Musiksmak
Svaren på denna och nästföljande fråga var av två huvudtyper: somliga an gav en specificerad musikform som t ex techno eller dansbandsmusik, men det vanligaste var att man namngav en eller flera musikgrupper. På grund val av samtliga svar fastställdes vilka musikformer som skulle användas och därefter placerades svaren in i någon av dessa kategorier. Den först ut förda kategoriseringen visade sig innehålla alltför breda kategorier vilket gjorde att skillnaderna vid korstabuleringarna blev små, i synnerhet i fråga om musiksmak. Av detta skäl utfördes i november 1994 en mer finfördelad omkategorisering och det är denna som ligger till grund för nedanstående redovisning av musiksmak och musikalisk avsmak.43
På frågan om vilken musik man gillade svarade flera av deltagarna ungefär på detta sätt: hårdrock men inte den allra hårdaste eller lugnare former av
42 Uppgifterna för riket är hämtade från SCB-data för årskurs nio, vårterminen 1991.
43 I d e fall där flera olikartade musikgrupper har uppgetts, har den först nämnda använts vid kategoriseringen. Vid rekategoriseringen har två ämnesspecialister vid Musikhögskolan i Piteå samt två ungdomar med stora insikter i ungdomsmusik konsulterats.
hårdrock. Dessa och andra liknande distinktioner i svaren föranledde upp delningen i hård hårdrock och mjuk hårdrock. Det vanligast förekom mande exemplet på den förstnämnda kategorin är Metallica som namngetts av 50 deltagare. I fråga om mjuk hårdrock är Guns n' Roses det allra vanli gaste svaret - 72 av de tillfrågade mellanstadiebarnen hade med denna grupp bland sina favoriter.
Grupper som Queen inplacerades i kategorin övrig rock och till pop räkna des artister som Mauro Scocco. Kategorin hip-hop infattade även techno och olika former av rapping. Exempel på musik inom denna kategori är 2 Unlimited. Med disco tycks de tillfrågade sjätteklassarna ha avsett sådan musik som de gillar att dansa till på disco: t ex East 17. Ett exempel på mu sikformen Grunge är Alice in Chains och kategorin punk kan exemplifieras med grupper som Ebba Grön. Kategorin inget svar inbegriper även utsagor som: gillar all musik, det är olika, lyssnar inte så mycket på musik etc. Tabell 11. Fördelning av deltagarnas lyssnarpreferenser.
Musikform Antal Procent
Hård hårdrock 71 19 Mjuk hårdrock 79 21 Övrig rock 87 24 Pop 42 11 Hip-hop 22 6 Disco 11 3 Grunge 4 1 Punk 4 1 Övrig musik 5 1 Inget svar 44 12 Summa 369 100
Som tabellen visar säger sig 40 procent tycka bäst om att lyssna på hårdrock i någon form och nästan hälften (47 %) av deltagarna uppger andra typer av ungdomsmusik.44 I kategorin övrig musik, som endast samlat en procent av svaren, återfinns t ex arabisk musik och jazz. Sammantaget visar således svaren på denna fråga att barnen i årskurs 6 i första hand tycker om att lyssna på olika former av rock och annan ungdomsmusik.
44 Den klassiska musiken finns överhuvud taget ej med som primär musikpreferens men tre av deltagarna har, efter att först benämnt någon sorts ungdomsmusik, sagt att de också gillar att lyssna på klassiskt.
I det följande har kategorierna övrig rock, pop, punk, grunge, övrig musik samt inget svar fått ingå i kategorin övrigt. Anledningen till detta förfa rande är att några av dessa kategorier innehåller ett litet antal svar samt att en kategori som t ex övrig rock genom sin breda karaktär kan omfattas av många och därför inte heller får något särskiljande värde. De fyra musik former som återstår är relativt klart avgränsade och visar sig ge upphov till vissa skillnader, vilket framgår av tabell 12.
Tabell 12. Procentuell fördelning av lyssnarpreferenser efter kön (n= 369).
