Tabell 15. Fördelning av musikalisk avsmak.
Musikform Antal Procent
Hård hårdrock 74 20 Mjuk hårdrock 8 2 Dansbandsmusik 57 15 Klassisk musik 135 37 Övrigt 95 26 Summa 369 100
45Ett exempel på detta var att på en av skolorna namngav 12 elever i en klass Guns n' Roses medan det i parallellklassen endast var ett sådant svar.
Som framgår av tabell 15 är det 37 procent av barnen som säger sig tycka illa om att lyssna på klassisk musik46 och 20 p rocent som ogillar hård hårdrock. Dansbandsmusik, som även innefattar svensktopp, ogillas av 15 procent av
de tillfrågade och en musikgrupp som i många svar fått representera denna musikform är Vikingarna. Kategorin mjuk hårdrock samlar endast 2 pro cent av svaren och dessa svar kommer därför i det följande att ingå i katego rin övrigt.
Tabell 16. Procentuell fördelning av musikalisk avsmak efter kön (n=369).
Musikform Flickor Pojkar
Hård hårdrock 26 14 Dansbandsmusik 18 12 Klassisk musik 29 44 Övrigt 27 30 Summa % 100 100 Antal 184 185
Tabell 16 visar att det är nästan dubbelt så många flickor som pojkar, som tycker illa om att lyssna på hård hårdrock. Det finns även en viss övervikt av flickor som säger sig tycka illa om att lyssna på dansbandsmusik. Vidare är det 15 procent fler av pojkarna som ej tycker om att lyssna på klassisk musik.
46Ett vanligt förekommande intervjusvar var opera (22 %) och dessa svar klassificerades som klassisk musik. Denna bredare definition var med största sannolikhet också vad de inter vjuade barnen avsåg med sitt svar.
Tabell 17. Procentuell fördelning av musikalisk avsmak efter socioekono-misk bakgrund (n=361).
Socioekonomisk bakgrund (SEI-kod) Musikform 1 2 3-4 5 6 7-8 Hård hårdrock 11 23 15 22 24 19 Dansbandsmusik 25 13 19 14 9 19 Klassisk musik 31 35 46 36 33 30 Övrigt 33 29 20 28 34 32 Summa % 100 100 100 100 100 100 Antal 36 79 85 78 46 37 Teckenförklaring f SEI-kod i 1. Ej facklärd arbetare (< 2) 2. Facklärd arbetare (> 2) 3,4. Lägre tjänstemän (< 3) 5. Tjm på mellannivå (3 < 6) 6. Högre tjm, akademiker ( > 6) 7-8. Företagare, lantbrukare
Som framgår av tabell 17 är det barn till högre tjänstemän och akademiker (SEI-kod 5 och 6) samt de facklärda arbetarnas barn (SEI-kod 2) s om tycker sämst om att lyssna på hård hårdrock. Dessa tre grupper har de lägsta pro centsatserna när det gäller dansbandsmusik. Nästan varannan av de lägre tjänstemännens barn (SEI- kod 3 och 4) säger att de tycker mest illa om att lyssna på klassisk musik.
Tabell 18. Procentuell fördelning av musikalisk avsmak efter boende i stad eller på landsbygd (n=158).
Musikform Stad Landsbygd
Hård hårdrock 9 24 Dansbandsmusik 28 13 Klassisk musik 32 41 Övrigt 31 22 Summa % 100 100 Antal 88 70
Som framgår av tabell 18 är det mycket vanligare bland barnen på landsbyg den att tycka illa om hård hårdrock jämfört med de som bor inne i staden. Det är också en viss övervikt av barnen på "byskolorna" som ogillar klassisk musik. Däremot är det mer än dubbelt så hög andel av eleverna i staden än på landsbygden som tycker illa om att lyssna på dansbandsmusik.
Sammanfattning och reflektion
Av svaren på frågan om musikalisk avsmak framgår att drygt var tredje av de intervjuade barnen tycker illa om att lyssna på den klassiska musiken och något färre deltagare säger sig ogilla hård hårdrock och dansbandsmu sik. Avsmaken mot dessa tre musikformer är i stor utsträckning könsbun-den: pojkarna tycker oftare ej om klassisk musik medan flickorna i ungefär samma grad ogillar hård hårdrock och i någon mån dansbandsmusik (jfr Trondman, 1989).
