Samtliga intervjupersoner kopplar sin alkoholanvändning till att de försöker hantera psykisk ohälsa som depression, ångest och livsleda. För flera har det dåliga måendet under lång tid – ibland ända sedan ungdomsåren – varit en del av tillvaron. Inga är en av dessa intervjupersoner. Allt sedan tonåren har hon vid flertal tillfällen varit inlagd på psykiatrin på grund av icke-alkoholrelaterade psykoser. Likaså har Tord, parallellt med ett tidigare utåt sett välordnat liv med kärnfamilj och välbetalt arbete, under större delen av sitt vuxna liv lidit av panikångest och olika slags fobier.
Att hantera psykisk ohälsa genom att dricka är inte något som intervjupersonerna har börjat göra först på senare år. Tvärtom har de flesta under lång tid druckit för att försöka hålla det dåliga måendet i schack. Flera menar dock att den psykiska ohälsan har förändrats med tidens gång. Även om några lyfter fram att de idag är befriade från stress kopplat till arbete och familjeliv, säger de flesta att de mår betydligt sämre nu jämfört med när de var yngre. Bland annat berättar Håkan att han idag lider av ensamhet och ”en fruktansvärd ångest” som han inte vet hur han ska hantera utan alkohol. På liknande vis menar Vidar att han sedan 45-årsålder har blivit allt mer deprimerad och ångestfylld, där det idag känns som att nerverna ”helt har gått av, helt klippts av med en sax”. Vidare förefaller åldrandet bidra till att intervjupersonerna kan blicka tillbaka på livet, för att med bitterhet konstatera att det inte har blivit som de hade förväntat sig (se Bergström 2017). Vidar, som framhåller drickandet som ett sätt att stå ut, säger:
När jag har känt hopplösheten så har jag tänkt att, ”jag klarar inte av det här utan jag måste ha någonting att dricka för att komma ur depressionen” och så har det bara blivit värre. Jag har hamnat i en spiral som höll på ta en ända med förskräckelse.
Vidars rädsla för sitt dåliga mående kan ses mot bakgrund av att han har försökt begå självmord vid några tillfällen, där han bland annat har överdoserat med sömntabletter i kombination med alkohol. Att inte kunna hantera sin psykiska ohälsa innebär med andra ord inte bara att Vidar befinner sig i ett tillstånd av starkt obehag, situationen kan bli bokstavligen livsfarlig om självmord framstår som den enda utvägen. För att försöka komma till rätta med sitt mående har Vidar sökt sig till psykiatrin, där han har regelbundna samtalskontakter. Därtill har han vid flera tillfällen varit inlagd på psykiatrisk slutenvårdsbehandling. Trots tillgången till professionell hjälp beskriver Vidar sig som mycket ensam i sitt dåliga mående. Han berättar att han saknar vänner och anhöriga som kan
vara ett stöd, samtidigt som han upplever att den hjälp han får från psykiatrin inte räcker till. I brist på andra möjligheter för att hantera sitt psykiska mående tycks berusningen vara det enda som kvarstår. Vidar säger:
Det här med att man har varit på psykiatrin och försöker få hjälp för det psykiska, det hänger ju samman med att man är skröplig och man vill inte ligga och dö hemma. Det är ett rop på hjälp, att man måste göra någonting, men man hamnar som i ett ingenmansland när man har varit där och fått mat och så slänger de ut en. Vad ska hända nu då? Vad fan ska man göra nu? Då far man hem och läser någon gammal tidning och fan… Då tar man och dränker sorgerna.
Vidar fortsätter sitt resonemang genom att berätta om hur berusningen till-fälligtvis lindrar hans dåliga mående samtidigt som alkoholen på sikt får honom att må ännu sämre. Detta gör att alkoholanvändningen framstår som en tillfällig lösning som så snart berusningen lagt sig, förvärrat de problem som han ville få bukt med. Flera andra intervjupersoner för ett liknande cirkelresonemang. Bland annat Tord berättar om hur drickandet försämrar hans psykiska ohälsa, vilket han sedan försöker hantera genom att dricka ännu mer:
Jag är inte utsövd när jag vaknar då jag druckit. Redan när jag vaknar på morgonen och ligger i sängen, så börjar jag fundera. Jag börjar grubbla på vad som ska ske under dagen. Det kan vara såna här simpla saker som vad ska vi ha för mat. Britta [sambon] jobbar hela dagarna och jag kanske måste fixa någonting att äta, och det kan vara ett hinder för mig att överhuvudtaget komma upp ur sängen. Det blir för mycket av bara småsaker. Ändå kan det vara att på kvällen har jag planerat stordåd, att jag ska göra det och jag ska göra det, men så blir det bara skit, det blir ingenting dagen efteråt. Då blir det ett misslyckande, och så rullar det på, att då ska man ta sig en återställare för att få tillbaka måendet.
Att intervjupersonerna fortsätter dricka trots att flera uttryckligen är medvetna om att detta gör att de mår ännu sämre kan förstås utifrån att alkohol-användningen upplevs som den enda möjligheten att, om än tillfälligtvis, hantera sin situation. Detta gör att intervjupersonerna förefaller vara dragna mellan upp-levelser av att inte kunna stå ut med tillvaron ifall de är nyktra och vetskap om att drickandet drar dem allt djupare ner i det dåliga måendet. Alkoholanvändningen kan utifrån detta återigen betraktas som en form av last resort (Emerson 1981:1) snarare än som ett val mellan flera olika handlingsalternativ.
