I den vardagliga och vetenskapliga användningen av begreppet kapital me nas i de flesta fall ekonomiskt kapital. Denna mycket viktiga aspekt av ka pitalbegreppet har också Bourdieu införlivat i sin teori, men vad som fram för allt har intresserat honom är det symboliska kapitalet. Detta begrepp har en allmän och övergripande prägel och avser sådana symboliska eller icke materiella tillgångar som betraktas som eftersträvansvärda av innehavar nas omgivning.
Viktiga egenskaper hos det symboliska kapitalet är att det erkännes av om givningen samt att det misskännes av innehavarna.3 Med andra ord vägrar de senare att inse och medge sambandet mellan symboliskt kapital och per sonliga vinster av ekonomisk eller symbolisk art, samtidigt som andra människor betraktar det symboliska kapitalet som något värdefullt och ef tersträvansvärt.
Den kapitalform som oftast förknippas med Bourdieus namn torde vara det
kulturella kapitalet, som kan ses som en specialform av huvudkategorin symboliskt kapital. Med det kulturella kapitalet avses förmågan att orien tera sig inom den legitima och dominerande kulturen, förtrogenhet med klassisk musik och litteratur, förmåga att uttrycka sig kultiverat, examina från högstatusskolor etc. Det är i första hand föräldrarnas utbildningsnivå som avgör volymen på det kulturella kapitalet. Tilläggas bör också att det kulturella kapitalet kan lagras i texter, institutioner, titlar etc (jfr Broady, 1985,1990).
Bourdieu utgår från en definition av kultur som närmast är synonym till konst - det som i Sverige brukar benämnas "finkultur" och som ibland omnämns som det "estetiska kulturbegreppet". Han använder mycket medvetet stor bokstav på ordet Kultur (eller snarare stort C som i Culture). I Bourdieus analyser av utbildningssystemet finns Kulturen ständigt närva rande, mer eller mindre tydligt, och en av hans centrala teser är att ojäm likhet inför skolan är en aspekt av olikhet inför Kulturen.
"...utbildningssystemet samtidigt uppfyller den sociala funktionen att re producera förhållandet mellan klasserna - genom att säkra en överföring mellan generationerna av ett kulturellt kapital - och en ideologisk funk tion som består i att dölja denna funktion" (Bourdieu & Passeron, 1970, cite rad från Berner m fl, 1977, s 62).
3 På orginalspråket reconnaissance /méconnaissance - ett begreppspar som förekommer i de flesta av Bourdieus arbeten. Den svenska ordet misskänna är ej helt igenom lyckat utan kan leda tankarna i fel riktning. Andra översättningsförslag som kanske bättre täcker betydelsen skulle kunna vara förneka eller missta. I ordlistan "Från agent till subjekt" definierar Broady (1984) misskännande som: "människors okunskap om de sociala v illkoren för och ekonomin (i
vid mening) bakom det egna handlandet" (s 65). Bourdieu betraktar misskännandet som en
En ofrånkomlig konsekvens av Bourdieus snäva definition av kulturbe greppet är att arbetarklassen, eller de dominerade, saknar kultur. Begrepp som folkkultur eller arbetarkultur blir ur detta perspektiv självmotsä gande.4
En synonym till kulturellt kapital som gärna använts av Bourdieu på se nare tid, för att understryka begreppets allmänna karaktär, är informations kapital (t ex Bourdieu & Wacquant, 1993). Det existerar i tre former/'det för kroppsligade tillståndet, det ojektiverade tillståndet och det institutionalise rade tillståndet" (s 104, vår översättning från norska). Innehavare av ett stort mått av informationskapital kan värdera de utbildningsvägar och yr keskarriärer som existerar för sig själva och för sina barn.5
En annan viktig kapitalform i Bourdieus sociologi är socialt kapital - släkt-och vänskapsförbindelser eller med en modern term: det sociala nätverket. Detta har stor betydelse när det gäller att göra andra kapitalformer produk tiva. Utan socialt kapital är det ej givet att en hög utbildning leder till högt uppsatta samhälleliga positioner.6 Det sociala kapitalet har en särställning hos Bourdieu genom att det ej på samma sätt som andra kapitalarter kan lagras och materialiseras i texter eller institutioner. Det är oupplösligt för bundet med ovannämnda familje- och vänskapsband (jfr Broady, 1990). Som tidigare berörts är Bourdieus begrepp relaterade till varandra men de enskilda begreppen är dessutom i sig själva dynamiska och relationella. Detta gäller i hög grad kapitalbegreppet. Vidare förutsätter de olika formerna av kapital att det finns en marknad där kapitalet är gångbart och värdefullt. Samhällets olika sociala grupper utvecklar strategier och utkämpar strider för att bevara eller allra helst utöka sina samlade tillgångar - symboliska så väl som ekonomiska. Det som i hög grad har intresserat honom är den ho risontella reproduktionen. Med detta avses en konvertering av kapitalfor mer - det kan gälla inväxling av ekonomiskt kapital mot kulturellt kapital eller omvänt.7
4 Detta är också något som han har fått motta kritik för bl a av Paul Willis: "Apparently
'culture' really does mean Bourgeois culture. The dominated have no culture... They disqua lify themselves because they have never had a chance" (Willis, 1981, s 55). Jfr ä ven avsnit
tet om kultur-och bildningsbegreppen på s 96ff i avhandlingen.
