Robotföretaget

Vi måste slänga ut de här idioterna [i robotföretaget]. De är fullständigt vanvettiga.

(anonym) Robotföretaget är annorlunda. Oavsett vad man jämför med, sticker de ut. Projektet består inte av flera olika organisationer i samverkan. De har visserligen en disputerad forskningsledare, men är ett uppstartsbolag utan kopplingar till universitet eller forskningsinstitut. Ingen av projektdeltagarna har tidigare erfarenhet av att arbeta med FMV. De har inte heller någon koppling till eller någon domänspecifik kunskap om försvarsindustrin.

Medan de övriga projekten fokuserar på en avgränsad tillämpning, ett scenario som ska lösas med en specifik lösning, vill robotföretaget bygga en generell robotplattform som själv kan lära sig att utföra allehanda olika uppdrag, oavsett om det handlar om att hämta en öl i kylen eller röja minor i ett stridsområde. De vill skapa en robot som inte bara lär sig själv utan även kan tänka och resonera.

På TAIS-dagen i oktober 2007 presenterades exempel på vilken nytta försvaret kan ha av ej självlärande robot:

• Självständigt transportfordon kör fast i gyttja och lär sig komma loss. Fordonet kommunicerar ny lärdom till övriga enheter.

• Minröjarrobot blir skadad, lär sig ”halta” och kan fortsätta vara aktiv.

• Minröjarrobot identifierar ett antal minor och resonerar sig baserat på erfarenhet fram till ytterligare minors sannolika positioner.

• Roboten ska utrustas för ett nytt uppdrag och kan automatiskt ladda ner nya och uppdaterade CAD-beskrivningar, vilket gör att den direkt kan identifiera och resonera kring de nya objekten.

I ett fält där alla aktörer undviker att tala om artificiell intelligens⁷⁹ kastar sig detta projekt rakt in och tror sig kunna uppnå en generell intelligens på en nivå som både provocerar (som i det inledande citatet som betraktar projektet mer eller mindre som bedragare) och inspirerar.

Projektet är det enda som kan sägas uppfyller den uttalade önskningen att nå utanför de etablerade försvarsleverantörerna och omnämns också som något av ett wild-card. Det är ett projekt ingen riktigt vågar hoppas på, men som alla ändå vill se lyckas, just eftersom det är spännande.

FMV-person 1: Kan man bara få […] det att funka, att den kan uppvisa ett sådant här intelligent beteende, då har vi kommit väldigt mycket närmare det här målet

79 Forskningsfältet artificiell intelligens har blivit känt för sina stridigheter om vad intelligens är samt för sina misslyckanden att leverera användbara resultat under många årtionden.

vi satte upp med TAIS. För att köra fem sådana här [komponentprojektet] hade inte varit lika spännande.

(Intervju, 2 maj 2007) FMV-person 2: Ja, skitkul, man hoppas att de får till det.

Det är väl de man kan...

Vi hoppas att alla andra lyckas också, och man tror väl så här, att det är lite tokigt att de här som gnetar på och gör de små stegens förändring, att de ska bli lite underskattade bara eftersom jag inte tycker det är så spännande, de gör de här vardagliga förbättringarna […]

Ja, jag har ingen het favorit eller så. Men jag tycker rent känslomässigt att det här [robotföretaget] känns spännande då, eftersom det är så pass helt nya idéer.

(Intervju, 2 maj 2007) Projektets mål är att bygga upp en generell robotarkitektur, som själv både lär sig att hantera den robot den blivit installerad i (självkonfigurerande) och att utföra olika uppdrag med hjälp av en programvara som är oberoende av maskinvara, uppdrag och miljö.

Teknologin baseras på genetiska algoritmer som utifrån en målfunktion försöker evolvera fram ett önskvärt beteende. Genetisk programmering beskrivs ibland som att roboten skriver sin egen programkod. Denna teknologi kombineras med mer traditionella system för att uppnå ett intelligent beteende.

Forskningsledarens vision är att roboten i slutet av fas ett ska lära sig att bli resonerande. Utifrån att fråga användaren om olika begrepps betydelse, eller genom att jämföra olika världsbilder ska den själv kunna lösa olika typer av problem. Resonemanget ska kunna ske antingen genom tal, text eller genom att visa exempel för roboten.

