Diskriminering och avsaknad av socialförsäkringar

Precis som på arbetsmarknaden kan det inom välfärden finnas olika dimen-sioner av diskriminering, som visar sig genom att vissa grupper på grund av kön, etnicitet, hudfärg, funktionshinder eller liknande inte tillskrivs samma grundläggande ekonomiska rättigheter som övriga. Från statens och kommu-nernas sida fråntar man också vissa grupper sina grundläggande rättigheter och möjligheter att ta del av socialförsäkringar och andra förmåner, vilket kan bidra till att dessa gruppers position blir särskilt utsatt. Detta är också en teori som går in i teorierna om välfärdsstatsregimer och den duala välfärden. En annan aspekt är också att det helt kan saknas socialförsäkringar, vilket var fallet under 1800-talet och för merparten av befolkningen under början av 1900-talet i Sverige. Det enda ekonomiska skyddsnät som fanns var det man erhöll från den behovsprövade fattigvården eller socialhjälpen. Enligt teorin för livscykelperspektivet finns det då ingen överbyggnad i form av välfärd. De människor som inte hade full arbetsförmåga eller omfattande försörjningsbörda blev där inte avkommodifierade av någon välfärd, utan hänvisades endast till fattigvården eller andras välvilja.

4.7 Diskussion

Det har riktats en del kritik mot Esping-Andersens uppdelning av välfärdstatsre-gimer men inte särskilt mycket kritik mot den mer okända teorin om den duala välfärden. En del av kritiken mot Esping-Andersens välfärdsstatsregimer har varit att de tidigare livsmönstren inte längre är lika fasta, utan att det istället har skett en uppdelning av arbetsmarknaden, där en allt större del av befolkningen inte följer de äldre mönstren med långvariga och säkra arbeten, med möjlighet

TEORI att ta del av socialförsäkringar som är baserade på förvärvsarbete, utan hamnar

utanför denna struktur128. En uppluckring av de fasta arbetena innebär också

förändringar av de stabila livsmönster som har varit förutsättningen för den svenska välfärdsmodellen, och begränsade möjligheter att ta del av socialför-säkringarna. Detta skulle också innebära att den enskildes livsförlopp har ett mer oförutsägbart resursflöde och att människors livsbanor har kommit att bli mindre standardiserade. Ungdomsåren följs inte alltid av tillsvidareanställ-ningar i samma utsträckning som tidigare, unga vuxna börjar arbeta senare och de fasta arbetena har blivit färre medan de tidsbegränsade arbetena har blivit fler, samtidigt som pensionsåldern luckras upp och människor fortsätter arbeta efter 65 års ålder. Fasta lönearbeten har både varit den svenska välfärdsstatens grundläggande förutsättning och dess svagaste punkt. Att prata om den svenska välfärdens universella struktur, med socialförsäkringar som täcker alla, blir något problematiskt när strukturen allt mer har frångått detta mönster. När Esping-Andersen samlade material till sin bok på 1980-talet överensstämde denna struktur i större utsträckning med det dåvarande svenska samhället, men har därefter alltmer avlägsnat sig därifrån. Den främsta kritiken mot Esping-Andersens teorier är därför att typologiseringen av den svenska välfärden kan te sig något föråldrad för att analysera hur det svenska samhället fungerar på 2010-talet, 25 år efter att boken skrevs.

Teorin om den duala välfärden har inte blivit lika undersökt, välkänd eller använd som Esping-Andersens teorier om välfärdsregimerna. Inom teorin om den duala välfärden dras en tydlig gräns mellan dem som inte arbetar alls eller bara har arbetat under kortare tidsperioder och dem som har fasta heltidsarbeten. När dessa två grupper blir arbetslösa hamnar de i helt olika ekonomiska situationer, enligt teorin. De som är hänvisade till behovsprövad socialhjälp betraktas som en del av den industriella reservarmén, medan de som är hänvisade till socialförsäkringarna alltså anses alltför avkommodifierade för att motsvara en modern industriell reservarmé. Fokus läggs här främst på skiftande arbetsmarknadsdeltagande. Den stora stötestenen inom teorin blir huruvida det går att dra en gräns mellan dem som har arbetslöshetsförsäkring att falla tillbaka på, eller olika typer av statligt sanktionerade stödarbeten, och dem som måste vända sig till fattigvården vid arbetslöshet. Är det som

