Tyskland: G 10 – lagen (Gesetz zur Beschränkung des Brief-, Post- und

4.2.1 Tillämplig lagstiftning

Den hemliga övervakningen reglerades vid den relevanta tidpunkten i Gesetz zur Beschrän-kung des Brief-, Post- und Fernmeldegeheimnisses (G 10 – lagen), som tillät två typer av övervakning, dels så kallad individuell övervakning (2 G 10 – lagen) som innebar övervak-ning av en individ som misstänktes planera, begå eller ha begått vissa i lag specificerade brott och dels så kallad strategisk övervakning (3 G 10 - lagen) som innebar övervakning av kom-munikation i syfte att kartlägga vissa i lag angivna hot mot Tyskland. Europadomstolens

prövning avsåg den strategiska övervakningen. Den tyska författningsdomstolen fann vid sin prövning att G 10 – lagen på ett flertal punkter inte var förenlig med den tyska grundlagen och ålade därför parlamentet att vidta vissa lagstiftningsåtgärder.¹⁰⁰ Prövningen i Europadomstolen avsåg G 10 – lagen inklusive de ändringar författningsdomstolen efterfrågat.¹⁰¹ Enligt det tys-ka regelverket fick ett antal underrättelse- och säkerhetstjänster (såsom polisen) bedriva hem-lig övervakning.¹⁰² Den strategiska övervakning som var föremål för Europadomstolens pröv-ning bedrevs av myndigheten Bundesnarchrichtendienstgesetz (BND) i syfte att kartlägga utländska förhållanden av betydelse för utrikes- och säkerhetspolitiken.¹⁰³ Detta skedde genom att trafikstråk i den internationell telekommunikationen övervakades och filtreras med hjälp av sökbegrepp.

4.2.2 Tillåtna övervakningsändamål

Strategisk övervakning fick ske om det var nödvändigt för att kartlägga - militära attacker mot Tyskland

- internationella terroristattacker mot Tyskland

- olaglig införsel av inte oansenliga mängder narkotika till Tyskland

- spridning av krigsmaterial och hot om illegal utrikeshandel med varor, pro-gramvara och teknik i fall av särskild betydelse

- penningförfalskning som sker utomlands och som hotar den monetära stabili-teten i Tyskland eller

- penningtvätt som sker inom ramen för någon av punkterna 3–5 (3.1 G 10 – la-gen)¹⁰⁴

4.2.3 Vilken typ av kommunikation avlyssnades?

G 10 – lagen tillät i princip bara övervakning av eterburen internationell kommunikation, trådburen kommunikation fick enbart övervakas om det var nödvändigt för att kartlägga mili-tära attacker mot landet (3.1 G 10 – lagen). Inhemsk trafik fick inte avlyssnas.¹⁰⁵ Vid tidpunk-ten för Europadomstolens prövning var ca tio procent av all telekommunikation trådlös.¹⁰⁶ Det var dock oförutsebart om en viss specifik kommunikation skulle förmedlas via etern eller

100 1 BvR 2226/94 of 07/14/1999, para 305.

101 Weber and Saravia v. Germany, para 63.

102 Se vidare redogörelsen i SOU 2009:66, s 97.

103För en översikt av den tyska underrättelseverksamheten se Europaparlamentets betänkande den 11 juli 2001 om förekomsten av ett globalt avlyssningssystem för kommunikation från privatpersoner och företag (avlyss-ningssystemet ECHELON) (PE 305.392 A 5-0264/0, Bilaga IV.

104 Se tolkning i 1 BvR 2226/94 of 07/14/1999 para 245 f., Weber and Saravia v. Germany, para 27.

105 1 BvR 2226/94 of 07/14/1999, para 222.

106 Weber and Saravia v. Germany, para 30.

nom kabel, all gränsöverskridande trafik löpte således risk att övervakas även om bara tio procent av den faktiskt var tillgänglig för staten vid övervakning för alla ändamål utom att kartlägga hot om militära attacker.¹⁰⁷ Det var vidare en fråga om övervakning och lagring av både trafikdata och innehållet i kommunikationen.¹⁰⁸

4.2.4 Tillståndsförfarandet

BND ansökte om tillstånd för strategisk övervakning (3.1 G 10 – lagen) och skulle i ansökan uppge och motivera övervakningsåtgärdens karaktär, omfattning och tidslängd samt ange var-för inga andra medel kunde användas var-för att inhämta den nödvändiga informationen (4 G 10 - lagen). Tillståndet meddelades av en federal minister och skulle godkännas av en parlamenta-risk kommitté (3.1 G 10 – lagen).

