Arbetslöshetskassan

För att få del av arbetslöshetskassan vid arbetslöshet var medlemskap i en fack-förening nödvändigt. Fackfack-föreningarna hade blivit en allt mer central aktör på den svenska arbetsmarknaden under första delen av 1900-talet och med-lemsantalet hade ökat. Men det fanns flera problem med ökningen av antalet som var anslutna till arbetslöshetskassorna: De grupper som hade tillfälliga arbeten eller var säsongsanställda var sällan fackföreningsanslutna; siffran var också extra låg för kvinnor under denna period. De som tillhörde den tillfälliga arbetskraften hade i regel begränsade yrkeskunskaper, vilket gjorde dem mer utbytbara än de utbildade arbetarna. En föränderlig yrkeskår var också svårare att organisera, och det var svårare att föra gemensamma kamper för bättre villkor med en arbetsstyrka som kom och gick. Detta var särskilt tydligt för

grovar-betare och för kvinnor som utförde de enklare momenten inom industrin278.

Inom hemindustrin var det fackliga deltagandet särskilt lågt279. Vid sidan av

återkommande perioder av arbetslöshet och en begränsad betalningsförmåga fanns en ojämn arbetslöshetsrisk inom olika arbetsgrupper, vilket ytterligare försvårade organiseringen och möjligheten till medlemskap i arbetslöshetskas-sorna. Heltidsarbeten och anställning året om blev en grundförutsättning för att man skulle kunna expandera den fackliga medlemsbasen. Den förbättrade ekonomin och efterfrågan på arbetskraft samt tekniska innovationer skapade förutsättningar för året runt-anställningar för allt fler.

Efter långdragna utredningar och politiska stridigheter kunde till slut arbets-löshetsförsäkringen fogas in i 1930-talets socialpolitiska reformarbete. En tyd-lig satsning för att detta skulle ske var införandet av Gent-systemet år 1935.

278 Karlsson och Wikander (1986).

279 Svensk hemindustri. D. 2, s. 102. Av de 1 087 hemarbetare som berördes i specialutredningen var inte en enda medlem i någon fackförening; 24 stycken var medlemmar i sjuk- eller sjuk- och begravningskassa.

DEN DOLDA ARBETSLÖSHETEN – EN NY POLITISK FRÅGA Gent-systemet var ett belgisk-konstruerat system där arbetslöshetsförsäkringen fortfarande administrerades av fackföreningarna, medan staten subventione-rade försäkringskassorna. Här gick man rakt emot den typ av arbetsmark-nadslösningar som både Heckscher och Cassel hade förespråkat, och staten bidrog härmed aktivt till att hjälpa arbetslösa genom att subventionera arbets-löshetskassorna. Gent-systemet byggdes på idén om högt fackligt deltagande och systemet hade också en tendens att öka den fackliga anslutningsgraden. Det inledande problemet med konstruktionen var att den fackliga anslut-ningsgraden var förhållandevis låg. Fackföreningarna ställde sig skeptiska till denna lösning då ett stort antal, främst säsongsarbetare, inte kunde fullgöra de utsatta medlemsbetalningarna för att komma i åtnjutande av understöd vid arbetslöshet. Samtidigt så stimulerades fackanslutningen av Gent-systemet och bidrog till att arbetslöshetskassorna byggdes ut, vilket innebar att allt fler hade arbetslöshetskassa att falla tillbaka på vid arbetslöshet. När denna statliga finansiering infördes 1935 utgick statsbidraget till ett fåtal arbetslöshetskassor,

vilka omfattade mindre än 10 procent av arbetskraften280.

FIGUR  Anslutna till arbetslöshetskassorna i tusental, uppdelat på kvinnor och män, åren 1935–1956

Källa: SOU 1948:39, Socialvårdskommitténs betänkande, s. 91, tabell 1; SOU 1963:40

Arbetslös-hetsförsäkringen, bilaga 1.