Musikform Flickor Pojkar
Hård hårdrock 8 30 Mjuk hårdrock 20 23 Hip-hop 4 8 Disco 5 1 Övrigt 63 38 Summa 100 100 Antal 184 185
Könsskillnaderna visar sig vara signifikanta i fråga om kategorin hård hård rock: 8 procent av flickorna och 30 procent av pojkarna säger sig föredra denna musikform, dvs nästan fyra gånger så många pojkar som flickor. Li kaså är hip-hop en musikform som oftare omfattas av pojkarna medan dis-comusik tycks vara vanligare att lyssna till bland flickorna. Att en så stor andel flickor återfinns i kategorin övrigt kommer sig bl a av att mer än dub belt så många flickor som pojkar säger sig gilla pop (16 respektive 7%).
Tabell 13. Procentuell fördelning av lyssnarpreferenser efter socioekono -misk bakgrund (n= 361).
Socioekonomisk bakgrund (SEI-kod) Musikform 1 2 3-4 5 6 7-8 Hård hårdrock 25 16 25 21 13 15 Mjuk hårdrock 17 22 24 18 15 38 Hip-hop 3 5 6 5 11 9 Disco 6 6 1 4 0 0 Övrigt 50 50 42 50 59 38 Summa 100 100 100 100 100 100 Antal 36 79 85 78 46 37 TeckfflfQrktering(SEI-kQd) 1. Ej facklärd arbetare (< 2) 2. Facklärd arbetare (> 2) 3-4. Lägre tjänstemän (< 3) 5. Tjm på mellannivå (3 < 6) 6. Högre tjm, akademiker ( > 6) 7-8. Företagare, lantbrukare
Tabellen visar att barn till högre tjänstemän, akademiker (SEI-kod 6) är den grupp som i lägst grad säger sig tycka om att lyssna på hård hårdrockmusik. Denna musikform är dubbelt så vanligt förekommande hos barn till ej fack lärda arbetare (SEI-kod 1) och lägre tjänstemän (SEI-kod 3 och 4). Detta mön ster upprepas även i fråga om mjuk hårdrock men skillnaden är i detta fall störst i förhållande till företagarnas och lantbrukarnas barn (SEI-kod 7 och 8). Ingen deltagare från SEI-kod 6 säger sig gilla discomusik men dessa barn tycker i större utsträckning än kamraterna från övriga SEI-koder om att lyssna på hip-hop.
Tabell 14. Procentuell fördelning av lyssnarpreferenser efter boende i s tad eller på landsbygd (n= 158).
Musikform Stad Landsbygd
Hård hårdrock 16 24 Mjuk hårdrock 32 16 Hip-hop 10 1 Disco 3 0 Övrigt 38 59 Summa % 100 100 Antal 88 70
Som framgår av tabellen är hård hårdrocksmusik mer omtyckt på landsbyg den medan barnen vid den centralt belägna skolan dubbelt så ofta säger sig föredra mjuk hårdrock. Vidare gillar var tionde barn i "stadsskolan" att lyssna på hip-hop vilket visar sig vara ovanligt vid "byskolorna".
Sammanfattning och reflektion
Det totala utfallet på frågan om musiksmak demonstrerar på ett tydligt sätt den sk ungdomsmusikens starka ställning i den undersökta åldersgruppen. 87 procent säger sig helst lyssna på olika sorters rock- och popmusik. Ingen av deltagarna säger sig primärt föredra klassisk musik. Skillnaden i lyssnar preferenser mellan pojkar och flickor är relativt omfattande. Nästan fyra gånger så många pojkar som flickor säger sig t ex tycka bäst om att lyssna på hård hårdrock medan flickorna i högre grad gillar pop- och discomusik (jfr Hargreaves m fl, 1995).
Mellan stad och landsbygd erhålles också vissa skillnader i deltagarnas mu sikpreferenser. En skillnad består i olika förhållningssätt till de två for merna av hårdrock. Barnen på skolan inne i stadens centrum gillar i högre grad den mjukare varianten medan eleverna i "byskolorna" ofta föredrar de hårdaste formerna av rockmusik. Detta kan synas oväntat i ljuset av vad som tidigare nämnts om kyrkans stora inflytande på landsbygden. Det är däremot ett förväntat resultat i förhållande till vad som är känt om den so-cioekonomiska bakgrunden hos eleverna i staden och på landsbygden och förhållandet mellan lyssnarpreferenser och SEI-kod.