Vid inhämtningen filtrerades informationen med hjälp av sökbegrepp (search concepts) (3.2 G 10 – lagen).¹⁰⁹ Sökbegreppen skulle anges i övervakningstillståndet (3.2 G 10 - lagen) och vara lämpliga och relevanta i förhållande till det i tillståndet angivna syftet med övervakning-en. Sökbegreppen fick inte vara utformade på ett sätt som innebar övervakning av individuellt specificerade telefonlinjer. Denna begränsning gällde dock inte om det kunde garanteras att intrång inte innebar övervakning av specificerad kommunikation från och till tyska medborga-re eller tyska fömedborga-retag (3.2 G 10 – lagen). Tillstånd meddelades för maximalt tmedborga-re månader i taget (5 G 10 – lagen)¹¹⁰.

4.2.5 Inhämtning och vidarebefordring

Information inhämtades och lagrades för att sedan filtreras med hjälp av sökbegrepp (search concepts). Det var fråga om både ”formella sökbegrepp” (formal search concepts) som till exempel specifika telefonlinjer och ”innehållsrelaterade sökbegrepp”(content-related search concepts) såsom namnet på vissa kemikalier eller vapen.¹¹¹

BND rapporterade resultatet av övervakningen till regeringen (3.3 G 10 – lagen, 12 § Federal Intelligence Service Act). Överföring av personuppgifter fick dock endast ske om de var rele-vanta i förhållande till ett av de enligt lagen tillåtna övervakningsändamålen¹¹² och skulle även

107 1 BvR 2226/94 of 07/14/1999, para 223.

108 1 BvR 2226/94 of 07/14/1999, para 229.

109 Det kan här noteras att Europadomstolen istället använder begreppet catchwords.

110 Se även Weber and Saravia v. Germany, para 98.

111 1 BvR 2226/94 of 07/14/1999, para 223.

111 1 BvR 2226/94 of 07/14/1999, paras 87 – 89.

112 Weber and Saravia v. Germany, paras 35 och 121.

ursprungsmärkas så att de inte skulle komma att användas i annat syfte än det för vilket de inhämtats.¹¹³

Om den inhämtade kommunikationen innehöll specifika fakta som innebar att en person miss-tänktes ha begått eller planerade att begå vissa i lag uppräknade brott skulle informationen vidarebefordras till i lag angivna myndigheter som hade möjlighet och befogenhet att förhind-ra eller beivförhind-ra brott.¹¹⁴ Detta krav gällde även om den inhämtade kommunikationen var irrele-vant i förhållande till övervakningssyftet, det rörde sig alltså om så kallad överskottsinforma-tion. Beslut om överföringen fattades av en tjänsteman vid BND med domarkompetens och överförningen skulle dokumenteras (3.5 G 10 – lagen).¹¹⁵

Själva verkställandet av övervakningen skulle dokumenteras så att den kunde bli föremål för tillsyn. Informationen som sparades i detta syfte fick enbart användas i tillsynsverksamheten och skulle raderas i slutet av det kalenderår efter vilket den inhämtats (3.2 G 10 – lagen).

4.2.6 Radering av inhämtade uppgifter

Skyldigheten att radera och förstöra inhämtad information reglerades i 3.6 G 10 – lagen. Det förelåg en omedelbar förstöringsskyldighet då inhämtad information saknade relevans i för-hållande till de i lagen angivna övervakningsändamålen och inte heller utgjorde sådan överskottsinformation som skulle överföras enligt 3.5 G 10 – lagen. Var sjätte månad skulle en kvalificerad jurist (qualified to hold judicial office) ¹¹⁶ kontrollera om förstöringsskyldighet förelåg i förhållande till den lagrade informationen.¹¹⁷ Själva raderingen av uppgifter skulle protokollföras.¹¹⁸

Vid överföring av personuppgifter till brottsförebyggande eller brottsbekämpande myndighe-ter skulle den mottagande myndigheten göra en bedömning om den inhämtade informationen var nödvändig för brottsbekämpning som G 10 – lagen tillät, om inte skulle informationen omedelbart raderas (3.7 G 10 – lagen). Beslut om överföring skulle fattas av en kvalificerad jurist och överföringen skulle dokumenteras.¹¹⁹

113 Weber and Saravia v. Germany, para 116.

114 1 BvR 2226/94 of 07/14/1999, para 265.

115 Angående detta stycke jfr Weber and Saravia v. Germany, paras 125-126.

116 Det saknas direkt motsvarighet till denna term i svensk rätt. Troligen är det fråga ett högre krav än en enbart en jurist examen. I det följande kommer begreppet kvalificerad jurist att användas.

