Jag betraktar intervjupersonernas nuvarande livssituationer som en del av deras livslopp som sträcker sig både bakåt och framåt i tiden. Framträdande är att det förflutna förefaller ha stor betydelse för hur intervjupersonernas nuvarande tillvaro gestaltar sig. Framförallt kan deras nuvarande ekonomiska situationer, sociala nätverk, fysiska och psykiska ohälsa samt deras rädslor för döden, ses i ljuset av deras förflutna. Vidare bygger intervjupersonernas föreställningar om framtiden ofta på deras upplevelser av den nuvarande tillvaron.
Intervjupersonernas livsberättelser visar att deras nuvarande alkoholanvändning är sammanflätad med att de upplever vardagen som präglad av olika svårigheter. Trots att några berättar att de har funnit stödjande sociala nätverk, är tillvaron för flera i allt högre utsträckning kantad av krämpor, ensamhet, ångest och upp-levelser av att livet på många sätt inte har blivit vad de hoppats på. Att tillvaron har förändrats under årens lopp har även förändrat alkoholanvändningens
mening. Berusningen förefaller ha tappat en del av den tidigare sociala be-tydelsen. På samma gång utgör alkoholanvändningen ett allt påtagligare hot mot intervjupersonernas liv och hälsa.
Den nuvarande ekonomiska situationen i ljuset av det förflutna
I kapitlet Att bemästra sig själv och sin tillvaro framkommer att det tidigare arbetslivet och dryckeshistorien i hög utsträckning är avgörande för intervju-personernas nuvarande ekonomi. De intervjupersoner som har haft högavlönade arbeten berättar att de även idag har en god ekonomi. Detta är dock inte be-gränsat till att gälla intervjupersoner med utbildning och tidigare tjänstemanna-yrken, även några av männen som har haft välbetalda arbetarklassyrken har det gott ställt idag.
Oavsett klasstillhörighet har flera emellertid gått mellan långtidsarbetslöshet, sjukskrivningar och tillfälliga arbetsmarknadsåtgärder, där arbetslivet för många har avslutats med sjukpension. För dessa intervjupersoner kommer betydelsen av det förflutna till uttryck genom att de idag lever på eller nära existens-minimum, samtidigt som flera skuldsanerar. Med tanke på intervjupersonernas nuvarande alkoholproblem, ålder samt avsaknad av kopplingar till arbets-marknaden, är det mycket svårt för dem att idag förbättra sin ekonomiska situation, som i hög utsträckning bygger på deras arbetslivshistoria. Några talar om berusningen som en tillfälligfrizon från ekonomiska bekymmer. Andra fram-håller att bristen på pengar begränsar deras alkoholanvändning.
Förändrade sociala nätverk
Intervjupersonernas sociala nätverk har förändrats i takt med att de har blivit äldre, vilket i sin tur har betydelse för deras alkoholanvändning. I kapitlet
Jag-vi- dem, framgår att flera intervjupersoner i allt högre utsträckning främst umgås
med andra som också dricker mycket. Flera menar att denna förändring har skett över tid därför att familj, släkt och vänner utan alkoholproblem har dragit sig undan. Några berättar även om en stor saknad efter sina föräldrar som inte längre är i livet. Därtill talar flera av de intervjupersoner som tidigare har varit eta-blerade på arbetsmarknaden om ett socialt tomrum som har uppstått till följd av ålders- eller sjukpension. I och med att intervjupersonerna har blivit allt mindre involverade i icke-alkoholrelaterade sociala sammanhang, förefaller behovet av att skapa frizoner för att dricka ostört inte längre vara lika stort. Intervju-personerna kan i betydligt högre utsträckning än tidigare dricka när de vill,
samtidigt som några menar att de inte längre bryr sig ifall andra ser att de är berusade. Förutom att några få fortfarande har nära kontakt med sina barn, och/eller lever i förhållanden med en partner som inte har alkoholproblem, är det idag främst socialarbetare som försöker ha insyn i hur mycket intervjupersonerna dricker.
Parallellt med att flera berättar att de i allt högre utsträckning uteslutande umgås med andra som också dricker mycket, menar några att de inte längre har lika mycket kontakt med sina dryckesvänner som när de var yngre. Detta innebär att drickandet har tappat något av sin tidigare sociala betydelse. Några intervju-personer menar att de därför allt oftare dricker i ensamhet, medan andra fram-håller att ensamheten gör att de dricker mindre nu, jämfört med när de var mer sociala.
Även om de flesta intervjupersoner uttrycker att tillvaron präglas av ensamhet, berättar några att deras sociala nätverk under senare tid har vuxit sig större tack vare att de har fått barnbarn eller genom att de har sökt sig till behandlande verksamheter och självhjälpsgrupper. Tidigare forskning pekar på att krympta sociala nätverk på grund av en partners bortgång, ålderspension och/eller ensam-het i största allmänensam-het, kan bidra till ökat drickande bland äldre (se t.ex Alborn & Fahlke 2012; Grimby & Johansson 2009; Jung 2010; O´Conell m.fl. 2003). Forskning om äldre och alkohol har dock sällan uppmärksammat att de sociala nätverken också kan vidgas under den senare delen av livet. Som intervju-personerna illustrerar, kan kontakter med barnbarn och nya människor utgöra motiv för att dricka mindre eller inte alls. Detta innebär att inte bara drickandet, utan även nykterhet kan betraktas som en social och meningsfull handling, där intervjupersonerna strävar efter att skapa och upprätthålla goda relationer genom att inte dricka.
