Översikt

Enligt Europakonventionens artikel 8 har var och en rätt till skydd för sitt privatliv. Det är en så kallad relativ rättighet, vilket innebär att staten får vidta åtgärder som innebär att enskildas skydd för privatliv inskränks om detta sker enligt de villkor som stipuleras i artikelns andra stycke. Systematiken vid tillämpande av artikel 8 i förhållande till en specifik åtgärd från sta-tens sida (t e x hemlig övervakning) är följande. Först måste konstateras att artikel 8 överhu-vudtaget är tillämplig, det vill säga att det är fråga om en företeelse som skyddas av konven-tionen. Om artikeln är tillämplig prövas om statens åtgärd har inneburit en inskränkning av denna konventionsrättighet. Alla åtgärder från statens sida i förhållande till en konventions-skyddad företeelse innebär inte en inskränkning, tröskeln torde dock vara mycket låg.⁴⁰ När en inskränkning väl konstaterats är frågan om denna haft ett legitimt syfte och varit nödvändig i ett demokratiskt samhälle. Om denna systematik tillämpas konkret på signalspaningsverk-samheten i förhållande till artikel 8 blir första frågan om elektronisk kommunikation överhu-vudtaget omfattas av begreppet privatliv. Om så är fallet är artikel 8 tillämplig och då följer frågan om statens övervakning av sådan kommunikation innebär en inskränkning i rätten till skydd för privatlivet. Är svaret ja, måste övervakningen för att vara konventionsenlig ske med stöd i lag och anses nödvändig i ett demokratiskt samhälle i förhållande till ett i artikel 8 an-givet syfte. Nedan redogörs för dessa kriterier och vad de har för innebörd i kontexten hemlig övervakning.

3.1.1 Tillämplighet

”1. Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.”

Begreppen ”korrespondens” och ”privatliv” är så kallade konventionsautonoma uttryck, vilket innebär att staterna inte kan göra egna tolkningar av deras innebörd.⁴¹ Av Europadomstolens praxis framgår att telekommunikation, fax och e-mail innefattas av begreppen ”korrespon-dens” och ”privatliv” och artikel 8 är därför tillämplig på övervakning av elektronisk kommu-nikation.⁴² Även så kallad trafikdata (uppgifter om vem som har kommunicerat med vem och

40 Clayton & Tomlinson, s 1119 f.

41 Jfr Clayton & Tomlinson, s 305 f.

42 Liberty and Others v. the United Kingdom, para. 56. Se även Wieser and Bicos Beteiligungen GmbH v. Au-stria, para 45 vari det bekräftas att elektroniska dokument omfattas av begreppet korrespondens.

vid vilken tidpunkt) omfattas.⁴³ Skyddet enligt artikel 8 gäller även i förhållande till juridiska personer.⁴⁴

3.1.2 Inskränkning av artikel 8

Vilka åtgärder från statens sida i förhållande till den elektroniska kommunikationen kan då innebära inskränkningar av rättigheterna enligt artikeln? Domstolen har i sin praxis funnit att både insamling, förvaring och spridning av personuppgifter innebär inskränkningar av artikel 8.⁴⁵ Med personuppgifter avses uppgift som kan hänföras till en identifierad eller identifierbar individ.⁴⁶ Värt att notera är att det spelar ingen roll om uppgifterna inte är att betrakta som speciellt känsliga eller personliga, det räcker att det är fråga om personuppgifter för att en inskränkning ska aktualiseras.⁴⁷ Däremot kan det tänkas att inskränkningens allvarlighet kan variera beroende på de aktuella personuppgifternas karaktär.⁴⁸ Det behöver inte vara fråga om hemliga uppgifter utan även inhämtningen och lagringen av personuppgifter från öppna källor som är tillgängliga för allmänheten kan innebära inskränkningar av rättigheterna enligt artikel 8.⁴⁹ Utgångspunkten för bedömningen av vad som innebär en inskränkning av artikel 8 torde vara vad en enskild skäligen kan förvänta sig. Av Perry v. the United Kingdom framgår att till exempel även i fall enskilda är medvetna om att övervakning sker så kan behandling av in-hämtad information som inte skäligen kunnat förutses av den enskilda innebära en inskränk-ning i rätten till privatliv.⁵⁰ I förhållande till hemlig övervakning innebär artikel 8 i första hand att stater har negativa skyldigheter att avstå från övervakning. Domstolen har dock fastslagit att om insamling och lagring av personuppgifter sker har staterna positiva skyldigheter att säkerställa att informationen förvaras på ett säkert sätt och även att utreda eventuella läckor.⁵¹ Mot bakgrund av ovannämnd praxis står det klart att i den mån hemlig övervakning sker är detta en inskränkning av enskildas rättigheter enligt artikel 8. Europadomstolen har dock i sin

43 Malone v. the United Kingdom, para 84.

44 Association for European Integration and Human Rights and Ekimdzhiev v. Bulgaria, para 60, Weber and Saravia v. Germany, para 77 (och däri angivna källor), Wieser and Bicos Beteiligungen GmbH v. Austria, para 67. När begreppet enskilda används i denna framställning innefattas således även juridiska personer.