Projektet är organiserat kring praktiska demonstrationer i flera steg.

• I den första demonstrationen visas den grundläggande arkitekturen i en första robot.

• I steg två ska roboten kunna bygga en karta när den rör sig i omgivningen och lära sig förstå egenskaper i världen omkring sig.

• I steg tre ska roboten kunna ta emot instruktioner med hjälp av en laserpekare. En användare ska kunna peka ut bollar och markera i vilken låda dessa ska placeras, varefter roboten planerar och utför detta kommando själv.

• I steg fyra ska roboten kunna städa ett rum genom att den lär sig vilka objekt som hör till vilken låda och därefter kan åka runt i rummet och sortera dessa rätt.

Ansökan skickades in av en konstellation centrerad kring ett riskkapitalbolag och en grupp robotik-intresserade forskare och entreprenörer som tidigare samarbetat i olika bolag. De träffades för att diskutera att det börjar bli dags att göra något kring robotar, något de alla var väldigt fascinerade av.

VD: Som vanligt sitter man hemma hos varandra och pratar elektronik och det här gänget tycker det är jättekul.

Robotar pratar vi hela tiden [om] och är lika fascinerade av […].

Så fick vi till ett möte och började vi snacka [om att] vi borde göra någonting kring det här, för det är rätt tid. [Men] vi måste kunna finansiera det här också. Och så kommer FMV ut med sin request.

(Intervju, 5 juni 2007)

De började titta på olika finansieringsmöjligheter, och upptäckte av en slump TAIS-programmet, troligtvis via Vinnovas hemsida vars utlysningar affärsutvecklaren bevakade. Hade det bara anslagits via FMV hade de förmodligen aldrig hittat den. Ansökan gav dem en anledning att börja diskutera mer konkret och konkretisera sina idéer.

VD: Och då sa vi, men vänta nu, det här är ju perfekt. Det är det här vi ska hålla på med. […]

Den var ju lite annorlunda den här processen än alla andra processer då. Det tog ett tag innan man fattade det. Och så gick vi vidare, och i ärlighetens namn trodde vi aldrig att vi skulle få de här pengarna. Man tänkte ju Saab, Hägglunds, Bofors, Ericsson.

(Intervju, 5 juni 2007)

Bedömarna i urvalsprocessen uppskattade att projektet var bredare i sin omfattning, att det la ribban högt och att det var väldigt kommersialiseringsinriktat. Man ansåg att det var ett högriskprojekt, men om det skulle lyckas, skulle det kunna få stora följder.

Projektet var snabbt igång och började arbeta redan innan den formella FMV-beställningen kom. I projektet finns en VD som är den sammanhållande affärsmannen och i övrigt arbetar med ett lokalt riskkapitalbolag, en projektledare och en systemutvecklare som båda praktiskt arbetar med att skriva programvaran och en forskningsledare som är den stora visionären och titt som tätt dyker upp med nya fantastiska idéer.

PL läste datorteknik på Chalmers och började sedan arbeta med programvaruutveckling åt Volvo personvagnar. Efter en tid startade han eget bolag med liknande verksamhet som växte till femton personer och sedan såldes till ett internationellt bolag. Han åkte till bolagets kontor i Detroit under ett par år men kom sedan tillbaka. Efter en tid började han doktorera med FL som handledare, kom i kontakt med VDs riskkapitalbolag och startade med deras hjälp 3–4 år innan TAIS ett nytt företag, där även systemutvecklaren är delägare. Doktorandstudierna avbröts på grund av för mycket företagande, men han har planer på att komma igång med dem igen i och med robotföretaget. Flera gånger när vi träffas pratar vi om att det finns väldigt mycket material till papers, men det blir aldrig av eftersom företaget tar all tid. Doktorandstudierna förblir i bästa fall sekundära till det primära målet att bygga ett företag.

VD: PL är ju en underbar människa för han är en tekniker som kan sälja. Och som [förstår att] det måste komma intäkter. Han är underbar på det sättet.

(Intervju, 5 juni 2007) PL är teknikoptimist, en dag på väg i hans Volvo 240 diskuterar vi huruvida bilar kommer att ha förare. Han tror att vi av miljöskäl inom kort övergår till förarlösa taxibilar i innerstaden. Han är övertygad om att vi kommer att se den generella roboten och att de teknologier de arbetar med är ett sätt att ta sig dit. Resten är mest en fråga om tajming.

