De utestängande teorierna

Teorierna om marginalisering, social exkludering, utanförskap, tvåtredje-delssamhälle, prekariat och disaffiliation kommer av flera anledningar inte att användas som teoretiska verktyg i denna avhandling. Dessa begrepp bör emellertid tas upp i teoriavsnittet, då de varit mycket vanliga både inom den arbetsmarknadspolitiska och socialpolitiska forskningen samt inom den poli-tiska debatten. De har sedan 1960- och 1970-talen utvecklats, i synnerhet i en europeisk kontext, för att analysera grupper som varken har haft fast lönearbete eller omfattats av välfärdsstatens socialförsäkringar, eller på annat sätt befun-nit sig utanför. Begreppen har vuxit fram både från ett politiskt vänster- och högerhåll för att kunna förklara samhällsutvecklingen. Det gemensamma för begreppen är att de försöker definiera en grupp med en svag integrering i sam-hällsekonomin som har stått utanför lönearbetarsamhället. I grunden bygger alla dessa begrepp på idén och uppfattningen om att vissa grupper i samhället är utestängda eller riskerar att utestängas från en fullvärdig integrering i samhället och istället segregeras i undergrupper. Begreppen har i detta avsnitt delats upp i två grupper, och här nedan diskuteras hur de står sig gentemot teorin om den industriella reservarmén.

4.4.1 Marginalisering, social exkludering, tvåtredjedelssamhälle och

utanförskap

Ett av de mest använda begreppen för att analysera fattigdom och dem som befinner sig i utkanten av arbetsmarknaden har varit marginalisering. Marginaliseringsbegreppet härstammar från 1920-talet då Robert E. Park skrev artikeln Human Migration and the Marginal Man och skapade begreppet den

marginella människan98. Begreppet utvecklades sedan vidare under 1960-talet.

Att marginalisera betyder enligt Nationalencyklopedin att göra överflödig i

arbets- och samhällslivet, särskilt med avseende på (långtids)arbetslös el. mer eller mindre utslagen person99. Lars Svedberg skriver i En bok om marginalitet att mar-ginalisering avser positionen i en social struktur och en utsatt individ eller grupps ställning i förhållande till arbete, och att en marginell ställning förutsätter någon

form av tillhörighet även om tillhörigheten är bräcklig100. Även Anders Kjellberg

diskuterar i Har den svenska modellen överlevt krisen? Facklig organisering och

arbetsmarknad: marginalisering av ungdomar och invandrare huruvida man kan

tala om en viss marginalisering av ungdomar och invandrare inom arbetslivet101.

När man analyserar socialhjälpstagande utifrån ett marginaliseringsperspektiv brukar marginaliseringen ofta härledas till en svag välfärdsstatsposition och i synnerhet en svag arbetsmarknadsposition. Ökandet av arbetslöshet, tillfälliga och tidsbegränsade anställningar har drivit på marginaliseringen i samhället. Men man stannar också där. Varför arbetslösheten och tillfälliga och tidsbe-gränsade arbeten har ökat lämnas oförklarat, som ett konstaterande.

Marginalisering har främst använts för att kunna analysera dem som inte har hamnat utanför välfärden, istället för dem som befinner sig på marginalen. Det finns därmed en skillnad mellan marginaliserade och socialt exkluderade. Social exkludering har ofta använts i den internationella forskningen om fat-tigdom de senaste 30 åren. Begreppet myntades i Frankrike under 1960-talet som ett sammanfattande begrepp om de människor som riskerade att slås ut ur den sociala gemenskapen. Begreppet har sina rötter i den franska republiken med dess betoning på samhällets moraliska ansvar för de sociala banden dels

mellan individer och dels mellan individer och samhälle102. Social exkludering

(eller utestängning) betyder följande, enligt Hilary Silver, författare till artikeln

Social Exclusion and Social Solidarity:

Social utestängning syftar på förlopp där individer eller hela lokalsamhäll-en systematiskt utestängs från rättigheter, möjligheter och resurser (t.ex. boende, sysselsättning, hälso- och sjukvård, medborgerligt engagemang,

