Analys: Från forskning till innovation

I detta kapitel beskrivs hur processen från forskningsresultat till möjlig produkt ser ut för de finansierade projekten.

Utifrån beskrivningarna av verksamheten i de olika projekten kan vi diskutera hur den tänkta processen från forskning till produkt såg ut i dessa projekt.

För att kunna diskutera denna process kan frågan om immateriella rättigheter anses vara en nyckelfråga eftersom dessa rättigheter påverkar relationerna mellan samarbetande organisationer och skapar mekanismer för formaliserad teknologiöverföring (vilket beskrevs i kapitel 4). Hur rättigheterna hanteras påverkar vilka möjligheter som finns i senare steg att skapa produkter utifrån dessa forskningsresultat.

Först beskrivs hur dessa rättigheter hanterats inom ramarna för dessa projekt (10.1). Därefter följer en diskussion om vilken eller vilka aktörer i projekten som ser sig som naturliga mottagare av de resultat som produceras och hur samarbetet förlöpt (10.2). Avslutningsvis diskuteras vilka möjligheter projekten i praktiken hade att innovera (10.3).

10.1. Immateriella rättigheter – vem äger vad?

En central del av den befintliga teoribildningen kring teknologiöverföring och kommersialisering av nya innovationer fokuserar på hantering av de immateriella rättigheterna (i denna kontext främst patent även om andra former som mönsterskydd kan vara relevanta)⁸². Att juridiskt säkra tillgång till den uppfinning som gjorts anses vara ett första steg i en kommersialiseringsprocess och en förutsättning för att kunna sälja denna upptäckt till någon annan part eller själv introducera en produkt baserad på denna uppfinning.

82 Se kapitel 4 för en diskussion om patentens roll i teknologiöverföringslitteraturen.

Samtliga inblandade aktörer förefaller arbeta för att stärka sina rättigheter.

FMVs generaldirektör har uttryckt en önskan att organisationen ska ta starkare grepp om rättigheter för att kunna tjäna pengar på den forskning de finansierar. Institutet har börjat anställa affärsutvecklare och hoppas få större möjligheter att inte enbart erbjuda uppdragsforskning utan bättre kunna utnyttja de tillgångar man har. På universiteten expanderar de organisationer som hjälper forskare att kommersialisera sina upptäckter och för industriföretagen är det centralt att de äger det de stoppar in i sina produkter.

Under studien har frågan kring immateriella rättigheter diskuterats vid flera tillfällen. FMV diskuterade hur detta kunde organiseras men lämnade till slut över ansvaret till projektdeltagarna att själva utforma sina lösningar. Det sker dock inte helt utan konflikter. Flera av projekten bygger i stor utsträckning på utnyttjande av olika organisationers tidigare forskning, simulatorer, digitala kartor, provflygningar och annat som man inte utan vidare vill dela med sig av utan ersättning.

Ett av projekten försenas sex månader på grund av avtalsdiskussioner där en industripart och universitetet inte kan komma överens om vilka villkor som ska gälla. Diskussionerna gällde dels vad som händer med det resultat som utvecklas inom ramarna för projektet, men även hur det bakgrundsmaterial som de olika parterna tar med sig in i projektet hanteras.

Slutligen nåddes en överenskommelse som möjliggjorde projektstart.

Den innebär att det som skapades i projektet får nyttjas av alla parter, men det som används som bakgrundsmaterial ägs av de respektive organisationer som ursprungligen utvecklat det. Detta har inneburit att vissa delar har lyfts ur projektet och tagits in som bakgrundsmaterial i stället, eftersom man inte vill dela ägandet av dem.

Jag: IP-rättigheterna, vad hände egentligen?

PL, fortsättningsprojektet: Ja, det som jag tror delvis har hänt är att vi från början haft en ganska styvnackad inställning. [Vi på institutet] har fått det här uppdraget.

[Industripartnern] är underleverantörer, fast vi är i ett konsortium på sitt sätt, alla ska ju vara med. Men [vi] har

fått beställningen och det vi inte gillade var att de fick nyttjanderättigheter till allt som plockades med.

Då var vårt problem att [vi] försöker ju komma in och kommersialisera oss.[…]

[Vår] policy är att försöka vara en konsultfirma. Och det gick inte ihop sig för [industripartnern]. Dom är inte vana att inte vara Lead. Det är så att det är uppenbart.

(Intervju, 8 maj 2007)

Även de andra projekten når olika former av överenskommelser.

Tydligast hantering har skett i robotprojektet där alla rättigheter ägs av det gemensamma bolaget, reglerat både via aktieägaravtal och genom andra avtal mellan de involverade. Detta bolag har bildats av projektdeltagarna i samband med TAIS.

I komponentprojektet har de beslutat att den som tar fram en viss lösning äger denna. Flera av aktörerna betraktade dock verksamheten som förkommersiell, d.v.s. på ett för tidigt stadium för att kräva avtal om IP-rättigheter. Huvuduppfattningen är dock att det är industriparten som i första hand var kommersialiserande part.

I institutprojektet är det otydligt huruvida framtida rättigheter formellt har avtalats i någon form. Det diskuterades initialt, men ansågs inte som en angelägen fråga eftersom mycket av arbetet har forskningskaraktär.

De plattformar (robotar) som togs fram av industriparten kvarstår dock i deras ägande.

Projekt Överenskommelse

Komponentprojektet

Alla äger det de utvecklar. Betraktas huvudsakligen som förkommersiell verksamhet. Industripartnern är den som i första hand kommersialiserar.

Robotföretaget

Alla rättigheter har placerats i separat bolag där verksamheten bedrivs. Mod-uler som utvecklats tidigare licensieras in i företaget.

Projekt Överenskommelse

Institutprojektet Har ej diskuterat rättigheter. De plat-tformar som tas fram av industripartnern kvarstår dock i deras ägande.

Doktorandprojektet Muntlig överenskommelse att de olika parterna äger sina respektive resultat.

Fortsättningsprojektet

Alla aktörer behåller sitt bakgrundsmate-rial och de resultat man når. Arbetet är i stor utsträckning uppdelat mellan aktör-erna.

Figur 10.1: Immaterialrättsliga överenskommelser

En tydlig skillnad kan ses mellan de personer som är aktivt involverade i projekten och administrationen på de organisationer de representerar.

Många av deltagarna som var aktiva i projektet känner varandra sedan tidigare och betraktade det inte som arbete som skulle komma att leda till något patenterbart, samtidigt som affärsutvecklare och jurister på andra nivåer försöker skydda organisationernas intressen.