Vilka faktorer som är av betydelse för musikstudiernas resultat har under sökts av bl a Dyal (1991). Hon genomförde en surveystudie med 506 ameri kanska pianoelever och fd pianoelever. Medelvärdet för deras ålder var 46 år - den yngsta var 7 och den äldsta 89 år och ungefär tre fjärdedelar var kvinnor. Deltagarna var nästan uteslutande en vit och välutbildad medel klass. Svaren kunde delas in i tre huvudgrupper: student-, föräldra-, lärarre-laterade svar. Negativa kommentarer om övning lämnades av 13 procent och vanliga omdömen var: "boring, monotonous, repetitious, tiring, une ventful, a disciplin, or necessary". Endast en procent uttalade positiva åsik ter om övning. Föräldrarelaterade faktorer för framgångsrika pianostudier var allmänt stödjande och uppmuntrande hållning - i synnerhet under de första spelåren. Denna grundhållning gäller enligt Dyal även lärarna, med tillägget att också genrebredd och variation i undervisningen är betydelse fulla faktorer för elevernas framgång inom musiken.
En experimentellt upplagd enkätstudie om hur socioekonomisk status för håller sig till musikattityd och hemmiljöns musikintresse genomfördes av Crawford (1972). Försökspersoner var 646 p ojkar och flickor i 10-årsåldern. Han fann inget samband mellan socioekonomisk status och barnens attity der till musik - varken till musiken inom skolan eller utanför skolan. Där emot erhölls ett signifikant positivt samband mellan den sociala bakgrun den och musikintresset i hemmet. Den senare variabeln motsvaras i inter vjustudien om KM närmast av föräldraspel.
En undersökning av hemmiljöns betydelse för att lyckas i sina musikstudier genomfördes av Graziano (1991), som utförde djupintervjuer med 12 föräl
drar till pianospelande barn. Hon fann att gemensamt för föräldrarna var att de hade stark tro på utbildning och vidare satte alla värde på disciplin, an svar och ihärdighet - egenskaper som pianostudierna antogs befrämja. En pedagogisk implikation av hennes forskning var att (privat-) lärarna måste ta ett större ansvar för de elever som är på väg att tappa intresset. Hon förslog vidare att termen "drop-out" borde användas försiktigare av musi kutbildare. Varför är det egentligen så allvarligt att sluta en frivillig aktivitet som t ex instrumentallektioner? En fråga med relevans även för vår under sökning av KM och ett preliminärt svar kan vara att det viktiga i samman hanget kanske är under vilka omständigheter och med vilka känslor eleven avslutar sina spellektioner.
Palme (1992) f ann att även många svenska föräldrar uppskattade instru mentalstudiernas allmänt personlighetsutvecklande sidor. Han inter vjuade 13 högstadie- och gymnasieelever och flera av deras föräldrar. Det övergripande syftet var att studera den övre medelklassens uppfostran och reproduktionsstrategier. Barnens studier vid KM betraktades av Palme som investeringar i symboliskt kapital, och många av de intervjuade föräldrarna värdesatte den träning i arbetsdisciplin och uthållighet som förväntades följa av musikstudierna: "de dagliga musikövningarna kräver en 'koncen tration' och en 'vilja' ... som inte kan annat än komma väl till pass i kon kurrensen" (s 49). Musikstudierna utvecklar egenskaper som föräldrarna anser vara viktiga i ett konkurrenssamhälle och som förväntas bidra till att öka barnens livschanser.
Familjens och den musikaliska bakgrundens betydelse för hur barnen lyckas i sina instrumentalstudier har på engelsk grund intresserat Howe & Sloboda (1991). De undersökte 42 barn mellan 10-17 år som gick i en skola där en tre djedel av undervisningstiden ägnades åt musik. De flesta av dessa elever kom från medelklass och ungefär en fjärdedel av eleverna hade arbetar- el ler lägre tjänstemannabakgrund. Även 20 av föräldrarna ingick i undersök ningen som var en halvstrukturerad och kvalitativt bearbetad intervjustu die.