Vidare tycks hip-hop, techno och rapping vara musikformer som var po pulära bland eleverna på "stadsskolan" vid intervjutillfället - våren 1993. Dessa genrer har sitt ursprung i storstäderna och det är väl rimligt att anta att spridningen till en norrlandsstad som Piteå tar en viss tid. När musiken väl nått fram är det troligt att receptionen startar inne i centrum för att se dan spridas utåt periferin. Även om de barn som bor på landsbygden också har möjlighet att se och lyssna på t ex MTV, så talar data för att dessa mu sikformer är mera omtyckta av de barn som går i skola inne i stadens cen trum (jfr även tabell 75, s 278).
Resultatet i fråga om hip-hop, men även vad gäller musiksmaken över-huvutaget, skulle förmodligen blivit helt annorlunda om intervjun hade genomförts något år tidigare eller senare. Ungdomars musiksmak förän dras ständigt - såväl inom enskilda individer som mellan olika individer och grupper. Likaså kan man förmoda att skillnaden mellan stad och landsbygd i fråga om musiksmak skulle bli ännu större om man undersökt en storstad.
Musiklyssnandets socialt särskiljande värde yttrar sig tydligast hos barnen till högre tjänstemän och akademiker (SEI-kod 6). Dessa barn har de lägsta "smaksiffrorna" i fråga om båda formerna av hårdrock och discomusik samt de högsta i kategorin hip-hop, techno, och rapping (jfr Trondman, 1989). Detta resultat bekräftas delvis av bilaga 2 (tabell 75, s 278): mjuk hårdrock vi sar sig t ex vara vanligast vid "arbetarskolan". Att de låga smakvärdena hos SEI-kod 6 i fråga om hård hårdrock ej kan valideras kan bero på flera olika faktorer. En förklaring kan vara att även de facklärda arbetarnas barn (SEI-kod 2) uppvisar låga smakvärden inför hård hårdrock och att skillnaderna mellan "arbetarskolan" och "tjänstemannaskolan" därför neutraliseras. Ett intressant resultat erhålles när variabeln föräldraspel relateras till mu siksmak hos eleverna. Det visar sig nämligen att i de familjer där båda för äldrarna spelar något instrument, säger vart tredje barn att de helst lyssnar på hård hårdrock. Detta resultat framstår som aningen motsägelsefullt med tanke på vad som tidigare framkommit om social bakgrund hos de barn som har spelande föräldrar. Barnens musiksmak skulle i detta fall kunna tolkas som ett utslag av "föräldratrots". Det motsägelsefulla resultatet skulle också kunna förklaras med att även en till synes snävt avgränsad genre som hård hårdrock erbjuder stora möjligheter till distinktioner. Dessutom bör nämnas att antalet deltagare med två spelande föräldrar är tämligen lågt (n=24) och att dessa tolkningarna därför står på något osäker grund.
Förhållandet mellan social bakgrund och musiksmak är, som de förda reso nemangen har visat, i vissa fall en aning svårtolkade och de erhållna skill naderna är ofta små. Frågan är hur detta skall förstås? En närliggande tanke är att media påverkar elever i årskurs 6 så kraftigt att de sociala smakskill naderna till viss del upphävs. Det är dessutom troligt, och det styrks av våra intryck som intervjuare, att mer eller mindre tillfälliga smakpreferenser i
kamratgruppen haft en styrande inverkan på svaren. Vissa grupper eller ar tister var vid intervjutillfället "inne" bland klasskamraterna.45
Dessa båda tolkningsförslag kan ha ett visst samband med de pågående indi-vidualiseringsprocesser som många ungdomsforskare talar om (jfr A rnman m fl, 1993; Bju rström, 1993; Ziehe, 1986, 1989). B ourdieus homologibegrepp äger med dessa utgångspunkter inte självklar giltighet i fråga om de delar av ungdomars musikvanor som saknar distinktiva drag. Däremot torde homo-login mellan kapitalinnehav och musiksmak framstå tydligare högre upp i åldrarna och framför allt i fråga om klassisk musik eller annan musik som rör sig mot den legitima kulturen eller som redan innehar erkänt konstnär liga kvaliteter.
Den legitima kulturen kommer i viss utsträckning att byta skepnad men kommer alltjämt, som fenomen betraktad, att behålla sin särställning och sitt särskiljande värde. Skulle den bli allmänt förekommande och omfattas av ett stort antal människor är den ej längre per definition en legitim konstprodukt. De "rättmätiga" innehavarna kommer i en sådan situation att söka, och ganska säkert också finna, kultur med distinktivt värde. Kultu ren är, som Bourdieu säger, alltid "off-piste".