MEDICINMÅLEN: ODONTOLOGISK MATERIALVETENSKAP INFÖR RÄTTA

På våren 1983 avhandlades oral galvanism och kvicksilverförgiftning från amalgam vid Stenungsunds tingsrätt. Efter en utdragen process hade ett av de många oral galvanism-ärenden som lämnats in till dom-stolar över hela landet utsetts till så kallat pilotfall. Målet gällde en kvinna som stämt staten, vilken genom Socialstyrelsen betraktades som ytterst ansvarig för de material svenska tandläkare lagade tänder med, och därmed också för den sjukdom kvinnan ådragit sig och som hon menade härrörde från lagningarna i munnen.

Kvinnan företräddes i Stenungsunds tingsrätt av advokat Bengt Stern-ung (1949–2000) på Juristhuset, en firma som gjort sig känd för att dels driva liknande mål, dels för att söka rampljuset på ett sätt och i en omfattning som stack ut i förhållande till rådande juridisk yrkeskultur.

Grundaren och ägaren Henning Sjöström (1922–2011) hade blivit riksbe-kant som försvarare i den uppmärksammade Haijby-affären i början av 1950-talet.²⁸³ Han förekom under hela sin karriär regelmässigt på kvälls-tidningarnas sidor, han publicerade flertalet uppmärksammade romaner och självbiografier, och han syntes flitigt på Stockholms inne- och socie-tetsställen.²⁸⁴ Han drog sig inte för att sticka ut hakan och göra sak av sina fall i medierna, inte heller för att visa upp att han var rik.²⁸⁵ Han var kort sagt en okonventionell advokat som ofta hamnade i konflikt med andra medlemmar av det juridiska skrået, och han blev senare också ute-sluten ur Advokatsamfundet.

Sjöström och Juristhuset specialiserade sig efter de uppmärksammade

283 För Sjöströms egen version av dessa händelser, se Henning Sjöström, Dramat om Haijby. En vit bok i Haijbyaffären (Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1954).

284 För Sjöströms självbiografiska produktion, se t.ex. idem., Min ballongfärd 1978–1965 (Stockholm: Bonnier, 1978); idem., I stormens öga (Stockholm:

Wahlström & Widstrand, 1992); idem., Min väg (Stockholm: Wahlström &

Widstrand, 1993).

285 Han omnämndes ofta med öknamnet »Henning Penning«, både i kvällspressen och av Magnus Uggla i låten Jag mår illa från 1989: »Och när sen Henning Penning gör schlagerdebut / Då går min gräns för vad jag pallar med då lägger jag en pizza och går ut.« Magnus Uggla, Magnus Uggla i fokus. Melodi, text och

neurosedynprocesserna 1965–69, där Sjöström företrätt de drabbade, på just den här typen av mål.²⁸⁶ Efter neurosedynet drev Juristhuset proces-ser som gällde till exempel magmedicinen entero-vioform p-piller-tillverkaren Schering och röntgenvätskan kontrast-u. I samtliga fall läm-nades många stämningsansökningar in samtidigt.²⁸⁷ Förfarandet ansågs kontroversiellt, och debatterades livligt i pressen under beteckningen

»medicinmålen«.²⁸⁸ En stor del av mediebevakningen kring Sjöström och hans kolleger på Juristhuset vid den här tiden handlade om pengar.

Pressen lyfte fram att Juristhuset alltsedan neurosedynrättegången snudd på regelmässigt fått se sina ersättningsanspråk kraftigt redu cerade av domstolarna i de medicinska skadeståndsmålen.²⁸⁹ Firmans arbetsme-toder uppfattades som okonventionella och onödigt omständliga: de hade till exempel närvarat i rätten med tre jurister när en hade räckt, rest till forskarkonferenser i utlandet, eller påbörjat grundliga utred-ningar långt innan de formellt tilldelats uppdrag som juridiskt biträde.²⁹⁰ Juristhuset å sin sida menade att läkemedelsbolagen måste bemötas med

286 För neurosedynprocessen, se Nadja Yllner, Bara en liten vit sömntablett. Historien om neurosedynkatastrofen (Borås: Recito, 2007). Sjöström själv har också beskrivit den i ett flertal publikationer, t.ex. Robert Nilsson och Henning Sjöström, Pillret som väckte världen (Stockholm: Sjöström & Sjöström, 1972); Sjöström, Min ballongfärd. För Juristhusets specialisering på dylika mål efter neuro se-dynet, se Henning Sjöström till Stenungsunds tingsrätt, »Till klargörande om vem som företräder käranden«, 8 juli 1981, Stenungsunds tingsrätt, mål T 104/81, aktbilaga 19, Göteborgs tingsrätts arkiv.

