De hiphoporienterade dj:arna i studien nämnde aktörer från det ame-rikanska hiphopmusikandet som förebilder. Det blev snabbt uppenbart att de amerikanska hiphop-dj-legendarerna, som alla var män, var viktiga förebilder för Jon, Arni och Krister. Kön och olika musikvärldsspecifika konventioner är förutsättningar för förståelsen av dessa dj:ar som
förebil-der. Jon beskrev sin spelstil som fartfylld och överraskande, och att det var viktigt att ”det flyter på snyggt”. Det handlade ofta om att spela segment ur låtar som håller samma tempo, mätt i taktslag per minut. Dj:arna i min studie använde sig av den engelska förkortningen bpm (beats per minute).40 Arni beskriver detta spelsätt som ett slags uppvärmning på vägen till målet, som är att fokusera på det musikaliska, det vill säga det melodiska innehållet i musiken:
Ofta händer det mycket i nattklubbssammanhang och så står man och spelar en låt i sex minuter. Jag tänker hela tiden: ”Kan jag reagera på någonting? Kan jag göra någonting mer?” för att hela tiden blåsa in ny energi i det hela, annars lägger det sig. Men sen efter att man har fått igång folk behöver man inte hetsa så mycket. Då kan man jobba med det musikaliska. För att stå och slänga ur sig hits i ett väldigt hetsigt tempo är kanske inte alltid det… det är lite som att zappa på tv:n, det blir störigt efter ett tag.
(Intervju med Arni/DJ Beneaf, november 2013) Denna rappa spelstil hänförs till ett antal amerikanska hiphop-dj:ar som de länge haft som förebilder: Kid Capri, Funkmaster Flex, DJ Premier, och DJ Jazzy Jeff. Dessa har i sin tur anammat sin spelstil från den amerikanska dj:n Grandmaster Flash som anses vara den som uppfann spelstilen då han var först med att tillämpa den i sina set på 1970-talet (Brewster & Broughton 2014:239f). Ett set är en vedertagen beteckning för det tidsavgränsande uppträdandet då dj:arna spelar och mixar musik, som dj:arna i avhandlingens material också använde sig av (jfr Brewster
& Broughton 2014:17). I mitt material varade ett set i allt från 20 minuter till en timme.41
Flera av dj:arna i min studie nämnde DJ Jazzy Jeff som förebild, vilken de delar med flera andra dj-generationer (jfr Katz 2012:108). De inspi-rerades av hans sätt att mixa och de komiska inslagen i hans set då han spelar med andra dj:ar. DJ Jazzy Jeffs tekniska färdigheter i exempelvis scratching betonas som en viktig anledning till att han är en förebild. Som nämndes tidigare är scratching namnet på den dj-praktik som går ut på att skivan förs fram och tillbaka under uppspelning för att åstadkomma en medveten ljudeffekt. Jon menade att ingen annan dj kommer i när-heten av DJ Jazzy Jeffs teknik. Han beskrevs göra tekniskt enkla rörelser som svängde på ett sätt som andra dj:ar inte lyckades få till. Jon beskrev
40 I detta sammanhang används termen beat i betydelsen takt.
41 En setlista är den vedertagna musiktermen för en låtlista under ett set.
det som att DJ Jazzy Jeff hade en ”groove i sin scratch” som skiljde sig från andra dj:ars.42
Genom att eftersträva att spela som vissa kända dj:ar ägnade sig Jon/
DJ More-10, Arni/DJ Beneaf och Krister/DJ Funky åt ett associativt spel-sätt. Med utgångspunkt i avhandlingens material förstås denna spelstil som en kroppslig kunskap som beskrivs som tillgänglig för alla oavsett exempelvis kön, ålder, ras och etnicitet. Det är intressant att enbart de dj:ar som är män har nämnt (afro)amerikanska dj:ar som förebilder. Att deras dj-förebilder är afroamerikanska män kan förstås med utgångspunkt i den populärkulturella skapelsemyten om hiphop. Hiphopens centrala historiska aktörer är ofta just afroamerikanska män, vilket är ytterligare ett exempel där en idealtypisk hiphopposition görs verksam. Positionen osynliggörs genom påståendet att alla är välkomna och att musikandet är till för vem som helst. Genom att identifiera sig och identifieras som män blir det därmed mer möjligt för Jon, Arni och Krister att identifiera sig med exempelvis DJ Jazzy Jeffs spelstil än vad fallet är för Jessica och Justine.