Att bemästra en tillvaro med små ekonomiska marginaler
Som en del av berättelser om drickandet som ett sätt att bemästra psykisk ohälsa, berättar flera intervjupersoner om sin knappa ekonomi, där pressen från att ständigt leva med brist på pengar bidrar till att de dricker. Ulla är en av flera som lever på existensminimum på grund av låg pension och skuldsanering. Hon berättar att hon får drygt 5000 kronor i pension efter skatt. Ulla säger att hon i princip alltid känner sig stressad därför att kronofogden och inkasso hänger henne ”i hasorna”, samtidigt som livet är både torftigt och besvärligt då hon aldrig har pengar. Ulla måste hela tiden noga planera inköp av mat och medicin men hon menar att varje kostnad ändå är för dyr. Detta gör att hon tvingas välja bort sådant som hon egentligen behöver. Bristen på pengar innebär även att Ulla måste avstå från vardagliga aktiviteter, då hon inte längre kan handarbeta eller lösa korsord eftersom hon inte har råd att köpa nya glasögon. Ulla framhåller berusningen som en tillfällig frizon från sina ekonomiska bekymmer. Hon säger:
Om du är salongsberusad, bara så där lite grann, det är ju skönt, att bara kunna slappna av, men det kan inte jag. Jo, jag kan det någon dag, att ta en grogg eller två, men sedan far det i väg. Sedan är det precis som att nu vill jag bara knäppa av alla tankar, och fortare och fortare dricker du för att få fortast effekt. Man vill avskärma sig från verkligheten och det är svårt nykter, när man har massor av problem runt omkring sig. Det är som att trycka på en knapp, man tänker inte på allt elände, att få släppa alla tankar som rör sig; ”hur ska jag klara den här månaden?”.
Även om Ulla vet att det på sikt inte löser någonting, kan hon genom att dricka förändra sina upplevelser av tillvaron, för att tillfälligtvis träda in i en bubbla av bekymmersfri tid. Tidigare studier om alkoholanvändningens betydelse för unga människor beskriver ofta berusningen som ett liminalt tillstånd där vardagslivets normer, krav och förväntningar inte längre gäller (se t.ex Lalander 1998:37f/325f; Tryggvesson 2005:44ff). För Ulla tycks dock berusningen inte handla om att skapa frihet att agera, utan snarare om att bli fri från problem, där hon genom att dricka tillfälligtvis kan undgå en plågsam livssituation.
Om ungas alkoholanvändning ofta handlar om att få tillgång till en lockande alternativ verklighet, förefaller Ullas drickande, och för flera intervjupersoner med henne, framförallt handla om att ta en paus från vardagslivets alla be-kymmer. Alkoholanvändningen tycks därmed främst ha en betydelse av en till-fällig time-out (Denzin 1987:56f; Gusfield 1987/2010:86) från det nyktra livets svårbemästrade krav och problem. Intervjupersonernas tal om berusningen som
en tillfällig paus, visar på att drickandets mening är nära sammanflätat med hur vardagslivet gestaltar sig.
Flera av de intervjupersoner som kopplar sitt drickande till att de lever under stor ekonomisk press uttrycker både besvikelse och misstro mot pensionssystemet. Som exempel kan nämnas Ragnar, som idag är sjukpensionär efter att fram till 50-årsåldern ha arbetat inom industrin. Idag lever han på existensminimum, vilket för honom innebär att han, sedan räkningar är betalda, har 600 kronor kvar att leva på per vecka. Ragnar som säger att ”på den tiden då jag hade fast
an-ställning så hade jag ta mig fan en av dom högsta inkomsterna som en arbetare kan få”, ställer sig med tanke på sin låga pension frågande till om det är ”riktigt rätt det här pensionssystemet?”. Han fortsätter:
Jag tycker faktiskt att det är lite orättvist när man hör på dom här grabbarna som har slutat jobba nu och gått i pension. Jag känner några och dom har ju helvetes bra pension och då blir man lite; vad fan, varför får jag den minsta pensionen? Jag har ju jobbat ta mig fan hela mitt liv här. Lite bitter är man på det viset.
M: Hur känns det då, när du har jobbat en stor del av ditt liv?
Det känns inte riktigt rättvist, det är helt klart. Då tar man för fan fram en kvarting och funderar på livets gång.
Även om intervjupersonerna kopplar sitt drickande till hur de upplever nutiden, kan den ansträngda ekonomin ses i ljuset av deras livslopp. För flera har det tidigare arbetslivet präglats av låga inkomster, långvarig arbetslöshet, tillfälliga arbetsmarknadsåtgärder och slutligen sjukpension. Därtill skuldsanerar flera, då de betalar av obetalda skulder på lån som de har tagit under livets gång. Utifrån att intervjupersonernas ekonomiska situation till stor del bygger på det förflutna, och med tanke på deras nuvarande åldrar och pågående alkoholproblem, är det svårt, för att inte säga omöjligt för dem att förbättra sin ekonomi.
Flera menar att den låsta ekonomiska situationen gör att de endast kan drömma om att göra sådant som jämnåriga utan alkoholproblem gör, som exempelvis att resa, shoppa och bo fint. Detta tyder på att flera intervjupersoner utgår från att de aldrig kommer ha råd att förverkliga bilden av ålderspensionen som en tid av aktivitet, njutning och konsumtion. Utifrån intervjupersonernas berättelser kan drickandet tolkas som en meningsfull handling kopplad till upplevelser av ett
mycket begränsat handlingsutrymme vad det gäller sin ekonomiska situation och möjligheter att göra saker i sin vardag.