Vilka utgjorde den industriella reservarmén?

Marx definierade den industriella reservarmén som en permanent reservo-ar av ledig reservo-arbetskraft, socialt nödvändig för att utvidga den kapitalistiska produktionen och öka vinsterna. Han såg den industriella reservarmén som oskiljaktig från resten av arbetskraften. Men Marx gjorde också en uppdelning av den industriella reservarmén i tre delar: den latenta, den flytande och den

stagnerande. Den latenta delen av reservarmén fanns i jordbruksområdena

och bestod av ett konstant flöde av arbetskraft från jordbruket till industrin i städerna. Enclosure-rörelsen i England under 1700- och 1800-talen är ett klassiskt exempel på hur lantbefolkningen berövades sina produktionsmedel genom inhägnad av allmänna marker och därmed måste omvandla sig till

löne-arbetare i den expanderande textilindustrin för att kunna överleva85. Det skedde

härmed en kommodifiering av arbetskraften, där före detta jordbrukare blev varor på en marknad, och kunde köpas och säljas. Det finns otaliga moderna exempel på denna utveckling med omfördelning av mark och teknisk föränd-ring som pådrivande faktorer i proletariseföränd-ringen av landsbygdens befolkning. Den latenta gruppen återfinns idag huvudsakligen i utvecklingsländerna, i de

expanderande megastäderna86.

Den flytande delen av den industriella reservarmén bestod av arbetare som var arbetslösa på grund av de normala upp- och nedgångarna inom kapita-lackumulationen. De utgjordes av personer som nyligen hade arbetat, men för tillfället var utan arbete och sökte efter ett nytt. Den stagnerande delen av den industriella reservarmén var, enligt Marx, den största och den hade extremt

85 Ibid., s. 567. 86 Davis (2007).

TEORI oregelbundet arbete. Detta inkluderade alla typer av deltidsarbete, tillfälligt arbete och tillfälligt kontraktsarbete. Lönerna för arbetare i denna kategori sades falla under den genomsnittliga normalnivån för arbetarklassen, och det var här som merparten av de uppsagda hamnade. Denna grupps levnadsstandard låg under arbetarklassens genomsnitt.

Det irländska jordbruksproletariatet var en grupp som personifierade den indu-striella reservarmén i England under industrialiseringen. Marx skriver följande om det irländska jordbruksproletariatets situation: Det oregelbundna arbetet, de

osäkra arbetsförhållandena, den ständigt återkommande och långvariga arbetslös-heten, alla dessa symtom på en relativ överbefolkning, som framgår av fattigvårdsin-spektörernas rapporter87. Den utsatta position som den industriella reservarmén

befann sig i menade Marx avspeglades i fattigvårdens siffror under 1800-talet – fattigvården, som var den sista utposten före svälten. Vilka som har ansetts utgöra den industriella reservarmén har också varierat, beroende på perspektiv och studerad tidsperiod. Marx pekade i Kapitalet, som tidigare nämnts, på att invandrare i form av irländare utgjorde en stor del av den brittiska reservarmén på 1800-talet, men även att äldre människor ingick i den. De sistnämnda var också de som blev avskedade först och hade svårt att få nya arbeten:

Både i de egentliga fabrikerna och i alla stora verkstäder, som använder maskiner eller där modern arbetsdelning är införd, användes yngre arbe-tare i stort antal, men så snart de når mogen ålder, kastas de flesta av dem i allmänhet ut på gatan, medan en liten del av dem får varaktig sysselsättning i samma industrigren. De utgör en beståndsdel av den flytande överbefolk-ningen, som växer med industrins omfång.88

Marx ger i Kapitalet några ytterligare exempel på vilka som tillhörde den industriella reservarmén: Kvinnliga arbetare i hemindustrin menade han var en annan typisk grupp, som agerade som stötdämpare mot fluktuationer på

arbetsmarknaden89. Äldre och hemarbetare var i många fall samma personer,

och i synnerhet hemindustrin var dominerad av kvinnliga arbetare.

Eftersom det kapitalistiska systemet består och det, enligt Marx, alltid måste finnas en industriell reservarmé är frågan vad är den moderna

motsvarighe-87 Marx (1974) s. 624. 88 Ibid., s. 566. 89 Ibid., s. 567–568.

ten till en industriell reservarmé är idag? De grupper som skulle kunna träda in på arbetsmarknaden och som inte fullt ut använder sin yrkeskapacitet är många, såsom studenter, bönder, pensionärer, arbetsinvandrare och hemma-fruar. Man kan dock inte säga att de alla utgör en reservarmé på samma sätt som de fattigaste arbetslösa. David Harvey skriver i A Companion to Marx’s

Capital, publicerad år 2010:

[…] att kapitalackumulationen kräver inte bara att det finns en tillgänglig befolkning, utan en tillgänglig befolkning som är tillräckligt fattig, till-räckligt okunnig, tilltill-räckligt förtryckt och desperat för att kunna rekryteras som lågavlönad arbetskraft i det kapitalistiska systemet90.

De som är arbetsföra men fattiga fungerar som reservarbetskraft på ett helt annat sätt än hemmafruar, studenter och pensionärer har gjort.

