RÖSTER I SJUKVÅRDSDEBATTEN
OCH KVICKSILVERFRÅGAN I SVERIGE
Samtidigt som sjukvården alltså blev alltmer omdebatterad under det sena 1960- och tidiga 1970-talet, upplevde tandvården snarare något av en guldålder. Tandvård ingick inte det allmänna försäkringssystem dit sjukvården hörde, men en offentligt organiserad och subventionerad tandvård fanns på plats för barn och unga via Folktandvården. Den nådde inte alla barn i landet, men hade sedan den infördes 1938 stadigt utökat sin räckvidd och närvaro.141 Samtidigt hade tandläkarna som yrkeskår och odontologin som vetenskap åtnjutit ett stadigt växande offentligt förtroende. Folktandvårdens införande skapade en ökad efter-frågan på tandläkare, vilket ledde till att nya tandläkarhögskolor inrätta-des.142 I samarbete med Medicinalstyrelsen lyckades man också, inte
140 Maria Josephson, »En ’medborgerlig’ patientrörelse. Samhällssyn och maktkritik hos den svenska THX-rörelsen under 1970-talets andra hälft«, Scandia 84, nr 1 (2018).
minst i och med de etiskt ifrågasatta men vetenskapligt mycket fram-gångsrika kariesexperimenten på Vipeholm, producerat politiskt använd-bar kunskap om kariessjukdomen (det som i dagligt tal kallas för hål i tänderna) och dess förebyggande.143 Från slutet av 1950-talet ledde före-byggande insatser som till exempel Folktandvårdens på Vipeholmsresul-taten baserade massiva kampanj för minskat sockerintag hos barn och lanseringen av konceptet lördagsgodis samt införandet under det tidiga 1960-talet av regelbundna fluorsköljningar i grundskolan, till kraftiga och ihållande minskningar av kariesförekomsten.144
Som yrkeskår och som samhällstillvänt vetenskapligt fält betraktat var tandvården alltså i en position som skulle kunna betecknas som det bästa av två världar. Å ena sidan fanns en offentligt finansierad klinisk verksamhet och forskningsverksamhet som lyckats väl med att mot-arbeta det centrala problem man föresatt sig att ta itu med, å andra sidan bestod tandläkarkåren fortsatt av en knapp majoritet privatpraktise-rande utövare.145 Professionen stod alltså starkt och åtnjöt högt förtro-ende och legitimitet gentemot stat och samhälle, samtidigt som den besatt en hög grad av professionell autonomi, när den allmänna tand-vårdsförsäkringen infördes 1974. Idén med den var att göra tandvården billigare och tillgängligare även för vuxna, och försäkringen utformades som en statlig subvention för tandläkarbesök, enligt fastlagda taxor för olika typer av undersökning och behandling, parat med kraftig utbygg-nad av Folktandvården, vilket innebar lagstadgat ansvar för landsting och landstingsfri kommun att organisera kostnadsfri tandvård för alla upp till 19 års ålder.146 Kårens tudelning i knappa hälften Folktandvårds-anställda och dryga hälften privatpraktiserande bibehölls, men såväl Folktandvården som de privata aktörerna sattes under strikt prisregle-ring. Trots viss debatt och kritik initialt, var försäkringen en framgång:
förebyggande och behandlande tandvård förmedlades till relativt sett
143 Ibid., 34–39; Samuelsson, »Lex Norrköping«. För fluorsköljningen, se SOU 1972:81, Allmän tandvårdsförsäkring, 53–57.
144 För kampanjen se Bommenel, Sockerförsöket, kap. 8.
145 SOU 1972:81, Allmän tandvårdsförsäkring, 72.
146 Prop. 1973:45, Allmän tandvårdsföräkring m.m. Till en början skulle obligatoriet gälla upp till 16 år, för att sedan succesivt byggas ut. Det här var en kraftig utvid-gning jämfört med den tidigare Folktandvårdsorganisationen, som främst riktades till barn upp till 15 år (i viss utsträckning 16-åringar sedan 1965), och
lägre kostnader för patienterna.147 Tandvården hade alltså mestadels und-gått att kastas in i den förtroendekris sjukvården till stor del befann sig i, och med tandvårdsförsäkringens införande utökades det sociala ansva-ret och det samhälleliga förtroendet ytterligare.
Det saknas säkra och kontinuerliga data över tandvårdens amalgaman-vändning över tid, men de siffror som finns visar på att anamalgaman-vändningen vid tiden för försäkringens införande var den högsta någonsin, och att den sjönk kraftigt under åren därefter. År 1973 konsumerade tandvården mellan 15 och 20 ton kvicksilver, 1976 bara ungefär hälften.148 Det hänger sannolikt främst ihop med att en förbättrad tandhälsa gjorde att det totala behovet av fyllningar minskade. Med ledning av dessa siffror, har miljöhistorikern John Svidén uppskattat att den totala mängden upp-lagrat kvicksilver i svenska tänder var som störst just före mitten av 1970-talet, då mellan 80 och 90 ton kvicksilver befann sig i befolkning-ens munnar.149 Siffrorna här är varken säkra eller exakta, men den över-gripande trenden torde ligga nära verkligheten, och den pekar i alla händelser på amalgamet som en högst påtaglig fysisk närvaro i Sverige och hos svenskarna just innan kontroversens utbrott under 1970-talets andra halva.