”Rätt” och ”fel” musikformat och utrustning
Vinylskivor, kassettband och cd-skivor är exempel på olika ljudmedier medan mp3-filer kan beskrivas som ett ljudformat. Dj:arna i mitt mate-rial förhöll sig till dem i termer av musikformat, det vill säga format för att lagra, sprida och spela till exempel musik. Musikformat ingår ofta i olika förhållanden mellan människor, musik och teknik där trovärdighet spelar en viktig roll (jfr Osborne 2012). Förhållandet mellan musikformat, teknik och trovärdighet har varit viktig inom både dj- och musikhistorien lika länge som musik har utgivits (se t.ex. Attias 2013:17f). Valet av musik-format påverkar exempelvis ljuduppspelning, som i sin tur har en direkt påverkan på det praktiska dj:andet – att spela och mixa musik för en pu-blik. I detta avsnitt vidareutvecklas förhållandet mellan musikformat och autenticitet inom det undersökta dj:andet. Detta fördjupar diskussionen om teknikens roll i de skapandeprocesser som utgör hiphopmusikande.
Dj:arna i min studie använde sig av vinylskivor, cd-skivor och
42 Jeffrey Allen Townes, som DJ Jazzy Jeff egentligen heter, debuterade som dj i tidiga tonåren 1979 på en kvartersfest i hemstaden Philadelphia. I mitten av 1980-talet bildade han tillsammans med rapparen Will Smith dj- och rapduon DJ Jazzy Jeff and the Fresh Prince. Under första halvan av 1990-talet spelade Jeffrey karaktären Jazz vid sidan av Will Smith i tv-serien The Fresh Prince of Bel-Air, som gjorde båda kända i stora delar av världen (Katz 2012:105ff).
filer i olika sammanhang. Beroende på kontext och funktion signalerade bruket av musikformat olika slags autenticitetskonstruktioner. Jon intro-ducerades till dj:andet genom vinylskivan och mer specifikt scratching-tekniken medan Arnis införskaffande av kassettband tidigt väckte hans musikintresse, som med tiden övergick till samlande av vinyl- och cd-skivor. För Justine började musiksamlandet med cd-skivor och övergick med tiden till mp3-filer som ansågs mer hanterbara och lättillgängliga.
Olika musikformat är, som kapitlet har visat, en röd tråd i dj:arnas berättelser om hur de blev dj:ar. Detta kommer nu att vidareutvecklas i ett resonemang om hur materialitet, praktik och konventioner inom musikande förhåller sig till föreställningar om autenticitet som tillskrivs olika musikformat som återfinns i avhandlingens material.
Justine började dj:a på hemmafester med sin bärbara dator, Virtual DJ-programmet och en mus. Mixningsprogrammet Virtual DJ gjorde det möjligt att dj:a endast med hjälp av den bärbara datorn och datormusen (jfr Attias 2013:27). På så vis kunde Justine påbörja sitt dj-musikande utan varken professionell utrustning eller någon som visade hur hon skulle gå tillväga.
På en fest där hon dj:ade tog en klubbarrangör och dj kontakt med henne och undrade om hon ville komma förbi hans klubb och lyssna.