5 En annan synonym till kulturellt kapital som har använts i svensk sociologi och offentlig debatt är det sociala arvet (Jonsson, 1967). En viktig skillnad mot Bourdieus term är den mer statiska innebörden i termen socialt arv. Storleken på individens kulturella kapital i Bour dieus mening är ej konstant, utan kan utökas genom investeringar av olika slag, främst i ut bildning.
6 Den svenske pedagogen Torsten Husen (1989) har också använt sig av termen socialt kapital och har därmed avsett familjens och närmiljöns intresse och engagemang i barnens studier. Detta menar han är direkt avgörande för framgång i studier och yrkesliv.
7 Bourdieus intresse för horisontell reproduktion har föranlett ett förtydligande och i någon mån kritik från Bernstein (1983) som postulerar: "samhällsklass är den fundamentala och do
Den här studien om KM genomförs på svensk botten, men har en i hög grad fransk teoretisk referensram. Vilka modifieringar av kapitalteorin nödvändiggör skillnaderna mellan det franska och svenska samhället? En viktig skillnad mellan länderna är Frankrikes mer centraliserade veten skapssamhälle och kulturliv: allt av vikt och värde tycks ske i Paris. En an nan betydelsefull skillnad är det franska utbildningssystemets tyngdpunkt på förmedling av den legitima, auktoriserade och dominerande kulturen: culture general - den aspekt av det kulturella kapitalet som skänker till träde till de högre positionerna i det franska samhället (jfr Broady, 1990). Det svenska utbildningssystemet kännetecknas däremot i hög grad av sin folkbildningstradition. Folkhögskola, arbetarrörelse, nykterhetsrörelse etc, har erbjudit utbildnings- och karriärvägar för stora grupper i det svenska samhället alltsedan industrialismens genombrott. Ambjörnsson (1988) konstaterar att en av fyra svenskar på 1920-talet var medlem i arbetarrörel sen, väckelserörelsen eller nykterhetsrörelsen. Inom dessa rörelser bedrevs en intensiv bildningsverksamhet och stora delar av det svenska folket be rördes därigenom direkt eller indirekt av denna folkbildningsverksamhet. I den tidiga svenska arbetarrörelsen uppstod en klyfta genom arbetarkollek tivet: de som organiserade sig i bildningsarbetet var i första hand kvalifice rade yrkesarbetare och hantverkare. Mycket talar för att detta förhållande har bestått under 1900-talet och att de facklärda arbetarna i kultur- och ut bildningsfrågor idag har mer gemensamt med många tjänstemannagrupper än med sina outbildade klassfränder. Bourdieu skisserar en likartad tvådel ning av den franska arbetarklassen:
"...icke yrkesutbildad arbetare som kommer från landet, saknar examen, ar betar på fabrik i landsorten och bor på gården han ärvt... yrkesutbildad arbe tare som arbetar på ett företag i parisregionen, tillhör arbetarklassen sedan generationer och har en yrkesspecialitet eller examen från teknisk utbild ning" (Bourdieu, 1986, s 267).
