• No results found

Teknologiöverföring från universitet

Kontakter med universitet har länge varit viktiga för företag, om inte annat för att få tillgång till utbildad arbetskraft. Idag kan vi enligt Pavitt

(2006) urskilja tre olika typer av kunskapsöverföring mellan universitet och företag från forskningslitteraturen:

1. Personliga och ofta informella kontakter som kan ge oss kunskap om teknikutvecklingen men även förmedla kontakt med relevanta personer.

2. Universitetsforskning som är användbar för industriforskare.

3. Den praktiska nyttan av universitetsforskning växer ofta fram via indirekta spridningsvägar. En vanlig kunskapsöverföring är anställning av forskare som tar med sig sitt kunnande eller spridning via spinoffer och konsultuppdrag.

Pavitt (2006) anser att det kan vara svårt att samarbeta med universitet eftersom de anses arbeta med andra tidsperspektiv, varför företag ogärna ger dem kritiska uppdrag. Å andra sidan kan universiteten uppfatta sig som en form av lågkostnadskonsulter, påhejade av statliga program för teknologiöverföring.

Mowery & Sampat (2006) visar att motiv och normer skiljer sig åt mellan universitet och företag. För den akademiska forskaren är det viktigt att vara först med att tillkännage och publicera sina forskningsresultat, medan industriella innovationer oftare är beroende av att resultat hemlighålls, vilket kan utgöra en konflikt vid samarbeten.

Med anledning av Bayh-Dole act har effekter av patent och licensiering diskuterats i många amerikanska studier av utbyte mellan universitet och industri. Thursby & Thursby (2002) konstaterar att det ökade antalet patent huvudsakligen är ett resultat av forskares ökade benägenhet att patentera uppfinningar snarare än att forskningsinriktningen har ändrats. Det är därför svårt att avgöra om denna ökade mängd patent bidrar till eller förhindrar spridning. Vi skulle kunna misstänka att ökat arbete med patentering skulle gå ut över forskarens publiceringar och övriga forskningsarbete. Detta både genom att forskningsresultat måste hemlighållas innan patentansökan är inskickad och att arbetet stjäl tid från forskningsarbetet. De flesta studier28 har dock visat på en positiv

28 Se t.ex. Meyer (2006), Van Looy m.fl. (2006), Geuna & Nesta (2006), Agrawal & Henderson (2002).

korrelation mellan publiceringsmängd och patenteringsmängd, vilket skulle kunna indikera att aktiviteterna är komplementära och inte konkurrerande.

Litteraturstudier på området visar att en stor del av forskningen om relationer mellan industri och universitet är från en amerikansk kontext och fokus ligger ofta på teknologiöverföring i specifik, kvantitativt mätbar form med patentdatabaser som centralt verktyg (licensiering, spin-off etc.) (Mowery & Sampat 2006). Detta är problematiskt eftersom ett patent bör betraktas som en input till innovationsprocessen (Powell

& Grodal 2006; K. Smith 2006) snarare än ett resultat29. Dessutom är patent för många industrier (undantaget läkemedel/bioteknologi) av mindre värde i jämförelse med andra former av kunskapsutbyte som publikationer, konferenser, informella kontakter och konsultverksamhet (Mowery & Sampat 2006). Trots att flera av dessa författare nämner att det finns andra, informella former av teknologiöverföring är detta sällan något som kvantifieras eller behandlas i studier av teknologiöverföring.

Övergripande kan vi skilja på tre olika typer av kommersiell överföring som sker mellan universitet och industri. För det första sker formella avknoppningar där en uppfinning skyddas och kommersialiseras i ett eget bolag, ofta med forskarens medverkan, antingen aktivt i en roll som entreprenör eller med en rådgivande roll. För det andra sker teknologiöverföring även genom licensiering, en mer passiv överföringsform där ett patent registreras och sedan licensieras ut till någon industriaktör som är intresserad att betala för att utnyttja teknologin. För det tredje finns de mer informella modellerna där teknologi flödar mellan universitet och industri genom kunskapsutbyten, samarbetsprojekt, konsultarbete, publicering och andra kontaktytor utan att ett patent registreras eller ett bolag bildas.

Mekanism Beskrivning

Licensiering

Teknologin får ett immaterialrättsligt skydd (patent, copyright, mönsterskydd etc.) och licensieras till ett annat företag.

29 Om vi tar den linjära modellen som bild uppstår patent ofta i gränslandet mellan forskning och teknologiutveckling: Forskning→patent→teknologi→

komponent→produkt.

Mekanism Beskrivning

Spin-off/Spin-out Teknologin flyttas till en separat, ny organisation för att kommersialiseras.

Spin-in Teknologin utvecklas i ett kluster/en grupp och kommersialiseras av en av de deltagande organisationerna.