PL: Även om vi nu skulle misslyckas så tror jag att vi ganska snart är där ändå. För att det som gör det här möjligt är ju

inte att vi är så exceptionellt mycket smartare än alla andra, utan det är ju att processorkraft börjar bli så billigt.

Någon annan kommer också snart att inse att något självprogrammerande system eller något självlärande system med dagens processorkraft kommer att kunna göra väldigt mycket.

Det som avgör om vi lyckas eller misslyckas handlar kanske mer om tajming. Om vi inte lyckas med detta dom här 2,5 åren och man gör ett nytt försök om 5 år så lyckas man kanske då, därför att, vad är fem år, då har det blivit 8 gånger så mycket processorkraft.

(Intervju, 5 juni 2007) Samtidigt är det tydligt att för honom är relevans i verkligheten det relevanta måttet på framgång. När vi kommer in på bevakningsrobotar jämför han med ett av de andra projekten, som tar fram algoritmer för att beräkna en optimal rutt för robotar som avsöker en yta.

PL: [jag/vi] som jobbar lite mot verkligheten och industrin och så – vem fan bryr sig. Det spelar ingen roll om den är optimal eller inte, bara den är tillräckligt bra.

Forskningsledaren är docent, men är idag inte knuten till något universitet utan arbetar enbart med de företag han varit med och startat. Han har forskat länge inom fältet och tror verkligen på robotikens framtid.

FL: Jag tror att jag vet vad intelligens är och jag tror att jag vet hur man gör det. Sen kan man pröva den här tekniken på alla olika områden som vi behöver för att få en ny konstgjord agent.

[Att bygga intelligens i] en robot är bra, för den löser verkligen problem och den talar direkt om för dig om någonting inte funkar. Så jag har velat göra robotik väldigt länge.

Jag ser det som ett av mina yttersta mål att få sätta sig mitt emot en robot och föra en konversation och uppleva det som en konstig människa, men trots allt en människa.

Och jag tror inte att det är så super[svårt]. Men för en del så låter det konstigt.

(Intervju, 12 december 2007)

Hans roll i projektet är att arbeta med de mer visionära delarna, utveckla teknologier kring intelligenta resonemang och intuition, som ska inkluderas i de högsta lagren i slutet av projektet. Medan de andra arbetar hårt med att få till stånd den funktionalitet som krävs för nästa demo funderar FL vidare på sin visionära reasoning-engine, och föreslår nya intressanta sidospår som han anser bör läggas in i plattformen för att göra den mer imponerande.

I början drivs projektet från en källarlokal under ett bostadshus där en av projektdeltagarnas föräldrar bor. Det är billig hyra men en rå och mörk källarlokal. Lokalen var ursprungligen tänkt enbart för att genomföra demonstrationerna i, men har blivit ”robotlabbet” där test och integrationsarbete sker. De som arbetar med projektet är spridda mellan olika platser, ofta jobbar de hemma, men möts i källarlokalen för att provköra, felsöka och genomföra de sista förändringarna. Genom att utnyttja tidigare programmoduler som de utvecklat i sitt gemensamma företag kan de snabbt få ihop en fungerande struktur. Och självförtroendet är gott.

PL: Sen kan jag ju sticka ut hakan då och säga att jag och [systemutvecklaren] är en av de bättre programmerarna vi har här i Sverige, han är vass alltså. Och jag är inte riktigt lika vass som han, men han är riktigt, riktigt vass och snabb.

(Intervju, 5 juni 2007) Den första demonstratorn visades i juni 2007 enligt tidplan och utan alldeles för mycket press på utvecklarna. Även om den kanske inte föreföll så imponerande för den oinvigde innebar den dock att plattformen existerade och att grundmodulerna var på plats.

Jag: Hur går projektet?

VD: Det går åt rätt håll. Det var nästan där på demonstrationen tycker jag. Det är väl så. Vi la rätt mycket tid i början på att försöka få ordning på det holistiska,

arkitekturen och fundera på hur ska det här sitta ihop, innan vi började själva utvecklingen.

Och det är kanske så att vi skulle gjort tidsplanen lite annorlunda så att vi hade specificerat mer tid på det och haft första demon efter sommaren. Samtidigt, så är det alltid så.

(Intervju, 5 juni 2007)