Diskussioner om immaterialrätt

En diskussion under programmets utformning har varit hur immateriella rättigheter ska hanteras, både gentemot finansiären FMV och mellan de olika organisationerna som samarbetar i de olika projekten.

FMVs generaldirektör har flera gånger uttalat en stark åsikt att myndigheten i högre utsträckning bör ta en aktiv roll i de teknologier som utvecklas genom deras finansiering. Under många år har man finansierat forskning och utvecklingsprojekt som resulterat i stora exportintäkter för försvarsindustrin. Som ett led i att myndigheten skärs ner, ser man en möjlighet att omforma sin verksamhet till att förvalta och exploatera den teknik vars utveckling man finansierat.

Jag: Immaterialrättigheter, är det något som ni haft en uttänkt strategi kring, ni har ju använt er av standardavtalet.

Chef, FMV: Vi brukar ju normalt kräva nyttjanderätten men [äganderätten] kan även stanna hos den som tagit fram det hela. Nu har ju vår GD givit direktiv att vi ska stärka äganderätten, men det är mer bara i allmänna ordalag, det har inte kommit ut något tydligt.

Jag: Så det finns en tanke där att man i framtiden också ska sitta och äga ett antal patent som kommit fram genom programmet?

Chef, FMV: Ja, jag vet inte om det är så mycket tanke bakom eller om det är mer höftskott, det där... är inte så lätt att hantera.

(Intervju, 4 april 2007)

Detta har i TAIS-programmets början huvudsakligen formulerats i allmänna ordalag, och uppfattats av en del av organisationen, samtidigt som andra personer inte fullt ut tagit till sig det.

Projektledare, FMV: Då tänkte vi så här, att vi köper på oss, alltså vi betalar patentansökningskostnad och köper patenten, finansierar patentansökan. Och uttrycker en intention att vi ska ge bort den utan kostnad till den som tänker använda [patentet], och inte bara till en, utan till de som vill använda det.

För vi har inget intresse att ligga på några patent.

(Intervju, 2 maj 2007) När programmet utformades hade man således en avsikt att ta över äganderätten av alla resultat från projekten, men dessa skulle göras fritt tillgängliga för dem som var intresserade att utnyttja dessa. Detta upplägg var dock inte praktiskt genomförbart.

Projektledare, FMV: Det vart krångligt när man började prata med juristerna, så det var inte så lätt man kunde tro.

På högskolan finns det något som heter lärarundantag, att de får också behålla sina patent under vissa förutsättningar och industrin har en helt annan syn på det där […].

Så där har man ett mischmasch mellan olika traditioner, så då släppte vi taget och orkade inte. Så vi sa att FMVs allmänna avtal gäller och där förbehåller sig FMV nyttjanderätten, inte äganderätten. (Intervju 2 maj 2007)

I slutändan formulerades den anbudsförfrågan som togs fram så att myndighetens allmänna leveransavtal gällde, där myndigheten har nyttjanderätt, men inte äganderätt till det som utvecklats med hjälp av dessa medel, och man lämnade åt projekten att själva diskutera och formulera sina respektive överenskommelser.

Detta var dock långt ifrån enkelt. Diskussionen kring immateriella rättigheter påverkar även övriga inblandade organisationer. På universitet försöker innovationsavdelningar uppmuntra forskare att patentera sina forskningsresultat och kommersialisera uppfinningar. Kommersiella företag, speciellt de större försvarsindustriföretagen, bedriver mycket arbete just för att säkra och skydda immateriella tillgångar.

Även på FOI har den nya generaldirektören uttalat dels att man ska försöka få in en större andel civila kunder, dels försöka få större möjligheter att själva knoppa av företag och bättre utnyttja all den immateriella kunskap som finns i organisationen. Även här finns olika åsikter bland de anställda i vilken omfattning förändringen sker.

Projektledare, fortsättningsprojektet: Njae, lyssnar man på generaldirektören så är de väldigt inne på att försöka kommersialisera oss på så sätt att vi säljer vår kunskap som vi har samlat på oss via [FM/FMV-medel].

Och jag tycker att det är lite konstigt överhuvudtaget, att det kan till och med ses som att det kan bli en skev marknad gentemot andra konsultfirmor som inte sitter och har sina [FM/FMV-medel].

[…]

Nej, jag säger inte att det är enkelt. Det vore faktiskt mycket lättare att säga bara nej, vi forskar och ni säljer. Samtidigt så ser jag att pengarna, det blir mindre och mindre och mindre, så man måste börja se vart kan vi hämta hem saker.

(Intervju, 8 maj 2007)

För industrin blir detta en allt mer infekterad fråga som bevakas;

immateriella rättigheter måste säkras för att man ska kunna använda resultaten.

Chef, industripartner: Ja, näe, den där utvecklingen är ju väldigt viktig för oss att följa då. Jag menar det är a och o för oss att kunna äga våra resultat. Det är ju alltid en viktig parameter när man beslutar sig för att gå in i alla projekt.

Vad kommer att hända med dom resultat som vi tar fram.

Vi måste ju äga dem egentligen för att kunna ha nytta av det.

Så det blir ju en balansgång och den kommer att bli mer och mer intrikat. […] Det är bara industrin egentligen som kan få någon riktig utväxling på det. Jag menar [institutet] och FMV. Det kan bli att man sitter med fina papper.

(Intervju, 12 december 2007) Alla aktörer i projekten bryr sig dock inte om frågorna om immaterialrätt.

Många brinner för sina arbetsuppgifter och anser inte att det är en fråga som berör dem: ”Det finns säkert någon jurist som kan sådant” (Intervju 8 maj 2007).