I inledningen av rapporten beskrev vi att det finns olika typer av kvalitetsre-gister. Av förklarliga skäl har de olika registertyperna olika tillvägagångssätt att uppfylla syftet med kvalitetsregister – dvs. att utveckla och kvalitetssäkra hälso- och sjukvården. En del fokuserar på att förändra processer och meto-der utifrån uppföljning av resultat. Andra omfattar också stöd i vården av den enskilde patienten.
Interventionsregister
De ursprungliga registren, knäplastikregistret och höftplastikregistret, följer upp operationer och presenterar ofta sina resultat årligen. Dessa register har erbjudit underlag för omfattande forskning. Här har viktiga resultat legat till grund för beslut om metod- och produktval, vilket i sin tur förbättrat kvalite-ten i vården av patienterna. Denna typ av interventionsregister, som sedan har fått efterföljare, har enligt vissa företrädare inte behov av att presentera data med korta tidsintervall till sina användare. Registren används mer sällan som stöd i konsultation med patienten, till skillnad från diagnosregister och preventions/processregister (se nedan).
Diagnosregister
Andra typer av register är diagnosregistren, som både rymmer de som om-fattar individer med kroniska sjukdomar, t.ex. Nationella diabetesregistret och de som innehåller åtgärder för att behandla akuta tillstånd. Exempel på det senare är Riksstroke-registret. De diagnosregister som omfattar kroniska sjukdomar har i vissa fall varit mycket framgångsrika med att utveckla regist-rens användbarhet för rapporterande enheter. Här finns snabba återrappor-teringssystem, återkoppling och beslutsstöd på individnivå. Det finns dess-utom konsultationsstöd där vårdpersonalen och patienten diskuterar olika värden utifrån registrerade data – till exempel blodsocker, kolesterol eller mängd HIV-virus i blodet. Användningen av nationella kvalitetsregister som beslutsstöd i vården av den enskilde patienten liksom möjligheterna för olika vårdgivare att se varandras inrapporterade uppgifter för en patient, både i vårdsyfte och för uppföljning av vårdens kvalitet har juridiska begränsningar.
Dessa juridiska begränsningar redogör översynen för i kapitel 8.
InfCare HIV – ett exempel
InfCare HIV är ett hjälpmedel för HIV-sjukvården i Sverige. InfCare HIV er-bjuder sina användare ett beslutsstöd i vården, kvalitetsregister, konsultfunk-tion och en forskningsdatabas under samma paraply. Registret täcker i princip alla patienter i Sverige med HIV, täckningsgraden är över 99 procent.
Kapitel 3. Registrens användning i förbättringsarbete och kliniskt arbete
Genom beslutsstöd i vården visas för varje patient en graf (se figur 3.1). Den ljusare linjen visar patientens mängd av HIV-virus i blodet och den mörkare visar patientens immunförsvar. Den röda grafen ska ligga lågt och den mör-kare så högt som möjligt – i de fallen har patienten en fungerande behandling.
Behandlingsmålet är att virusmängden i blod ska vara mindre än 50 virusko-pior/mikroliter blod. Patienten betraktas då som virusfri och immunförsva-ret har möjlighet att läka. Ofta börjar patientmötet med att läkare och patient tittar på grafen tillsammans. Bilden är värdefull för behandlaren eftersom den sammanfattar patientens hela behandlingshistoria i en bild. Den underlättar också för läkaren och sjuksköterskan att se hur patienten klarar att fullfölja ordinerad behandling. Följsamhet till behandling är ibland ett problem och då är det viktigt att snabbt identifiera problemets orsak. Bristande följsamhet kan medföra resistens mot behandlingen som blir oanvändbar och allvarligt försämrar patientens fortsatta behandlingsmöjligheter. För patienten är bil-den också värdefull. Det är enkelt att förstå hur de egna värbil-dena påverkas av att följa läkarens eller sjuksköterskans ordination.
Bilden visar värden för år då en patient haft hög virusmängd i blodet (1997–
1999) till följd av dålig följsamhet och resistensutveckling. 1999 får patienten en fungerande behandling med fyra läkemedel. Då går virusmängden ner och läkning av immunförsvaret påbörjas. Patienten har därefter en välfungeran-de behandling unvälfungeran-der hela uppföljningstivälfungeran-den (2000–2007).