Av svaren framkom att långt ifrån alla föräldrar hade något musikaliskt in tresse, men däremot satsade de tid och pengar på sina barns musikstudier. Grundinställningen tycktes också vara gemensam för alla inblandade: "Al most every parent and every child took it for granted that weekly lessons and daily practice were the norm" (s 51). Viktiga influenser för att studera musik visade sig vara att äldre syskon hade spelat ett instrument. Däremot var det mycket ovanligt att kamrater utanför familjen hade haft inflytande på valet att inrikta sina studier mot musik.21 Detta resultat stöds av MacK-enzie (1991) som fann att valet att lära sig spela ett musikinstrument av
21 Intervjuerna visade också att flera av eleverna sade sig ha fått sina impulser att spela ge nom något speciellt musikstycke som påverkat dem starkt. Detta problemområde är på svensk botten undersökt och utvecklat i musikpsykologen Alf Gabrielssons forskning om starka musi kupplevelser (jfr Gabrielsson & Lindström, 1993).
barnen ofta betraktades som ett "eget" val som gjordes utan att de klart insåg eller uttalade familjens påverkan - ett exempel på misskännandets princip. Howe & Sloboda (1991) fann också att många av barnen betraktade sig själva som ovanligt musikaliska och deras syn på nedärvt musikalitet tycktes komma från och understödjas av föräldrarna. Utan att ta ställning i arv- och miljödiskussionen menade författarna att "What matters is that the very be lief that a particular child has inherited certain attributes can be influential in itself (s 46).
Linch undersökte 1993 på samma tema om det fanns skillnader i självupp fattning bland amerikanska 17-åringar (n= 341) so m spelade, tidigare hade spelat eller aldrig hade spelat ett musikinstrument i high school. Hon kunde inte påvisa några signifikanta skillnader mellan de tre grupperna, men däremot erhölls signifikans mellan de som spelar eller hade spelat i förhållande till de som ej hade spelat i fråga om skolframgång (academic achievement). Om dessa skillnader beror på att musikstudierna har över spridningseffekter till skolan eller tvärtom, tas inte upp av Linch och or sakssambanden berörs ej överhuvudtaget. Med utbildningssociologiska ut gångspunkter ligger det nära till hands att ge yttre förklaringar som har sin grund i sambandet mellan social bakgrund och studieframgång. De under-priviligerade grupperna i samhället presterar sämre i skolan och deltar dessutom i ringa omfattning i kostsam musikundervisning - något som torde vara ännu mera märkbart i USA ä n i Sverige.
Davidson, Howe & Sloboda (1994) undersökte vilka former av föräldrastöd och vilka egenskaper hos barnets första musiklärare som gynnade respek tive missgynnade studieframgång inom musikområdet. På samma sätt som i studien om KM, inkluderades också de barn som hade avbrutit sina mu sikstudier efter en kortare tid. Urvalet var 257 barn i åldern 8-18 år och dessa indelades i fem grupper efter musikalisk kompetens och studieframgång. Grupp 1 gick i musikklasser där en stor del av undervisningen ägnades åt musikaktiviteter. De var uttagna genom antagningsprov och många av ele verna tänkte sig en solistisk framtid. Grupp 5 studerade vid en skola utan särskild musikinriktning och de hade tidigare spelat men "hoppat av" sina instrumentalstudier minst ett år innan undersökningen. Grupp 2-4 placera des in mellan ovannämnda extremgrupper.
Undersökningsgruppen samt minst en förälder per barn intervjuades av författarna och frågorna gällde bl a i vilken grad föräldrarna var involve rade i barnens musikstudier och vad som motiverade barnen att öva. Frå gorna om de "tidiga" lärarna gällde antal terminer hos varje lärare samt hans eller hennes personliga egenskaper, förmåga som lärare och musiker. Resultatet visade att grupp 1 var den grupp som i störst utsträckning erhållit stöd från sina föräldrar före 11 års ålder - mamman eller pappan var ofta med sitt barn både på lektioner och vid övningen. I de tidiga tonåren avtog föräldrastödet och barnet blev i allt större utsträckning självständigt och självmotiverat. För drop-out-eleverna (grupp 5) visade sig motsatt mönster: inget eller lite föräldrastöd under barnens första spelterminer och en
ökande press och yttre motivering under tonåren, när barnens intresse för instrumentalspel i många fall var i avtagande.
Många av föräldrarna menade att en viktig egenskap hos den första instru mentalläraren är personlig värme - musikalisk och pedagogisk kompetens är ej tillräckligt. Föräldrarna i grupp 1 visade sig ha ett större musikintresse, utan att nödvändigtvis själva spela något instrument, jämfört med föräl drarna i grupp 5. Det bestående intrycket av den forskning som utförts av Davidsson m fl (1994) ä r att föräldrarna spelar en nyckelroll i barnens mu sikstudier genom att stödja och motivera på "rätt" sätt, men outsagt också genom att välja "rätt" skola och musiklärare. Dessa sistnämnda val är avse värt nedtonade i en skolform som den svenska KM men desto tydligare hos de barn och ungdomar som tar privata musiklektioner.