287 För entero-vioform, se t.ex. »Ciba-Ceigy backar: Svenska ’smon-offer’ får ersättning«, Dagens Nyheter, 15 april 1979. För kontrast-u, se Thomas Hedberg,

»Fick underlivsförlamning efter ryggmärgsröntgen. Nu kräver patienterna läkemedelsfirman på miljoner i skadestånd«, Arbetet Västsvenska Editionen, 1 september 1977; »Nu börjar rättegångarna«, Expressen, 1 juni 1978. För Schering, se Stockholms tingsrätt, »Dom i mål T 985/77 och T 988/77«, 16 oktober 1979, Stenungsunds tingsrätt, mål T 104/81, Göteborgs tingsrätts arkiv.

288 Se t.ex. Claes von Hofsten, »Domstolsverket om Sjöström: Medicinmålen stort slöseri«, Svenska Dagbladet, 13 april 1981; idem., »JK bromsar medicinmål«, Svenska Dagbladet, 23 september 1981; Lotta Samuelsson, »Lagförslag om medicinmål – trots kritik«, Expressen, 22 oktober 1981; Agneta Lagercrantz,

»Lägger ner alla medicinmål. Juristhuset avslutar första p-pillermålet«, Svenska Dagbladet, 17 oktober 1981.

289 Jonsson, »Belackarna kallar honom Henning Penning«; »Juristhuset fick bakläxa på räkningen«, Svenska Dagbladet, 20 oktober 1981; Lagercrantz, »Lägger ner alla medicinmål«; Lotta Samuelsson, »De hoppar av i protest. ’Läkemedelsmålen är en ren förlust’«, Expressen, 16 oktober 1981; »Advokaternas miljonkrav

hård-likvärdig uppställning för att bibehålla jämlika chanser för alla parter.²⁹¹ Till pressen var firmans budskap att de medicinska målen nu hade börjat kosta så mycket att det inte längre var möjligt att driva dem.²⁹² De upp-märksammade turerna kring ersättningsnivåerna i medicinmålen gödde alltså berättelsen om Sjöström som okonventionell, extravagant och pengahungrig bråkstake (en berättelse som också inbegrep hans firma och medarbetare), samtidigt som de också anknöt till det David och Goliat-narrativ som omgärdade både de medicinska skade stånds-rättegångarna och amalgamdebatten i stort.

Alla andra liknande mål sattes på paus i väntan på avgörandet i Stenung-sund, där nu både frågan om statens rent förvaltningsjuridiska ansvar för saken och frågan om vetenskapens ståndpunkt i frågan skulle avgöras.

Hansons kvicksilveranklagelser nådde offentligheten under det att förbe-redelserna i Stenungsund ägde rum, och han engagerades snart av Stern-ung för kvinnans räkning. I och med hans inblandning i processen kom även den att, liksom kontroversen i stort, skifta fokus. Från den orala gal-vanism som stod i fokus i stämningsansökan, hade målet då rättegången väl stod kommit att handla alltmer om kvicksilver och amalgam.

Rättegången, som kvinnan förlorade efter en dom i juni 1983, blev mycket uppmärksammad i rikspressen. På plats fanns flera av de centrala aktörer som redan nämnts: Gunnar Wiklund var där som åhörare, lik-som Tandvårdsskadeförbundets ordförande. Hanson och Glantz agerade vetenskapligt sakkunniga åt Juristhuset respektive staten, Pleva och Grönquist vittnade för kvinnans sak, medan Bergman och Mjør kallades som vittnen av staten. Rättegången blev också betydelsefull för kontro-versen. Den fick ett stort symbolvärde för både tandläkarkåren och för Tandvårdsskadeförbundet – de förra såg i domen en upprättelse för de tandläkare som anklagats rättsligt och på annat sätt, och ett kvitto på att samhället stod bakom dem och deras yrkeskompetens; de senare såg i stället en ohelig allians mellan samhälle och experter motiverad av att undvika prestigeförlust och ekonomisk förlust. I Stenungsund fokusera-des kontroversen i sin nya amalgamorienterade form, och Mats Hanson gavs för första gången tillträde till vad man skulle kunna kalla för kontro-versens institutionella »finrum«. Rättssalen var ett slags mikrokosmos av

kontroversen i stort och utgjorde därvid en formaliserad samhällelig konfliktarena. Vetenskapliga gränsdragningar och nätverk aktualisera-des och mobiliseraaktualisera-des, när den vetenskapliga och den juridiska kulturen och deras olika mål, medel och sanningsbegrepp, möttes. Detta studeras i närmare detalj i kapitel 6.

SOCIALSTYRELSEN: HÄNVISNING STANDLÄKARE,