Avhandlingen utgår från 19 livsberättelseinspirerade intervjuer med 13 män och sex kvinnor som är mellan 56 och 69 år och som själva upplever sin alkohol-användning som problematisk. För att hitta intervjupersoner har jag vänt mig till verksamheter inom 21 olika kommuner, belägna i tre olika län. Förutom att den breda sökningen har inneburit större möjligheter att komma i kontakt med intervjupersoner finns även etiska förtjänster, då risken för identifikation av intervjupersonerna minskar. Totalt har jag kontaktat 75 olika verksamheter och slutligen rekryterades 19 intervjupersoner från socialtjänsten, öppenvård, be-handlingshem, stödboende samt ideella dagverksamheter för människor med alkohol- och andra drogproblem.
Ambitionen var att könsfördelningen skulle vara så jämn som möjligt då jag ville lyfta fram äldre kvinnor med alkoholproblem, eftersom de bryter mot före-ställningar om vilka som dricker på ett problematiskt sätt. Det visade sig dock vara betydligt svårare att rekrytera kvinnor än män. Så länge jag sökte intervju-personer utan att specificera kön, rekryterades enbart män. Efter 13 genomförda
intervjuer med män började jag söka endast kvinnor, vilket resulterade i sex intervjuer till. Svårigheterna att finna intervjupersoner tyder på att avhandlingen berör ett ämne som få, i synnerhet inte kvinnor, vill prata om.
För att välja ut vilka som skulle delta i studien har jag utgått från tre kriterier. Det
första kriteriet var att intervjupersonerna skulle vara 55 år eller äldre.
Ur-sprungligen var jag intresserad av att komma i kontakt med både personer som står inför sin ålderspension och personer som varit ålderspensionärer under en lägre tid. Det var dock ingen äldre än 69 år som var intresserad av att delta i studien. Avhandlingen utgår därför från intervjupersoner som är mellan 56 och 69 år, då de är födda mellan 1940 och 1955. Detta innebär att intervjupersonerna befinner sig i en ålder då människor vanligtvis förväntas vara relativt friska och välmående, vilket sannolikt har betydelse för hur de berättar om sina liv.
Det andra kriteriet var att intervjupersonerna under det senaste året före
intervjutillfället skulle ha haft en alkoholanvändning som de själva upplevde som problematisk. Med problematisk alkoholanvändning menar jag att intervju-personerna själva anser att deras drickande är ett problem och att de upplever att de har fått negativa fysiska, psykiska, sociala, ekonomiska och/eller juridiska konsekvenser av drickandet, vilka är varaktigare än till exempel tillfällig huvud-värk. Att intervjupersonerna upplever sin alkoholanvändning som problematisk förutsätter inte att de strävar efter att bli varaktigt nyktra.
Utifrån att jag fokuserar på människor som har långvariga alkoholproblem var
det tredje urvalskriteriet att den problematiska alkoholanvändningen skulle ha
pågått under minst tio år. Intervjupersonerna som kom att delta upplevde sig ha haft alkoholproblem mellan drygt 20 till drygt 40 år. Ett par av intervju-personerna har haft långa perioder av nykterhet som varat i ungefär tio år, för att sedan återfalla. Nyktra perioder räknas inte in i antalet år av problematisk alkoholanvändning.
Mot bakgrund av att avhandlingen handlar om hur intervjupersonerna begriplig-gör och ger mening till sitt drickande och sina liv, har jag utgått från deras subjektiva upplevelser av alkoholanvändningen som problematisk, snarare än från diagnosmanualer som DSM eller ICD. Dessutom ville jag inte försätta mig i en situation där jag var tvungen att inleda den första kontakten med intervju-personerna med en ingående utfrågning kring deras drickande, i syfte att sålla bort dem som inte uppfyller diagnosmanualernas kriterier. Under intervjuerna framkom dock att samtliga intervjupersoner uppfyller ICD 10´s och DSM IV´s kriterier för alkoholberoende (se bilaga 1 och 2). På grund av sitt drickande var
samtliga intervjupersoner klienter hos socialtjänstens individ- och familjeomsorg (IFO).