99 Nationalencyklopedins Nätupplaga, 2014. Nationalencyklopediens ordbok, artikel

marginalisera

100 Svedberg (1994) s. 39. 101 Kjellberg (2000) s. 65.

TEORI

demokratisk delaktighet och rättssäkerhet) som normalt är tillgängliga för samhällsmedborgarna och är avgörande för social integration.103

Social exkludering kan därför inte sägas vara samma sak som marginalisering, utan social exkludering är en tydligare form av uteslutning, medan de mar-ginaliserade befinner sig på marginalen mellan inkluderade och exkluderade. Begreppet social exkludering har dock blivit mindre använt inom den svenska forskningen än marginalisering, dock finns det ett annat mönster i övriga Europa. Björn Halleröd skriver i antologin Välfärd och ojämlikhet i

20-årsper-spektiv om att begreppet fattigdom under de senaste åren blivit allt mer

undan-trängt av begreppet social exkludering. Detta är särskilt fallet inom EU, menar Halleröd, där social exkludering närmast har fått en officiell prägel och där kampen mot social exkludering har getts hög prioritet (åtminstone på det

reto-riska planet)104. I Storbritannien har social exclusion fått stort genomslag, i

syn-nerhet inom New Labours politik från 1990-talet. Kritiken mot begreppet gör ofta gällande att det har kommit att ersätta begreppet fattigdom. Diskussioner om begreppet social exkludering mynnar ofta ut i förklaringen att det är en förändrad arbetsmarknad som exkluderar människor. På samma sätt som för begreppet marginalisering saknas en förklaring till varför arbetsmarknaden exkluderar människor. Den teoretiska modellen kring social exkludering slår bara fast att det händer – inte varför.

Under 1980-talet fick också begreppet tvåtredjedelssamhälle105 genomslag, och

det betecknar en typ av social exkludering. Begreppet var ett politiskt slagord sprunget ur den tyska debatten om den nya arbetarklass som hade uppstått i 1980-talets Tyskland. Uttrycket har sin grund i det samhälle där arbetslös-heten kvarstod trots en generell ökning av tillväxten i ett lands ekonomi. För ungefär två tredjedelar av samhällets befolkning fanns möjligheten till säkra anställningar och socialförsäkringstrygghet, medan den kvarvarande tredje-delen hamnade i otrygga anställningar och fattigdom. I den svenska antologin

Utanförskap från år 2011 använder man omväxlande begreppen utanförskap,

103 Silver (1994)s. 531–78. (Originalcitat: Social exclusion refers to processes in which individuals

or entire communities of people are systematically blocked from rights, opportunities and resources (e.g. housing, employment, healthcare, civic engagement, democratic participation and due process) that are normally available to members of society and which are key to social integration.)

104 SCB: Välfärd och ojämlikhet i 20-årsperspektiv 1975–1995 (1997), Forskning om fattigdom, relativ deprivation och social exkludering – begrepp och metoder, s.137–142.

social exkludering, utestängning och marginalisering för att tala om den grupp som har hamnat utanför i Sverige och man försöker från olika perspektiv analysera den socioekonomiska situation som dessa människor befinner sig

i106. Begreppet utanförskap lanserades som ett politiskt nyckelbegrepp av den

borgerliga partialliansen inför valet 2006 och har därefter använts flitigt i den svenska debatten, där det delvis kan ses som en synonym till begreppet social

exkludering107. Enligt Nationalencyklopedin är definitionen av utanförskap

det att stå utanför viss gemenskap i hem, arbets-, kultur- eller samhällsliv, mellan medlemmar av ett land, folk etc.108. Begreppen tvåtredjedelssamhälle och utan-förskap brukar också peka på en förändrad arbetsmarknad och välfärd där vissa individer hamnar utanför. Men även för dessa begrepp saknas en förklaring till varför och när detta sker på arbetsmarknaden.

