Diskussion om de utestängande teorierna

Marginaliseringsperspektivet och idén om social exkludering stammar från en modern form av politisk diskurs, där fattigdom kläs i en ny språkdräkt och även i en annan samhällsanalys än den marxistiska, där vissa grupper helt separerade från samhället, där de egentligen inte fyller någon roll eller har någon hemvist. Staffan Marklund pekar i artikeln Structure of Modern Poverty på att istället för att definiera de fattiga som marginaliserade, bör man betrakta dem som en industriell reservarmé. Marklund menar att eftersom de fattiga rekryteras och ibland återbördas till arbetarklassen finns ett kontinuerligt flöde där emellan. Han menar att marginaliseringsperspektivet, eller andra teorier om att en viss grupp står utanför samhällsstrukturen, gör att man utesluter de fattiga ur klasstrukturen. Om man istället betraktar de fattiga som en reservarmé ser man denna grupp som en del av en klasstruktur snarare än att de har blivit

utestängda från konventionella aktiviteter i samhället i stort114.

Begreppet social exkludering har också mött kritik från annat håll, bland annat av John Goldthorpe som menar att begreppet är den tredje vägens soci-aldemokrati, ett sätt att komma runt frågan om fattigdom. Han hävdar att den grupp som definieras som socialt exkluderade i stort sett utgörs av de mest

missgynnade inom arbetarklassen115. Liknande resonemang tar även David

113 Ibid., s. 387.

114 Marklund (1990) s. 128. 115 Jones (2011) s. 99–100.

TEORI Byrne upp i Social Exclusion and Capitalism: The Reserve Army Across Time and

Space där han menar att den industriella reservarmén på ett effektivt sätt har

blivit återskapad en masse som ett sätt att underlätta kapitalackumulation, och han menar vidare att mycket av den samtida socialpolitiken har hjälpt till att underlätta denna process genom att dölja den bakom nya begrepp. Den sam-mantagna kritiken här är att användningen av begrepp som social exkludering, marginalisering, utanförskap och andra nyord är en del av utvecklingen för att

undvika diskussion om fattigdom och klass i samhället.116 Standing gör direkt

i titeln till sin bok Prekariatet – den nya farliga klassen uttryck för att prekari-atet är en farlig klass, en klass som skapar instabilitet i samhället. Han viger hela sitt slutkapitel åt att förklara vilken farlig, politisk och omstörtande kraft

prekariatet kan utgöra117. Begreppet prekariat anknyter därmed inte främst till

en ekonomisk analys utan mer till en politisk analys. Om man däremot utgår från den ekonomiska funktion som prekariatet fyller kan man betrakta det som en grupp som skapar ekonomisk stabilitet istället för politisk oro. Utifrån det marxistiska perspektivet är det prekariatets främsta syfte: Genom att ständigt vara tillgängligt som arbetskraft vid produktionsuppgångar bidrar det till en obruten kapitalackumulation och skapar följaktligen ekonomisk stabilitet. Men Standing har också mött kritik. I en recension av hans bok skriver Jan Breman att prekariatet som begrepp är historielöst. Det har alltid har funnits mängder av olika osäkra anställningsformer inom kapitalismen. Den förändring som Standing syftar på och Breman vänder sig emot är att de typer av fasta anställ-ningar som uppstod efter andra världskriget i västvärlden och är egentligen en anomali, eftersom det alltid har funnits mängder av osäkra anställningsformer inom kapitalismen. I recensionen vänder sig också Breman mot att avskilja prekariatet som en egen klass med egna intressen istället för att peka på de

gemensamma intressen som prekariatet har med andra arbetargrupper118.

Begreppet prekariat, så som Guy Standing beskriver det, lider i mångt och myck-et av samma problematik som insider-outsider-teorin som Lindbeck och Snower lanserade. Standing vill peka på att olika arbetargrupper har fundamentalt olika intressen inom ekonomin och ställer dem därmed emot varandra. Prekariatet skulle förvisso kunna användas på samma sätt som begreppet industriell

reser-116 Byrne (1997) s. 27. 117 Standing (2013) s. 197. 118 Breman (2013).

