin slår fast att öppna jäm-förelserna ska ge underlag för medborgare och patienter att välja vårdgivare, för policybeslut och oberoende granskning samt till fördjupade analyser och jämförelser som stimulerar vården och socialtjänsten att förbättra kvaliteten och effektiviteten.5 Eftersom huvuddelen av indikatorerna i öppna jämförelser redovisas på landstingsnivå är inte öppna jämförelser möjliga att använda för vårdval i någon större utsträckning. Däremot ger de medborgarna ett underlag för att bedöma kvaliteten i den vård som respektive landsting levererar.
Regeringens strategi syftade till att tydliggöra inriktningen för de öppna jämförelserna på lång sikt. Däremot innebar den inte något tydliggörande av ansvarsfördelningen mellan stat, kommuner och landsting. Detta påtalades också av den arbetsgrupp som tog fram förslaget om uppdraget för Institutet för uppföljning och utvärdering inom hälso- och sjukvård och socialtjänst.
Arbetsgruppen föreslog att en arbetsuppgift för institutet skulle vara att beskriva och jämföra kvaliteten på olika vårdenheter i termer av tillgäng-lighet, bemötande, medicinsk nytta, patientsäkerhet och andra relevanta kvalitetsdimensioner och analysera bakgrunden till upptäckta skillnader i kvalitet. Syftet med detta skulle vara att producera oberoende och tillförlitlig kunskap och information som kan stödja vårdkonsumenter vid deras val av vårdgivare.6
Regeringen beslutade den 20 maj 2010 om direktiv för inrättande av en ny oberoende granskningsmyndighet med ansvar för uppföljning och ut-värdering av hälso- och sjukvården.7 Myndigheten ska heta Myndigheten för vårdanalys. I direktiven är rollen att redovisa och analysera resultat på en-hetsnivå för patienter och medborgare nedtonad i förhållande till förslaget
Kapitel 4. Kvalitetsregister som underlag för uppföljning av vårdens resultat
i den ovan nämnda departementspromemorian. Utredaren har istället fått i uppdrag att utreda hur information till patienter och medborgare bör ges och lämna förslag avseende dem.
Initiativ som webbportalen OmVård.se har syftat till att ge lättillgänglig in-formation till vårdgivare om olika kliniker och vårdcentraler. Dessa har dock kritiserats från vissa håll för att det är ett partsintresse, Svenskt Näringsliv, som står bakom den.
Översynen anser att det är viktigt att patienter och medborgare kan få in-formation om vilka resultat som den skattefinansierade vården och omsor-gen producerar och hur jämlik den är över landet. Det är viktigt inte minst ur demokratisk synvinkel. Med de politiska beslut som har fattats om ökad valfrihet inom både hälso- och sjukvård och omsorg är information om olika enheter nödvändig för att få fungerande valfrihetssystem. Det är en förut-sättning för att patienter och medborgare ska kunna göra informerade val.
Om information om resultat på enhetsnivå ska bli rättvisa och tjäna som underlag för vårdval så krävs hög kvalitet i data, justeringar för patientsam-mansättning och tydliga kommentarer om eventuella andra skillnader. Det är också osäkert i vilken utsträckning som patienter kommer att använda infor-mation om resultat som underlag för vårdval. Initiativ som Omvård har dock skapat ett tryck på staten och sjukvårdshuvudmännen att ta fram relevanta jämförbara data på enhetsnivå som är lätt tillgängliga för medborgare. Över-synen anser att det bör finnas oberoende och kvalitetssäkrad information till patienter och medborgare. En myndighet eller annan offentligt finansierad organisation bör stå som ansvarig för denna organisation. Patienter och med-borgare har redan ett informationsunderläge i förhållande till vårdgivare och hälso- och sjukvårdspersonal.
Nationella kvalitetsregister som källa för öppna jämförelser
Många av de nationella kvalitetsregistren har inte varit med i de öppna jäm-förelser som görs av Socialstyrelsen och SKL. I öppna jämjäm-förelser för 2009 redovisas indikatorer från 19 nationella kvalitetsregister. Alla register skickar inte in data till öppna jämförelser och vissa av de som skickar in har inte den täckningsgrad som krävs eller uppfyller inte andra krav på data som ställts upp för redovisning i öppna jämförelser. Av de register som deltog i öppna jämförelser år 2008 varierade täckningsgraden mellan 20-98 procent. Sam-tidigt uppgav mer än en tredjedel av de nationella kvalitetsregistren år 2010 i sina ansökningar till beslutsgruppen för nationella kvalitetsregister att de hade en täckningsgrad på över 90 procent (andel av patienterna med en viss diagnos som inkluderas i registret). Problem kan hänföras till att registren definierar täckningsgrad på olika sätt och att allt för få registerorganisationer har använt sig av Socialstyrelsens erbjudande om att jämföra
täckningsgra-den med hälsodataregister. Från vissa register har man efterfrågat att få ut personnummer på patienter i hälsodataregistren som saknas i kvalitetsre-gistret. Detta är dock inte möjligt med hänsyn till lagstiftningen.
Enligt registrens ansökningar om medel till beslutsgruppen är det mer än hälften (57 procent) som numera redovisar data på enhetsnivå i årsrapporter eller liknande. Av de nya registren har de flesta en ambition att redovisa data öppet så snart data håller en viss kvalitet. Vissa register har länge haft öppenhet som policy och uppger att det har varit en självklarhet. För andra register har öppenheten kommit successivt med att data har förbättrats, justeringar har kunnat göras för case mix och efterfrågan på öppna data har ökat. Vissa register tillämpar en princip där deltagande kliniker får möjlighet att läsa statistiken innan den publiceras öppet. Ett exempel är på detta är nationellt kvalitetsre-gister inom gynekologisk kirurgi där återrapporterna skickas till de deltagande klinikerna tre veckor innan de offentliggörs och kliniker med avvikande resul-tat erbjuds att skriva en kommentar till rapporten innan den offentliggörs.
Enligt registret bidrar den öppna redovisningen till att deltagande kliniker granskar återrapporterna och initierar åtgärder eller utreder felkällor.
Översynen anser att de nationella kvalitetsregistren innehåller data som är av stor vikt för att kunna göra uppföljningar och jämförelser av hälso- och sjukvårdens kvalitet och effektivitet. Det är därför nödvändigt att data för öppna jämförelser görs tillgängliga från kvalitetsregistren, men också att kvaliteten i data utvecklas för att kunna användas i syfte att presentera resul-tat om hälso- och sjukvården för olika målgrupper.