45 Se bl. a. Amann v. Switzerland [GC], para 65, Leander v. Sweden, para 48 och Rotaru v. Romania [GC], para 46. Jfr även Moreham, s 62 f.

46 Denna definition återfinns i artikel 2 i Europarådets konvention från år 1981 om skydd för enskilda vid auto-matisk databehandling av personuppgifter [cit Dataskyddskonventionen], och kan tänkas tillmätas betydelse då Europakonventionen ska tolkas i ljuset av andra internationella åtaganden (jfr artikel 53 Europakonventionen).

47 Amann v. Switzerland [GC], para 70.

48 S. and Marper v. the United Kingdom [GC], para 120.

49 Perry v. the United Kingdom, para 38.

50 Perry v. the United Kingdom, para 38 ff. Jfr även Clayton & Tomlinson, s 1101.

51 Craxi v. Italy (no. 2), paras 74-75 och S. and Marper v. the United Kingdom [GC], para 103. Jfr Moreham s 64. En sådan skyldighet följer även av artikel 7 Dataskyddskonventionen.

praxis gått steget längre och har fastslagit att redan existensen av en lagstiftning som möjlig-gör hemlig övervakning av elektronisk kommunikation i sig innebär en inskränkning av en-skildas rättigheter enligt artikel 8 oavsett om de de facto avlyssnats eller inte.⁵² Strategisk övervakning innebär att stora mängder kommunikation inhämtas, bearbetas och analyseras och enligt Europadomstolens praxis kan detta innebära separata inskränkningar av artikel 8 i flera av dessa steg.⁵³ Redan existensen av följande typer av lagstiftning utgör separata in-skränkningar av rätten till privatliv enligt artikel 8.

- Lagstiftning som tillåter hemlig övervakning av telekommunikation.⁵⁴

- Bestämmelser som möjliggör inhämtandet av information om vilka som har kommunicerat med varandra och vid vilken tidpunkt (utan att innehållet i kommunikationen avlyssnas).⁵⁵

- Bestämmelser som möjliggör överföring av data för användning hos andra myndigheter då detta innebär att den avlyssnade kommunikationen (inklusive inhämtade personuppgifter) sprids till en större grupp och kan leda till att åt-gärder vidtas gentemot den avlyssnade.

- Bestämmelser som innebär förstöring av inhämtad data.

- Förbud att underrätta enskilda som har avlyssnats.⁵⁶

Om bestämmelser av ovanstående karaktär förekommer i den nationella lagstiftningen innebär detta således att staten inskränker enskildas rätt till respekt för sitt privatliv. Detta utgör dock inte per definition en konventionskränkning då artikel 8 inte är en absolut rättighet utan vissa inskränkningar är tillåtna.

3.1.3 Tillåtna inskränkningar av artikel 8

Artikel 8.2 i Europakonventionen preciserar tillåtna nationella inskränkningarna av artikel 8.1.

”2. Offentlig myndighet får inte ingripa i denna rättighet annat än med stöd av lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till den nationella säkerheten, den allmänna säkerheten eller landets ekonomiska välstånd, till förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och

rättigheter.”

52 Liberty and Others v. the United Kingdom, para 56 (och däri angivna källor), Weber and Saravia v. Germany, paras 78-79.

53 Weber and Saravia v. Germany, para 79 (och däri angivna källor).

54 Liberty and Others v. the United Kingdom, para 56 och Weber and Saravia v. Germany, para 78.

55 Malone v. the United Kingdom, para 84.

56 Weber and Saravia v. Germany, para 79.

För att staten ska få övervaka elektronisk kommunikation krävs således att övervakningen (i) har stöd i lag⁵⁷, (ii) har ett i artikeln angivet legitimt syfte och (iii) kan anses nödvändig i ett demokratiskt samhälle för att tillgodose detta syfte. Dessa tre aspekter tas upp i avsnitt 3.2 - 3.4. Då det är frågan om ett undantag från en konventionsrättighet ska artikel 8.2 enligt dom-stolens praxis tolkas restriktivt.⁵⁸

3.2 Laglighetskravet i relation till hemlig övervakning