Det finns alltså både likheter och skillnader mellan Frankrike och Sverige och Bourdieu betraktar kulturellt kapital som ett universellt begrepp som är giltigt för alla samhällen med ett utvecklat utbildningssystem. Det kultu rella kapitalet existerar alltså även i Sverige och är, som vi ser det, ett an vändbart begrepp i pedagogisk forskning - även om det inte har riktigt samma betydelse och enhetliga innehåll som i det franska samhället. För delningen av kulturellt kapital är även i det svenska samhället en repro duktionsfaktor att räkna med, och utbildningssystemet innehar en nyckel position i överföringsprocessen.8
8 Något som enligt Karlsson (1985) även får konsekvenser för musik och musikutbild ning: "Våra kontakter med musik är i hög grad ojämlika och en av de viktigaste förklaring
Broady (1983, 1990) har påvisat en för svenska förhållande betydelsefull form av kulturellt kapital som brukar benämnas organisationskapital.9
Med detta menas föräldrarnas engagemang i politisk och facklig verksamhet eller andra organisationer som t ex nykterhetsrörelse. Det som kännetecknar innehavarna av denna kapitalform är att de företräder andra människor genom sitt tal och de har eller har haft olika typer av förtro endeuppdrag och suttit i olika nämnder och styrelser.
Habitusbegreppet
Med kapitalbegreppet som byggstenar konstruerade Bourdieu (1979) en "karta" över det franska samhället som han benämnde: det sociala rum met.10 De två bärande dimensionerna i detta rum var kapitalvolym och ka pitalstruktur. Den horisontella axeln avsåg fördelning mellan kulturellt och ekonomiskt kapital och den vertikala stod för samlad kapitalvolym. I detta koordinatsystem inplacerades olika yrken och yrkesgrupper och även deras eventuella rörelser. I ett annat schema med samma grundkonstruk tion visades rummet av livsstilar, som innehöll klassificeringar av olika gruppers preferenser i fråga om mat, dryck, musik, fritidssysselsättningar etc - dvs smaken. Det sociala rummet och rummet av livsstilar visade sig i det närmaste sammanfalla eller med Bourdieus terminologi: uppvisa homolo gies
Mellan det sociala rummet och rummet av livsstilar, dvs mellan männis kors objektiva livsvillkor och praxis, konstruerade Bourdieu en intermedi-erande länk i form av habitus.11 Som Bourdieu & Pas seron (1977) uttrycker sig: "...our object becomes the production of the habitus, that system of dis
positions which act as a mediation between structures and practice "(s 487). Mellan struktur och praxis blir alltså habitus ett förklarande mellanled och införandet av begreppet kan ses som en vilja att överbrygga klyftan mellan en vetenskaplig makro- och mikronivå. I utbildningsforskning blir de em piriska konsekvenserna av habitus förmedlande funktion ett närmande till undersökningsobjektet från två olika håll: dels undersökning av de
stude-9 Bourdieu & Wacquant (1993) benämner detta "politiskt kapital"(s 247) och menar att denna typiskt nordiska kapitalform ackumuleras och överförs genom familjen och familje kontakterna. Hultqvist (1988) betraktar, i en studie om studerande vid socialhögskolan i Umeå, organisationskapitalet som en specifik form av kulturellt kapital. Hon har undersökt arbetare och småbrukares barn som genom högskolestudier kan sägas ha konverterat ett orga nisationskapital till kulturellt kapital.
10 Bourdieu har efterhand i allt större grad kommit att betrakta det sociala rummet som en ersättning för det marxistiska klassbegreppet (jfr Bourdieu & Wacquant, 1993).
11 Redan i Bourdieus tidiga antropologiskt inriktade studier i Algeriet fanns embryot till habitusbegreppet uttryckt i termer av: känslan för hedern, känslan för praktiken. Termen ha bitus är en latinisering av grekiskans hexis (Broady, 1990). Callewaert (1992) gör en grundlig genomgång av habitusbegreppets framväxt och ägnar åtskilligt utrymme åt Tomas ab Aquino.
rändes sociala bakgrund, kön, boendeort, skolgång, framtidsförväntningar etc - och dels utbildningens sociala rum, dvs utbildningen som del i ett mönster av olika utbildningsalternativ.
I "Outline of a Theory of Prac tice" (Bourdieu, 1977) återfinns en positionsbe stämning av habitusbegreppet mellan polerna mekanism och målinrikt ning (på engelska mechanism and finalism). Habitus är varken vana, me kanisk reproduktion eller medveten strategi, utan någonting nytt där emel lan. Polerna mekanism och målinriktning upphävs av Bourdieu och mot sättningen mellan begreppen förklaras vara ett falskt dilemma.
"The habitus is the universalizing mediation which causes an individual agent's practices, without either explicit reason or signifying intent, to be none the less 'sensible' and 'reasonable'" (s 79).