4.4.2 Prekariat och disaffiliation

För att analysera situationen som har uppstått sedan 1970-talet har teoribild-ningar utvecklats som vill betona att det som har skett är ett nytt fenomen, som distinkt skiljer sig från tidigare tidsepoker. Det är en ny grupp som inte har fått fäste i lönearbetesamhället utan befinner sig utanför, och som ibland hävdas ha helt andra intressen än de som har lönarbete. Prekariat är ett begrepp som har bildats för att beskriva denna grupp. Ordet är en sammanslagning av orden prekär (i betydelsen osäker) och proletariat. Det har vuxit fram i liknande former på olika språk (till exempel ES: precariedad, PT: precariedade, FR: précarité, IT: precarietà och DE: Prekariat). Begreppet har återkommit frekvent i den europe-iska debatten om arbetsförhållanden och socialförsäkringar under 2010-talet. Det härstammar från sociologin och används för att beskriva en social grupp som består av dem som befinner sig utanför den etablerade arbetsmarknaden. Bland dessa inkluderas långtidsarbetslösa och personer vars anställning eller försörjning länge har varit osäker eller tillfällig. Hit kan även de räknas som innehar provanställning, som livnär sig på svartjobb eller vikariat, som har en så kallad praktikplats eller går på socialbidrag. Guy Standings bok Prekariatet

– den nya farliga klassen har fått det största genomslaget i litteraturen. Han

definierar sju positioner på den samtida arbetsmarknaden och prekariatet är

106 Alm (2011), s. 7. 107 Ibid., s. 8.

TEORI en av dem: Elite, Salariat, Proficians, Manual employees, The essence of the old

‘working class’, Precariat, Misfits109. Dessa sju grupper motsvarar enligt Standing den moderna arbetsmarknadens uppdelning och särskiljer sig främst i fråga om arbetsinkomst, trygghet och förmåner. Guy Standing skriver att utvecklingen mot ökad flexibilitet och tillfälliga anställningar är en återkommodifiering av

arbetskraften110. Det innebär att arbetskraftens avkommodifieringsprocess

rullas tillbaka så att människor inte längre omfattas av arbetslöshetskassa, pensioner och sjukförsäkring i lika stor utsträckning som tidigare, utan i allt större utsträckning måste få behovsprövade bidrag. Standing menar också att det framväxande prekariatet har annorlunda önskningar och behov vad gäller trygghet än de som tillhörde den traditionella arbetarklassen. Prekariatet

repre-senterar något nytt, och kan utgöra en politiskt farlig klass, enligt Standing111,

en otrygg klass vars utsatthet kan bidra till att de blickar bakåt mot tryggheten i lönearbetarsamhället, ställer sin utsatthet mot andras utsatthet och därifrån kan de söka reaktionära lösningar på den utveckling som inte gagnar dem. Flera liknande begrepp har tidigare cirkulerat i den europeiska debatten. I den franske sociologen Robert Castels From Manual Workers to Wage Laborers:

Transformation of the Social Question menar han att en ny social fråga har

uppstått bland dem som befinner sig utanför det gängse lönearbetet112. Under

1700- och 1800-talens industrialisering skapades en socialt explosiv situation på grund av att en stor (och växande) grupp intog en central roll i produktionen samtidigt som de levde under miserabla förhållanden. Sedan tidigt 1970-tal har denna sociala situation återuppstått, menar Castel, men nu berör den inte längre lönearbetare utan människor som inte var beroende av förvärvsarbete för sin överlevnad, de fattiga som lever permanent utanför samhället, som han kallar för disaffilierade, det vill säga ungefär ”de som inte hör till”. De utgör dock inget hot mot etablissemanget för de saknar den position som en gång tillät arbetarklassen att utgöra en kraft för social förändring, när de genom strejker och nedläggning av arbete kunde påverka produktionen. Castel listar tre faktorer som skiljer dem som berörs av den nya sociala frågan från dem som berördes av den sociala frågan under industrialiseringen:

109 Standing (2013) s. 18 (publicerad på engelska år 2011). 110 Ibid., s. 52.

111 Ibid., s. 231. 112 Castel (2003).

• Det är en heterogen grupp, som inte har många gemensamma nämnare som håller dem samman.

• De saknar en vision om ett alternativt samhälle.

• De har ingen oumbärlig roll att fylla för att samhället ska fungera.113

Castel menar att medan fattigdom hos arbetarklassens massor under industri-aliseringen hotade den sociala ordningen, har de fattiga i det samtida samhället ingen sådan funktion. De är en oorganiserad, brokig skara som inte har lyckats skapa någon idé om en alternativ samhällsbildning, samtidigt som de inte kan strejka sig till bättre förhållanden. Detta menar Castel gör att de är överflödiga i det moderna samhället.