• No results found

När intervjupersonerna försöker begripliggöra hur det kommer sig att de har utvecklat alkoholproblem, blickar flera tillbaka i tiden för att landa i sin barndom. Genom att förlägga orsakerna till dryckesproblemen till barndomen, gör intervju-personerna sin problematiska alkoholanvändning till en integrerad del av berättelser om deras liv och vilka de är som personer (jfr Cain 1991). Detta sker genom att flera kopplar dryckesproblemen till antaganden om att de redan som barn ovetandes bar på anlag för att utveckla alkoholproblem. Därtill lyfter flera fram sin barndom som mycket betydelsefull för hur livet har gestaltat sig.

Att vara född till missbrukare

Flera intervjupersoner menar att de har medfödda missbruks- och beroende-personligheter eller att dryckesproblemen är en genetisk sjukdom som de har ärvt från sina föräldrar eller andra mer avlägsna släktingar. Anlagen för att utveckla alkoholproblem fanns med andra ord allt sedan födseln, långt innan intervju-personerna drack för första gången. Intervjuintervju-personernas tal om medfödda personligheter och ärvda gener, tyder på att de betraktar sina alkoholproblem som en essentiell del av vem de är och hur deras kroppar är konstituerade. Detta kan tolkas som att intervjupersonerna ser sig som ämnade till att bli ”miss-brukare”, där dryckesproblemen framstår som en predestinerad del av deras livs-lopp.

Intervjupersonerna som menar att de har medfödda missbruks- och beroende-personligheter, understödjer många gånger sina tolkningar med att beskriva sig själva som manipulativa, impulsiva, rastlösa och våghalsiga. Bland annat säger Oskar, med hänvisning till ett faktaprogram om alkoholberoende som han sett på TV, att han har förstått att han måste vara född med låga nivåer av enzymet MAO, eftersom han alltid har sökt spänning och hamnat i ”blåsväder”. På liknande vis menar Birgitta att hon har börjat förstå att hon har ett typiskt ”alkoholistiskt

beteende” då hon idag kan se att hon alltid har varit egotrippad och

själv-centrerad.

Intervjupersonernas tolkningar av hur det kommer sig att de har utvecklat alkoholproblem påminner om psykobiologiska perspektiv på beroende samt om hur AA och tolvstegsinspirerade behandlingar beskriver ”den typiska alkohol-isten” (jfr Leissner 1997/2008 respektive Fingarette 1988; Jung 2010). Som exempel på hur intervjupersonerna lutar sig mot expertkunskap om alkohol-beroende, riktar Tord ny uppmärksamhet mot sin barndom. Han säger:

Jag är född och uppvuxen i X-stad i en sådan här bullerbyfamilj. Det är det jag alltid har trott i alla fall, att det var en jättefin barndom, men jag har faktiskt börjat revidera den uppfattningen när vi har haft djupa samtal på behandlingshemmet [tolvstegsinriktad behandling]. Det var nog inte så himla bra som jag har trott. Jag var ju väldigt, väldigt ensam. Det började redan då att jag hade såna här tendenser att ljuga för mina föräldrar, att jag var med kompisar och så var jag och gick själv ute i skogen och senare har jag förstått att det där är en typisk beroendepersonlighetsgrej, att inte tala sanning och föra andra bakom ljuset och manipulera. När jag går tillbaka i mitt liv och ställer

mig frågan när blev jag alkoholist, har jag kommit fram till att jag förmodligen är född till alkoholist, men symptomen kom först då jag var 14-15 år.

I sin strävan efter att finna svar på hur det kommer sig att han har utvecklat alkoholproblem, har Tord börjat betrakta erfarenheter från det förflutna som tecken på de senare alkoholproblemen. Genom att tvivla på sina upplevelser av barndomen som god, tycks Tord anpassa sin berättelse om sig själv och sitt liv till tolkningar som han tagit del av på behandlingshemmet. Att Tord omtolkar sina barndomsupplevelser så dessa passar in med befintlig expertkunskap, påminner om hur människor inom AA anpassar sina livsberättelser till redan befintliga strukturer för hur man berättar om sitt drickande, sig själva och sina liv (jfr t.ex. Arminen 1992; Hänninen & Koski-Jännes 1999; Pollner & Stein 1996). Detta visar på den kraft som finns bakom metanarrativ och längtan efter att vara en del av en grupp. Genom att anamma förmedlade förståelser av orsakerna bakom ett beroende, kan Tord bli en fullvärdig gruppmedlem i den gemenskap som finns på behandlingshemmet på samma gång som han får svar på hur det kommer sig att hans liv har blivit som det blivit (jfr Cain 1991).

Intervjupersonerna som ser sina alkoholproblem som en följd av genetisk sjuk-dom, understödjer sina tolkningar genom att lyfta fram personer som de för-modar att de har ärvt anlagen från. Några går långt tillbaka i släktleden då de räknar upp farbröder, mostrar eller kusiner med alkoholproblem. Andra behöver inte leta särskilt långt tillbaka. Inga är en av flera intervjupersoner som berättar om pappor med alkoholproblem. När hon svarar på frågan om hur det kommer sig att hon har utvecklat alkoholproblem, säger hon:

Alltså det finns i mina gener. Det är ju bara så för pappa… Det måste ju vara en sjukdom för innan man dricker Aqua Vera och hårpomada och rödsprit som man silar genom en limpa. Du förstår, ibland när man kom hem så han hade gjort ned sig. Vilken lukt! Vi hade ju inte dusch och inte toalett, så då fick man ta honom ned till källaren, där var det jordgolv, och ta av han kläderna och hälla vattenhinkar över honom. Ibland på vintern om pappa inte kom hem fick jag följa med mamma och söka honom. Vi visste hur han brukade gå för han hade en stig genom snön. Hon hittade han sovandes där, han hade dragit en säck över sig. Det var inte bara en gång, utan det var flera gånger. Men jag menar, det måste ju vara en sjukdom. Hans bröder var ju alkoholister och min mammas bröder söp.