Justine tackade ja och fick på så vis tillgång till en mentor och en mer av-ancerad teknisk utrustning. Efter en tid förklarade klubbägaren att för att bli en seriös dj var hon tvungen att sluta dj:a med en laptop och datormus och istället börja med cd-skivor och det som hennes mentor uppfattade som ”riktig” dj-utrustning såsom mixer och cd-spelare. Justine beskriver hur hennes sätt att lyssna på och ”titta på” musik via datorskärmen i samband med dj-musikandet förändrades då datorn togs bort från hen-nes dj-utrustning under en inlärningstid:
And so he was just like ”come to my club two hours before I open and use the CDs I have there, burn all your music to CDs”. So that’s what I did, I burned all my music and I would go there every Thursday from eight and stay the whole night. I would practice getting it done, physically. I knew what all the buttons meant already because they were imitated in the software so I didn’t have to learn what those things meant. But I had to learn the actual metaphysical world… And also, what was most exciting with that was that I could practice my listening sense much more. Or for the first time because when you DJ, the song that you queue up next you hear it in the headphones, and you do that because the mixer has an advanced soundcard. You can listen to both
what’s being sent out in the master but also queue, and I couldn’t do that with my laptop. All I had was the speaker so I had to depend on the sound waves on the screen and that’s how I would mix, but I couldn’t hear the next song. So, when I got the CDs I could really just practice on the listening element of DJ:ing. I could no longer depend on those sound waves. Nowadays, you know, old school DJ:s think that new school DJ:s aren’t real DJ:s because they can see like when the bass kicks in and everything.When you’re looking at a laptop you see everything, so you don’t always need to exercise your listening. So it allowed me to really learn [skratt].
(Intervju med Justine/Sister Justice, april 2014)43 Genom att ta bort de genvägar som mjukvaran på den bärbara datorn tillhandahöll tvingades Justine öva på att lyssna på musiken på ett nytt sätt som en del av hennes musikaliska socialisering in i dj:andet. Hon lärde sig att spela med cd-spelare och mixer för att därefter återgå till den bärbara datorn, som hon då kunde använda tillsammans med sina nya färdigheter och kunskaper om musik som bland annat övning i lyssnande resulterade i. Den förändrade tekniska utrustningen innebar att datormusen byttes ut mot cd-spelare och mixer.
Runt 2005 började hiphop-dj:ar, som de första dj:arna, att anamma den bärbara datorn som en viktig komponent i sin utrustning (Attias 2013:16). Steget efter program som Virtual DJ, som Justine använde till en början, var det digitala vinylsystemet (DVS). DVS gör det möjligt för dj:n att kontrollera musiken på den bärbara datorn via en cd- eller vinylskiva med en tidskod, som spelas på cd- eller skivspelaren. Denna tidskodsskiva, som i sig inte innehåller musik, gör det möjligt för dj:n att kontrollera den musik som finns i DVS-programmet på datorn. På så vis kan ljudeffekter såsom att scratcha åstadkommas. Tidskodsskivan är ofta döpt efter det DVS-program som används varav Serato och Traktor är de största, motsvarande Serato- och Traktorskiva. Det är framför allt dessa DVS-program som förekommer i mitt material. På så vis återskapas en viss fysisk känsla av cd- eller vinylformatet, vilket gör det möjligt för dj:n att exempelvis scratcha trots att musiken finns på datorn. Scratchingens koppling till turntablist-dj:n är en förklaring till att DVS anges som en anledning till att just hiphop-dj:ar var de första att inkludera den bärbara datorn i sin utrustning (Attias 2013:25).
Den tekniska utrustning som dj:arna i studien använde sig av är en
43 Intervjun med Justine var den enda som utfördes på engelska. Jag har valt att inte översätta detta citat för att få med hennes beskrivning på det språk som hon själv använde och som de flesta läsare förstår.
kombination av skiv-/cd-spelare som spelar DVS-skivor, mixer, ljudkort och datorbaserad musik (se bild nedan). Musiken lagrades på en bärbar dator, på vilken även en dj-mjukvara var installerad – ett DVS-program som till exempel Serato. I dj-mjukvaran kunde låtar läggas i kö och deras ljudegenskaper justeras i detalj. Datorn kopplades in i ljudkortet, som av dj:arna kallades exempelvis Seratobox. Ytterligare utrustning som förstär-kare och högtalare bistod klubbarna med. Utrustningen bestod även av fysiska kontroller i form av två skivspelare, eller cd-spelare, som anslöts till ljudkortet. Då tidskodsskivor slets ut med tiden var det vanligt att dj:arna förde över tidskoden till en usb-sticka. Detta var dock vanligast med cd-skivor. Med hjälp av tidskoderna kunde dj:en arbeta som med analog utrustning, och till exempel scratcha. En fördel med att ha detta upplägg var att arbetssättet blev ungefär som förr, men att musiken ändå kunde lagras på en dator och stora mängder skivor inte behövde fraktas mellan spelningar. Dessutom kunde specifika låtar lokaliseras mycket snabbare på datorn än på skivor. En annan fördel med denna utrustning, som dj:arna betonade, var möjligheten att kategorisera musiken utifrån genre och egna låtlistor som möjliggjorde ett annat sätt att ordna musiken än exempelvis utifrån hela album. Dj:arna hade ofta många mappar i sina datorer som innehöll särskilda kategoriseringar av musiken utifrån exempel tidsperiod, genre och sinnesstämning. En tydlig nackdel som
© Anna Göran Design
uppgavs med att dj:a med en laptop var risken att fastna med blicken på datorskärmen och inte se vad som händer på dansgolvet, vilket uppgavs vara viktigt för deras dj:ande. Dessutom hände det emellanåt att datorn
”frös” eller inte fungerade av andra anledningar. Då datorn hade många andra användningsområden än enbart dj:andet upplevdes det dessutom som ett krav att ha en så felfri dator som möjligt.