Den sociala bakgrunden visar sig ge något större utslag på frågan om vad man inte gillar att lyssna på, jämfört med vilken musik man tycker om. De lägre tjänstemannaskiktens barn är den grupp som i störst utsträckning sä ger sig tycka illa om att lyssna på klassisk musik medan hård hårdrocksmu sik ogillas framför allt av barn till facklärda arbetare (SEI-kod 2) och högre tjänstemän och akademiker (SEI-kod 5 och 6). Ett intressant och något ovän tat resultat är att barnen i de sistnämnda socioekonomiska grupperna även uppvisar liknande svarsmönster i fråga om dansbandsmusik: de har de lägsta "avsmaks-siffrorna". Samtliga resultat angående socioekonomisk bakgrund och musikalisk avsmak, kan på ett tillfredsställande vis valideras av bilaga 2 (tabell 76, s 278).
Värt att reflektera över är, att var fjärde elev på "arbetarskolan" säger sig ogilla dansbandsmusik. Hur skall detta tolkas? Det skulle kunna vara ett tecken på att det i första hand är de ej facklärda arbetarnas barn (SEI-kod 1) som inte tycker om dansbandsmusik. Mot detta talar emellertid att det är så litet antal elever i SEI-kod 1 i jämförelse med SEI-kod 2 på "arbetarskolan" (jfr tabell 72, s 276).
En viktigare synpunkt är förmodligen att man inte kan ta ställning till nå got som man inte har kommit i kontakt med. Om man har hört mycket lite av t ex dansbandsmusik, är detta inte heller vad man först kommit att tänka på när man fått frågan under intervjun. Att man har hört mycket av en spe ciell sorts musik, behöver å andra sidan inte leda till att man tycker om den. Det kan faktiskt vara precis tvärtom: man kan reagera med övermättnad el ler föräldratrots mot det man känner alltför väl. Detta skulle i så fall kunna vara en tänkbar förklaring till det uppseendeväckande och något motsägel sefulla resultaten i fråga om dansbandsmusik - en förklaring som har sin grund i lokala kulturmönster och föräldrars musikvanor.
Det tycks även finnas skillnader mellan stad och landsbygd i fråga om vil ken musik som man tycker illa om att lyssna på: eleverna i "byskolorna" sä ger sig ogilla hård hårdrock i mycket högre grad än de som går i den centralt
belägna skolan. För att ta fasta på den tidigare konstaterade högre kyrkliga aktiviteten ute på landsbygden och den därtill hörande högre musikaliska aktiviteten, så infinner sig osökt följande försök till förklaring. Kan det möj ligen vara så att den "tuffa" musikformen hård hårdrock alltför mycket skil jer sig från vad de odlar inom kyrkans ram? Att ta avstånd från hård hård rock skulle i detta ljus kunna vara ett övertagande av föräldrarnas musika liska värderingar.
Den enda avgränsade musikform som redovisas både i fråga om smak som avsmak är hård hårdrock, och det kan därför vara på sin plats med en kort jämförande analys. Hård hårdrock uppvisar de högsta smaksiffrorna och de lägsta avsmakssiffrorna hos barnen till ej facklärda arbetare och lägre tjän stemän. Hos facklärda arbetares och högre tjänstemäns och akademikers barn är förhållandet det motsatta, dvs låga smak- och höga avsmakvärden. Vidare har pojkarna de högsta smakvärdena och de lägsta värdena för av smak medan motsatt förhållande råder för flickorna.
På motsvarande sätt som på föregående fråga om smak, svarar en tredjedel av de barn vars båda föräldrar spelar något instrument, att de tycker illa om att lyssna på hård hårdrocksmusik. Lika många, men förmodligen inte samma personer, bland de som har spelande föräldrar uppvisar alltså smak som avsmak till hård hårdrock. Att så stor del som två tredjedelar av de som har spelande föräldrar har reagerat positivt eller negativt mot just denna musikform, kan ha samband med att den kan användas av ungdo mar som en del i deras identitetsarbete och som ett led i frigörelsen från be roendet av sina föräldrar. Alla förklaringar som rör den hårda hårdrocks musiken bör dock hanteras med viss försiktighet genom att den under se nare tid uppsplittrats i allt fler undergenrer (jfr Bjurström, 1993).