Söndrade kroppar och ett dåligt psykiskt mående
Många år av intensiv alkoholanvändning och att intervjupersonerna blir äldre, bidrar till att flera lever med mycket dålig fysisk och psykisk hälsa. Det dåliga måendet påverkar intervjupersonernas vardagsliv och gör att tillvaron många gånger upplevs som outhärdlig. Flera berättar att både den fysiska och psykiska ohälsan har förvärrats med åren, vilket tycks bidra till att alkohol allt oftare används i självmedicinerande syfte.
Intervjupersonerna ställer framförallt sin fysiska ohälsa mot sin kronologiska ålder, samtidigt som flera jämför sig med jämnåriga som inte har alkohol-problem. Intervjupersonernas söndrade och värkande kroppar bidrar till något som kan betraktas som ett för tidigt åldrande, i förhållande till var de ålders-mässigt befinner sig i livsloppet. Samtliga framhåller sin fysiska ohälsa som sammanflätad med att de har druckit mycket under lång tid.
Parallellt med att flera intervjupersoner talar om alkoholanvändningen som en form av självmedicinering, menar de att ohälsan begränsar deras drickande, då de inte klarar av att dricka lika mycket som när de var yngre. I kapitlet Kropp,
åldrande och alkohol framgår att flera upplever att det inte bara har blivit svårare
att vara berusad, det tar också längre tid att återhämta sig efter dryckesperioder. Utifrån intervjupersonernas berättelser framstår tillnyktringen som en allt mer utdragen process. Kvardröjande abstinenssymptom som hallucinationer, darrig-het och minnesluckor, gör att gränserna mellan berusning och nykterdarrig-het ter sig som diffusa.
Att människor med långvariga alkoholproblem minskar sin alkoholanvändning i takt med att hälsoproblemen blir allt fler, finns beskrivet i flera tidigare studier (se t.ex. Jung 2010; Jyrkämää & Hapamääki 2008; Moos m.fl. 2010). Mot bak-grund av att dessa antingen är registerstudier eller forskningsöversikter, ger denna avhandling ny kunskap genom att den synliggör subjektiva erfarenheter av vad det innebär att inte kunna dricka som förr. Därtill framgår att flera intervju-personer upplever att det även har blivit svårare att nyktra till och återhämta sig efter dryckesperioder. Detta är något som den tidigare forskningen om äldre och alkohol sällan uppmärksammat, då den i regel har fokuserat på mängden konsumerad alkohol i olika åldersgrupper definierade som ”äldre”.
Några få intervjupersoner menar att eftersom de inte dricker lika mycket som förr, så far de inte lika illa av alkoholanvändningen som när de var yngre. För de flesta har det i takt med tidens gång emellertid blivit betydligt svårare att leva med alkoholproblem.
Att leva nära döden
Flera intervjupersoner berättar om tillfällen då de har varit så berusade att de har varit nära att avlida. Därtill har flera fått besked från läkare att deras inre organ har blivit så pass skadade att de förmodligen kommer att dö om de fortsätter att dricka. Mot bakgrund av att intervjupersonerna blir äldre, samt utifrån att de är medvetna om riskerna med sin alkoholanvändning, utgår flera från att de har kort
tid kvar att leva. Detta gör att deras framtid framstår som tydligt avgränsad istället för vidsträckt och öppen för möjligheter. Både de långvariga alkohol-problemen och åldrandet kan därmed sägas bidra till korta framtidshorisonter och upplevelser av att livet redan har utspelat sig. Utifrån att intervjupersonerna inte är särskilt gamla i förhållande till medellivslängden i Sverige, framstår de som påtagligt medvetna om döden relativt tidigt, i förhållande till var de befinner sig i livsloppet. Detta gör att döden – ifall den inträffar nu – kan betraktas som ett livsbrott som avbryter det pågående livsloppet och därigenom hindrar intervjupersonerna från att göra sådant de önskar hinna (jfr Whitaker 2009 om döden som livsbrott).
I kapitlet Att gå sin framtid till mötes framgår att intervjupersonernas med-vetenhet om döden bidrar till att de reflekterar kring hur de vill leva sin kvarvarande tid. Utifrån att de flesta intervjupersoner betraktar den alkohol-relaterade döden som ett oönskat slut på livet, menar flera att de borde bli varaktigt nyktra. Några berättar även att de har vidtagit åtgärder för att försöka komma till rätta med sina alkoholproblem, som till exempel att delta i be-handling, att söka sig till självhjälpsgrupper och/eller använda läkemedel i syfte att minska risken för att de dricker. På liknande sätt som Yalom (1980) och Wood (2006) menar, har intervjupersonernas insikt om att de inte kan ta livet för givet en potentiell förändringskraft. Den korta tid som intervjupersonerna förmodar att de har kvar, framstår som en sista möjlighet för att förändra sin livssituation.