Dj:ars föreställning om lyssnandet som ett autentiskt mänskligt sinne vann allt mer mark i och med spridningen av bärbara datorer laddade med DVS-mjukvara och musikbibliotek bestående av tiotusentals låtar (jfr Attias 2013). När det blev möjligt att se musikens ljudvågor och tempo på en datorskärm behövde dj:n inte endast lyssna på musiken för att höra när nästa låt skulle mixas in, det vill säga börja spelas samtidigt som den andra avslutades. Detta blev särskilt viktigt när det gällde taktmixning (beatmixning), som ligger till grund för Justines mentors föreställning om vikten av att dj:a utan en dator. Justine introducerades av sin mentor till en dj-utrustning utan några visuella hjälpmedel för ljudvågor och tempo, vilket tvingade henne att lyssna efter passande övergångar mellan låtarna, istället för att se dem på en datorskärm som tolkar och omvandlar ljud till visuella hjälpmedel i form av exempelvis ljudvågor. Datorskärmens närvaro gjorde att seendet blev det sinne som stod i fokus för en dj framför lyssnandet. Detta kan jämföras med dj:andet innan datorn blev en del av utrustningen, då dj:n var tvungen att lyssna till musiken för att veta när ljudet skulle justeras, övergången till nästa låt skulle göras och så vidare. DVS-programmets visualisering av musiksamlingen förändrade även andra aspekter av dj-praktiken. Ett exempel var möjligheten att köa valfritt antal låtar och på så vis ha lång framförhållning i sitt set, och att göra låtlistor.
Att ”dj:a med en datormus” och därmed vara en laptop-dj ansåg klubbägaren tillika Justines mentor vara ”fel” sätt att dj:a, medan använd-ning av cd-skivor och dj-utrustanvänd-ning i form av bland annat cd-spelare och mixer uppfattades som det eftersträvansvärda. Vissa dj:ar, särskilt de som främst använde sig av vinylskivor, såg ner på cd-dj:arna men kunde inte bortse från att cd-skivspelaren Pioneer CDJ-1000 hade blivit standard runt 2005, vid den tid då DVS-systemet började användas (jfr Attias 2013:25).
I och med denna nya standard och den tekniska utvecklingen var det nu de så kallade laptop-dj:arna som tillskrevs lägre trovärdighet genom att de använde sig av fel utrustning. Detta är en förklaring till klubbägarens syn på cd-skivan och dess tillhörande utrustning som ”rätt” inom dj:andet på
sin klubb.44 Cd-formatet framställdes som rätt val av musikformat, i den dj-generation på den specifika musikscen som Justines mentor tillhörde, vilket därmed fördes vidare till lärlingen Justine (jfr Attias 2013:39). Rätt kombination av musikformat och utrustning utgör här komponenter i de autenticitetskonstruktioner som uppstår i Justines mentors förståelse och användning av teknik och dj:ande.
