Diskussion om arbete

Det finns följaktligen flera olika teorier som har använts i tidigare forskning för att förklara varför människor befinner sig på marginalen av arbetsmarkna-den, varför det finns en grupp som utgör kärnarbetskraften och en grupp som befinner sig i utkanten. Några av dessa teorier löper in i varandra, men några av dem står också i bjärt kontrast till varandra. I denna avhandling kommer den marxistiska teorin om den industriella reservarmén att prövas, och det är därför av särskilt intresse att studera hur de övriga teorierna förhåller sig till den marx-istiska teorin. Den första teorin som introducerades för att förklara fattigdomen var Seebohm Rowntrees teori om livscykelfattigdom. Den huvudsakliga delen av Seebohm Rowntrees förklaringsmodell, som har använts i senare forskning, har främst beskrivit hur fattigdom varierar över livscykeln: att människor under vissa perioder av livet är mer utsatta för ekonomiska påfrestningar än under andra. Rowntree tar upp löneproblematiken i sitt verk, men det är inte den delen av hans teori som har levt kvar. I flera fall gränsar Rowntrees synsätt till det malthusianska, där problemet läggs på att familjer föder för många barn eller lever slösaktigt, och att det i sin tur skapar en ekonomiskt svår situation för hushållen. Genom att hävda att fattigdom beror på ålder, försörjningsbörda

TEORI eller lättsinnigt leverne sätter man inte lönearbetarsituationen i fokus. Vad gäller de äldre i samhället skiljer sig Rowntrees teorier markant från Marx. Medan Rowntree i sin modell pekar på att äldre var fattiga för att de befann sig utan-för arbetslivet och saknade löneinkomster, menar Marx att de äldre inte alls lämnade arbetslivet utan var en viktig del av den industriella reservarmén och höll sig kvar efter bästa förmåga. I teorin om livscykelfattigdom kan det också finnas aspekter av diskriminering – inte då bara att till exempel kvinnor och äldre skulle ha en lägre produktivitet och vara sämre arbetskraft, men också att de förväntas vara sämre arbetskraft. Baserat på den förutfattade meningen kan arbetsköparen legitimera en lägre lön. Livscykelfattigdom och diskriminering kan därmed samverka.

Insider-outsider-teorin, vilken lanserades på 1980-talet, utgår från att det är insiders på arbetsmarknaden som skapar outsiders och på olika sätt försöker hålla dem ute för att stärka sin egen ekonomiska position. Konfliktlinjen här går därmed mellan två typer av lönegrupper, kärnarbetskraften och marginal-arbetskraften, inte som i den marxistiska teorin mellan arbetsköpare och arbe-tare. Insider-outsider-teorin står i tydlig kontrast till teorin om den industriella reservarmén, eftersom konfliktlinjen inom den marxistiska teorin går mellan arbetare som grupp – oberoende om de är på eller utanför arbetsmarknaden – och arbetsköpare. En form av kritik mot insider-outsider-teorin är att även om man tar bort sådana förmåner som insiders har, och följden blir att fackfören-ingsmedlemskapen minskar i omfattning och arbetslöshetskassans generositet minskar, fungerar inte arbetsmarknaden bättre, arbetslösheten minskar inte och andelen människor i outsiderposition fortsätter att öka. Problemet kan därmed inte härledas till de ”skråprivilegier” som de med en insiderposition skulle ha. Även insider-outsider-teorin går att förena med diskriminering, som att de grupper som befinner sig på insidan diskriminerar en viss grupp som befinner sig på utsidan baserat på till exempel kön, hudfärg, etnicitet eller annat, och därmed kan insiders agera diskriminerande genom att exempelvis inte tillåta kvinnor på arbetsplatsen och/eller som kärnarbetskraft.

Den marxistiska teorin om en industriell reservarmé har inte heller förblivit okritiserad. Den mötte bland annat kritik under 1940- och 1950-talet. Det gick uppenbarligen under denna period att ha full sysselsättning och hög till-växt samtidigt. Den keynesianskinspirerade ekonomin, med en kontracyklisk ekonomisk politik, verkade därmed ha överkommit den marxistiska lagen om

att det alltid måste finnas en industriell reservarmé. John M. Keynes menade själv på 1920-talet att Marx teorier i Kapitalet var ologiska, föråldrade och vetenskapligt felaktiga och ointressanta, eller rentav omöjliga att tillämpa i

dagens samhälle94. Konflikten mellan Marx och Keynes i synen på arbetslöshet

handlar huvudsakligen om huruvida de tror att det går att förena arbete och kapital eller inte. För Marx var dessa fenomen oförenliga och stod ständigt i konflikt med varandra. Marx menade att arbetarna kan förbättra sin position och att lönen kan stiga, men kedjan till lönearbetet kommer att bestå och den kommer aldrig att släppa lönearbetaren fri. När de goda ekonomiska tiderna är över kommer arbetslösheten och den industriella reservarmén att

återupp-stå95. Keynes å sin sida menade att arbetslösheten kunde regleras inom det

kapitalistiska systemet och att motsättningen mellan arbete och kapital inte var lika definitiv. Med ansvarsfull kontracyklisk politik kunde full sysselsätt-ning upprätthållas, något som Marx menade bara var möjligt under tillfälliga ekonomiska uppgångar och att man alltid kommer att sjunka tillbaka till hög arbetslöshet. Marx menade därmed att arbetslösheten inte kunde försvinna inom det kapitalistiska systemet för gott, för Keynes var detta möjligt. Även den marxistiska teorin är förenlig med diskriminering på arbetsmarknaden och att arbetsköpare skapar en uppdelning av olika grupper. Arbetsköparen kan favorisera en viss grupp, baserat på till exempel hudfärg, etnicitet eller kön, och missgynna en annan grupp – därmed skapas spänningar mellan arbetarna och de får svårare att se sina gemensamma intressen och agera tillsammans. I denna avhandling är inte Marx teori om trasproletariat inkluderad. Marx menade att det går att placera en grupp som består av vagabonder, förbrytare, prostituerade med flera utanför den industriella reservarmén. Han kallar dem

även för dödvikten i industrins reservarmé96. De står, skriver han, helt utanför den

reguljära arbetsmarknaden och dessa människor befinner sig därmed utanför både arbetsmarknaden och klasskampen. Detta är också en del av den marxis-tiska klassindelningen som stött på mycket kritik under 1900-talet, bland annat

av Hal Draper i The Concept of the “Lumpenproletariat” in Marx and Engels97.

94 Keynes (1972) s. 258. (Originalcitat: How can I accept a doctrine which sets up as its bible,

above and beyond critisism, an obsolete economic textbook which I know to be not only scientifically erroneous but without interest or application to the modern world?)

95 Marx (1974) s. 546. 96 Ibid., s. 569. 97 Draper (1972).

TEORI I denna avhandling menas istället att det inte går att placera någon grupp helt utanför arbetsmarknaden. Vad historien har visat, framför allt under 1900-talet, är att vid vissa tillfällen – när efterfrågan på arbetskraft varit akut – har alla tänkbara arbetskraftsreserver absorberats. Att därtill beskriva en grupp som evigt förtappade är en människosyn som dras med en fatalistisk anstrykning, där människor inte kan ändra sina livsbanor.