Trots att samtliga intervjupersoner uppfyller DSM IV´s och ICD 10´s kriterier för alkoholberoende, har jag valt att använda begreppen problematisk alkohol-användning och alkoholproblem då jag skriver om deras drickande. Anledningen är att intervjupersonerna många gånger blickar bakåt i det förflutna, och det är inte möjligt att definiera när i tiden drickandet började uppfylla kriterierna för ett beroende.
Att etablera kontakt
Jag har kommit i kontakt med intervjupersonerna genom att skicka ett informationsbrev om studien till verksamheter som jag har kontaktat och som trodde sig kunna vara behjälpliga för att finna intervjupersoner (se bilaga 3). Därefter har chefer och verksamhetsansvariga vidareförmedlat informationen till personer som uppfyllde urvalskriterierna för att delta i studien. Chefer och verk-samhetsansvariga har därefter frågat efter intresserade personers medgivande till att deras förnamn och telefonnummer lämnades ut till mig, så att jag skulle kunna ringa dem. Med de flesta intervjupersoner har kontakt upprättats på detta sätt, medan några få har hört av sig direkt till mig.
Vid min första kontakt med intervjupersonerna berättade jag om studiens syfte samt informerade om att det är frivilligt att delta och att jag kommer att göra vad jag kan för att bevara deras anonymitet. Att eftersträva att bevara anonymitet blir synnerligen viktigt då intervjupersonerna har rekryterats genom olika verksam-heter. Att intervjupersonerna är relativt många samt att de kommer från olika kommuner och olika län minskar risken för identifikation. Dessutom har jag vid ett flertal tillfällen fått namn och telefonnummer till personer som sedan har valt att inte delta. Det innebär att chefer och verksamhetsansvariga som har förmedlat kontakt till presumtiva intervjupersoner i slutändan inte vet vilka som faktiskt kom att delta i studien. Vidare har relativt lång tid förflutit sedan data-insamlingen avslutades (i skrivande stund ca åtta år). Även detta minskar risken för identifikation, då det inte är givet att intervjupersonerna fortfarande är klienter, eller att de chefer och verksamhetsansvariga som jag var i kontakt med, fortfarande arbetar kvar.
Om intervjupersonerna efter den inledande informationen om studien, fortfarande var intresserade av att delta, har jag skickat ut samma informations-brev som myndigheter och verksamheter erhållit. Samtliga intervjupersoner har
erbjudits tid för att läsa informationsbrevet och fundera över om de ville delta eller inte. Efter att intervjupersonerna hade beslutat sig för att vara med i studien kom vi överens om tid och plats för intervjun.
Innan datainsamlingen befarade jag att ett potentiellt problem kunde vara att jag vid intervjutillfället skulle mötas av berusade intervjupersoner och att jag av den anledningen skulle vara tvungen att skjuta upp intervjun. Det visade sig dock att intervjupersonerna tycktes vara måna om att vara nyktra vid intervjutillfället. Detta kom bland annat till uttryck genom att några på egna initiativ sköt upp intervjuerna en eller flera gånger då de var inne i dryckesperioder. Därtill berättade ett par intervjupersoner att de hade hållit sig nyktra en tid innan intervjun för att kunna tänka klart och för att kunna ge så bra svar som möjligt. Eftersom jag har funnit mina intervjupersoner genom att vända mig till verksam-heter som bedriver socialt arbete, har de chefer och verksamhetsansvariga som jag inledningsvis kom i kontakt med, haft en stor inverkan på vilka som har del-tagit i studien. Detta innebär en risk för att personer som kanske egentligen gärna skulle ha varit med, eller som är öppet kritiska till den berörda verksamheten, inte har tillfrågats. Ytterligare en viktig aspekt att beakta är att intervju-personerna i viss mån kan ha undvikit att berätta om vissa saker i rädsla för att någon från den verksamhet de rekryterats från ska få veta vad de har sagt. För att motverka detta har jag varit noga med att påtala att studien inte har någon koppling till någon annan myndighet eller verksamhet än Umeå universitet samt att information inte kommer att föras vidare. Att intervjupersonerna har re-kryterats genom verksamheter som bedriver socialt arbete innebär vidare att deras dryckesproblem inte är dolda. Flera av intervjupersonerna har själva ut-tryckt att det faktum att de inte längre försöker dölja sina alkoholproblem har bidragit till att de har valt att ingå i studien.