ALTERNATIV TILL AMALGAM

Under hela den period som amalgamet dominerat som lagningsmaterial har det funnits gott om andra material tillgängliga. Plastkompositer, glasjonomerer, porslin och cement hade alla sina för- och nackdelar, men inget ansågs kunna tävla med amalgamet när det gällde prisvärdhet, hållfasthet eller enkelhet att arbeta med. De användes till lagningar i till

exempel framtänder, och andra ställen där belastningen från sådant som tuggning inte var så stor. När det gällde kindtändernas tuggytor däremot, var det amalgam som gällde. Det enda fullgoda alternativet var guld, vilket dock var oerhört dyrt i jämförelse. Dessutom fanns ingen eller begränsad erfarenhet av större arbeten i de här materialen, som dess-utom innehöll kända allergener, så farhågan var att de kunde orsaka biverkningar och komplikationer av olika slag. Amalgamkontroversen satte ljuset på dessa material och på hur de skulle kunna utvecklas för att ersätta amalgamet. Under 1984 omskrevs de flitigt i dagspressen.³²⁶ Flera tongivande aktörer uttryckte dessutom en önskan om att amalgam på sikt skulle fasas ut som tandlagningsmaterial. Skälen som angavs för detta var inte sällan estetiska: amalgam ansågs helt enkelt fult, särskilt när fyllningarna blev gamla och korroderade till en djup svart nyans.

Kvicksilverinnehållet angavs ibland också som skäl, men då med för-behållet att det rörde sig om att nedbringa den totala kvicksilverbelast-ningen i samhället, inte att amalgam i sig skulle vara farligt. Vad som i så fall skulle ersätta amalgamet stod emellertid inte helt klart. Visst hopp sattes dock till plastkompositerna.

Plastkompositer består av ett mjukt harts – platskomponenten – och så kallade filler-partiklar av till exempel glas. Fillerpartiklarna gör den stelnade fyllningen hårdare, och hållfastheten liksom vissa andra egen-skaper avgörs till stor del av dessas kornstorlek, mängd och sammansätt-ning.³²⁷ Till skillnad från amalgam och andra metalliska tand restau-reringar, kan kompositfyllningar göras vita och har därför länge ansetts mer estetiskt tilltalande. Hållfasthetsproblemet var på många sätt också en ekonomisk fråga: om man använde kompositer skulle man tvingas byta ut dem oftare. Dessutom påpekades ofta deras bristande förmåga att fästa vid tandvävnad, vilket ofta gav upphov till kariesangrepp i spal-ten mellan fyllningen och tanden, så kallad sekundärkaries. Ett tredje skäl var att de tog längre tid att förfärdiga, vilket antogs leda till större kostnader i och med fler arbetade timmar per patient.

År 1984 utfärdade Socialstyrelsen cirkuläret Kompositionsplast som möjligt alternativ till dentala amalgam, vars budskap var att plastmateri-alen definitivt inte skulle kunna fungera som generella ersättare för

326 Dag Bjerke, »Guld i mun för dyrt. Nya fyllningsmaterial testas fram«, Svenska Dagbladet, 7 mars 1984.

amalgam.³²⁸ Mot bakgrund av att man under 1983 »från flera tandvårds-chefer mottagit likalydande formulär, som använts och lämnats […] av vårdnadshavare i syfte att förhindra, att deras barn får sina tänder lagade med amalgam«, påpekades i cirkuläret frågans koppling till Hälso- och sjukvårdslagen från 1982: »Formellt gäller denna lag inte för tandvården, men det synsätt som framkommer i denna lag om patientens rättigheter bör tillämpas även inom tandvården.«³²⁹ Det viktiga var att lagen medgav patienten rätt att avböja den behandling som erbjöds, men inte att själv bestämma vilken behandling som i stället skulle användas. Att på patien-tens begäran byta ut amalgam mot plast var alltså enligt Socialstyrelsen inte förenligt med vare sig vetenskap, beprövad erfarenhet eller gällande lagstiftning.

År 1984 lanserades emellertid plastkompositmaterialet Occlusin. Flera nationella tidningar rapporterade om det nya materialet, som kom från det brittiska företaget Imperial Chemical Industries via deras Göte-borgsbaserade dotterbolag ICI Pharma. Genomgående i rapporteringen framställdes materialet i positiva ordalag som ett alternativ till amal-gam. Dagens Industri diskuterade, liksom Dagens Nyheter, färgen och hållfastheten, medan såväl Göteborgs-Posten som Svenska Dagbladet i sina något längre artiklar omtalade det nya materialet som inte bara ett alternativ, utan som ett »ofarligt« respektive »ofarligare« sådant.³³⁰ I Svenska Dagbladets text framställdes jakten på ofarliga alternativ som själva drivkraften bakom utvecklingen mot allt fler plastmaterial i hela världen. Samtidigt marknadsfördes occlusinet genom annonser i press-sen, då i närmast uteslutande estetiska termer. I en annons som infördes i flera tidningar eftersöktes en »[p]roduktspecialist till ett nytt fyllnads-material som kommer att göra oss vackrare i munnen«.³³¹ Vidare stod

328 Kompositionsplast som möjligt alternativ till dentala amalgam, Meddelandeblad 5/84 (Stockholm: Socialstyrelsen, 1984).

329 Ibid., 1.

330 IA, »Tandfärgad plomb ersätter amalgam«, Dagens Industri, 17 oktober 1984;

Elisabeth Grundström, »Nu blir lagade tänder vackrare«, Dagens Nyheter, 4 oktober 1984; Marianne Borgström, »Nytt plastmaterial ersätter amalgamet«, Göteborgs-Posten, 3 oktober 1984; Inger Atterstam, »Plast och glas ersätter

i annonsen, med anspelning på amalgamet: »Be en vuxen svensk gapa stort och en svart avgrund öppnar sig.«

Oavsett om Occlusin blev en succé eller inte illustrerar företagets annonsering och de nyhetsartiklar som skrevs vilka värden som aktuali-serades. Samtidigt som patienter under 1980-talet blev mer och mer ovil-liga att få amalgam i munnen, laddades kompositer och andra alternativa material med positiva förväntningar direkt kopplade till möjligheten att slippa amalgam, liksom till estetiska, individualistiska och konsumeris-tiska värden. Inom Tandvårdsskadeförbundet fanns en utbredd tro på framför allt kompositmaterialen som fullvärdiga ersättare till amal-gamet. I medlemstidningen och i tandläkartidningen beskrev förbun-dets sympatiserande tandläkare hur man kunde gå till väga för att lyckas med en kompositfyllning på en tuggyta. Det hela framställdes som en handhavandefråga snarare än något som hade med materialens inne-boende egenskaper att göra.³³²

UPPSAMLING: KONTROVERSEN