Relationen smak - avsmak för hård hårdrock kan i fråga om socioekono-misk bakgrund och kön betecknas som relativt konsistent och tillförlitlig, medan jämförelsen mellan stad och landsbygd är mer problematisk. På "stadsskolan" uppvisas inför den hårda hårdrocken de lägre värdena för både smak och avsmak medan "byskolorna" har de högre procentsatserna i båda fallen. Är detta ett utslag av slump eller kan det vara så att en musik form som förekommer rikligt i ett socialt sammanhang resulterar i ett stort antal sympatier och antipatier? Som tidigare nämnts är förutsättningen för både smak och avsmak att man känner till det man skall uttala sig om. Det kan ju också tänkas att samma individ som säger sig gilla hård hårdrock, uppger avsmak för en viss grupp inom samma genre. Motsatt förhållande kan givetvis också förekomma: avsmak inför musikformen hård hårdrock i allmänhet men uppskattning av en specifik musikgrupp inom t ex heavy metal.
Sammanfattningsvis kan sägas, när det gäller både vilken musik man tycker om och inte tycker om att lyssna på, att det är tydliga skillnader mellan poj kar och flickor. Bland de undersökta mellanstadiebarnen visar sig kön vara en betydelsefull faktor att räkna med och det är vidare mycket som talar för att lokala kulturmönster och levnadsvanor påverkar barnens musiksmak. Lyssnarvanorna hos barn från olika socioekonomiska grupper känneteck
nas däremot som helhet av en viss konformism - även om det finns exem pel hos de intervjuade 12-13-åringarna på socialt särskiljande musikval. Helt klart är att tillfälliga musikpreferenser inom kamratgruppen spelat in i många av intervjusvaren - vilket i sin tur är en följd av dagens kraftiga mediaexponering och ökande individualiseringstendenser (jfr s 60).
Tilläggas bör att det i könsskillnaderna och de geografiska skillnaderna kan finnas en "inbyggd" social användning av musik. Variabeln stad/landsbygd är t ex, som tidigare omnämnts, i viss mån beroende av socioekonomisk bakgrund. Med hänsyn tagen till denna reservation kvarstår likväl ett starkt intryck av att mellanstadiebarn med olika social härkomst lyssnar på unge fär samma musik. Något som förändrar och döljer men inte eliminerar -den sociala bakgrun-dens och det kulturella kapitalets betydelse för mellan stadiebarns lyssnarvanor i det senmoderna Sverige (jfr For näs, 1989; Ziehe, 1986).
Fritidsmusicerande
Tabell 19. Fritidsmusicerande utanför skolan och kommunala musikskolan.
Typ av musicerande Antal Procent
Spelar med kompisar 39 11
Sjunger med kompisar 19 5
Sjunger, har sjungit i kör 35 9
Ingen aktivitet 276 75
Summa 369 100
Som tabellen visar så har tre fjärdedelar av deltagarna ingen aktiv musik utövning tillsammans med andra på sin fritid. Dessutom kan tilläggas att ingen av de tillfrågade är med i någon orkester eller instrumentalensemble utanför skolan och KM.
Fritidsmusicerandet visar sig vara i stort sett lika vanligt förekommande bland flickor som bland pojkar när det gäller instrumentalspel med kompi sar. När det däremot gäller sång så är könsskillnaderna stora: 10 procent av flickorna brukar sjunga med sina kompisar och 16 procent sjunger eller har tidigare sjungit i kör. Ungefär var fjärde flicka sjunger alltså eller har tidi gare sjungit i någon form, vilket kan jämföras med tre procent av pojkarna.
De socioekonomiska skillnaderna visar sig vara övervägande små. Sju pro cent fler i SEI-koderna 5 - 6 än i SEI-koderna 1- 4, musicerar i någon form på fritiden. Skillnaden är mest uttalad mellan de två arbetarkategorierna: 17 procent från SEI-kod 1 och 29 procent från SEI-kod 2 spelar eller sjunger på fritiden. I fråga om aktivitetstyp visar sig barn till högre tjänstemän, aka demiker, företagare och lantbrukare (SEI-koderna 6, 7 och 8) i störst ut sträckning ägna sig åt körsång.