varmé, som en arbetskraftsbuffert med syfte att stabilisera ekonomin och driva ner löneanspråken, men man kommer då väldigt nära begreppet industriell reservarmé vilket gör det nya begreppet prekariat i princip onödigt. Till skill-nad från begrepp som livscykelfattigdom och insider-outsider-teorin har inte prekariatet någon tydlig upphovsperson. Det skulle därmed gå att ha en annan definition av begreppet än den som lanserats av Standing. Samtidigt är det hans bok som har satt begreppet på kartan, vilket gör att denna avhandling utgår från hans definition. Ett liknande begrepp är Castels disaffilierade människor. Denna idé är också sprungen ur tanken om att de utanför arbetsmarknaden, på grund av för dålig utbildning, avsaknad av språkkunskaper eller långtids-arbetslöshet är mer eller mindre dömda till evig långtids-arbetslöshet. Precis som med idén om prekariatet kan man hävda att detta är ett ohistoriskt perspektiv. Vid en förbättrad konjunktur kan även den mest bortgallrade arbetskraft plötsligt bli nödvändig, vilket i synnerhet den svenska historien har visat. Att utforma idéer om ett annat och alternativt samhälle är inte något som sker över en natt, inte heller att skapa en gemensam identitet för något att kämpa för eller enas bakom. Att därav avfärda denna som grupp som i princip kasserad, vilket Castels gör, är därmed förhastat.

I denna avhandling är en avgörande kritik mot begreppen marginalisering, social exkludering, utanförskap, disaffiliation, tvåtredjedelssamhälle och pre-kariat att dessa begrepp inte kan svara på varför människor egentligen hamnar utanför. Inom de teorier som beskrivits här kommer man till slutsatsen att det främst är på grund av den förändrade arbetsmarknaden som dessa grupper har uppstått de senaste 40–50 åren. Genom en ökning av arbetslösheten och antalet tillfälliga och tidsbegränsade arbeten hamnar dessa grupper vid sidan av eller helt utanför. Den springande punkten om varför det har skett en ökning av arbetslösheten och tillfälliga och tidsbegränsade arbeten lämnar man oförkla-rat. Dessa förhållandevis nya begrepp kan dock vara användbara för att förstå och förklara olika gruppers sociokulturella eller psykosociala förhållanden till kulturella, politiska och/eller socialpsykologiska aspekter. När det kommer till att förklara varför samhället, och i synnerhet arbetsmarknaden, har utvecklats åt ett håll med fler osäkra arbeten faller de emellertid till föga. Med dessa ny-ord skyler man också över problemet med fattigdomen i det moderna samhället och överskuggar den centrala lönearbetarpositionen och utvecklingen av tidsbe-gränsade arbeten till förmån för andra parametrar. När dessa begrepp lämnas att förklara perioden 1960–2010-talet, och man kompletterar med att använda

TEORI Rowntrees teorier om livscykelfattigdom för att förklara fattigdomen under första delen av 1900-talet, döljs arbetsmarknadsrelationer och anledningarna till varför arbetsmarknaden har utvecklats som den gjort.

Den andra huvudsakliga kritiken i denna avhandling mot dessa begrepp är att man aktivt skapar en vi-och-dem-uppdelning. De som befinner sig på margi-nalen, eller utanför, ingår inte i klasshierarkin inom dessa teoretiska byggen. Det dras en tydlig gräns mellan de utanför å ena sidan och de som befinner sig inne på arbetsmarknaden å andra sidan. Här gör den marxistiska uppdel-ningen en helt annan analys. En styrka i att använda teorin om den industriella reservarmén är att den betonar den starka relation och de tydliga gemensamma intressen som de innanför och de utanför arbetsmarknaden har. Vidare visar den marxistiska teorin att det inte finns en annan grupp med distinkt andra intressen, utan att alla som är beroende av sin arbetskraft för att överleva är i samma situation. När man drar upp en gräns dem emellan skapar man också en möjlighet att spela ut dessa grupper emot varandra. Det är detta som gör den marxistiska teorin distinkt annorlunda än uteslutningsteorierna och insi-der-outsider-teorin. Marxismen betonar de starka gemensamma intressena för både dem som är inuti och utanför lönearbetarsamhället. Avsaknaden av förklaringskraft till samhällsutvecklingen och den oberättigade uppdelningen mellan grupper i samhället är de främsta skälen till att de utestängande teorier inte kommer att användas i denna avhandling.