Förutom att citatet för oss tillbaka till ett fattig-Sverige avseende boende-standarden, illustrerar det hur det förflutna tolkas i ljuset av påföljande livs-erfarenheter likaväl som i relation till förvärvad expertkunskap om att alkohol-problem är en sjukdom. När Inga framhåller sina alkoholalkohol-problem som en ärvd genetisk sjukdom blir inte bara hennes drickande, utan även barndomen begriplig, genom att händelser som förmodligen framstod som svårfattbara då de inträffade, får en förklaring. Att Inga ser sin pappas drickande som en sjukdom kan tolkas som en strävan efter att försonas med sitt förflutna genom att friskriva pappan från skuld för vad som hände under barndomen och för att Inga själv kom att utveckla alkoholproblem.

När intervjupersonerna tolkar händelser från barndomen som tecken på att de är födda till att utveckla alkoholproblem, blir annars separata händelser och er-farenheter till delar av ett meningsfullt mönster som både leder fram till och bekräftar deras syn på sig själv som ”alkoholist” (jfr Cain 1991, Thune 1977). Genom att framhålla sig själva som födda till att utveckla alkoholproblem kan intervjupersonerna sägas skapa sammanhang och kontinuitet över tid, då alkoholistidentiteten binder ihop barndomen med nutiden. Detta gör att alkohol-problemen framstår som en given del av livsloppet. Det problematiska drickandet görs på så vis till något ”naturligt” och oundvikligt, istället för att framstå som avvikande (jfr Alasuutari 1990).

Genom att betrakta sig själv som bärande på medfödda missbruksgener framstår intervjupersonerna som icke-ansvariga för att de har utvecklat alkoholproblem, eftersom de omöjligt kunde veta att de bar på anlagen redan innan de började dricka. Att synen på sig själv som född till att bli missbrukare ger möjligheter till ansvarsbefrielse är något som några av intervjupersonerna också är väl medvetna om. Detta kommer bland annat till uttryck när Gerd svarar på frågan om varför hon tror att hon har fått problem med alkohol genom att säga ”Jaa… jag tror väl,

vill tro, att det är en sjukdom för då är det ju inte mitt fel [småskratt]”.

Intervjupersonernas tolkningar av sina alkoholproblem som uttryck för med-födda personligheter, genetik och sjukdom är inte bara kopplade till det förflutna. Dessa begripliggöranden är förmodligen även framåtsyftande, då talet om med-föddhet antyder att de alltid kommer få leva med sina beroendepersonligheter och genetiska uppsättningar. Genom att framhålla sig själva som födda till att utveckla alkoholproblem framstår intervjupersonerna som ”riktiga alkoholister” som alltid kommer att behöva förhålla sig till alkoholen, oavsett om de blir varaktigt nyktra eller inte.

Den förstörande barndomen

Intervjupersonernas tolkningar av hur det kommer sig att de har utvecklat dryckesproblem är ofta sammanflätade med berättelser om dåliga uppväxt-förhållanden. Flera berättar att deras barndom var kantad av missförhållanden som fylla, fysisk misshandel, psykologiska bestraffningar och känslor av att vara oälskade barn. Intervjupersonernas beskrivningar av livets första tid står därmed i skarp kontrast till nutida västerländska ideal om att barndomen bör präglas av kvaliteter som lycka, trygghet, kärlek och lek (jfr Gullestad 1996; Heywood 2005). Den problematiska alkoholanvändningen framhålls ofta som en direkt följd av vad intervjupersonerna har varit med om. Istället för att lyfta fram särskilda händelser eller missförhållanden, berättar flera om barndomen som helhet. Exempelvis Berith säger:

Min barndom bland annat, den har ju inte varit en dans på rosor. Jag sa det åt Anna, när hon var min assistent på soc, att ”Skulle du ha varit med om allt det jag har varit med om så skulle du också ha varit alkoholist”.

Genom att sammankoppla dryckesproblemen med det förflutna, framstår alkoholanvändningen som något som ligger bortom ramarna för vad Berith kan styra över. Berith framhåller snarare sina dryckesproblem som en självklar och oundviklig del av livet, där vem som helst, även socialsekreteraren, hade utvecklat alkoholproblem mot bakgrund av hennes barndom. Detta gör att alkohol-problemen framstår som kopplade till missförhållanden som andra orsakade, snarare än till Berith som person. Andra intervjupersoner uttrycker liknande tankegångar. Som exempel menar Inga att hon och hennes syskon har, med tanke på vad de har upplevt som barn, varit ”dömda” till att få problem genom livet. Trots att mycket tid har passerat sedan intervjupersonerna var barn, lever minnen av barndomen vidare genom att uppväxten tillmäts stor betydelse för hur vuxenlivet kommit att bli.