Justines uppdelning mellan old school- och new school-dj:ar i yttran-det ovan kan förstås som olika generationer med olika erfarenheter och ideal för hur musikandet ska gå till. Uppdelningen hänvisar till autenti-citetskonstruktioner. En äldre generation (old school) uppfattar en yngre generationen (new school) som att de ”fuskar”. Detta framkommer i exemplet ovan där datorskärmens visuella ljudvågor och siffror om tempo anses utesluta det ansträngande jobb och de färdigheter som ligger till grund för att kunna höra temposkiftningar och takt. Old school-dj:arna anser att new school-dj:ar låter kunskapandet och färdigheten som ingår i musikandet förpassas till datorn utan att själva delta i kunskapsprocessen (jfr Sennett 2008:44). Detta knyter an till genomgående autenticitets-konstruktioner som detta kapitel hittills har behandlat, där old school-dj:ar med mer erfarenhet anser sig veta bättre, delvis för att de, enligt sin egen uppfattning, har investerat mest blod, svett och tårar i sitt dj:ande.
Jon och Arni har gjort detta genom att hänvisa till den på många sätt ansträngande musikaliska socialisering som de fick kämpa för. Teknisk utveckling och tillgänglighet samt tillgång till kunskapen om de praktiker och den teknik som ligger till grund för socialiseringen lyfte Jon och Arni som förklaringar till att en yngre generation dj:ar kunde ”hoppa över” den svåra musikaliska socialisering som de var tvungna att ta del av för att ägna sig åt dj:ande. Detta kan förstås som en förändring i förståelsen av vilka som anses trovärdiga inom dj-musikande som en gemenskap.
Joseph G. Schloss (2004:6) betonar i sin studie av hiphopproducenters skapandeprocesser att den ökade tillgången till exempelvis datorbaserade samplingsprogram har gjort det möjligt för en större skara, som inte har socialiserats in i ett hiphopmusikande med tillhörande estetik, att få möjlighet att delta i dess musikproduktion. Detta har i sin tur lett till att de som redan använder sig av sampling som en del av sociala värderingar inom gemenskapen betonar detta desto mer, för att särskilja sig (Schloss 2004:6). De autenticitetskonstruktioner som Arni och Jon ägnade sig åt i sina skildringar av sin resa mot att bli dj är därmed en del av ett hip-hopmusikande och något som för vissa inom detta musikande signalerar
44 På klubben spelades reggae, dancehall och populärmusik från olika delar av Afrika.
”rätt” tolkningsnycklar för dj-musikande och hiphopmusikande.
Justine påbörjade sin musikaliska socialisering på egen hand tack vare tillgänglig teknisk utrustning. Den nya tekniken i form av bärbar dator, lättillgänglig dj-mjukvara och Youtube gjorde dj:andet möjligt för fler.
Kunskapandena och färdigheterna var inte låsta till specifika personer – som var män – och lärandet blev därmed inte beroende av sociala nätverk.
Däremot kvarstod vikten av kontakter och nätverkande för att få tillgång till klubbar att spela på. Sociala positioner blev viktiga först när socialise-ringen fortsatte inom ramen för ett lärling–mentors-förhållande. Justines mentor utgick från vissa värderingar och förståelser av autenticitet i för-hållande till musikformat och teknisk utrustning. I fallen Arni, Jon och Justine figurerade mentorer, alla män, från en tidigare dj-generation som utgick från att dj-musikande består av en samling olika kunskapanden och färdigheter som i idealfallet ska uppnås i en viss ordning. Som tydligt framkommer i Justines fall yttrar sig de könade föreställningarna om dj-musikande på olika subtila sätt. Avsaknaden av förebilder som var kvin-nor under hennes inledande musikaliska socialisering är ett sådant (jfr Gavanas & Reitsamer 2013). Positionen kunnig och erfaren dj formades av sociala positioner, vilka i sin tur formade förståelsen av vissa färdighe-ter, kunnanden och erfarenheter som ”rätt” inom detta musikande.
Återkommande i mitt material bland de dj:ar som inledde sitt dj-musikande med vinylformatet var talet om ”känslan” av vinylskivan.
Handens beröring av vinylmaterialet beskrevs som en särskild känsla, som framför allt lyftes fram av de dj:ar som använde sig av vinylskivor i början av sin musikaliska socialisering in i dj:andet. Beröringen av vinylskivan
Handens beröring av vinylmaterialet beskrevs som en särskild känsla, som framför allt lyftes fram av de dj:ar som använde sig av vinylskivor i början av sin musikaliska socialisering in i dj:andet. Beröringen av vinylskivan