Kvicksilver hade spelat en central roll för miljömedvetandets genom-brott, globalt och inte minst i Sverige. En för avhandlingen viktig distinktion är den mellan organiskt och oorganiskt kvicksilver, där orga-niskt innebär kvicksilver bundet i kemisk förening med orgaorga-niskt mate-rial, medan oorganiskt kvicksilver är kvicksilver som inte ingått sådan bindning. Inom industrin och i amalgamfyllningar är det oorganiskt kvicksilver som förekommer, medan det i livsmedel som till exempel fisk är fråga om uteslutande organiskt kvicksilver, allt som oftast i form av väte-kol-kvicksilverföreningen metylkvicksilver. Organiska kvicksil-verföreningar tas upp snabbt och i stora mängder av kroppen, där de har en stor giftverkan. Oorganiskt kvicksilver passerar i betydligt större utsträckning kroppen utan att tas upp, och kräver generellt betydligt högre exponering för att orsaka manifesta symptom. Båda former är i alla händelser starkt giftiga för människa.150
147 Koch, »Tandvårdsförsäkringens tillkomst och ständiga förändring«; SOU 1982:4,
Utsläpp av kvicksilver till miljön uppmärksammades och problemati-serades först i samband med den så kallade minamatakatastrofen, upp-kallad efter den japanska by där flera av invånarna på 1950-talet drabba-des av märkliga symptom som domningar, syn- och hörselnedsättning och artikulationssvårigheter, liksom i allvarliga fall psykisk störning, förlamning och till och med död.151 Det konstaterades snart att byborna fått i sig kvicksilver via fisken de fångat i viken där byn låg, och att detta kvicksilver släppts ut från en närliggande fabrik. Forskningen kring Minamatasjukan, som tillståndet kom att kallas, följdes av liknande rön från Sverige och Kanada, och blev startskottet för en allt intensivare kunskapsproduktion kring kvicksilverutsläppens toxiska effekter på människa och miljö.152
I Sverige började forskare, efter rapporter om döda och sjuka fåglar från ornitologer och bönder, i slutet av 1950-talet misstänka kvicksilver från betat utsäde som fåglarna åt.153 Från mitten av 1960-talet var det i stället fisk som stod i fokus för kvicksilverdebatten. Misstanken om att betmedlens kvicksilver skulle kunna sköljas ut i sjöar och vattendrag bekräftades av vetenskapliga undersökningar, som samtidigt också visade att kvicksilvret inte bara fanns i vatten i anslutning till jordbruk, utan snart sagt överallt i det svenska sötvattensystemet. Om detta skrev psykiatern och samhällsdebattören Nils-Erik Landell 1968: »I ett enda slag försvann bilden av en oförstörd miljö, en natur alltför långt borta för att kunna kränkas av industriutsläpp. Den jungfruliga naturen fick plötsligt ett bedrägligt sken, en allomfattande naturförstöring verkade inte längre som någon smått orealistisk fundering.«154 Kvicksilvret tyck-tes alltså finnas i hela den svenska akvatiska miljön. Denna upptäckt, tillsammans med den efterföljande insikten att industriutsläpp snarare
»Mercury«, i Handbook on the Toxicology of Metals, red. Gunnar Nordberg, Bruce A. Fowler och Monica Nordberg, 4:e uppl. (Amsterdam: Academic Press, 2015), 1013–75.
151 Timothy S. George, Minamata. Pollution and the Struggle for Democracy in Postwar Japan (Cambridge, MA: Harvard University Asia Center, 2001); Jernelöv, Kvicksilver, 137–43; Selin och Selin, Mercury Stories, 77–80.
152 Se exempelvis Egan, »Communicating Science«; idem., »Toxic Knowledge«.
153 Utsädesbetning innebär att fröskalet på utsädet impregneras som skydd mot insekts- och svampangrepp. Betning med metylkvicksilver blev vanligt i väst världen inklusive Sverige efter andra världskriget. Se Landell, Fågeldöd,
än jordbruksbetning tycktes utgöra den huvudsakliga källan till kvick-silver i fisk, kom att helt omvandla kvickkvick-silverfrågan. Från att ha varit ett lokalt, jordbruksanknutet biocidproblem, blev kvicksilvret nu före-mål för en nationell diskussion om industriellt avfall.
År 1967 kom de så kallade svartlistningarna, då försäljning av fisk som föda från ett antal förorenade sjöar och vattendrag förbjöds.155 Svartlist-ningen och de gränsvärden som sattes för fiskens kvicksilverinnehåll blev föremål för heta diskussioner, och riktade allmänhetens blick mot kvicksilverproblemet. Medieintresset var enormt. Medievetaren Monika Djerf Pierre skriver: »Kvicksilverdebatten kan beskrivas som vår första offentliga miljökris. Det som ifrågasattes var det offentliga informa-tionssystemet, myndigheternas agerande och experternas kompetens och omdöme.«156 Kvicksilvret intog i och med detta en central roll när vetenskap och samhälle under de sociala rörelsernas och miljöupp-vaknandets epok intog nya positioner i förhållande till varandra.157