Framgår det vilka typer av brott som kan aktualisera övervakningstillstånd?

Underrättelseverksamheten

För översiktens skull presenteras på nästkommande sida en något förenklad sammanställning av övervakningsändamålen i de olika lagstiftningarna.

238 Malone v. the United Kingdom , para 31.

IOCA

Inledningsvis kan noteras att enligt IOCA får tillstånd meddelas om det är nödvändigt med hänsyn till någon av de angivna övervakningsändamålen medan enligt LSF och G 10 –lagen får spaning ske om det är nödvändigt i syfte att kartlägga de i lagen angivna övervakningsändamålen, detta innebär i sig ett visst (om än relativt litet) förtydligande. LSF är onekligen mer detaljerad än den av Europadomstolen underkända IOCA, men samtidigt kan likheten med G 10 –lagen ifrågasättas på ett par punkter.

G 10 – lagen tar enbart sikte på gränsöverskridande/yttre hot och i princip enbart hot beståen-de av kriminella handlingar medan LSF exempelvis tillåter spaning även för att kartlägga för-utsättningar för svenskt deltagande i fredsfrämjande och humanitära internationella insatser och främmande makts agerande som är av väsentlig betydelse för svensk utrikes- säkerhets- eller försvarspolitik. Dessa grunder är vagare och svårare att definiera och förutse under vilka omständigheter de skulle kunna leda till övervakning. Detta skulle kunna vara problematiskt mot bakgrund av att Europadomstolen fäster vikt vid att G 10 –lagen klart och tydligt definie-rar vilka brott (offences) som kan ligga till grund för övervakningstillstånd.²³⁹ Det finns onek-ligen övervakningsändamål i LSF som inte passar in i denna beskrivning.

Vad ställer då Europadomstolens praxis för krav på övervakningsändamålens tydlighet? Det kan vid första anblick verka som den engelska lagstiftningens övervakningsändamål inte var tillräckligt specifika för att leva upp till konventionens krav på tydligt och förutsebart lagstöd.

I Association for European Integration and Human Rights and Ekimdzhiev v. Bulgaria verka-de Europadomstolen godta att övervakningsändamålen i lagstiftningen angavs i termer som

”till skydd för till nationell säkerhet” (vilket också var en av grunderna enligt den brittiska lagstiftningen) utan att dessa definierades närmare²⁴⁰, åtminstone om de nationella myndighe-terna inte lät uttrycket få en onormalt vidsträckt mening (”stretch the concept of national se-curity beyond its natural meaning”).²⁴¹ Domstolen fann dock att det förelåg brister i det andra stadiet av övervakningen bland annat på grund av att det saknades reglering av hur den in-hämtade informationen filtrerades.²⁴²

Europadomstolen förde ett liknande resonemang i Iordachi v. Moldova, där övervakning fick ske bland annat till skydd för nationell säkerhet och allmän ordning. Domstolen fann att dessa grunder inte var tillräckligt definierade då det helt saknades ytterligare specificering av både

239 Weber and Saravia v. Germany, para 97.

240 Association for European Integration and Human Rights and Ekimdzhiev v. Bulgaria, para 84. Detta ska eventuellt ses mot bakgrund av att tillstånden var föremål för domstolsprövning men detta torde vara uppfyllt även i det svenska systemet.

241 Se Association for European Integration and Human Rights and Ekimdzhiev v. Bulgaria, para 84.

grunderna i sig och under vilka omständigheter enskilda kunde komma att avlyssnas på dessa grunder.²⁴³ Domstolen talar i flera fall om två stadier (stages) av övervakningen, första stadiet är tillståndsprocessen (vilket innefattar hur övervakningsändamålen är utformade) och andra stadiet är själva utförandet av övervakning (till denna del hör filtreringsprocessen).²⁴⁴

Europadomstolens kritik i Liberty v. the United Kingdom avseende användandet av formule-ringarna ”nationell säkerhet”, ”ekonomiska välbefinnandet” och ”förebyggande och bekäm-pande av allvarlig brottslighet”²⁴⁵ måste därför ses mot bakgrund av att det precis som i Asso-ciation for European Integration and Human Rights and Ekimdzhiev v. Bulgaria saknas detal-jerad reglering kring filtreringsprocessen. Det fanns inte något i lagen angivet krav på att fil-treringen av informationen skulle ske med mer detaljerade begrepp.