Not: Före 1935 finns ingen kontinuerlig statistik över anslutna till arbetslöshetskassorna. 280 Ds 1999:58, s. 25. 0 200 400 600 800 1000 1200 1400 1935 1938 1941 1944 1947 1950 1953 1956 Antal Män Kvinnor Summa

Figur 10 visar antalet personer som tillhörde en arbetslöshetskassa mellan 1935 och 1956. Efter införandet av den statsunderstödda försäkringen år 1935 ökade antalet medlemmar i arbetslöshetskassorna, men ändå inte i den takt som man hade förväntat sig. År 1941 förbättrades arbetslöshetsförsäkringen på flera plan, vilket också bidrog till en kraftig ökning av antalet ansluta till kassorna. Under början av 1940-talet ökade statens bidrag till arbetslöshetskassorna, liksom förmånerna. Daghjälpen förstärktes med barntillägg och kunde även kompletteras med hustrutillägg, utan att det blev dyrare för gifta medlemmar. I Socialstyrelsens utredning från 1941 framhölls att det låg i statens intresse att arbetslöshetsförsäkringen ordnades så att kommunerna, med sina

betyd-ligt sämre hjälpformer, återigen måste träda i dess ställe281. Förbättringen fick

önskad effekt och från början av 1940-talet steg alltså antalet anslutna kraf-tigt. Medlemsökningen bland kvinnorna var dock fortfarande liten. Männen hade anslutit sig i fyra gånger så stor utsträckning som kvinnorna mellan åren 1935 och 1947. Om man jämför andelen kvinnor som var yrkesverksamma år 1945 med antalet som var ansluta till arbetslöshetsförsäkringen, når kvinnorna endast upp till 20 procent av hela den kvinnliga yrkeskåren; för männen var denna siffra över 36 procent. Den arbetslöse kompenserades för 50 procent av

den bortfallna lönen282. Mot slutet av 1940-talet förekom dock fortfarande att

arbetslösa blev tvungna att vända sig till fattigvården. I utredningen Lag om

obligatorisk arbetslöshetsförsäkring från år 1948 skriver man att

Över huvud taget är det otillfredsställande, att en grupp arbetslösa först efter behovsprövning erhålla sitt understöd. Hela systemet för ekonomisk trygghet åt medborgarna som är under uppbyggnad, karakteriseras av att dylik trygghet skall skapas i första hand genom försäkringsbetonade hjälp-former.283

År 1950 konstaterade man att 700 000 av de 2 450 000 yrkesarbetare som

fanns i landet fortfarande var oförsäkrade, vilket ansågs vara en hög siffra284.

Det fanns följaktligen ett missnöje med att en stor del av de arbetslösa bara hade fattigvården som enda ekonomiska skyddsnät så sent som år 1947. De åtgärder som vidtagits hade inte fått något tillfredställande utfall, och arbets-löshetskassan hade inte fått den tillströmning som man hoppats, i synnerhet

281 SOU 1963:40, s. 40. 282 Erici och Roth (1981) s. 53. 283 SOU 1948:39, s.118. 284 Ibid., s. 114.

DEN DOLDA ARBETSLÖSHETEN – EN NY POLITISK FRÅGA inte bland kvinnor. Under 1950-talet började därmed ett utredningsarbete som resulterade i en ny och förbättrad arbetslöshetskassa. År 1953 infördes också en förbättrad arbetslöshetsförsäkringslag som bidrog till ökad kompensation för de arbetslösa. Arbetslöshetsförsäkringen förbättrades också vad det gällde karenstid, möjlighet att behålla ersättning i samband med graviditet och den tid man kunde få ersättningen. År 1954 hade samtliga industriarbetarförbund infört en arbetslöshetskassa och samma år omfattade arbetslöshetsförsäkringen

80 procent av LO:s medlemmar285. Ökningen av fackföreningarnas

medlems-antal, och i förlängningen antalet medlemmar i arbetslöshetskassorna, innebar att arbetslösa inte behövde vända sig till fattigvården i lika stor utsträckning. Men det var inte bara arbetslöshetsförsäkringen som hade utpekats som ett problem för de arbetslösa, det enda problem som man måste finna en lösning på. Ett lika stort problem som arbetslöshetskassorna ansågs vara arbetsförmed-lingarnas struktur och samverkan.