Tabell 20. Procentuell fördelning av fritidsmusicerande efter boende i stad eller på landsbygd (n=158).
Typ av musicerande Stad Landsbygd
Spel med kompisar 9 13
Sång med kompisar 2 6
Sjunger/har sjungit i kör 3 19
Inget fritidsmusicerande 86 62
Summa % 100 100
Antal 88 70
Som framgår av tabellen är det betydligt vanligare att musicera på sin fritid bland de som bor på landsbygden (38%) jämfört med "stadsbarnen" (14%). I synnerhet att sjunga i kör tycks vara förhållandevis vanligt förekommande på landsbygden.
Sammanfattning och reflektion
Av de intervjuade barnen sysslar ungefär en fjärdedel med musikutövning på sin fritid - tre fjärdedelar av de tillfrågade har alltså ingen musikaktivitet utanför skolan och musikskolan. När det gäller typ av aktivitet återfinns de förväntade och i pedagogisk praxis ofta omtalade könsskillnaderna: poj karna sjunger i mycket liten utsträckning med sina kompisar och i förhål landevis liten utsträckning i kör.
Den musikaliska bakgrunden, som den framträder genom variabeln föräl-draspel, visar sig ha en viss inverkan på barnens spelaktivitet. I de familjer där ingen av föräldrarna spelar är det 21 procent av barnen som ägnar sig åt någon form av fritidsmusicerande. Om däremot minst en av föräldrarna spelar så är motsvarande procenttal 39. Det är alltså betydligt vanligare att barnen spelar eller sjunger på sin fritid i de familjer där också föräldrarna
spelar. Att de barn som spelar på sin fritid ofta har spelande föräldrar är kanske inte så förvånande. Familjens nedärvda kulturella kapital, musik miljön i hemmet och barnens musikaliska bakgrund får genomslag i habi tus med påföljande effekter i praxis.
Resultatet att barnen till företagare, högre tjänstemän och akademiker är de grupper som oftast sjunger i kör eller spelar på sin fritid, kan ej verifieras av bilaga 2 (tabell 77, s 278). Det visar sig tvärtom vara så att ingen av barnen på "tjänstemannaskolan" sjunger i kör och fritidsmusicerandet är överlag mycket sporadiskt på denna skola. Eleverna vid båda skolorna är ungefär lika idrottsligt aktiva. Den tydliga skillnaden i fråga om musikaktivitet kan således ej förklaras av att barnen på "tjänstemannaskolan" sportar i stället för spelar något instrument på fritiden. En viss osäkerhet måste alltså utta las om förhållandet mellan SEI-kod och fritidsmusicerande. På samma sätt som i fråga om lyssnarpreferenser kan konstateras att mellanstadieelever från olika sociala hemmiljöer sysslar ungefär lika mycket, eller snarare lika lite, med aktivt musicerande utanför skolan och musikskolan (jfr Bjur-ström, 1993).
Tydligare skillnader och därmed säkrare tendenser erhålles i fråga om sam bandet mellan fritidsmusicerande och stad/landsbygd. Vad ligger bakom det faktum att det musiceras på fritiden så mycket mer på landsbygden än i sta den? En förklaring kan vara skillnaden i fritidsutbud mellan staden och landsbygden, men den viktigaste faktorn torde vara kyrkans större infly tande på landsbygden - det musiceras en hel del inom kyrkan och barnen får ofta deltaga från unga år. Det är också vårt intryck som intervjuare, att barnen i "byskolorna", på frågan om fritidsmusicerande, ofta hänvisade till kyrkliga aktiviteter. I vilken utsträckning barnen spelar eller sjunger på sin fritid påverkas alltså i första hand av variablerna stad/land samt föräl-draspel. Dessa båda variabler står i sin tur i många fall under inflytande av kyrkligt engagemang inom familjen (jfr s 48).
Som en konklusion på frågorna om musiklyssning och fritidsmusicerande kan konstateras att två relativt autonoma musikpedagogiska delfält har identifierats: ungdomskulturens och kyrkans fält. Resten av resultatredo visningen kommer att ägnas ett tredje fält som i hög grad utgör undersök ningens fokus, nämligen KM.