Ett strategiskt viktigt beslut som togs i projektets första del var valet av radarfrekvens. Frekvensen avgör i vilken omfattning radarstrålarna tar sig fram och reflekteras under olika förhållanden. Frekvensen utgör även en viktig parameter när man konstruerar sina kretsar senare i projektet. Efter att frekvensen valts avstannar specificeringsarbetet och tankarna kring samoptimering och systemtänkande tynar sakta bort under projektets gång. I stället fokuseras på de enskilda komponenterna som ska förbättras i forskningsfasen. I allmänhet fokuseras huvuddelen av energin i projektet på själva antennelementen och vad som sker i dessa arbetspaket. Under kvartalsmöten presenteras vilka kretsar man designat, skickat iväg för produktion och vilka som kommit tillbaka.
Antennelement får en dominerande ställning i projektet, trots att man redan tidigt i projektet ser att den tänkta funktionaliteten ställer höga krav på dator- och signalbehandling och att mycket kan vinnas på att optimera dessa delar i stället. Detta noteras av universitet 2 redan på uppstartsmötet:
Forskningsledare (FL), AP 5–6: Massor av RF-människor77 här. Det är inte bara frekvens som är svårt och viktigt.
Beräkningskapacitet, systemskisser och sådant påverkas även det av frekvensen.
(Uppstartsmöte, 1 november 2006) För universitet 1 räcker låsningen till frekvensband för att kunna optimera när de utformar sina kretsar. För de forskningspaket som bedrivs på universitet 2 kvarstår dock ett stort antal frågor länge som olösta och odefinierade. Oviljan att specificera vad man arbetar med skapar problem för de delar av projektet som ska arbeta med att samoptimera olika systemdelar. Det saknas tillräckliga specifikationer för att kunna effektoptimera, eftersom problemet är så allmänt ställt.
Samoptimeringsfrågan har fått allt mindre utrymme eftersom främst vissa komponenter diskuteras på mötena, och därför kvarstår frågan om vad arbetspaket fem och sex rent konkret ska tillföra för TAIS-programmet. Den resultatlista som presenterats i de tidigare stadierna av arbetet innehåller en grupp publikationer om samoptimering som gruppen tidigare gjort och som skulle kunna betraktas som mer eller mindre relaterade till projektet. Allt eftersom projektet fortskrider försöker PL i allt större utsträckning att aktivera arbetet med dessa delprojekt.
PL: Nu bör AP 6 starta upp. Nu har vi det huvudsakliga underlaget, är det något ni saknar får ni fråga.
Annan person: Ja, men bandbredden här är ju en fråga.
PL, AP 5–6: Vi utgår ifrån en bandbredd till X–Y MHz.
PL: Jag föreslår att du kallar till ett AP5–AP6-möte så snart du kan.
PL, AP 5–6: Sedan sitter det lite krafs innan AD/DA, filter och sådant, är det vårt bord också?
PL: Nu är det ert jobb. Från och med nu är det era paket som tar över. Allt som inte finns med måste in i era paket.
77 Radio Frequency, d.v.s. personer som fokuserade komponenter kopplade till radiovågorna som antennelement, sändare, mottagare, etc.
[diskussionen fortsätter utan beslut]
PL: Ni vid ratten, ansvariga. Det är viktigt att ni ser att det kommer igång.
(Halvårsmöte, 9 maj 2007) Trots uppmaningar händer dock inte mycket kring dessa arbetspaket under sommaren. På augustimötet upprepas uppmaningarna att formera ett projekt och börja förbereda TAIS-specifika projekt. Bristen på tydliga specifikationer fortsätter dock även efter sommaren.
PL, AP 5–6: Vissa tycker att det är låst och andra att det inte är låst. Vi måste slå fast det, så vi kan börja bygga det.
(Kvartalsmöte, 28 augusti 2007) När jag träffar PL AP 5–6 i januari 2008 finns det fortfarande inget TAIS-specifikt projekt för att hantera konverteringen från analoga till digitala signaler (AD-omvandlare), då dessa komponenter till sin natur huvudsakligen är generella och det inte finns någon systemspecifikation att samoptimera flera komponenter kring.
PL, AP 5–6: Ja, det är ju också delvis ett problem att man vet ju inte riktigt fortfarande exakt vad det är som ska byggas egentligen. Och det är också en vånda när man tar folk från olika håll.
Mikrovågsfolk tänker på ett visst sätt, att “det är det här som behöver lösas, men vi glömmer bort allt det här”, medan vi löser det här men vi vet inte vad som sitter här borta. Det är inte riktigt ihopsynkat fortfarande. Man sitter och gissar att det är ungefär det här vi ska bygga.
