Femtastic Camp anordnades för första gången i februari 2013. Tanken bakom detta nya koncept kom från ett upplevt behov av Popkollo att nå ut till en särskild kategori tjejer. Nathalie/Cleo menade att ett problem med Popkollo Hiphop hade varit att det nådde främst ”medelklassven-nar”. Detta menade Nathalie berodde på att inte många ”förortstjejer”
får sova borta i nio dygn. En lösning blev att anordna ett kortare läger vid namn Femtastic Camp som pågick enbart under dagtid på ett skol-lov. Hiphopinriktningen av Popkollon anpassades därmed utifrån olika föreställningar om ”förortstjejer”.
Positionen förortstjej är förankrad i föreställningar om kön som för-håller sig till ålder, klass, etnicitet, ras och plats. Som nämndes tidigare skildras miljonprogramsförorten ofta som en ambivalent plats. Å ena sidan förstås den som hemvisten för majoritetssamhällets Andra, å andra sidan förstås den som en på olika sätt begärlig plats. Försöket att tilltala så kallade förortstjejer går igenom i flyern för Femtastic Camp 2013 (nästa sida). ”Guss”, ”häng med kan förstås som oss”, ”softa förutsättningar”
och ”grym uppbackning” är slangord och uttryck som kan uppfattas som användbara i Orten.77 Genom denna inramning blir det tydligt att Popkollos allmänna, mer vaga beskrivning av vilken typ av tjejer som lägren var till för inte gällde för Femtastic Camp.
77 Guss var ett, vid tiden för lägren, etablerat emiskt ord för tjej. Under lägren fö-rekom även gäris som ett ord för tjej. Både guss och gäris var benämningar som förknippades med positionen förortstjej. På Femtastic Camp användes främst orden brud och guss som benämningar för tjejer och kvinnor. I Hultsfred hörde jag ledarna enbart använda ordet tjej.
© Marc UÅ (www.marcua.com)
Om Popkollo hade som mål att producera fler musiker som var kvinnor, var Femtastic Camp ett sammanhang där detta togs ett steg längre genom att rikta sig till en särskild tjejposition. Dikotomin mellan positionerna förortstjejer och medelklassvennar bygger på föreställningar om miljonprogramsförorten som en mytologisk plats utanför innerstads-placerad normativ medelklassvenskhet (jfr Lundström 2007:189). För-ortstjejen förutsattes tilltalas av hiphopmusik. Denna tydliga koppling mellan hiphop som ett musikaliskt uttryck och positionen förortstjej kan förstås utifrån den föreställning av förhållandet mellan förort och hiphop, som nämndes i avhandlingens kapitel 1 och 2. Svenska miljon-programsförorter som ett slags hiphopens epicentrum är en förklaring till att förortstjejer tillskrivs ett intresse för hiphopmusik och kan förstås som ett slags autenticitetsinramning. En annan förklaring till att denna specifika tjejposition tillskrivs hiphopintresse är den feministiska tradi-tion som finns inom hiphop som kvinnor ofta ägnar sig åt. Inom detta hiphopfeministiska sammanhang fokuseras ett slags empowerment som går ut på att stärka kvinnor och att göra motstånd mot osynliggörandet av rappare som är kvinnor (Keyes 1993:216).
Föreställningar om olika förortsfeminiteter är fyllda av inbyggda paradoxer precis som det hiphopmusikande som diskuteras i detta kapitel (jfr Lundström 2007:196f). Genom en musikalisk socialisering producerar dessa läger inte enbart rappare, musikproducenter, låtskrivare, underhållare och artister utan även framtida kvinnor. Att identifiera sig som kvinna var ofta kravet för att delta i lägren. Komplexiteten i detta märks exempelvis genom den motsägelsefulla användningen av ordet tjej i Popkollos verksamhetsbeskrivning som nämndes i början av kapitlet (”du ska vara tjej men du får vara hur du vill vara”). Benämningarna tjej, guss och brud var symboler för något eftersträvansvärt, något som behövde uppmuntran och mer utrymme fast på olika vis. Detta hörde i sin tur ihop med deras koppling till generation och etnicitet.
Tjejerna skulle med hjälp av hiphopattityden och de hiphopestetiska konventionerna sträva efter att få ”vara sig själva” med fokus de kän-netecken som gjorde dem ”unika”. De skulle ägna sig åt musikande utifrån de förväntningar som ingick i de tjejpositioner som lägerledarna tillskrev dem. Även om tjejerna ingick i samma musikaliska socialisering på lägren, uppfattades syftet med deras musikande vara olika. Genom att ägna sig åt hiphopmusikande skulle ”medelklass-Svensson” bidra till kampen om en mer jämställd musikbransch. Fokus låg här på lägerdel-tagarnas kön eftersom det var den kategori som markerades som viktig i
förändringsarbetet. Könandet förhöll sig dock till ras, etnicitet och klass.
Det handlade om en vit svensk medelklass. Eftersom hiphopinramningen förde med sig föreställningar om rådande estetik och konventioner gäl-lande både musikpraktik och identitetsskapande, fyllde det musikande som tillskrevs positionen förortstjej en annan funktion. Tjejpositionen förortstjej tillskrevs andra erfarenheter av klass än medelklass, annan etnicitet än svensk och rasifierades som icke-vit. Allt detta hör ihop med platsen förort. Föreställningar om att det musikande som tillskrivs posi-tionen förortstjej förstås som annorlunda från musikandet som tillskrivs positionen medelklass-Svensson, tolkas som autenticitetskonstruktioner.
”Förortstjejens” hiphopmusikande förstås som mer trovärdigt utifrån de föreställningar om hiphop som aktiveras. På så vis gör positionen förorts-tjej både lägren och positionen medelklass-Svensson trovärdiga.
Ojämlikhet mellan män och kvinnor var en röd tråd både i många av deltagarnas låtar som skapandes på lägren samt i beskrivningarna av både Popkollos och Femtastics verksamhet. Föreställningen om hiphop-musikens nära förhållande till majoritetssamhällets föreställda Andra gjorde det till ett passande sammanhang att ägna åt politisk förändring.
Här aktualiserar en idealtypisk hiphopposition de orättvisor som den kan förstås som en konsekvens av. 2010-talets svenska hiphopvåg ska-pade ett överflöd av artister, dj:ar, producenter och andra musikutövare som i sin tur blev förebilder och i vissa fall även lägerledare. Det faktum att hiphopmusik hade återaktualiserats vid tiden för musiklägren är en möjlig förklaring till att det ansågs som ett relevant musikande. Med bakgrund i detta blir det därmed möjligt att förstå lägerdeltagarnas syn på låten om en överklassuppväxt, som inledde avhandlingen. Positionen vit svensk överklasskille/-snubbe hade svårt att finna en självklar plats i en hiphopkontext där en på flera vis motsatt position ansågs vara det eftersträvansvärda.