Bourdieu (1977) g er en av sina mer fullgångna och uttömmande definitio ner av habitusbegreppet:
"...system av varaktiga och överförbara dispositioner, strukturerade struk turer som är ägnade att fungera som strukturerande strukturer, det vill säga som strukturer som genererar och organiserar praktiker och representatio ner vilka kan vara objektivt anpassade till sina mål utan att förutsätta nå gon medveten målinriktning, och utan att förmågan att bemästra de opera tioner som krävs för att nå dessa mål behöver vara artikulerad. Dessa sys tem av dispositioner är objektivt 'reglerade' och de är 'reguljära' utan att alls vara resultatet av att man åtlyder regler. Allt detta gör att de är kollek tivt orkestrerade utan att vara någon skapelse av en orksesterdirigents or ganiserande handlande"(s 72, svensk översättning i Broady, 1990, s 228). Det som skiljer Bourdieus sociologi från socialisationsteoretiker12, är att han misstror en kognitiv internalisering av samhälleliga normer. Snarare ser han habitus eller dispositioner som en kompetens som är nedlagd i människornas kroppar, och som integrerar individens tidigare upplevelser och dessutom i varje ögonblick fungerar som " ... a system of l asting,
trans-posable dispositions which, integrating past experiences, functions at every moment as a matrix of perceptions, appreciations and actions" (s 83).
Med andra ord är habitus en produkt av individens objektiva livsvillkor och alla de händelser som inträffat i det liv hon eller han har levat. I varje ny situation som människan möter kommer habitus att aktiveras och styra hennes tankar, känslor och handlingar. Varje individ är per definition ut rustad med en unik habitus, men olika sociala grupper har samtidigt en grupp- eller klassbunden habitus som har sin grund i medlemmarnas ge
12 I Frykholm & Nitzler (1990) finns ett avsnitt om Parsons strukturfunktionalistiska sociali-sationsteori, och där behandlas också den kritik av socialisationsbegreppet som formulerats från marxistiskt håll. Även Broady (1983) diskuterar distinktionen mellan socialisation och habitus, och han trycker med emfas på den kroppsliga aspekten av de senare begreppen. Be greppet musikalisk socialisation behandlas av Sundin (1981,1988).
mensamma levnadsbetingelser. Eftersom levnadsförhållanden skiljer sig åt för olika socioekonomiska grupper i vårt samhälle, så kommer även habi tus att ha olika struktur för olika grupper.13 För att tala med Bourdieu (1977):
"The structures constitutive of a particular type of environment (e.g. the material conditions of existence characteristic of a class condition) produce habitus " (s 72).
Habitus kroppsliga förankring kommer att leda till att människor dras till och föredrar att vistas i miljöer som står i samklang med habitus. Miljöer där man känner sig hemma och även rent fysiskt kan uppleva balans och välbefinnande. Detta förhållande är en väsentlig del av den sociala och kul turella reproduktionen - ett väsentligt bidrag till att den sociala världen be står.
Om habitus och omgivningen skiljer sig åt, existerar två olika möjligheter: habitus kan ändras och anpassas till omgivningen, vilket är vanligt hos de så kallade klassresenärerna, eller också kan den sociala världen förändras. Det senare sker framför allt när avståndet mellan ett stort antal människors habitus och den omgivning där de vistas är mycket stort. Att habitus bygger på tidigare upplevelser, leder givetvis till att barnens allra första upplevel ser i hemmet och familjen får avgörande betydelse. Vilket i sig inte betyder att habitus är oföränderlig eller opåverkbar - habitus kan verkligen förän dras, företrädesvis genom utbildning - men snarare att grundstrukturen hos habitus är "trög" och tar lång tid att förändra. Något som i hög grad får konsekvenser för undervisning och utbildning:
"...the habitus acquired in the family underlies the structuring of school ex periences (in particular the reception and assimilation of the specifically pe dagogic message), and the habitus transformed by schooling, itself diversi fied, in turn underlies the structuring of all subsequent experiences (e.g. the
reception and assimilation of the messages of the culture industry or work experiences), and so on, from restructuring to restructuring" (Bourdieu, 1977, s 87).
Som tidigare nämnts innebär habitus både perception, värdering och hand ling och ur denna definition framgår de två grundläggande förmågor som konstituerar habitus:" dels förmågan att producera klassificerbara praktiker och produkter, dels smaken, dvs förmågan att särskilja och värdera dessa
praktiker och produkter" (Bourdieu, 1986, s 292).