(Intervju, 9 januari 2008) Riktigt vad som ska göras och vad som kan komma att demonstreras förblir dock fortsatt otydligt. PL AP 5–6 fortsätter att åka på möten och skriva rapporter. AP 5 blir med de avgränsningar som trots allt görs mindre relevant och fortsätter vara en redogörelse för allmänt arbete på institutionen – samoptimering är inte längre aktuellt. Under våren 2008 formerar sig dock någon form av processorrelaterat projekt för AP 6. Två olika algoritmer ska prövas, eftersom två av de deltagande organisationerna har egna algoritmer och man har svårt att avgöra vilken
som skulle vara bäst. Jämförelsen tar dock tid att få till stånd, eftersom sekretessavtal krävs för att projektdeltagare ska få se de olika algoritmerna, men det löses till slut. Algoritmerna prövas i en processor från ett avknoppningsbolag med täta kopplingar till ena forskningsgruppen.
Fas 3: Förslag för realisering i TAIS andra halvlek
Det är kanske ingen större förvåning att detta projekt som drivs och exekveras med minutiös noggrannhet och planering är mycket tidiga med att börja planera för det projektförslag som ska utarbetas för att ansöka om deltagande i projektets andra fas. Diskussionerna om hur en ansökan till TAIS andra halvlek ska formuleras påbörjas redan i augusti 2007, när projektet varit igång 9 av de 30 månader som fas ett involverar.
Innan projektet egentligen börjat leverera de första resultaten från forskningspaketen, tar diskussionerna kring vad man bör demonstrera och hur detta ska gå till i nästa skede en allt mer fast form. Detta är något som framstår som frustrerande för vissa.
PL, AP 5–6: Till viss del kan jag känna att vi är inne på demonstrator redan nu. Så det har svängt över mot [att]
bygga och visa koncept i stället för grundforskning i två och ett halvt år och sen komma till demonstratorn.
Det är nästan redan nu att vi är inne på demonstrator efter ett, ett och ett halvt år, så det där med samoptimering har vi hoppat över, eller avfärdat, ganska tidigt.
(Intervju, 9 januari 2008) I den ursprungliga anbudsförfrågan från FMV indikerades att antalet projekt skulle skäras ner till 1–2 och att dessa projekt då skulle få en större budget. PL utgår dock från erfarenhet från tidigare projekt och tror att nuvarande budgetnivå består. Han tror att det är realistiskt att max ett projekt ramlar bort och dessutom är det nedskärningar på alla håll. Med dessa ekonomiska ramar blir det svårt att komma långt rent praktiskt; det är svårt att genomföra något i verkligheten. Frågan är om de pengar projektet söker inför fas två ska spridas ut på samtliga aktörer som var med i fas ett, eller om de forskningspaket (och därmed aktörer) som är mindre relevanta framåt ska skäras bort och i stället användas till demonstratorn.
Balansgången handlar inte bara om att olika personer får olika resurser, utan även om vad man tror att FMV och Vinnova kommer att ställa för krav och hur de kommer att utvärdera ansökningar inför fas två. Den teknologi som är minst relevant för demonstratorn, är samtidigt den teknologi som har mest generellt användningsområde och är därmed intressant ur ett dualt perspektiv. Dessutom är forskningen relaterad till ett avknoppningsföretag, vilket även det anses se bra ut med
”Vinnovakriterier”. Helst skulle de vilja ha en indikation från kunden, vad de är intresserade av. PL har goda kontakter och vet ofta hur vindarna blåser, men har trots detta svårt att få någon klar uppfattning om vad som efterfrågas.
PL: Jag känner att det är bra att ha en dialog med kunden i det här. Men en dyster erfarenhet är nog att vi inte får så mycket svar där.
(Workshop, 24 oktober 2007) Om kommunikationen med projekten från FMVs sida tidigare varit sporadisk upphör den under hösten 2008 i princip helt. Enligt deras tidsplan skulle instruktioner för ansökan inför fas två skickas ut i augusti/
september, men planen kantas av flera problem. Det finns flera orsaker, bl.a. har en av personerna som arbetat med projektet från FMVs sida bytt arbetsuppgifter. Men den största stötestenen är att FMV fortfarande inte har en överenskommelse med Vinnova om hur samarbetet mellan myndigheterna ska se ut. Eftersom inga nya besked finns att lämna kommuniceras mycket lite till projekten, och inga FMV-representanter dyker heller upp på höstens halvårsmöte.
Det blir en nästan oändlig väntan på att få reda på vad som händer i fas två. Inför varje möte har PL hört sig för med personer högre upp på FMV för att höra hur det går och får reda på att det är sannolikt att det blir två separata ansökningar, där Vinnova kräver motfinansiering från industrin. Eftersom industripartnern själv genomgår nedskärningar i FoU-verksamhet finns inga sådana möjligheter och man försöker profilera ansökan enbart mot FMV.
PL har fått intryck att man vill se något ganska produktnära och att det gamla konceptet med en huvudsakligen virtuell demonstrator där man visar vissa olika byggstenar måste kompletteras med något fysiskt.
Med de resurser som finns bör man därför satsa på den mer traditionella antennmodellen men behålla ESA som ett sidospår.