128 Standing (2013) s. 67, Andersen och Svarer (2006) s. 17–29, Crompton (2002) s. 537–58; Barbieri (2009).

Marklund, Svallfors och Offe pekade på, att de som erhåller behovsprövad socialhjälp utgör den moderna industriella reservarmén, eller består reservar-mén av de båda typerna av arbetslöshet, eller är det möjligt att den industriella reservarmén är mer diversifierad än så? För att kunna göra denna uppdelning måste man ha en definition av den industriella reservarmén. Enligt Marx var den industriella reservarmén en permanent reservoar av ledig arbetskraft, och enligt Harvey måste arbetskraften bestå av tillräckligt fattiga för att de ska kunna rekryteras som lågavlönad arbetskraft. Är människor som har avkom-modifierats genom arbetslöshetsförsäkringen tillräckligt fattiga och desperata för att kunna anses tillhöra en modern industriell reservarmé, eller gäller detta enbart dem som är hänvisade till behovsprövat ekonomiskt understöd – och hur har detta förändrats över tid? Inom arbetslöshetsförsäkringen finns väl-digt många olika parametrar, vilket gör det svårt att uttala sig om en generell avkommodifieringsgrad. Aspekter som inbetalningstid, kompensationsnivå och tidsbegränsning spelar in för att avgöra hur skyddad den enskilda indivi-den är. Det kommer därför inte dras en egentlig gräns i indivi-denna avhandling för när individen anses vara så väl skyddad att den inte längre kan sägas utgöra en del av den industriella reservarmén. Här görs istället en uppskattning av de sammantagna parametrarna för att avgöra kommodifieringen.

Svallfors och Marklund introducerade teorin om den duala välfärden i Sverige under 1980-talet, men i den här avhandlingen undersöks om denna teori tids-mässigt går att utveckla, och vad som händer med sammansättningen om man flyttar tidsperspektivet – förändras gruppens sammansättning över tid? Harry Braverman gjorde analysen att den industriella reservarmén skulle komma att förändrats åldersmässigt från en äldre till en yngre grupp, och att situationen för män och kvinnor skulle börja likna varandra. David Harvey menade att arbetskraftsinvandringen till Sverige efter andra världskriget var ett typiskt exempel på återuppbyggnad av en industriell reservarmé. Om dessa idéer ska gå att kombinera med teorin om den duala välfärden, och om tesen som pro-vas i denna avhandling ska stämma, borde också dessa gruppers intåg på den svenska arbetsmarknaden synas i socialhjälpsstatistiken.

Enligt teorin som Marklund och Svallfors ställde upp, gäller följande: I

synner-het diskriminerar det duala välfärdssystemet människor som inte arbetar alls eller bara arbetat under kortare tidsperioder129. Detta borde innebära att om andelen

TEORI korta kontrakt och tidsbegränsade arbeten ökar, ökar även socialhjälpstagandet, och vice versa, om teorin ska stämma. Samma mönster borde då även gälla för arbetslöshet: att variationen av arbetslöshet hänger samman med variatio-nen av socialhjälpstagande. Om de som är hänvisade till socialförsäkringarna däremot är lika utsatta som de som erhåller socialhjälp försvagas tesen, men är det å andra sidan en större skillnad mellan arbetslösa som får arbetslöshets-understöd och de som får socialhjälp förstärks tesen om den duala välfärden. Om det är livscykelteorin som har större förklaringskraft, bör ålder, sjukdom eller förändrad försörjningsbörda förrän socialhjälpstagandet. Parallellt med att sträcka ut denna duala modell tidsmässigt har Sverige också utvecklat ett av de mest omfattande välfärdsystemen i världen, med ett omfattande batte-ri av arbetsmarknads- och välfärdsåtgärder till sådana personer som annars skulle vara hänvisade till socialhjälpen. Frågan är hur man – ur perspektivet att det finns en industriell reservarmé – ska betrakta dessa grupper, som ham-nar emellan behovsprövade åtgärder och socialförsäkringar som till exempel

AK-arbete eller KAS130. Hur har utvecklingen av välfärden och förändringar

av arbetsmarknaden i Sverige påverkat vilka som kan betraktas som den indu-striella reservarmén?

130 AK-arbete var nödhjälpsarbete ordnat av Statens Arbetslöshetskommission (därav förkortningen AK) som fanns mellan 1914 och 1932 (läs vidare i avsnitt 5:3), KAS stod för kontant arbetsmarknadsstöd och fanns mellan 1974 och 1998 (läs vidare i avsnitt 8.2.2).