När intervjupersonerna tolkar sina dryckesproblem som en följd av sin dåliga barndom, lyfter flera fram erfarenheter som de idag ser som särskilt betydelsefulla för hur livet har blivit. Som exempel beskriver flera ingående hur föräldrarna utsatte dem för olika missförhållanden. Vanligtvis framhålls den ena föräldern som bidragande till de senare dryckesproblemen, medan den andra antingen är frånvarande i berättelserna eller beskrivs som oförmögen att stå upp för det barn som intervjupersonerna då var. När intervjupersonerna talar om sina
föräldrar framträder skillnader mellan hur de beskriver sina pappor och sina mammor.
Berättelser om pappor kretsar främst kring fylla och fysiskt våld. Även om papp-ornas våld ofta beskrivs som sammankopplat med kraftig berusning, betonar intervjupersonerna ofta hur våldet, snarare än alkoholanvändningen, bidrog till den utsatthet som de upplevde som barn och till att de själva kom att utveckla alkoholproblem. I talet om misshandlande fäder beskrivs papporna som ett på-tagligt hot mot intervjupersonernas säkerhet och mot möjligheten till ett tryggt familjeliv, där det fysiska våldet och de verbala hoten både riktades mot intervju-personerna samt syskon och mammor. Flera intervjupersoner menar att de aldrig har kunnat glömma vad de utsattes för, där minnen som inte bleknar gör det svårt att förlåta och lämna det förflutna därhän. Oskar säger då han berättar om hur det kommer sig att han har utvecklat alkoholproblem:
Det är mycket trauman från barndomen. Pappa var väldigt våldsam när han var onykter. Det är såna händelser som har etsat sig fast, att det fanns misshandel och jag misshandlades som barn och fyllekörningar när man har suttit och varit skiträdd att farsan skulle köra i diket. Det finns mycket händelser och trauman kring det som gör att jag upplever som ett hat mot min pappa.
I sitt fortsatta resonemang framstår Oskar som kluven mellan att starkt fördöma och att förstå sin pappa, då han dras mellan upplevelser av att ha haft en orätt-färdig barndom och att utifrån sina förvärvade livserfarenheter kunna känna igen honom själv i sig själv. Han säger:
Nu börjar jag ju förstå att han var av samma skrot och korn som jag. Ju mer alkoholiserad och ju mer problematik jag har fått kring alkoholen, desto mer förstår jag hans beteende. Han hade inte samma sociala uppfostran som jag har heller. Det var inte länge sedan agan togs bort. Det var ju naturligt för dom att aga barn, men jag känner ju av det där än. Jag kan fundera på det och jag kan förlåta det. Jag försöker förlåta, men det är svårt.
Oskars egna erfarenheter av att ha alkoholproblem och hans vetskap om att de normer och lagar som omgärdar barnuppfostran har förändrats över tid, gör att han idag har viss förståelse för sin pappa. Genom att betrakta barndomen från nutidens perspektiv blir händelser som sannolikt upplevdes som obegripliga då de inträffade, möjliga att förstå. Vidare kan Oskars tal om barnaga som en under barndomen tillåten uppfostringsmetod, tolkas som en strävan efter att normal-isera sin uppväxt för att kunna förlåta sin pappa och försonas med sitt förflutna.
När intervjupersonerna lyfter fram hur deras mammor har bidragit till de senare alkoholproblemen, talar de inte om berusning och fysiskt våld. Istället berättar de om mammornas psykiska ohälsa, elakhet, psykologiska bestraffningar och oförmåga att visa kärlek och omsorg. Bland annat säger Sven, Inga och Ulla att de alltid har känt sig ”fel” därför att deras mammor vid upprepade tillfällen på-talat att de var oplanerade och oönskade barn. Flera menar att mammorna både format hur livet som helhet gestaltat sig, likaväl som att de har bidragit till att de har utvecklat alkoholproblem. Ulla är en av de intervjupersoner som uttrycker stor besvikelse över sin mamma. Hon säger:
Mamma var ju en otroligt elak människa. Åh, vad hon var elak! Jag vet aldrig att jag har suttit i hennes knä. Jag var alltid ensam när jag var liten. Jag kan inte minnas hur liten jag var, men hon var aldrig hemma. Hon hade annat för sig. Hon fanns aldrig där. Aldrig, aldrig någonsin att hon har funnits till för mig och inte för dom andra syskonen heller, vad jag har förstått.
M: Är uppväxten något som påverkat dig genom livet?
Jo, absolut. Jag skulle tro att det är den bidragande orsaken till att jag har blivit… Jag har sökt trygghet i det som det inte har funnits någon trygghet i. Det har blivit fel hela tiden. Tagit första bästa chans till att kanske vara lycklig ett tag och det har alltid spårat ur, det har alltid varit fel.
Att intervjupersonerna talar om sina pappor och mammor på olika sätt, kan förstås utifrån att mammorna i enlighet med de könsrelaterade dryckesnormer som rådde under intervjupersonernas barndom, sannolikt inte berusade sig i samma utsträckning som papporna (jfr t.ex. Billinger 2012). Kanske var inte mammorna heller fysiskt våldsamma på liknande sätt som papporna. Detta inne-bär i så fall att papporna och mammorna agerade olika, där intervjupersonerna i sina berättelser förmedlar levda erfarenheter från sin barndom. Samtidigt ut-trycker intervjupersonernas berättelser olika förväntningar på vad ett gott fader-skap respektive moderfader-skap innebär. Pappornas ageranden framstår som problematiska först då de brukade våld, medan mammornas ageranden beskrivs som problematiska då de inte visade kärlek och omsorg eller då de på annat sätt inte fanns till hands för sina barn. Vidare tycks papporna och mammorna ha på-verkat intervjupersonerna på något olika sätt. Papporna förefaller främst ha orsakat ilska och hat, där bland annat Berith och Ture berättar att de började slå tillbaka när de blev äldre, medan mammorna framförallt beskrivs ha förorsakat stor besvikelse.