Europadomstolen verkar således anse att övervakningstillstånd får meddelas på så vida grun-der som ”till skydd för nationell säkerhet” om det finns en process för att ytterligare begränsa vilken av den inhämtade informationen staten får ta del av. Genom att filtreringsprocessen regleras i lag anser domstolen att det blir mer förutsebart när enskildas kommunikation riske-rar att avlyssnas (till exempel i det tyska systemet krävdes att någon av de aktuella sökbe-grepp användes).²⁴⁶ Det kan ifrågasättas om det i praktiken innebär ökad förutsebarhet för en-skilda enbart på grund av att framgår av lagstiftningen att det sker en viss selektering med hjälp av sökbegrepp som är hemliga och vars utformningsprocess i princip är helt oreglerad. I den svenska regleringen finns till exempel inte något krav på att sökbegreppen ska specifice-ras mer än de LSF angivna övervakningsändamålen även om det finns krav på att de ska ut-formas så att de innebär ett så begränsat integritetsintrång som möjligt (3 § LSF). I den tyska lagstiftningen som godkändes fanns dock inte heller några ytterliggare materiella krav på sök-begreppen utöver att dessa skulle vara relevanta och lämpliga i förhållande till övervaknings-ändamålet.

Sammanfattningsvis torde även relativt vaga övervakningsändamål vara förenliga med lag-lighetskravet i artikel 8 om det finns en i lagen reglerad selekteringsprocess för den inhämtade informationen. De svenska övervakningsändamålen i underrättelseverksamheten är mot

242 Association for European Integration and Human Rights and Ekimdzhiev v. Bulgaria, para 86.

243 Iordachi and Others v. Moldova, para 46.

244 Se bl. a. Association for European Integration and Human Rights and Ekimdzhiev v. Bulgaria, para 84 och Iordachi and Others v. Moldova, paras 43 och 48, jfr även Klass and Others v. Germany, para 55.

245 Liberty and Others v. the United Kingdom, para 65.

grund av detta sannolikt tillräckligt preciserade och förutsebara, speciellt då selekteringspro-cessen som framgår av lagstiftningen får anses mycket lik den tyska.

Utvecklingsverksamheten

I LSF finns som bekant andra övervakningsändamål än de som nu diskuterats, nämligen de som hänför sig till utvecklingsverksamheten. Dessa är inte knutna till en hotbild eller företeel-se i omvärlden utan till signalspaningsverksamhetens behov vilket torde innebära att det är mycket svårt för enskilda att förutse under vilka omständigheter de kan bli avlyssnade. Denna typ av övervakningsverksamhet har inte prövats av Europadomstolen tidigare och det är svårt att förutse hur en sådan bedömning skulle utfalla. Troligt är dock att om strategisk spaning tillåts så måste även viss utvecklings- och underhållsverksamhet tillåtas. Vilka krav kommer domstolen i så fall att ställa på utformning av grunderna för inhämtning i denna verksamhet?

Detta är självklart svårt att förutse. Frågan är om det är en lämplig uppgift för Europadomsto-len att avgöra vad för information som tekniskt sett behövs för att säkerställa en optimal drift och utveckling av dessa typer av övervakningssystem. Kanske måste domstolen tillåta vaga övervakningsändamål och istället fokusera på att uppställa stränga begränsningar för hur kommunikation som inhämtas i detta syfte får användas. Ett problem med den svenska re-gleringen är att den enligt min mening inte tydligt separerar kommunikation som inhämtats i utvecklings- respektive underrättelseverksamhet. Konsekvensen av att information som in-hämtas i utvecklingsverksamheten får överföras till underrättelseverksamheten är att de krav på förutsebarhet som ställs på övervakningsändamålen i underrättelseverksamheten undermi-neras. Om ett tydlig ett förbud mot överföring av kommunikation från utvecklings- till under-rättelseverksamheten innebär att vagare övervakningsändamål kan accepteras är dock en fråga som faller utanför bedömningen av övervakningsändamålens tydlighet och som i stället får behandlas under andra delar av laglighetskravet (som exempelvis vid helhetsbedömningen av om det finns tillräckliga garantier mot missbruk) men kanske främst vid proportionalitetsbedömningen.

Sammanfattningsvis är det tänkbart att Europadomstolen inte ser det som sin uppgift att de-taljstyra utformningen av utvecklingsverksamheten utan ser detta som en uppgifter för stater-na och därmed tillåter mer vaga och oförutsebara övervakningsändamål. Detta torde dock

246Se Weber and Saravia v. Germany, para 97.

kräva vissa restriktioner av hur denna information får användas då kraven på övervakningsän-damålens förutsebarhet i underrättelseverksamheten annars urholkas.