Kuvösföretag Ett nytt företag skapas inom ramarna för en inkubator, en organisation specialiserad för att föda upp nya företag.

Innovativ upphandling En produkt köps innan den utvecklas, ett ekonomiskt incitament skapas för att utveckla produkten.

Spillover & Absorbtion (Informella metoder)

Kunskap överförs på andra sätt, t.ex. via papers, broschyrer, möten och absorberas (tillämpas) av ett annat företag.

Figur 4.2: Anpassad från Görling (2006)

Nicolaou & Birley (2003) har studerat hur de sociala nätverk som existerar mellan individer påverkar hur universitetets spinouter sker. Författarna kategoriserar avknoppningar i tre kategorier: ortodoxa, hybrider samt teknologiavknoppningar.

En ortodox avknoppning innebär att både forskaren och hans innovation flyttas över till en nyskapad organisation. Hybridavknoppningen innebär att teknologin licensieras ut och forskaren bistår den nya organisationen genom ett tekniskt råd, styrelsearbete eller liknande men behåller sin tjänst och position på universitetet. En teknologispinout innebär slutligen att enbart rättigheterna till innovationen flyttar över utan vidare engagemang från forskaren.

En spinout som både involverar forskaren och den aktuella innovationen anses kunna leda till en snabbare utveckling av bolaget, då de involverade personerna redan har hög kunskap inom området. Det minskar dessutom problemen med att förpacka kunskapen i en form som kan överföras, vilket sällan är oproblematiskt. Samtidigt innebär ett frånträde från en forskningstjänst att individen har mindre möjligheter att spinna ut flera innovationer (och bli en serie-spinnoutare), eller stimulera kollegor att göra detsamma. Det kan mycket väl även vara så att forskarens

kompetens bäst tillvaratas i en forskningsmiljö, och att en överflyttning till ett kommersiellt bolag främst är ett dyrt sätt att omvandla en god forskare till en dålig affärsman som fortsätter att fokusera på forskning, om än i bolagsform (jfr Meyer 2003).

Informell kunskapsöverföring, speciellt tyst kunskap, fungerar bättre i täta nätverk med nära samarbete (Powell & Grodal 2006). Geografisk närhet, liknande kulturer och erfarenhet av att arbeta tillsammans är därför viktigt för informell teknologiöverföring. Jaffe m.fl. genomförde 1992 en studie som visade att patent oftare citerar patent med samma lokala ursprung än patent från andra områden (Adam B. Jaffe m.fl.

1992). Även senare studier har visat att närhet är en viktig faktor för teknologiöverföring när överföringen berör kodifierad kunskap (Asheim

& Gertler 2006).

När forskningsbaserade uppfinningar ska kommersialiseras spelar den enskilde forskarens attityd stor roll. Dels eftersom endast denne kan se när det finns något intressant att skydda eller utveckla, dels för att forskaren spelar en nyckelroll för att driva fram idén till en produkt, eftersom det visat sig problematiskt att överföra en så omogen kunskap endast genom t.ex. patentlicensiering.

Därför spelar individen en fortsatt viktig roll i innovationsprocessen.

Stuart & Ding (2006) har studerat sociala relationer vid kommersialisering och kommit fram till att det är troligare att en forskare kommersialiserar sina upptäckter om det finns andra personer på samma avdelning som gjort det och verkar som förebilder. Att en högre medvetenhet om kommersialiseringsmöjligheter samt förebilder i personens närhet verkar positivt bekräftas även av Bercovitz & Feldman (2004).

Det är inte främst ekonomiska motiv som får forskare att kommersialisera sina uppfinningar. Göktepe (2008, s.168) anser inte att initiativ som

”tredje uppgiften” är drivande för samarbete med industri och ökad patenteringsaktivitet. Att en tredje uppgift har införts på systemnivå är inget som forskare i större utsträckning påverkas av. Fokus ligger snarare på att individen upplever nytta att arbeta med det. Patentering sker, men inte på grund av formella regler. Mer viktigt är personlig tillfredsställelse och möjlighet att göra något som är roligt och ger prestige (Göktepe 2008; Göktepe-Hulten & Mahagaonkar 2009; Baldini m.fl. 2007). I vissa

fall sker kommersialisering huvudsakligen för att kunna hitta medel att finansiera doktorander för fortsatt forskning (Lee 2000).

Även bortom forskarens horisont är enskilda individers drivkraft viktig för realiseringsprocessen även efter forskningsstadiet. Flera studier har visat att en nyckelfaktor för teknikkommersialisering är att det finns en eller flera individer i organisationen som är sponsor/coach och kan strida för sin sak. D. Smith beskriver t.ex. i The politics of innovation:

Why innovations need a godfather (D. Smith 2007) hur denna typ av gudfaderliknande personer har spelat nyckelroller i innovationer, som exempelvis Sonys Walkman.