117 Se tolkning i Weber and Saravia v. Germany, para 116.

118 Weber and Saravia v. Germany, para 100.

119 Weber and Saravia v. Germany, paras 127-128.

4.2.7 Vidarebefordring till andra stater och internationella organisationer

I vilken utsträckning begränsade den tyska lagstiftningen möjligheten att överföra uppgifter som inhämtats genom strategisk spaning till andra länder?¹²⁰ G 10 – lagen reglerade primärt under vilka omständigheter uppgifter som inhämtats genom strategisk spaning fick vidarebe-fordras från den inhämtande myndigheten (i det aktuella fallet BND) men även vissa begräns-ningar för mottagande myndigheter att vidarebefordra uppgifter. Lagen skilde på vidarebe-fordring av underrättelser och vidarebevidarebe-fordring av information för viss brottsbekämpande och brottsförebyggande verksamhet. Vid den sistnämnda vidarebefordringen ålade G 10 – lagen den mottagande myndigheten en förstöringsskyldighet för uppgifter som inte behövdes för att bekämpa de i lagen angivna brotten. När det gällde vidarebefordring av underrättelser ålade lagen enbart BND en förstöringsskyldighet om dessa var irrelevanta för inhämtningsändamå-let, däremot krävde tyska författningsdomstolen att de inhämtade uppgifterna skulle ur-sprungsmärkas och att de inte fick användas för andra ändamål än de för vilka de inhämtats.¹²¹ Därmed torde även en ändamålsbundenhet för de myndigheter som mottog underrättelserna förelegat. Sammanfattningsvis reglerade G 10 – lagen inte uttryckligen vidarebefordring från de mottagande myndigheterna men det fanns krav på ändamålsbundenhet både i förhållande till underrättelserna (i form av författningsdomstolens uttryckliga krav) och överskottsinfor-mationen (till följd av förstöringsskyldigheten) vid vidarebefordring och detta begränsade möjligheterna att överföra personuppgifter från strategisk spaning inom ramen för internatio-nella samarbeten.

4.2.8 Enskildas rättigheter

Enskilda som varit föremål för övervakning skulle underrättas om detta så snart det kunde ske utan att syftet med övervakningen eller den vidare användningen av den inhämtade informa-tionen äventyrades (3.8 G 10 – lagen). Denna underrättelseskyldighet ålades BND, eller den mottagande myndigheten om vidarebefordring skett till brottsbekämpande eller brottsföre-byggande myndigheter. Underrättelse behövde dock inte ske om BND eller den mottagande myndigheten hade raderat uppgifterna inom tre månader från inhämtningen (3.8 G 10 – la-gen). Detta förutsatte dock att den inhämtade informationen inte hade använts innan den för-störts.¹²²

120 Denna framställning begränsar sig till de begränsningar som följde av G 10 –lagen då det enbart var denna lagstiftning som beaktades av Europadomstolen.

121 1 BvR 2226/94 of 07/14/1999, paras 248 och 255, se även Weber and Saravia v. Germany, para 116.

122 Weber and Saravia v. Germany, para 54, se även 1 BvR 2226/94 of 07/14/1999, paras 290-292.

4.2.9 Kontroll och Tillsyn

Det fanns två tillsynsmyndigheter, en parlamentarisk kommitté (som bestod av nio parla-mentsledamöter) och den självständiga G 10 kommissionen (som bestod av en lagfaren doma-re och tdoma-re ledamöter som utsetts av den parlamentariska kommittén) (9 G 10 – lagen).¹²³ Parlamentariska kommittén

Kommittén bestod av parlamentariker från både regerings- och oppositionspartier och hade bland annat i uppgift att utse de tre ordinarie medlemmarna av G 10 kommissionen. Som nämnts tidigare skulle ministern inhämta kommitténs godkännande innan övervakningen på-börjades och skulle minst var sjätte månad informera kommittén om förhållanden rörande implementeringen av lagstiftningen. Kommittén informerade sedan årligen det tyska parla-mentet om tillämpningen och utövandet av befogenheterna enligt G 10 – lagen (8.10 G 10 – lagen).

G 10-kommissionen

Kommissionen hade i uppgift att

- efter ansökan eller ex officio pröva tillåtligheten och nödvändigheten av en viss övervakning samt

- tillse att enskilda som har blivit föremål för övervakning underrättas i enlighet med lag (9.2 G 10 – lagen).

Ministern skulle informera kommissionen månadsvis om kommande övervakningsåtgärder, innan dessa genomfördes vilket innebar att kommissionen hade möjlighet att utföra en för-handskontroll. Fann kommissionen att ett övervakningstillstånd inte var tillåtet eller nödvän-digt hade den befogenhet att upphäva tillståndet och stoppa eventuellt pågående övervakning (9.2 G 10 – lagen). Den tyska konstitutionella domstolen klargjorde vid sin prövning av lagen att kommissionens tillsynsuppdrag avsåg hela övervakningsprocessen, både inhämtning och användning av data.¹²⁴ Ministern skulle kontinuerligt (men minst månadsvis) informera kom-missionen om underrättelser som skett till enskilda vars trafik övervakats samt motivera de fall där underrättelse inte skett. G 10 kommissionen hade befogenhet att besluta att underrät-telse skulle ske ( 9.3 G 10 – lagen).

123 Weber and Saravia v. Germany, para 24.

124 Weber and Saravia v. Germany, para. 58.

4.3 Storbritannien: IOCA (the Interception of Communications Act 1985)