figur 3.1: infCare Hiv konsultationsstöd
Källa: InfCare HIV
InfCare HIV används också för att följa HIV-sjukvårdens behandlingsresul-tat på kliniknivå. Här sammanställs avidentifierade fakta om alla patienter på kliniken, exempelvis hur många som är inskrivna vid kliniken, hur många som är i behandling och hur stor andel av patienterna som uppnår behand-lingsmålen. Sjuksköterskorna använder verktyget för att besluta vilka pa-tienter som ska kallas på besök. De papa-tienter som har bra behandlingsvärden kallas till läkarbesök en gång per år, övriga går till sköterska för motivations-samtal, uppföljning och provtagning. De patienter som har sämre värden kal-las till extra läkarbesök. Det har varit ett viktigt verktyg för att effektivisera HIV-sjukvården och koncentrera läkarkapaciteten på de patienter som har sämre behandlingsresultat. Antalet läkarbesök per patient har minskat till följd av effektivare läkemedel och uppföljningsrutiner – samt att de patienter som uppnår behandlingsresultaten kan byta vartannat läkarbesök mot skö-terskebesök.
På nationell nivå används registret för att göra analyser och jämförelser av resultat mellan landsting och kliniker. År 2008, då registrets resultat visa-des öppet för första gången, varierade resultaten för den andel patienter som uppnått behandlingsmålen från 47 procent till 94 procent i landstingen. År 2010 uppnådde 92 procent av patienterna behandlingsmålet och blev virus-fria. Dessa resultat är unikt goda och finns inte publicerade från något annat land. Variationen mellan landstingen ligger år 2010 mellan 80 procent och 100 procent. Resultaten har diskuterats centralt och lokalt, och här kan i för-sta hand tre orsaker till förbättrade resultat lyftas fram. Med årsrapporten för 2008 sattes fokus på HIV-vården, även i landsting med få patienter och små resurser. Samtliga enheters datainmatning kvalitetssäkrades och regio-nalt kvalitetshöjande arbeten vad gäller provhantering fick stort genomslag i regionerna Västra Götaland och Skåne.
Källa: InfCare HIV
Preventions/processregister
Den sista gruppen av nationella kvalitetsregister rymmer sådana som foku-serar på individer med risk att drabbas av en sjukdom eller ett visst tillstånd.
Gemensamt för dessa register är än så länge att de innefattar mer av omvård-nad och preventiva åtgärder än övriga register. Det tydligaste exemplet är Se-nior alert. SeSe-nior alert erbjuder ett verktyg för att förhindra fall, näringsbrist och trycksår för äldre som är sjuka. På det sättet kvalitetssäkras vården ge-nom systematiskt, preventivt arbete.
Kapitel 3. Registrens användning i förbättringsarbete och kliniskt arbete
Senior alert – ett exempel
Senior alert är ett nationellt kvalitetsregister som ska hjälpa vårdens medar-betare att förebygga fall, undernäring och trycksår. Det används i huvudsak för personer över 65 år och går ut på att vården av dessa personer ska följas upp över tid. Här används bedömningsverktyg som är evidensbaserade, t.ex.
MNA-SF (Mini Nutritional Assessment Short form). Bedömningarna i kom-bination med vårdprogram ska ge ett arbetssätt och en struktur för hur per-soner med dessa risker ska behandlas inom slutenvård, primärvård och sär-skilda boenden. I Senior alert registreras riskbedömningen och orsaker för varje individ, vidtagna åtgärder och resultat. Registret omfattar de personer som har någon form av vårdkontakt.
Den behandlande personen registrerar uppgifterna för en patient, t.ex. be-dömning av risk för undernäring efter ett antal, på förhand, bestämda frågor.
Utifrån bedömningen föreslås förebyggande åtgärder som bör vidtas för att undvika undernäring hos patienten. Den behandlande beslutar om vilka av föreslagna åtgärder, t.ex. äthjälpmedel eller träning, som ska vidtas och klick-ar i dessa. En expertgrupp granskklick-ar och klassificerklick-ar de förebyggande åtgär-derna som finns i registret.
bild 3.2 riskbedömnings- och åtgärdsblankett i senior alert.
Med Senior alert får personal dagligt stöd i sitt arbete med äldre personer. En undernärd patient löper större risk att falla, få en höftfraktur och utveckla trycksår. Dessa olika behov har ofta koppling till varandra. Oavsett om vården sker på ett sjukhus, en vårdcentral eller i ett av kommunens särskilda boenden
Kapitel 3. Registrens användning i förbättringsarbete och kliniskt arbete
så behöver riskvårdtagare identifieras och förebyggande åtgärder vidtas. De viktigaste måtten i Senior alert speglar hur denna vårdpreventiva process fungerar. Själva användandet av registret skapar ett lärandestyrt arbete i verksamheterna. Registret ger också möjlighet att följa upp vården över tid och jämföra mellan olika enheter.
Källa: Senior alert