Harry Braverman moderniserade flera av Marx idéer i monografin Arbete och

monopolkapitalet – Arbetets degradering i det tjugonde århundradet, publicerad

år 1974. Braverman gör förutsägelser baserat på hur mäns och kvinnors arbeten har förändrats under 1900-talet och hur den industriella reservarmén kommer att utvecklas i framtiden. Bravermans teori bygger på att det är män som i större utsträckning har förlorat sina arbeten under senare delen av 1900-talet, och att det skett en degradering av lönearbetet. Trenden pekar på att en del av den manliga arbetarbefolkningen har överförts till den industriella reservarmén, utan att detta görs synligt i arbetslöshetsstatistiken, medan kvinnors andel på arbetsmarknaden har ökat. Braverman menar också att dessa två diametralt motsatta rörelser är en del av samma trend:

Dessa två statistiskt helt olikartade rörelser är emellertid motverkande endast till formen. När det gäller kärnan representerar de bara två sidor av ett och samma fenomen, nämligen tillväxten av den industriella reservarméns massa. Bland den manliga befolkningen kommer detta till uttryck i ett bortfall inom den kategori som kallas ”icke arbetssökande”, med andra ord en ökning av den stagnerande delen av arbetskraftsreserven. Bland den kvinnliga befolkningen kommer det till uttryck i en ökning av ande-len förvärvsarbetare som tidigare inte tillhörde arbetsmarknaden, vilket

90 Harvey (2010) s. 270. (Originalcitat: The accumulation requires the prior existence of not

only an available population but an available population that is sufficiently impoverished, is sufficiently ignorant, is sufficiently oppressed and desperate, that it can be recruited as a low-wage labor into the capitalist system.)

TEORI

måste innebära kanske miljontals nya kvinnoarbetare per år och därmed en expansion av den flytande kvinnliga reservarmén.91

Braverman pekar på att levnadsvillkor och arbetsvillkor för män och kvin-nor under slutet av 1900-talet allt mer har kommit att börja likna varandra. Hans teorier om den industriella reservarmén var vidare att arbetstillfällena inte kommer att försvinna i lika hög grad för dem som redan är etablerade på arbetsmarknaden, som för dem som är nya på arbetsmarknaden, det vill säga unga och invandrare. Dessa invandrare och unga arbetstagare kommer att utgöra en allt större andel av reservarmén och bli de som tidvis tillhör den

sysselsatta befolkningen, eller den arbetslösa befolkningen92. Detta leder oss in

på invandrare som reservarmé. Harvey hävdar att arbetskraftsinvandringen till just Sverige under efterkrigstiden från Portugal, Jugoslavien och Centraleuropa var ett tydligt exempel på hur behovet av en reservarmé kan stillas genom import av arbetskraft, eftersom starka fackföreningar och utbyggnaden av de svenska socialförsäkringarna hade eliminerat den flytande delen av den svenska

reservarmén93.

Inom den tidiga teoretiska diskussionen betraktades därmed äldre, kvinnor och hemarbetare som typiska medlemmar av den industriella reservarmén under industrialiseringen. För Sveriges del har senare Harveys idéer, från mit-ten av 1900-talet, om arbetskraftsimport setts som ett sätt att återuppbygga en reservarmé av arbetskraft. Braverman förutsåg i sin tur att efter 1970-talet kommer unga och invandrare att träda fram som den mer moderna formen av den industriella reservarmén. Vilka grupper teoretikerna har betraktat som den industriella reservarmén har därmed förändrats över tid.

4.2.5 Diskriminering

Vid sidan av dessa teorier med tydliga upphovsmän kan det också finnas ren diskriminering på arbetsmarknaden, det vill säga att vissa grupper helt enkelt inte får tillhöra kärnarbetskraften på grund av hudfärg, kön, funktionshinder eller någon annan anledning. Detta kan bero på diskriminering i lagstiftningen, till exempel att vissa grupper i samhället enligt lag inte får ha vissa arbeten. Det

91 Braverman (1985) s. 334. 92 Ibid., s. 326–341. 93 Harvey (2010) s. 280.

kan också bero på strukturer som genomsyrar arbetsmarknaden, där arbetskö-pare eller arbetssäljare systematiskt diskriminerar en viss grupp och på så sätt håller den borta från att vara kärnarbetskraft. Detta gör att de diskriminerade därmed befinner sig i en marginell position enbart på grund av vilka de råkar vara födda till att vara. Det finns otaliga exempel i historien där vissa etniska grupper enligt lag inte har fått inneha vissa arbeten och därav hamnar i en marginalposition på arbetsmarknaden, där de får söka sin utkomst bland de arbeten som blir över. Det har också under historiens gång funnits mängder av lagar som institutionaliserade kvinnornas roll som marginal arbetskraft. Det finns otaliga exempel på att kvinnor eller människor med ”fel” hudfärg enligt lag inte ska få inneha vissa typer av anställningar och ämbeten, och därmed förpassas de till arbetsmarknadens marginal. Det kan också finnas sedvänjor och liknande, som i praktiken har varit lika starka som den diskriminerade lagstiftningen, där det inte har ansetts lämpligt att en viss grupp, företrädesvis kvinnor, innehar vissa arbeten. Olika aspekter av diskriminering kan kombi-neras med alla de andra teorierna.