För att analysera intervjupersonernas livsberättelser har jag hämtat inspiration från studier om alkoholanvändningens mening. Även om flera av dessa studier handlar om män och/eller om människor som är betydligt yngre än intervju-personerna som ingår i denna avhandling, har jag funnit dem relevanta för analysen. Utifrån vad som framkom under intervjuerna har jag främst fokuserat på alkoholanvändningens sociala betydelse, drickandet som ett sätt att förhålla
sig till tid samt drickandet som en nyckel till en annan verklighet.
Alkoholanvändningens sociala betydelse
Vi lever i en kultur där alkoholanvändning är nära förknippad med samhörighet mellan människor som delar drickandet som en gemensam aktivitet (Douglas
1987/2010; Lalander 1998). I studier om vilken mening unga vuxna utan uttalade alkoholproblem ger sitt berusningsdrickande, talar många om drickandet som ett sätt att förtäta den egna gruppens sammanhållning (Lalander 1998). Oavsett ålder, kan alkoholens sociala betydelse även kopplas till berusningens effekter, där drycken ofta ger tillgång till önskvärda sociala sidor, som till exempel att man känner sig mer pratsam, uppsluppen och rolig efter att ha druckit (Denzin 1987; Törrönen 2006).
På liknande sätt som den acceptabla alkoholanvändningen, kan det norm-brytande drickandet betraktas som en betydelsefull social markör som ligger till grund för både delaktighet och utanförskap (Lalander 1998; Mars 1987/2010). Med andra ord särskiljer respektive förenar drickandet människor, beroende på vem som dricker och i vilken social kontext som alkoholanvändningen sker. Alkoholanvändning har med andra ord en symbolisk betydelse, där vårt sätt att dricka och inte dricka, markerar likheter såväl som skillnader mellan människor och grupper av människor. Berättelser om vad, hur, var och med vem man dricker är därför nära förknippade med identitet (Lalander 1998).
Drickandet som ett sätt att förhålla sig till tid
I denna avhandling framstår alkoholanvändningen delvis som kopplad till en strävan efter att förhålla sig till tid genom att perioder av berusningsdrickande förändrar upplevelser av tidens gång. Denzin (1987:112) menar att alkohol-problem kan ses som uttryck för upplevelser av ”uneasiness with time,
tempo-rality, and the alcoholic´s being in time”. Denzin (1987) tolkar drickandet främst
som ett uttryck för en strävan efter att stoppa tiden, då människor upplever sig oförmögna att släppa det förflutna eller att företa målmedvetna framåtsyftande handlingar.
I en studie om unga cannabisrökare i öppenvårdsbehandling, för Margaretha Järvinen och Signe Ravn (2015b) en liknande, dock omvänd, diskussion om drog-användningens betydelse. Järvinen och Ravn (2015b:245) anser att cannabis-användningen både leder till och avser att hantera upplevelser av stora mängder
self-time, d.v.s. en form av egentid utan sociala eller samhälleliga förpliktelser
eller hållpunkter i tid och rum. Består tillvaron i stort sett uteslutande av self-time, utan några händelser som bryter av tiden, upplevs livet snart som tråkigt, ensamt och meningslöst. Järvinen och Ravn (2015b) argumenterar för att drog-användningen både bidrar till och avser mildra upplevelserna av att befinna sig i ett tillstånd av stillastående tid. Även om Järvinen och Ravn (2015b) fokuserar på unga som röker cannabis, har deras resonemang om droganvändningens
betydelse varit relevant för min analys av hur intervjupersonerna begripliggör sin alkoholanvändning.
För att förstå och tolka drickandets mening har jag även hämtat stöd i etnografiskt inspirerad forskning som handlar om alkoholanvändning som ett sätt att markera övergångar i tid. I flertal samhällen världen över används alkohol för att markera övergångar, där drickandet symboliserar uppsluppenhet, minsk-ade krav och frihet från vardagens strukturer (Törrönen 2006). Därtill används alkohol för att markera övergångar mellan olika livsfaser. Exempelvis kan drickandet i samband med studenten betraktas som en form av övergångsrit som markerar ungas inträde i vuxenvärlden (Douglas 1998/2010; Törrönen 2006). Även om ingen av intervjupersonerna berättar om studenten, kan deras tal om hur de drack som unga tolkas som uttryck för att de lämnade barndomen bakom sig, för att istället bli en del av äldre ungdomars och vuxnas gemenskap.
Drickandet som en nyckel till en annan verklighet
För att analysera intervjupersonernas livsberättelser har jag inspirerats av studier som kopplar berusning till en strävan efter att förändra sina upplevelser av verkligheten. Något förenklat kan man säga att dessa studier framhåller att berusningen i huvudsak handlar om att undgå den nyktra vardagen med alla dess bekymmer, eller om att få tillgång till en alternativ verklighet präglad av frihet och möjligheter att agera på sätt som framstår som oacceptabla i nyktert tillstånd. I studier som tolkar människors drickande som ett sätt att förändra sina upp-levelser av tillvaron, framställs den nyktra och den berusade verkligheten som varandras kontraster (se Alasuutari 1990; Denzin 1987; Gusfield 1987/2010; Lalander 1998; Singer 1997; Tryggvesson 2005). I och med att många av den nyktra vardagens normer, förväntningar och krav nedtonas eller upphör att gälla under berusning, ger drickandet en frihet att utföra handlingar som annars skulle kunna uppfattas som olämpliga, orimliga eller farliga (Lalander 1998; Tryggvesson 2005). Det berusade tillståndet beskrivs ofta i termer av liminalitet.7
För att komma in i ett liminalt tillstånd räcker det sällan med en öl eller ett glas vin. Tvärtom visar flera studier att tillståndet förutsätter kraftig berusning, trots medföljande risk för illamående, fallolyckor, misshandel, sexuellt utnyttjande etc. (Alasuutari 1990; Lalander 1998; Tryggvesson 2005; Törrönen 2006).
7 Begreppet liminalitet har framförallt utvecklats av Victor Turner i hans studier om övergångsriter (se t.ex The Ritual Process, 1969). Begreppet har sedan använts i flertalet studier om bland annat musik, resor och turismkulturer samt inte minst alkoholanvändning.
Strävan efter att förändra upplevelser av tillvaron genom att berusa sig kan även förstås utifrån begreppet time-out (MacAndrew & Edgerton 1969/2003:83ff). Utifrån hur etnografiskt inspirerade studier om alkoholproblematikers drickande tolkar begreppet, handlar time-out om att med alkoholens hjälp ta en tillfällig paus från sig själv och sin vardag (se Denzin 1987:56f; Gusfield 1987/2010:86).
I och med att berusningen kan förändra annars svårhanterliga känslor och upplevelser, samtidigt som alkoholen ger tillgång till sociala sidor och alternativa upplevelser av verkligheten, kan drickandet tolkas som ett uttryck för en strävan efter kontroll och makt att påverka sitt liv (Denzin 1987; Lalander 1998; Peele 1998). Begreppen liminalitet och time-out är relevanta för att förstå intervju-personernas berättelser om hur de vid upprepade tillfällen dricker sig redlöst berusade, trots att de upplever att de får allvarliga och ibland livshotande kon-sekvenser av sin alkoholanvändning.