Därmed är vi inne på en annan aspekt av habitus som också har stor bety delse i denna studie om KM, nämligen smaken och i än högre grad dess an tites, avsmaken. Smaken har, som Bourdieu ofta påpekar, ett särskiljande värde - den får sin mening i relation till andra människors smak. Den smak som utmärker en viss grupp innebär också avsmak för andra grup
pers smak och är därmed ytterligare en faktor som bidrar till att återskapa de sociala strukturer som råder vid ett givet historiskt tillfälle. Detta för med sig att smaken är klassbunden och hierarkiserad. Bourdieu (1986) avser med "den goda kulturella viljan" medelklassernas smak - deras kulturella håll ning karaktäriseras av "beundrande övertagande"(jfr även Gustavsson, 1991). De folkliga klasserna kännetecknas däremot av "nödvändighetens smak" och överst i denna smakhierarki befinner sig den dominerande klas sens "känsla för distinktionen".
Bourdieu (1992) pr esenterar en av sina enklare och mer klargörande defini tioner av smakbegreppet:" ...praktikerna (sport, fritidsaktiviteter, etc) och ägodelarna (möbler, slipsar, hattar, böcker, tavlor, make eller maka, etc) ge nom vilka smaken kommer till uttryck. Smaken förstås som principen bakom dessa val" (s 181).
I intervjustudien i kap 3 är det främst de val som fattas i samband med praktikerna som legat i fokus - i första hand ungdomarnas förhållande till musik och andra fritidsintressen. Undersökningen har inriktats mot hur musiksmaken, val av instrument etc, är utslag av habitus dubbla förmåga att värdera och producera klassificerbara praktiker. Praktiker eller livsstilar som endast låter sig fullständigt förstås i relation till andra gruppers prakti ker och livsstilar.
Kritik har riktats mot Bourdieus habitusteori. Man har ibland hävdat att den är alltför deterministisk, och att det ej ges något utrymme för social mo bilitet och individuell frihet. Bourdieu har också klassificerats som struktu ralist, vilket bara delvis är riktigt. När han under 1960-talet konstituerade sin kultur- och utbildningssociologi hade den franska Strukturalismen sina glansdagar, med Claude Lévi-Strauss som huvudnamn. Bourdieu var då i hög grad påverkad av Strukturalismen, som också erbjöd en möjlighet att profilera sig mot tidens intellektuella gigant, Jean Paul Sartre. Att på något sätt förhålla sig till hans existensialism var absolut nödvändigt för Bour dieus generation när de trädde in på den vetenskapliga arenan (jfr Bour dieu, 1983; Broady, 1990).
Under sin studietid ägnade Bourdieu speciellt intresse åt fenomenologin och framför allt Maurice Merleau-Ponty.14 Detta intresse fick efterhand i allt högre grad impregnera och modifiera hans strukturalistiska sidor. Feno menologin måste överhuvud taget betraktas som en betydande filosofisk ingrediens i den mogne Bourdieus sociologi. I hans empiriska undersök ningar och författarskap tar detta sig uttryck i ett efterhand allt tydligare hävdande av subjektkategorin - en strävan efter att förstå människors tän kande och handlande. Han kom att betrakta subjektet som både fritt och inte fritt - habitus sätter ramar för tankar och handlingar och vad som fak tiskt kommer att ske avgörs i kontakten med den konkreta situationen.
14 Merleau-Pontys tankar om "kroppens fenomenologi" (1994) och "den levda kroppen" (se t ex Bengtsson, 1988), har mycket gemensamt med Bourdieus habitusbegrepp.
En annan kritisk synpunkt som ibland framförs, är att habitus i alltför hög grad är inriktad mot social bakgrund och alltför lite mot könsskillnader. Även detta är som vi ser det till viss del en orättvis kritik - i varje fall med utgångspunkt tagen i hans teoretiska arbeten. Gång på gång pekar Bourdieu på att kön och klass är oskiljaktigt sammanflätade och omöjliga att skilja åtKönsegenskaperna är lika omöjliga att skilja från klassegenskaperna som citronens gula färg från dess sura smak" (Bourdieu, 1986, s 247).
Habitusbegreppet kan givetvis, i likhet med alla vetenskapliga begrepp, kri tiseras från olika utgångspunkter. Ett problem som ofta kommer upp är att habitusbegreppet leder tankarna till vissa metoder som t ex Benzécris korre spondensanalys (jfr Broady, 1988). Risken med detta är att metoden får be stämma problemet i stället för tvärt om. Vi bedömde att det skulle bli svårt att komma åt de frågor som vi ville behandla med någon av de, i Bourdieu-baserad forskning, vanligen förekommande statistiska metoderna. Vår tolkning och användning av habitusbegreppet är, som tidigare antytts, fri och ej metodiskt bunden.