Flera intervjupersoner kopplar sin alkoholanvändning till upplevelser av att livet saknar innehåll, mening och mål, där det som nykter ofta blir ”bara att sitta”, som både Ove och Sven uttrycker det. Sven beskriver berusningen som ett avbrott i den annars innehållslösa vardagen. Han säger:
Jag dricker väl bara för att det ska hända något. Jag tror det är det, och så ensamhet ibland också. Det finns ju säkert mycket känslor man dricker för. Jag tror det. Man känner sig ganska misslyckad med livet egentligen och det där
13 Under intervjun berättar Gerd att hon så småningom förlorade körkortet p.g.a. rattfylleri. Vid intervjutillfället hade Gerd återfått sitt körkort, vilket hon verkade väldigt glad över då hon såg detta som betydelsefullt för att klara av att vara nykter.
kommer också uppöver en ibland att, vad fan, jag menar, vad är det för mening med det här egentligen? Jag har ju inget jobb och ingenting och här blir det ju som bara att sitta.
På liknande sätt som Sven, beskriver flera intervjupersoner nykterhet som synonymt med stillastående och meningslös tid. Att vara hemma i sin lägenhet eller i sitt hus utan att dricka, tycks vara detsamma som att vara instängd med sig själv och sitt dåliga mående. Bland annat Oskar menar att han ”dör” av att sitta hemma själv en hel dag utan att ha något att göra. Trots att han försöker hitta på något ”vettigt” att fylla dagarna med, så menar Oskar att det är lätt hänt att han dricker istället för att ta en promenad eller något liknande. Att flertalet saknar något att göra och människor att umgås med, kan kopplas till att samtliga står utanför arbetsmarknaden (två har dock praktik några timmar i veckan) samtidigt som flera varken har fritidsintressen eller är engagerade i familjeliv, föreningsliv eller självhjälpsgrupper. Intervjupersonernas nyktra tillvaro står på många sätt i skarp kontrast till nutidens hyllning av social och fysisk aktivitet, där människor – även efter avslutat arbetsliv – tillmäts värde utifrån hur väl man lyckas fylla sin tid med sådant som betraktas som konstruktivt och meningsfullt (jfr Järvinen & Ravn 2015b).
Förutom att beskriva tristess och meningslöshet som något som har kommit smygande med åren, framhåller några intervjupersoner sitt utträde från arbetsmarknaden som en tydligt avgränsad händelse som gjorde att livet plötsligt blev innehållslöst. Exempelvis beskriver Ralf ålderspensionen ”som ett slag i
ansiktet”, där han gick från att ha varit behövd och kunnig, till att känna sig som
någon som inte var att räkna med.
I kontrast till att människor överlag använder alkohol för att förflytta sig från kravfylld arbetstid till avslappnad fritid (Törrönen 2006) framhåller flera intervjupersoner drickandet som ett sätt att hantera innebörden av att stå utan strukturerande arbetstider eller andra händelser som skapar hållpunkter i till-varon. Bland annat Vidar beskriver drickandet som ett sätt att försöka fylla det tomrum som arbetet lämnat efter sig:
Då [efter ålderspensionen] fick jag satans mycket tid över och man satt där framför Tv:n och ”fan vad tråkigt det är, vad fan ska jag göra?” och då fick jag för mig att öka konsumtionen. Jag hade egentligen inte satt mig ner och funderat ”vad ska jag ta mig till nu?” utan jag tänkte bara den dagen den sorgen och så satt man där och alla ens arbetskamrater dom far till jobbet och Tv:n är det bara skit på och vad ska jag nu göra? Då är det väldigt lätt, när viljan är
handlingsförlamad, att man åker ned på stan och träffar fel personer inom citationstecken och så blir det att dricka 1,2, 3, 4, 5, 6, 10 dagar och fortfarande är det det där att det finns ingen plan för vad jag ska göra. Det finns ingen plan! Man lever bara för stunden och den där stunden blev ju omänsklig kan man säga.
Vidar är en barnlös singel utan anhöriga i sin närhet samtidigt som han inte längre har några fritidsintressen. Istället för att uppleva frihet, förefaller Vidar sakna den struktur och det livsinnehåll som arbetet gav. Avsaknaden av tider att passa och något att göra innebär att ålderspensionen framstår som en tillvaro av vidsträckt och meningslös tid, utan anledningar till att vara nykter. Vad han ska göra av all sin tid är en fråga som Vidar återkommer till flera gånger under intervjun, där han tycks betrakta det uteblivna svaret som en möjlig lösning till hur han ska kunna komma till rätta med sina alkoholproblem.
Utifrån att flera intervjupersoner menar att de berusar sig för att vardagen saknar mening och innehåll, kan deras drickande betraktas som ett sätt att hantera stora mängder ostrukturerad egen tid/self-time (jfr Järvinen & Ravns 2015b:245). Att drickandet förefaller vara en av de få handlingar som kvarstår för att ge livet ett innehåll, kan ses i ljuset av intervjupersonernas livslopp. Alkoholanvändningen har undan för undan i varierande utsträckning konkurrerat ut familj, vänner, arbete och fritidsintressen, samtidigt som några på grund av sin ålderspension saknar kopplingar till sina tidigare arbeten.
Även om intervjupersonernas drickande tycks handla om att hantera upplevelser av att ha alltför mycket ostrukturerad tid, ger alkoholanvändningen inte livet en struktur i bemärkelsen ordning i tid och rum. På liknande sätt som att den nyktra tiden kan beskrivas som ett tillstånd utan tydliga tidsmarkörer, består även den berusade tillvaron av strukturlös tid, där dagarna ”flyter ju som nästan ihop fast
man sover också”, som Ture säger. Likaså menar Ove att ”dagen rinner bara iväg” när han dricker, där tiden går så fort att han knappt själv hinner med. Att
nyktra till handlar därför om att återfå kontroll över tid och rum, där intervju-personerna försöker orientera sig kring vilken dag det är, var de har varit och vad som har hänt under den period som de har druckit. Därtill blir intervju-personerna efter sina dryckesperioder tillfälligtvis upptagna med att återhämta sig fysiskt och psykiskt – något som Oskar menar bidrar till att han blir mindre
”forcerad” och ”hispig” eftersom han får ”mycket att göra med att reparera sig själv ett antal dagar för att bli nykter”. Både berusning och återhämtning tycks
meningslöshet och tristess (jfr Singer 1997). Genom att skapa en oordning som behöver redas upp kan drickandet sägas ge tillvaron en mening och ett innehåll.